Skattkammarplaneten Låt

[Lutgarda Briseno]

Ltoss segla tillbaks till mitten p 80-talet. Disney fretaget ligger finansiellt risigt till, med spelfilmer som inte tjnade pengar och deras animeringsavdelning skapade inte srskilt bra eller stora filmer p den tiden. Taran och Den Magiska Kitteln var en absolut katastrof vid kassan och med kritiker, till grnsen dr president Michael Eisner ville stnga ner all animering fretaget producerade. Den stora personen som fortfarande hade hgt hopp fr avdelningen, i strst del fr att Eisner praktiskt taget tvingade honom, var studiochefen Jeffrey Katzenberg, som ville terskapa Disneys tidigaste succer som Snvit och de Sju Dvrgarna och Askungen. Fretaget satt p de strsta talangerna inom animering i Amerika och ville nyttja dem. Animatrer Ron Clements och John Musker jobbade som regissrer p Msterdetektiven Basil Mus och den filmen tjnade tillrckligt mycket pengar att Disney lt dem fortstta sitta i regissrsstolarna fr kommande projekt. Under andra halvan av 80-talet kom VHS band folk kunde kpa och titta p lngfilmer hemma och med den mjligheten i sikte slppte Disney alla sina klassiska animerade filmer p VHS och som ett resultat tjnade fretaget tillrckligt mycket pengar att de blev tillrckligt skra att satsa extra p deras kommande animerade filmer. S nr animatrer och regissrer hos Disney kom med ider fr filmer blev flesta saker godknda av Katzenberg. Bland de frsta som kom fram med koncept var Clements och Musker som freslog en filmatisering av Den Lilla Sjjungfrun och idn att modernisera klassikern Skattkammarn av Robert Louis Stevenson, genom att utspela berttelsen i yttre rymden. Katzenberg sg mer potential fr marknadsfring i Den Lilla Sjjungfrun, d det handlade om en prinsessa, materialet hade potential fr en minnesvrd musikal och de hade precis kommit i kontakt med ltskrivarna bakom Little Shop of Horrors som verkade ha stor talang. Clements och Musker regissera Den Lilla Sjjungfrun och blev den strsta filmen frn Disney p flera r och med en kassasucc under sina blten gick duon till Katzenberg igen och hoppades p att han godknde produktionen p Skattkammarn filmatiseringen, men Katzenberg ville hellre att Aladdin blev prioriterad och drmed blev de tvungna att jobba p den istllet. Aladdin blev en nnu strre succ n Den Lilla Sjjungfrun och nu trodde duon att de ntligen skulle f skapa deras passionsprojekt, men nd var Katzenberg skeptisk. I frustration ville Clements och Musker lmna Disney och hitta finansiellt std hos ett annat filmfretag, s Katzenberg och duon kom fram till en kompromiss dr de skulle regissera Herkules och direkt efter det fick jobba p Skattkammarn filmatiseringen. Herkules kom och var en svagare succ i jmfrelse med Den Lilla Sjjungfrun och bde Clements och Musker erknner det var en film de inte brydde sig om och slutproduktens ytliga kommentarer p trendig 90-tals popkultur och oinspirerade handling reflekterade det, d filmen var ett hinder fr bda att jobba p Skattkammarplaneten.

Jim i boken var tnkt att vara lsarens blick in i bokens vrld och som ett resultat behvde inte en mrkvrdig personlighet eller ha en karaktrsbge, d motivation och igenknnande r det enda som egentligen behvs fr den rollen och bokens genre, men film kommer inte undan lika ltt och d knde Disney att filmen behvde ett budskap som resonerade med barn och vuxna, s Jim blev ldre och fick en personlighet som kapitaliserade p den rebelliska attityden som var s vervgande i tonrskulturen p 90-talet och tidiga 2000-talet. 90-talet i vstvrlden hade anti auktoritet i andan hos musik, serier och film, ngot som hade en pverkan p den d lttrrda tonrspubliken och fretag ville skapa verk som gav dem samma typ av upplevelse, inklusive Disney. Varav flesta har inte ldrats srskilt bra och tyvrr r den simplare och billigare sidan av den underhllningen reflekterad i Skattkammarplaneten. Bortom sin attityd r Jims karaktr ytlig och klyschig, dessutom r dialogen som centrerar kring honom s direkt och uppenbart som det kan bli, dr filmen konstant lagrar p anledningar fr publiken att sympatisera och empatisera med honom, men filmen oftast gr detta genom dialog och r inte det minsta diskret. Orsakar att jag knner mig manipulerad in i att tycka om Jim och drmed gjorde jag nstan det motsatta vid min senaste visning och detsamma gllde nr jag frst sg filmen p bio i min barndom. Hans dialog och presentation generellt r ganska irriterande nr man ser filmen som vuxen nu ocks, nr hans surfande frsker vara cool och hipp, den klyschiga tonrsdialogen och hans hrbara uttryck r nstan hysterisk, i att filmskaparna s hrt som mjligt frsker relatera filmen till tonringar. Att skriva tonringar r riktigt svrt, ska inte frneka att Skattkammarplaneten behvde konstant skriva om sitt manus s det passade fr en familjevisning, dessutom r tonringar folk som konstant hittar ny mening fr varje fem-tio r som gr, d varje generation har nya intressen som r unikt fr den generationen och bygger sina personligheter baserat p deras intressen, familjeliv och media de konsumerar. 90-talet och tidiga 2000-talet var anti auktoritet och den frsta formen av auktoritet i flesta mnniskors liv r deras frldrar, s att Skattkammarplaneten bestmde sig fr att g i fadersfiguren och den moderna riktningen var rtt val, bara att Jims karaktr inte r tillrckligt originell eller har en banbrytande karaktrsbge eller bakgrund fr att gra filmupplevelsen fngslande. Det r varfr flesta kritiker sg filmen som standard nr den frst kom och Hitta Nemo ret efter skulle visa hur man skapar en fngslande film med liknande teman. Hr r ett exempel p dr den svenska versttningen faktiskt r bttre n filmen i sitt originalsprk, d Jims repliker r ndrade fr att lta naturligare och inte s uppenbart som en kaxig tonring frn tidiga 2000-talet; tidlsare kan man kalla det. Ngonting man knner r svagt i Clements och Muskers tidigare filmer r bristen p en stark huvudkaraktr med en nnu starkare motivation. Ariel var en standard tonring, Aladdin och Herkules var hjltearketypen och Jim fr ter igen rollen som tonringen som inte tycker om sin fadersfigur och r vrre n Ariel i detta fallet nr Jim ker p rymdventyr fr att han vill gra situationen bttre fr sin mor; ett stoiskt ml, men knappast ngot fngslande fr en publik, eller tminstone i hur filmen ramar in det. Basil Mus fungerade och filmteamet skulle f ett bttre grepp p huvudkaraktrerna i sina kommande projekt, men vi pratar om det nr vi vl kommer dit.

Fast med estetiken Clements och Musker valde ligger prioriteringen inte i frdjupade karaktrer, utan istllet karaktrsdramat och ventyret och med deras tidigare filmer i tanke r det inte konstigt att Skattkammarplaneten r riktigt underhllande nr den behver vara det. Eftersom Skattkammarn handlar mera om karaktrerna och varje karaktrs beslut i handlingen, bestmdes det att karaktrernas handlingar blir filmiska istllet, ngot som filmen gr effektivt. I boken trillar en berusad Arrow av bten efter att Silver gav honom fr mycket att dricka, medan i filmen etableras en rivalitet mellan Mr. Arrow och piraten Scroop och under en actionsekvens slnger Scroop ner Arrow in i ett svart hl helt baserat p att han inte tycker om honom. Jim fr skulden fr det och senare i filmen kommer det tillbaks dr Scroop mter ett liknande de som Arrow. Supernova/svarta hlet sekvensen r n idag snyggt konstruerad och strukturerad, med rtt mngd skoj, spnning och skmt fr att visa av sina frgglada karaktrer och flckfria scenografi. Rymdskeppet r en 3D modell och drmed kan kameran rra sig hur den n vill och animatrerna kan lgga karaktrerna ovanp tagningarna nr de blev bestmda, vilket gr scenen filmisk och packad med energi och ven fast filmen r snart tjugo r gammal smlter den traditionella animeringen in med 3D modellen riktigt snyggt. Scenen r likt Big Ben segmentet i Msterdetektiven Basil Mus p det viset. Nr gnget kommer till den titulra skattkammarplaneten fljer scenerna boken tillrckligt med ngra sm frndringar, som att Morf och B.E.N. fljer med Jim nr han smyger tillbaks p skeppet och kampen fr skattkartan r annorlunda, men som filmen r nu fungerar det helt okej tack vare det behrskade och flotta filmskapandet. Mnga verkar inte ha fastnat fr karaktrerna Morf och B.E.N., d de r antingen irriterande eller r i vgen eller gr knappt ngonting i handlingen, vilket r ltt frsteligt och jag hller med, bara att tack vare filmens manus och filmatisering av boken har B.E.N. en strre nrvaro och Morf r inte bara lngre en papegoja som egentligen inte behvde vara med, utan den hr gngen ser han till att kartan fastnar p skeppet och nu mste Jim smyga p skeppet fr att hmta den och samtidigt neutralisera skeppets kanoner, istllet fr att bara hissa upp ankaret som i boken. Tyvrr fr publiken inte spendera tillrckligt mycket tid p planeten fr att bygga upp spnning kring planetens ursprung och mysterier, men filmen gr ett bra jobb fr att skapa en logisk anledning till varfr planeten skulle sprngas frn ingenstans och s filmens klimax kunde f en s kallad tickande klocka. Det hela r s verdrivet och exkluderar sjlva interna konflikten p piraternas sida mellan Silver och besttningen och erstts av visuellt spektakel, men i kontext med resten av filmens action/ventyr inriktning passar det fint in och leder till vldigt minnesvrda och hpnadsvckande sista trettio minuter. Allting etablerat tidigare i filmen kommer tillbaks ocks, som att Delbert blir sjlvskrare och rycker in nr det behvs (fullndar sin lilla karaktrsbge) och Amelia hamnar i en position dr hon mste frlita sig p andra och kan inte se ner p andra lngre (fast att hon blir tillsammans med Delbert vid slutet r en underlig detalj och n idag frstr jag inte varfr det inkluderades.) Att Silver mste bokstavligen vlja att antingen rdda skatten eller Jim r en briljant detalj och gr hans karaktrsbge komplett och Jims surfande frn brjan av filmen kommer tillbaks dr han rddar dagen. Skattkammarplaneten fungerar p stllen Atlantis misslyckades, i att Skattkammarplaneten inte inkluderar en massa ondiga troper, endimensionella sidokaraktrer eller klyschor fr att motivera karaktrerna att ta sig frn Punkt A till Punkt B, dessutom skippar pretentionen att den faktiskt handlar om ngot strre och karaktrerna har faktiskt djup till sig den hr gngen. Silver r ute efter rikedom som antagonisten i Atlantis, men omstndigheterna runt omkring honom, bde med Jim och resten av rollistan, gr honom till en frstelig karaktr och ven har en karaktrsbge samtidigt som han r filmens antagonist. Detta r en frdel att ha ett kllmaterial som r s tidlst och klipskt som det r, istllet fr att flja klyschor som blev populra inom Hollywood nda sedan filmindustrins brjan.

3a8082e126