Vad beror frälsarkomplexet på? Svaret är svenskens profanisering, hans
avsaknad av gudstro. Förr kunde man säga att vi förlitar oss på Gud,
och man riktade då sina böner till Jesus för att Han skulle skydda dom
fattiga och dom lidande. Men eftersom Gud inte längre finns i
svenskens medvetande så övertar han Guds egen roll såsom
världsfrälsare och gudomligt samvete. Han blir som Jesus själv, som
värnar om den lilla och svaga människan i hela världen.
Det omedvetna storhetsvansinnet, Jesuskomplexet, ligger i just detta
att man överskrider gränserna för sin moraliska och generella
kapacitet. Individens ansvar är ju att, till rimliga gränser, ta hand
om sina medmänniskor. Storhetsvansinnet uttrycks också i det faktum
att man inte accepterar skapelsen som den är, nämligen innebärande
lidande för människan. Människan har alltid fått utstå svårigheter och
umbäranden. Man har till och med ansett det oumbärligt för människans
psykologiska mognad.
-Heliodromus
> Svenskarna tror sig kunna frälsa världens medborgare från lidande. Det
> är tillräckligt med att en risk för lidande föreligger så skall den
> asylsökande få stanna. En grundläggande idé i detta omedvetna
> storhetsvansinne är att om människor lider i något land i världen, så
> skall invånarna samtliga kunna förflyttas till Västeuropa, speciellt
> Sverige.
>
> Vad beror frälsarkomplexet på? Svaret är svenskens profanisering, hans
> avsaknad av gudstro. Förr kunde man säga att vi förlitar oss på Gud,
> och man riktade då sina böner till Jesus för att Han skulle skydda dom
> fattiga och dom lidande. Men eftersom Gud inte längre finns i
> svenskens medvetande så övertar han Guds egen roll såsom
> världsfrälsare och gudomligt samvete. Han blir som Jesus själv, som
> värnar om den lilla och svaga människan i hela världen.
Jag tycker det är en sund utveckling. Det finns fortfarande människor som
med tron som grund menar att människor som är mindre lyckligt lottade helt
enkelt får det de förtjänar.
Jag förstår överhuvudtaget inte hur man kan få människors vilja att hjälpa
andra till att vara någonting dåligt. Att hjälpa människor som har det sämre
har lite med storhetsvansinne och jesuskomplex att göra, utan mer med en
ödmjukhet inför det man har.
Vad är det du förespråkar? Att vi ska sluta tro att vi kan hjälpa människor
och helt enkelt sluta försöka?
Cowabunga.
Dåligt blir det först när man i stället för att göra det själv tvingar
tredje att hjälpa andra. Till exempel genom statliga föregivna
hjälpprogram.
Ett annat sätt är att utnyttja människors goda vilja till att göra
ont, till exempel när man lemlästar människor och tvingar dem till
tiggeri för ens räkning eller lurar folk att rösta på ens fina
politiska program, som utlovar mer än man kan lova, till exempel
socialismens förlovade samhälle, när man i själva verket bara inför
diverse förbud, höjer skatter och förstör skola och rättsväsen.
--
Fredrik Östman
> Jag förstår överhuvudtaget inte hur man kan få människors vilja att hjälpa
> andra till att vara någonting dåligt.
Ibland vill människor så väl, men resultatet av välviljan blir fel.
Se bara på Mobilens favorithatobjekt ECT-psykiatrerna, eller på
u-landsbiståndet som knappast har gjort alla folk mindre fattiga,
även om deras presidenter blivit ofantligt rika. Det är inte utan
att man tror att världen skulle vara en bättre plats utan alla
denna beskäftiga men missriktade välviljas ingripanden i
människornas liv.
Charlie.
--
A proper wife should be as obedient as a slave... The female is a female
by virtue of a certain lack of qualities -- a natural defectiveness.
-- Aristotle
Nej, jag menar att man ska hjälpa när motivet finns i *hjärtat*, men
man ska *inte* följa intellektuella ideologier. Folk tycker att vi ska
ta hand om alla fattiga människor av "principiella" skäl, men inte för
att man känner något i hjärtat. Det är ju så extra tydligt i Sverige,
där vi ska vara så "goda" mot alla med brun hy, men när dom kommit hit
så vill vi inte ha med dom att göra. Vi vill inte bo i närheten av
dom, eller anställa dom. Så vart försvann denna allomfattande
"godhet"? Svaret är att den fanns inte från början. Den var bara en
skenhelig chimär enligt vilken vi vill känna oss goda, men i själva
verket bryr vi oss inte om dessa brunhyade människor. Det hade varit
mycket bättre om dom fått ta hand om sig själva istället för att hamna
i passivitet och utanförskap, samt bidra till att samhället bryts
sönder pga. segregation.
Så denna sorts falska "godhet" leder bara till destruktiva
konsekvenser. Vi bestämde oss också att vara "goda" och hjälpa
civilbefolkningen i Libyen. Vad är resultatet? Jo, att dom civila får
lida desto mer, och betydligt fler civila måste dö. Hade NATO inte
ingripit så hade det varit över för länge sedan och landet hade varit
"stabilt". Folk hade kunna gå till jobbet, och dom hade haft mat för
dagen. Nu har dom månader, kanske år av helvete framför sig. Så går
det med "goda" initiativ när dom inte kommer från hjärta och instinkt,
utan endast följer "principer".
Vi måste acceptera att ondska, fattigdom, och destruktiva krafter
existerar i tillvaron, men framförallt försöka bidra till en högre
medvetenhetsnivå. Folk måste lära sig tänka själva, samt försörja sig
själva såsom nationer. Men vi ska inte hjälpa med pengar och bomber.
Mats
Charlie, vet du? Du börjar låta som.M Winther.
--
Kjelle
> Charlie, vet du? Du börjar låta som.M Winther.
Det tror jag inte på. Du får ta och tvätta örona.
Charlie.
--
The avoidance of taxes is the only intellectual pursuit that
carries any reward.
-- John Maynard Keynes
Vore bra om du bestämde dig för vem du var: kristet socialkonservative
Mikael Winther eller hedniskt forntidssocialistiske Heliodromus.
Ja,det behövs en konsekvent humanism. För att den ska vara konsekvent,
måste den omsättas i verkliga planer, och inte bara vara en tanke.Man
måste var EN sorts människa, det ska bara finnas EN sorts människa.
Annars är humanismen fel.
Vet inte om det blir rätt där med en tanke om EN människa som tanke då
vi nog trots allt måste betrakta alla människor som plural vilket gör vi
humanism till något likt en korvstopparfabrik och avskaffar automatiskt
begreppet. Vilket var ett utav kommunismens stora misstag och det samma
gäller sossarna och för den delen bilderbergarnas ambitioner, men vad vi
behöver göra är att utveckla möjligheterna för varje enskild individ att
utveckla just sin enskilda potential (så länge det in skadar andra
naturligtvis) och det är då människan sammantaget når framsteg.