Vilken betydelse får Paris-avtalet för klimatet på lång sikt? Del 4

[Mikael Forsberg]

Vilken betydelse får Paris-avtalet för klimatet på lång sikt? Del 4

Date: 15 november, 2016Author: lars bern

Bilden hämtad från länkad artikel i Ny Teknik.

Globalismen är det största hotet mot en hållbar utveckling

Om ni tänker efter, hur ofta pratar våra politiker om annat än
klimatpolitik när de pratar miljö? Ytterst sällan numer får de verkligt
allvarliga miljöproblemen som orsakas av människan någon verklig
uppmärksamhet. Det är alltid klimatlarmen som hamnar överst och det är
s.k. klimatåtgärder som får nästan alla pengar som går till
miljöpolitiken. Effekten av klimathysterin är, att vi aldrig under de
senaste 50 åren ägnat så liten uppmärksamhet åt i övriga betydligt
allvarligare miljöproblem, som vi gör nu. När jag arbetade
professionellt med miljöfrågor på 80-talet hade vi en rad frågor på
dagordningen hela tiden, nu pratar politikerna likt papegojor bara om en
– klimatfrågan som de innerst inne inte begriper något av.

För att ni skall förstå vilka intressen det är som styr dagens
miljöpolitik, skall jag ta upp ett mycket allvarligt exempel på
underlåtenhet i miljöpolitiken som jag tror många av er är omedvetna om.

Under senare decennier har sjöfarten vuxit dubbelt så fort som världens
samlade BNP. Antalet handelsfartyg uppskattas till ca. 100.000 varav det
är ca 60.000 som står för den globala handeln mellan länder och
världsdelar. Fartygen blir därtill allt större. Detta är ett av de
synligaste bevisen på världsekonomins globalisering. Man skulle kunna
säga att sjöfarten utgör själva blodflödet i den allt mer globaliserade
världsekonomin. Jätteföretagen skeppar sina produkter och halvfabrikat
fram och tillbaka över världshaven i en komplicerad optimeringskalkyl
som söker minsta möjliga kostnad, där de kan hitta den. Resultatet blir
en handel och transporter som växer i grova drag dubbelt så snabbt som
ekonomin i övrigt. Detta är givetvis ohållbart på sikt.

Om man försöker få fram data på sjöfartens miljöpåverkan hittar man
nästan bara uppgifter om dess utsläpp av den harmlösa livgivande
koldioxiden från förbränningen av motorernas bulkolja och de siffrorna
är inte direkt alarmerande. Vad det pratas betydligt mindre om är
sjöfartens enorma utsläpp av kraftigt försurande svaveldioxid. Fartygens
bränsle innehåller 3,5% svavel och deras utsläpp av svaveldioxid är
3.500 gånger högre än europisk standard för fordon på land. Ett stort
kryssningsfartyg kan använda lika mycket bränsle som en mindre stad,
samtidigt som det släpper ut lika mycket svaveldioxid som 7 miljoner
bilar. Utöver svaveldioxid rör det sig om enorma utsläpp av hälsovådliga
kväveoxider och cancerogena partiklar från båtmotorernas primitiva
delvis ofullständiga förbränning. Här existerar inga katalysatorrenare
som på landtransporterna.

I klimatdebatten har den lätt minskande alkaliniteten (lägre pH) hos
havens ytvatten, till följd av att koldioxidhalten i atmosfären stigit
0,01 procentenheter på femtio år, blåsts upp till ett påstått problem
trots att flertalet observationer motsäger det. Däremot är det knäpp
tyst om sjöfartens kraftigt försurande utsläpp från de svavelrika
bränslena och dåliga förbränningen.

Först för några år sedan kom de första kraven på sjöfartens gigantiska
utsläpp som alltså varit oreglerade i decennium efter decennium,
alltmedan man jobbat rätt hårt på landsidan med renare motorer och
katalysatorrening. När det gäller svavel och kväveoxider nådde de till
slut samma storlek som hela landsidans utsläpp längs Europas kuster.
EU-kommissionen blev slutligen för skam skull tvingad av
miljöorganisationer att börja införa s k ECA-områden här uppe runt
Skandinavien/Östersjön, eftersom de grunda haven på våra breddgrader är
speciellt känsliga.

I en helt ouppmärksammad artikel i Ny Teknik för två år sedan pekade min
vän Göran Värmby på ytterligare ett gigantiskt miljöproblem med den
växande sjöfarten. Han tog där upp hur världens största supertankers
(s.k. VLCC) läcker stora mängder lättflyktiga kolväten från råoljan de
transporterar. Utsläppen motsvarar nästan EU-ländernas totala
landbaserade utsläpp. Vare sig miljöpolitiker eller miljömyndigheter
verkar bry sig om att försöka stoppa de utsläppen från oljeindustrins
transporter. Fråga er, varför?

Bakgrunden är att råoljan förvaras i ett antal stora tankar på fartyget.
Tankarna står i förbindelse med omgivande luft för att undvika farligt
övertryck. När temperaturen överstiger kokpunkten för ett visst kolväte
så avgår en viss mängd per tidsenhet ut genom ventilationsrören. Det rör
sig om till exempel metan – det mest lättflyktiga kolvätet i råoljan med
24 gånger större växthuseffekt än koldioxid. Även etan, propan och butan
som finns i stor mängd i råoljan avdunstar lätt – alla med en kokpunkt
under 0 grader Celsius. Avdunstningen är således mest omfattande i de
varma haven i närheten av ekvatorn, där också en stor del av
transporterna sker. De största utsläppen sker i samband med att råoljan
pumpas in i lasttankarna och då speciellt i oljehamnarna i Mellanöstern
där det inte sällan är över 40 grader C.

Till alla utsläpp av miljöfarliga gaser från sjöfarten måste man även
lägga stora oljespill som t.ax. Exxon Valdez katastrofen 1989 som
ställde till med enorma miljöskador samt ständiga oljespill från
fartygen när de tvättar sina tankar och släpper ut det betydande spillet
i haven. Det senare är det även mycket tyst om numer.

Värmby tycker det är en gåta att ingen inom FN:s miljöorgan för maritim
verksamhet, EU-kommissionen eller sjöfartsmyndigheterna slagit larm om
sjöfartens enorma miljöskador. Jag är inte ett dugg förvånad.

De enorma globala intressen som ligger bakom hela skrämselkampanjen om
klimatet som jag visat på i de tidigare avsnitten, vill givetvis inte ha
någon som helst uppmärksamhet på de ytterst allvarliga miljöskador som
de skenande havstransporterna har. Dessa transporter är ju själva
blodomloppet i deras globala företagsimperier. Eftersom kontrollen över
medierna ligger hos samma intressen så tystar man givetvis ner alla
försök att ta upp detta till debatt.

Observationerna här hamnar i ett ganska intressant perspektiv mot
bakgrund av det politiska program som USA:s nyvalda president gått till
val på. Om vi vill skapa en hållbar världsekonomi är en återgång till
mer lokal produktion och mindre skeppande av varor på världshaven och i
luften, en mycket viktig beståndsdel. Så av allt att döma så kommer
Donald Trumps politik, om han lyckas få igenom den, att befrämja en mer
hållbar utveckling av världsekonomin än den väg som globalisterna förordar.

Det är för mig en gåta att inte Miljöpartiet och alla andra miljövänner
jublar över Trumps valseger.

Fortsättning följer.

https://anthropocene.live/2016/11/15/vilken-betydelse-far-paris-avtalet-for-klimatet-pa-lang-sikt-del-4/


---
Detta e-postmeddelande har sökts igenom efter virus med antivirusprogram från Avast.
https://www.avast.com/antivirus