info
Google Groups no longer supports new Usenet posts or subscriptions. Historical content remains viewable.
Dismiss
Vilken betydelse får Paris-avtalet för klimatet på lång sikt? Del 1
0 views
Skip to first unread message
Mikael Forsberg
Nov 11, 2016, 2:32:02 PM11/11/16
to
https://anthropocene.live/2016/11/11/vilken-betydelse-far-paris-avtalet-for-klimatet-pa-lang-sikt-del-1/
Vilken betydelse får Paris-avtalet för klimatet på lång sikt? Del 1
Date: 11 november, 2016Author: lars bern
Vetenskapen bakom klimatet
Konstaterandet att jordens klimat i första hand styrs av inverkan från
solen är trivialt. Solens strålning är jordens helt dominerande
energikälla. Utan den skulle dygnsmedeltemperaturen på jordytan ligga
mycket nära absoluta nollpunkten dvs −273,15 °C . Helt marginell
påverkan på temperaturen har den energi som finns lagrad i jordens inre
sedan planetens tillkomst, viss energi som frigörs av sönderfall av
radioaktiva isotoper, friktionsenergi p.g.a. gravitationspåverkan från
andra planeter och inkommande kosmisk strålning.
Jordens dygnsmedeltemperatur regleras så gott som helt av balansen
mellan instrålad solenergi till jorden och utstrålad värme från jorden.
För att dygnsmedeltemperaturen skall vara konstant måste dessa två
energiflöden vara lika. Den inkommande elektromagnetiska solstrålningen
i våglängdsområdet 0,2 till 4,0 µm (1 µm = 0,000001 meter) omvandlas
genom absorption i atmosfären och på jordytan till värme, vilket höjer
jordens temperatur. På motsvarande sätt avger jorden så fort dess
temperatur överstiger den absoluta nollpunkten, värmestrålning i
våglängdsområdet 5 till 100 µm, vilket sänker jordens temperatur. När
dessa två storheter är lika är dygnsmedeltemperaturen konstant.
Om jorden hade saknat atmosfär hade dygnsmedeltemperaturen varit -14 °C
. Månen som saknar atmosfär har en dygnsmedeltemperatur på -23 °C och
yttemperaturen varierar från natt till dag mellan -233 °C till +123 °C.
Förhållandena skulle vara likartade på jorden utan atmosfär.
Jorden har en torratmosfär som består av 78,08 % kväve, 20,95 % syre,
0,93 % argon, 0,04 % koldioxid och ytterst små mängder av ett tjugotal
andra gaser. Till detta kommer en varierande halt vattenånga (1-4% i
gasform eller som kondensat i form av moln) som tillsammans påverkar in
och utstrålningen av energi i form av strålning. Vattenångans och
molnens absorption av utstrålningen från jorden leder till att
utstrålningen minskar, varvid balansen mellan in och utstrålning rubbas.
Det leder till att jordens temperatur stiger, vilket i sin tur ökar
utstrålningen till den punkt där balansen mellan in och utstrålning är
återställd. Denna balans uppkommer vid en dygnsmedeltemperatur på ca. +
16 °C. Det är denna effekt som benämns växthuseffekten. Vi har alla
upplevt denna effekt högst påtagligt under nätter med eller utan
molnighet (vattenånga). Vid klart väder blir nätterna kallare än vid
molnigt.
Som man kan se i figuren ovan från Wikipedia så har även koldioxiden en
liknande effekt som vattenångan genom att den absorberar en del av den
strålning som vattenångan släpper igenom. Det ökar på växthuseffekten
något och leder till att dygnsmedeltemperaturen stiger ytterligare ca. 3
°C till +19 °C för att balansen mellan in och utstrålning skall
återställas. Det larmen om global uppvärmning handlar om är, vilken
inverkan den stegring av koldioxidhalten från 0,03 % till dagens 0,04 %
har haft. Enligt strålningsfysikens lagar avtar absorptionseffekten
exponentiellt när halten stiger, varför en dubblering av koldioxidhalten
inte kan ge en dubblering av koldioxidens växthuseffekt. Effekten av en
stigande koldioxidhalt från dagens nivå blir därför begränsad.
Larmen om global uppvärmning bygger i huvudsak på att forskarna trott på
en hypotes om en s.k. förstärkningseffekt som man menar den lilla ökade
växthuseffekten från den stigande koldioxidhalten skulle ha på halten
vattenånga i atmosfären. Detta har lett till en betydande osäkerhet om
hur stor inverkan en fortsatt stigande koldioxidhalt kommer att ha på
dygnsmedeltemperaturen under innevarande århundrade. Vetenskapsakademin
(KVA) anger osäkerheten till intervallet 1 °C till 4 °C. Det skall dock
påpekas att ingen forskning ännu kunnat visa på denna
förstärkningseffekt, varför det mest sannolika är att KVA:s lägre
intervall förefaller vara det mest sannolika.
Sveriges förmodligen mest meriterade klimatforskare professor Lennart
Bengtsson skrev häromdagen en kommentar här på bloggen där han menade
att huvudproblemet inte är att det långsamt blir varmare på jorden, och
att växthusgaserna högst sannolikt är orsak härtill, utan problemet är
att detta är omöjligt att hantera inom ramen för dagens politiska
system. Klimatuppvärmningen sker så långsamt och omärkligt att det
närmast är omöjligt att registrera, varför politiker och aktivister
försöker skapa klimatändringar ur intet genom att förvandla dramatiskt
väder till klimatändringar. Eftersom det är lätt att påvisa att vädret
inte har blivit mer dramatiskt utan snarare tvärtom, så försätter sig
politiska aktivister och även myndigheter i en hopplös situation
eftersom de inte på sikt kan undgå att förlora sin trovärdighet. Ett
färskt exempel var det jag skrev om igår, där miljöminister Isabella
Lövin stod i TV och lögnaktigt påstod att ökenområden breder ut sig,
vilket de inte gör. De flesta måste ju ändå ha noterat att vädret är mer
dramatiskt på vintern då det bevisligen är kallare, än på sommaren.
Dessutom har inte minst i Sverige ett varmare klimat uppenbara fördelar.
På lång sikt (100 år eller mer) och i vissa delar av världen blir säkert
ett varmare klimat ett problem men detta kan ju i första hand överlåtas
åt de länder som kan komma att drabbas. Det är ju inte frågan om
dramatiska processer utan ytterst långsamma förändringar ungefär som ett
åldrande. Detta är ett nationellt problem som endast kan lösas genom
teknologier som kan generera energi utan växthusgasutsläpp. Det finns
idag inga möjligheter att producera tillräcklig med energi i länder som
Kina och Indien utan ökade fossila utsläpp, men detta kommer säkert att
se helt annorlunda ut när de har byggt upp sin egen högteknologi om
några decennier.
Alla domedagsprofetior om klimatet som vi matats med på senare år har
alltså ett ytterst svagt stöd i grundläggande naturvetenskap. De
förändringar i vädret som kunnat observeras ligger med god marginal inom
det forskarna kallar naturlig variabilitet. Klimatfrågan handlar i grund
och botten väldigt lite om vetenskap utan är mest en politisk kampanj,
som jag återkommer till i nästa avsnitt.
https://anthropocene.live/2016/11/11/vilken-betydelse-far-paris-avtalet-for-klimatet-pa-lang-sikt-del-1/
---
Detta e-postmeddelande har sökts igenom efter virus med antivirusprogram från Avast.
https://www.avast.com/antivirus
Vilken betydelse får Paris-avtalet för klimatet på lång sikt? Del 1
Date: 11 november, 2016Author: lars bern
Vetenskapen bakom klimatet
Konstaterandet att jordens klimat i första hand styrs av inverkan från
solen är trivialt. Solens strålning är jordens helt dominerande
energikälla. Utan den skulle dygnsmedeltemperaturen på jordytan ligga
mycket nära absoluta nollpunkten dvs −273,15 °C . Helt marginell
påverkan på temperaturen har den energi som finns lagrad i jordens inre
sedan planetens tillkomst, viss energi som frigörs av sönderfall av
radioaktiva isotoper, friktionsenergi p.g.a. gravitationspåverkan från
andra planeter och inkommande kosmisk strålning.
Jordens dygnsmedeltemperatur regleras så gott som helt av balansen
mellan instrålad solenergi till jorden och utstrålad värme från jorden.
För att dygnsmedeltemperaturen skall vara konstant måste dessa två
energiflöden vara lika. Den inkommande elektromagnetiska solstrålningen
i våglängdsområdet 0,2 till 4,0 µm (1 µm = 0,000001 meter) omvandlas
genom absorption i atmosfären och på jordytan till värme, vilket höjer
jordens temperatur. På motsvarande sätt avger jorden så fort dess
temperatur överstiger den absoluta nollpunkten, värmestrålning i
våglängdsområdet 5 till 100 µm, vilket sänker jordens temperatur. När
dessa två storheter är lika är dygnsmedeltemperaturen konstant.
Om jorden hade saknat atmosfär hade dygnsmedeltemperaturen varit -14 °C
. Månen som saknar atmosfär har en dygnsmedeltemperatur på -23 °C och
yttemperaturen varierar från natt till dag mellan -233 °C till +123 °C.
Förhållandena skulle vara likartade på jorden utan atmosfär.
Jorden har en torratmosfär som består av 78,08 % kväve, 20,95 % syre,
0,93 % argon, 0,04 % koldioxid och ytterst små mängder av ett tjugotal
andra gaser. Till detta kommer en varierande halt vattenånga (1-4% i
gasform eller som kondensat i form av moln) som tillsammans påverkar in
och utstrålningen av energi i form av strålning. Vattenångans och
molnens absorption av utstrålningen från jorden leder till att
utstrålningen minskar, varvid balansen mellan in och utstrålning rubbas.
Det leder till att jordens temperatur stiger, vilket i sin tur ökar
utstrålningen till den punkt där balansen mellan in och utstrålning är
återställd. Denna balans uppkommer vid en dygnsmedeltemperatur på ca. +
16 °C. Det är denna effekt som benämns växthuseffekten. Vi har alla
upplevt denna effekt högst påtagligt under nätter med eller utan
molnighet (vattenånga). Vid klart väder blir nätterna kallare än vid
molnigt.
Som man kan se i figuren ovan från Wikipedia så har även koldioxiden en
liknande effekt som vattenångan genom att den absorberar en del av den
strålning som vattenångan släpper igenom. Det ökar på växthuseffekten
något och leder till att dygnsmedeltemperaturen stiger ytterligare ca. 3
°C till +19 °C för att balansen mellan in och utstrålning skall
återställas. Det larmen om global uppvärmning handlar om är, vilken
inverkan den stegring av koldioxidhalten från 0,03 % till dagens 0,04 %
har haft. Enligt strålningsfysikens lagar avtar absorptionseffekten
exponentiellt när halten stiger, varför en dubblering av koldioxidhalten
inte kan ge en dubblering av koldioxidens växthuseffekt. Effekten av en
stigande koldioxidhalt från dagens nivå blir därför begränsad.
Larmen om global uppvärmning bygger i huvudsak på att forskarna trott på
en hypotes om en s.k. förstärkningseffekt som man menar den lilla ökade
växthuseffekten från den stigande koldioxidhalten skulle ha på halten
vattenånga i atmosfären. Detta har lett till en betydande osäkerhet om
hur stor inverkan en fortsatt stigande koldioxidhalt kommer att ha på
dygnsmedeltemperaturen under innevarande århundrade. Vetenskapsakademin
(KVA) anger osäkerheten till intervallet 1 °C till 4 °C. Det skall dock
påpekas att ingen forskning ännu kunnat visa på denna
förstärkningseffekt, varför det mest sannolika är att KVA:s lägre
intervall förefaller vara det mest sannolika.
Sveriges förmodligen mest meriterade klimatforskare professor Lennart
Bengtsson skrev häromdagen en kommentar här på bloggen där han menade
att huvudproblemet inte är att det långsamt blir varmare på jorden, och
att växthusgaserna högst sannolikt är orsak härtill, utan problemet är
att detta är omöjligt att hantera inom ramen för dagens politiska
system. Klimatuppvärmningen sker så långsamt och omärkligt att det
närmast är omöjligt att registrera, varför politiker och aktivister
försöker skapa klimatändringar ur intet genom att förvandla dramatiskt
väder till klimatändringar. Eftersom det är lätt att påvisa att vädret
inte har blivit mer dramatiskt utan snarare tvärtom, så försätter sig
politiska aktivister och även myndigheter i en hopplös situation
eftersom de inte på sikt kan undgå att förlora sin trovärdighet. Ett
färskt exempel var det jag skrev om igår, där miljöminister Isabella
Lövin stod i TV och lögnaktigt påstod att ökenområden breder ut sig,
vilket de inte gör. De flesta måste ju ändå ha noterat att vädret är mer
dramatiskt på vintern då det bevisligen är kallare, än på sommaren.
Dessutom har inte minst i Sverige ett varmare klimat uppenbara fördelar.
På lång sikt (100 år eller mer) och i vissa delar av världen blir säkert
ett varmare klimat ett problem men detta kan ju i första hand överlåtas
åt de länder som kan komma att drabbas. Det är ju inte frågan om
dramatiska processer utan ytterst långsamma förändringar ungefär som ett
åldrande. Detta är ett nationellt problem som endast kan lösas genom
teknologier som kan generera energi utan växthusgasutsläpp. Det finns
idag inga möjligheter att producera tillräcklig med energi i länder som
Kina och Indien utan ökade fossila utsläpp, men detta kommer säkert att
se helt annorlunda ut när de har byggt upp sin egen högteknologi om
några decennier.
Alla domedagsprofetior om klimatet som vi matats med på senare år har
alltså ett ytterst svagt stöd i grundläggande naturvetenskap. De
förändringar i vädret som kunnat observeras ligger med god marginal inom
det forskarna kallar naturlig variabilitet. Klimatfrågan handlar i grund
och botten väldigt lite om vetenskap utan är mest en politisk kampanj,
som jag återkommer till i nästa avsnitt.
https://anthropocene.live/2016/11/11/vilken-betydelse-far-paris-avtalet-for-klimatet-pa-lang-sikt-del-1/
---
Detta e-postmeddelande har sökts igenom efter virus med antivirusprogram från Avast.
https://www.avast.com/antivirus
0 new messages