MITT LIV SOM RÄTTSLÖS
Morgan Ohlson
- - -
Jag vill passa på, för den som inte vet, att jag är helt frisk och aldrig
straffad för brott. Inga missbruk. Jag har heller aldrig misshandlat någon
kvinna. Jag skulle heller aldrig kunna anlita prostituerad eller våldta
eftersom jag uppfattar sex mellan 2 (eller fler) som något gemensamt fint.
- - -
*** MITT LIV SOM RÄTTSLÖS ***
* Fasciststaten som stal ett barn *
Det är inte helt uppenbart var man ska påbörja den här historien, och kanske
får jag skäl att återkomma till det. På våren 2001 träffade jag en kvinna på
en föreningsresa. Först blev vi vänner och jag sa då till en bekant att
?Nej, jag tror inte att jag bör ha något djupare med henne att göra, det är
något som känns väldigt konstigt.? På försommaren blev vi tillsammans ändå.
Relationen höll under 6 veckor och som medelålders tycker jag det är väldigt
kort. Det var jag som avslutade.
- - -
På sommaren här råkade jag ut för en misshandel av 3 killar med järnrör.
Senare har jag förstått att den misshandeln hade förankring i det
bostadsområdet där jag då bodde.
- -
Emellertid fungerade vänskap bättre än relation vilket dumt nog ledde till
att vi påbörjade ytterligare en kort relation på hösten. Det varade också
ungefär 6 veckor. Som vänner var den här kvinnan bra på de flesta sätt. Men,
relationer var för henne en match, en ständig maktkamp. Varannan gång man
kom överens om något visade det sig att hon ändå försökte få saker att bli
på annat sätt. Alltid någon dold manipulation på gång. Vänskap med henne
fungerade men relation övergick omedelbart i en sorts ständig
krigsförhandling, sanslöst påfrestande och helt oacceptabelt för mig.
På något vis fanns en attraktion och eftersom vi träffats genom en gemensam
hobby fortsatte vi att ses som vänner. Som en del andra vilsegångna ?par?(?)
så hade vi någon gång, då och då intimare samvaro. Jag har alltid varit mån
om att inte utnyttja eller bedra. Därför har det varit viktigt för mig att
komma överens om vad som gäller. Jag var därför väldigt tydlig med henne att
min avsikt även var att ?avrunda? vänskapen med henne successivt.
Vad jag efteråt förstått var att hon i alla vänskapliga aspekter, vid den
här tiden var någorlunda rättfram, men att hon i aspekter som eventuellt kan
tolkas med djupare innebörd, t.ex sex så bedrev hon åter igen en hemlig
match att besegra mig.
På sommaren 2002 stack vi på en resa. Jag var fortfarande tydlig om att
någon relation inte existerade och att det också var en total omöjlighet. Vi
var inte bra för varandra som par. Under den påföljande månaden ändrade hon
beteende och jag förstod inte varför. Bl.a var hon mer aktiv att träffa mig
och trots min tydliga hållning ville hon ha mer sex. Hon var noga med säkra
perioder och ville att jag skulle avstå från skydd. För mig har det alltid
varit helt omöjligt att lura eller ta något från en vän eller en partner.
Plötsligt insåg jag att hon aktivt under en månad höll på att med det ena
påhittet efter det andra lura mig att göra henne gravid. Jag avbröt
kontakten helt, men knappt två veckor senare ringer hon och meddelar att hon
är gravid.
För mig har det alltid varit heligt att inte lura eller utnyttja vänner och
ännu mindre partners. När jag nu analyserade tiden innan såg jag ett antal
starka indicier, men också bevis för att hon verkligen lurat mig göra henne
gravid. Att hon på det viset, när jag varit helt ärlig med henne ändå valt
att lura mig in i graviditeten tog jag mycket allvarligt. Jag kände mig
fruktansvärt sviken och utnyttjad. Jag fick verkligen den känslan att:
?Varför har jag varit ärlig och juste mot henne, när hon bara iskallt
utnyttjat min tillit??. Dels kan man inte sätta ett barn i den här
situationen, men dessutom var allt annat i livet på sämsta sätt också,
åtminstone för mig. Vår kontakt bröts mer eller mindre helt.
* Trakasserier och lagbrott *
Ungefär 3 månader senare inbjuder hennes kurator till samtal. Jag tycker det
låter bra och tackar ?ja? med förbehållet att jag vill ha en bisittare ?på
min sida också?. Kuratorn blir kraftigt irriterad och drar då tillbaks
förslaget. Dvs att jag nu stängs helt ute bara därför att jag velat ha en
person på min sida. Jag förstår naturligtvis ganska snart att det som
kuratorn velat prata om inte hade stöd i vare sig lagar eller normal moral.
Visst blev det också så, den ena mystiska olagligheten följde på den
nästa...
Fortsättning följer....
.
Trakasserierna våren 2006: Hur man kan använda plusjobb
/arbetsmarknadsåtgärder för att trakassera, kontrollera och styra vanliga
medborgare: Rapport från en "gräsrot".
http://groups.google.se/group/swnet.politik/browse_frm/thread/8e1bc132bae4f505/a2284f87481b55ed?lnk=st&q=&rnum=1&hl=sv#a2284f87481b55ed
Morgan Ohlson
* En efterreaktion *
En annan sak som efteråt har förbryllat mig mycket är hur, dels påläst men
också självsäker kvinnan varit redan från start i graviditeten. I samband
med att jag fick reda på graviditeten sa hon, citat: ?- Du kommer kanske
inte alls att vara med på det här barnet.? Både detta, men också ett av de
sista skämt (!?) som hon drog då barnet antagligen kom till... och jag
använde skydd, var: ? - Nu har jag varit på toa och vänt ut och in på en
kondom.? Det låter som en skröna, men tyvärr, verkligen tyvärr så är det
inte det.
Ytterligare en sak, som verkligen inte stämmer... det är att jag så totalt
har motarbetats i varenda led av myndigheterna. I Sverige finns ett stort
antal organisationer med brott på programmet och grovt kriminella. Här har
flera myndigheter laddat stort för att direkt komma åt och även genom rena
olagligheter trakassera mig. Det ligger något djupt sjukt i att med sådan
kraft trakassera en så obetydlig person, som undertecknad. Jag är inte
millionär, inte gangster, inte nazist och inte mediamagnat. Jag har inget
inflytande och hotar i princip ingen. Jag tror att de allra flesta som
kunnat se det som jag har sett, enkelt skulle inse att detta verkligen är en
varböld i Sverige.
Morgan O.
Morgan Ohlson
Några månader in i graviditeten inbjuder hennes kurator till samtal. Jag
tycker det låter bra och tackar ?ja? med förbehållet att jag vill ha en
bisittare ?på min sida också?. Kuratorn blir kraftigt irriterad och drar då
tillbaks förslaget. Jag förstår ganska snart att det som kuratorn velat
prata om inte hade stöd i vare sig lagar eller normal moral.
- -
*** Blodtest och AF ***
På grund av att kvinnan genomgående, i allt som varit känslomässigt viktigt
för henne ständigt krigade, bedrev matcher etc så bedömde jag att det skulle
bli helt omöjligt att ha med kvinnan att göra då det fanns ett barn med i
bilden. Kvinnan hade också förmåga att aldrig dela med sig en enda
millimeter av det hon gärna ville ha själv. Dvs att det såg inte ut att
finnas någon grund alls för någon kontakt mellan barnet och undertecknad.
Kvinnan angav, vad jag vet ingen annan man som tänkbar far. Trots det så
fick jag som blivande far inte en enda positiv kontakt med myndigheter under
den här tiden. Par får föräldrautbildningar och liknande, ensamstående kan
få det men jag nekades detta kategoriskt. Hon hade omkring tidpunkten då
barnet kom till övernattande gäster av okänt kön. Jag begärde alltså
blodtest som genomfördes vid barnets födelse. Det bekräftade läget. Under
den här perioden var Familjerätten mycket otrevliga. Man kan bäst beskriva
deras attityd som artig men tydligt fientlig.
* Födelsen och onyanserad profsvokabulär *
I princip var jag positiv till barnet, men negativ till mamman. Onyanserade
tjänstemän kallar det för ?ofrivilligt faderskap?. Barnet ska sättas i
centrum och man måste skilja mellan faderskapet (barnet) och graviditeten
(mamman). Få, knappast någon socialtjänsteman visade kompetens att inse den
skillnaden.
Någon månad, eller strax efter barnets födelse börjar många män, även jag
inse att man trots allt har fått ett barn, och då spirar ett nytt ansvar.
Det här verkar gälla de flesta singelmän som får barn. Jag kontaktade mamman
och fick reda på att dopet var planerat och att jag inte inbjudits.
Trevligt! Jag lyckades luska rätt på dopprästen och hade ett par väldigt
givande möten med denne. Dopprästen vidtalade mamman i mormoderns närvaro om
om våra samtal. Dopprästen blev då utskälld av mormodern enligt, citat: ?Med
en ilska jag aldrig tidigare upplevt i mitt jobb.?.
Någon tid senare träffade jag barnet för första gången. Träffarna med barnet
ökade, men det hände också underliga saker. På arbetsförmedlingen blev jag
kallad till ett möte med en konsult, och det lät ju bra. Men, där hände
något helt oväntat... och efter det blev jag hotad, eller var det ett hot?
Fortsättning följer...
Morgan O.
Anneli Halme
Morgan Ohlson skrev:
Jag har arbetat på familjerätten i min kommun och sysslat en del med
faderskapsutredningar.
Naturligtvis har jag hört en hel del snack i fikarummet om besvärliga
blivande eller nyblivna fäder när det kommer så långt.
Det jag lärde mig var hur viktigt det var att båda parter skulle ha
åtminstone moraliskt stöd med sig vid samtal.
Det Du beskriver har jag aldrig hört tallas om. Förlåt en personlig
fråga, men hur "avig" var Du egentligen?
Kontakta ett juridiskt ombud med det här som specielatiet, de flesta
brukar ha kostnadsfri telefonrådgivning och Du kan få
kostnadsförslag för vidare hjälp. Sedan tycker jag faktiskt Du kan
kontakta BRIS också det här låter inte bra för barnet.
Anneli
Morgan Ohlson
> Kontakta ett juridiskt ombud med det här som specielatiet, de flesta
> brukar ha kostnadsfri telefonrådgivning och Du kan få
> kostnadsförslag för vidare hjälp. Sedan tycker jag faktiskt Du kan
> kontakta BRIS också det här låter inte bra för barnet.
Jadu, både jurister och BRIS har redan "sin roll" i det här ärendet.
Familjerättssekreterare på andra kommuner än den aktuella har tydligt
bekräftat att det jag varit med om är helt olagligt.
Hittills har jag egentligen bara lagt ut trakasserierna i plusjobbet på
Karlstads kommun. Därför har bilden av de extrema trakasserierna inte nått
ut så bra.
...men det kommer.
Hur man kan använda plusjobb /arbetsmarknadsåtgärder för att trakassera,
kontrollera och styra vanliga medborgare: Rapport från en "gräsrot".
http://groups.google.se/group/swnet.politik/browse_frm/thread/8e1bc132bae4f505/a2284f87481b55ed?lnk=st&q=&rnum=1&hl=sv#a2284f87481b55ed
Morgan O.
Anneli Halme
Morgan Ohlson skrev:
> On 15 Aug 2006 01:35:47 -0700, Anneli Halme wrote:
>
> > Kontakta ett juridiskt ombud med det här som specielatiet, de flesta
> > brukar ha kostnadsfri telefonrådgivning och Du kan få
> > kostnadsförslag för vidare hjälp. Sedan tycker jag faktiskt Du kan
> > kontakta BRIS också det här låter inte bra för barnet.
>
> Jadu, både jurister och BRIS har redan "sin roll" i det här ärendet.
> Familjerättssekreterare på andra kommuner än den aktuella har tydligt
> bekräftat att det jag varit med om är helt olagligt.
>
> Hittills har jag egentligen bara lagt ut trakasserierna i plusjobbet på
> Karlstads kommun. Därför har bilden av de extrema trakasserierna inte nått
> ut så bra.
> ...men det kommer.
För Din egen skull och för barnets skull lägg inte ut det. Det blir
bara mer låsta positioner.
Ni skall ju leva ett helt liv med det här!
Jag har inte talat med mina söners far sedan jag gick efter sista
misshandeln. Det har förstört väldigt mycket för grabbarna, det har
skadat dem.
Utsätt inte Ditt barn för det bara för att det har en korkad mor och
ett antal inkompetenta tjänstemän.
Det är det inte värt.
Anneli
Morgan Ohlson
Det finns en sak som jag lärde mig tidigt under den här resan. Det är att
alla människor är väldigt raka, och ärliga mot mig som man (dvs till mig,
jag som är maktlös)
Jag tror faktiskt att mycket få, knappast någon är rak mot mamman.
Dvs att man utgår ifrån att den som faktiskt inte kan göra nästan någonting
(mannen) av någon lustig anledning ska konfronteras med skuld.
Som jag minns det var detta också en av de observationer man gjorde på
dagiset i Gävle. Att personalen ställde mycket högre krav om realism på
pojkarna.
Det där är en grej som blir väldigt jobbig emellanåt eftersom kvinnan liksom
naturligt rankas högre än mannen när det handlar om barn.
Bilden blir helt skev. Den soom inget kan göra får höra sanningarna. De som
har makten, dem kryper alla för.
Morgan O.
Morgan Ohlson
> Nej det är de antagligen inte. Hon är ju förfördelad a
Hurdå?
> och
> förolämpad av en som ville kolla om det verkligen var hans barn.
> Stackars henne.
Jo, det är alltiiid, väääldigt synd bara om kvinnorna.
>> Dvs att man utgår ifrån att den som faktiskt inte kan göra nästan någonting
>> (mannen) av någon lustig anledning ska konfronteras med skuld.
>
> Inte bara ni karlar. Jag gick pga misshandel, synnerligen grov
> misshandel. Men det var i hans lilla hemkommun där han var den snälle
> lille plyschvänster värnpliktsvägraren. Bara våra barn och hans
> familj visste hur det låg till.
Börja nu inte med den där kvinnor MOT män jargongen! Det finns nog inget som
är så sanslöst meningslöst som den pajkastnings-avdelningen.
Det finns situationer då kvinnor kan få en massa skit helt oförskylt.
Våldtäkter, misshandel, slavhandel mm. Det måste motverkas på alla vis! Jag
menar absolut inte att kvinnor har det generellt bättre än män.
Men, det finns också sådana situationer där män sitter väldigt illa till. På
något vis måste vi, så att säga båda könen få respekt för "sina svårigheter"
om man säger så.
Det får inte bli en sådan Monte Pyton'sk "vem har sämst-bostad-tävling"
"...och jag, jag bodde i i en pappkartong mitt på motorvägen med hela
familjen." ;o)
Både män och kvinnor har var sina "svåra situationer" om man säger så.
Om den här kvinnan kände sig "blåst" av mig så kan hon nog inte mycket säga
eftersom jag helt igenom varit ärlig med henne om min inställning. (se äv
bakåt i tråden)
/...../
>> Som jag minns det var detta också en av de observationer man gjorde på
>> dagiset i Gävle. Att personalen ställde mycket högre krav om realism på
>> pojkarna.
>
> Det är antagligen sant det är inte som på sextonhundratalet när
> alla starka karlar förutsattes vara känslofulla.
>>
>> Det där är en grej som blir väldigt jobbig emellanåt eftersom kvinnan liksom
>> naturligt rankas högre än mannen när det handlar om barn.
>
> Ja jag vet det. Men jag beskrev just ett motsatt fall, nämligen mitt
> eget. Så jag vet att man överlever och vill man göra det bästa för
> sina ungar så biter man ihop och kniper käft.
>
> Barnen ser och förstår mycket mer än man tror även i späd ålder.
Tidpunkten som vi befinner oss i, i tråden är barnet 3 månader.
> Vill Du att Ditt barn skall kunna ställa Dig till svars utan att Du
> kan säga att Du tagit hänsyn till det och inte bara hävt ur Dig Din
> egen frustration och bitterhet?
Jag kan nog kommentera det där, men avvaktar längre fram i
fallbeskrivningen.
>>
>> Bilden blir helt skev. Den soom inget kan göra får höra sanningarna. De som
>> har makten, dem kryper alla för.
>>
>
> Det jag anser att Du skall göra är att kräva Din del av vårdnaden
> och ta hand om barnet så det får en rättvis bild av Dig och
> framförallt får en ansvarskännande FAR.
...stilla dig ;o)
Morgan O.
Morgan Ohlson
> On Mon, 14 Aug 2006 08:01:29 GMT, Morgan Ohlson wrote:
> *** Blodtest och AF ***
> /......./ Par får föräldrautbildningar och liknande, ensamstående kan
> få det men jag nekades detta kategoriskt. Hon hade omkring tidpunkten då
> barnet kom till övernattande gäster av okänt kön. Jag begärde alltså
> blodtest som genomfördes vid barnets födelse. Det bekräftade läget. Under
> den här perioden var Familjerätten mycket otrevliga. Man kan bäst beskriva
> deras attityd som artig men tydligt fientlig.
* Familjerätten mörkade lagen *
I samband med att faderskapet fastställs finns också idag en fråga om hur
mannen (och mamman) ställer sig till delad vårdnad:
Barn kan bo hos föräldrar som de överenskommer, men den som har den
juridiska vårdnaden är den som bestämmer saker som berör barnets liv. Dvs
att förälder med vårdnad kan bestämma saker som indirekt påverkar den andra
föräldern, utan att den kan påverka skeendet.
Förr fick alltid mamman enskild vårdnad i normala fall. Lagen säger nu att
även barn som föds utom äktenskap kan få delad vårdnad mellan föräldrarna.
Det här med vårdnaden ska lösas upp i samband med att faderskapet
fastställs. Naturligtvis är det då rimligt att myndigheten ger information
och visar båda föräldrarna respekten att till fullo reda ut och informera om
lagen och bestämmelser omkring detta. Som nämndes ovanför agerade
familjerätten tydligt fientligt. Jag fick ingen tydlig information av
familjerätten och man kan nästan tala om att det uppstod ett
?informationskrig?. Jag fick reda på en hel del fakta vid tidpunkten.
Efteråt har jag emellertid kunnat konstatera att jag även ?matades? med ren
desinformation av vissa tjänstemän.
Då vid tiden talade jag med minst 20 personer om detta och trots det vet
jag fortfarande idag inte helt vad lagen egentligen säger. Det beskriver en
del av hur motarbetad jag vad vid den tiden, och fortfarande är.
Idag kan jag säga så här: Jag skiter idag i vad lagen egentligen säger (sett
till det här ärendet). Det jag kan konstatera är att tjänstemännen bröt mot
lagen i ett flertal hänseenden. Att jag då motarbetades bortom Svensk lag
har påverkat mina beslut och hela min syn på det Svenska ?skitsamhället?,
smygfascism och direkt utagerad aggressiv socialfascism. Vad myndigheten
också ska ha MYCKET KLART FÖR SIG är att sådana uppsåtliga olagligheter och
kränkningar mot föräldrar naturligtvis också påverkar och drabbar barnen.
Ofelbart! Man kan inte angripa en förälder och tro att det inte också
träffar barnen. Jag som enskild har ingen ambition eller skyldighet, och
KOMMER ALDRIG ATT KÄNNA MIG SKYLDIG ATT REPARERA DEN SKADA MYNDIGHETEN
UPPSÅTLIGEN GJORT.
Ingen stat, myndighet eller enskild tjänsteman äger rätten att först göra en
förälder till gisslan på det sätt som jag utsattes för och därefter utsätta
mig för förnedringen att REPARERA DERAS UPPSÅTLIGA ÖVERGREPP.
Morgan O.
------------------
Morgan Ohlson
> On Tue, 15 Aug 2006 08:24:16 GMT, Morgan Ohlson wrote:
>
>> On Mon, 14 Aug 2006 08:01:29 GMT, Morgan Ohlson wrote:
>
>
>> *** Blodtest och AF ***
>
>> /......./ Par får föräldrautbildningar och liknande, ensamstående kan
>> få det men jag nekades detta kategoriskt. Hon hade omkring tidpunkten då
>> barnet kom till övernattande gäster av okänt kön. Jag begärde alltså
>> blodtest som genomfördes vid barnets födelse. Det bekräftade läget. Under
>> den här perioden var Familjerätten mycket otrevliga. Man kan bäst beskriva
>> deras attityd som artig men tydligt fientlig.
>
>
> * Familjerätten mörkade lagen *
>
> I samband med att faderskapet fastställs finns också idag en fråga om hur
> mannen (och mamman) ställer sig till delad vårdnad:
> Barn kan bo hos föräldrar som de överenskommer, men den som har den
> juridiska vårdnaden är den som bestämmer saker som berör barnets liv. Dvs
> att förälder med vårdnad kan bestämma saker som indirekt påverkar den andra
> föräldern, utan att den kan påverka skeendet.
>
> Förr fick alltid mamman enskild vårdnad i normala fall. Lagen säger nu att
> även barn som föds utom äktenskap kan få delad vårdnad mellan föräldrarna.
> Det här med vårdnaden ska lösas upp i samband med att faderskapet
> fastställs. Naturligtvis är det då rimligt att myndigheten ger information
> och visar båda föräldrarna respekten att till fullo reda ut och informera om
> lagen och bestämmelser omkring detta. Som nämndes ovanför agerade
> familjerätten tydligt fientligt.
KORR:
Jag fick ingen tydlig information av familjerätten och man kan nästan tala
om att det uppstod ett ?informationskrig?. Jag fick reda på en hel del fakta
vid tidpunkten. (/tillägg: Dvs fakta som jag själv skaffade genom helt andra
kanaler.)
Morgan Ohlson
*** AF: Hotet som verksällts, och pågår ***
* Aldrig mer en åtgärd från AF *
Jag hade alltså i veckorna, sommaren 2003 träffat barnet för första
gångerna. Mamman skulle resa till bekanta 2 veckor, men blev borta i 5.
Under tiden fick jag ett erbjudande av AF att prata med en konsult som jag
innan var bekant med. Konsulten var ganska kunnig och hade vissa
erfarenheter, men han brukade också alltid totalt ?snöa in på
brainstorming?. Vi kom överens om vad vi skulle jobba med och planerade
första möte. Väl på detta möte visade det sig att han mycket riktigt
flummade in i Brainstorming. Men, det verkade som han provocerade. Jag
provocerade tillbaks och efter en stund hade vi ett ganska käckt gräl.
Frispråkigt möte tror jag det brukar kallas på diplomatspråk. Men, som det
är när man är på ?fel sida om makten? kom det här grälet att användas mot
mig, visserligen mest som ett svepsjäl... På nästa möte med AF, ngn vecka
senare säger Arbetsförmedlaren, citat:
? - Du kommer aldrig mer att få en åtgärd av AF.? .
Kan jag bevisa det? Nej, jag vet det ju, men egentligen inte... men fakta är
att så har det blivit. Sedan det mötet med AF så har dom jävlats med mig i
nästan allting. Några åtgärder har jag definitivt inte fått förrän
Trakasserierna på plusjobbet här i Karlstad nu, våren 2006. Där jag alltså
blev utslängd efter 3 arbetsdagar, helt utan seriösa förklaringar
I flera därpå följande händelser visade det sig mycket tydligt att mamman
ansåg sig äga barnet och jag skulle vara typ, en sorts barnvakt, när det
passade henne. Det var många små händelser som visade det. Genom att hon
gjorde sig till ?barnets ägare? visade hon att jag skulle krypa för henne.
Hon använde barnet som en hävarm för att ge sig själv makt. Hon hade ofta
tidigare visat att hon ville vara ?stark feminist?. Inget fel i det! Men
,det märktes också att det var en sorts drömsits för henne att vara den
starka mamman som både ägde ett barn och hunsade barnets far. Hon gillade
det, hon kände sig betydelsefull.
Hon insåg inte, ens för 5 sekunder att hon sakta med sitt stegrande maktspel
bröt ned förtroendet och barnets framtida möjligheter till en avspänd och
regelbunden kontakt med mig.
* Vägen till familjerätten *
Som jag tidigare nämnt var jag orolig redan då graviditeten blev känd att
kvinnan skulle fortsätta att dölja sina avsikter och att spelet, hennes
eviga krigslekar (matcher) nu skulle ske med barnet som ?slagträ?... och
precis så blev det. På så vis bröts umgänget mellan mig och barnet och det
blev i stället aktuellt med samarbetssamtal på Familjerätten. Barnet var nu
~6 månader.
På familjerätter jobbar i princip socialsekreterare, med kanske någon extra
veckokurs. För så kallade samarbetssamtal finns direktiv från
Socialstyrelsen. Av de direktiven kan man enkelt säga att familjerätten
följde NOLL PROCENT. Ja, du läste rätt, 0%. Läs om hur det gick till...
Fortsättning följer...
Morgan O.
Morgan Ohlson
Föregående inlägg, i rät linje är: AF: Hotet som verkställts (och pågår)
* Familjerätten, jävulens terrorbas *
Hösten 2003 när barnet var omkring ~6månader kontaktades alltså
familjerätten för att få till stånd s.k samarbetssamtal.
Familjerätt ska finnas i varje kommun, och ligger vanligen på eller i
anslutning till socialkontoret. Familjerättstjänstemännen är i princip
vanliga socialtjänstemän. Familjerätten är alltså ingen domstol. men de har
viss rätt att göra utredningar och ta beslut, godkänna och underteckna avtal
etc. Alla Familjerätter ska tillhandahålla samarbetssamtal. Dessa är till
för barn med separerade eller aldrig sammanboende föräldrar.
Familjerätterna, liksom den i Mölndal får ändra arbetsformen, men måste
alltså enligt lag tillhandahålla samarbetssamtal för föräldrarna om de
önskar så. Här uppstår frågan hur mycket en familjerätt får /kan avvika från
lagens intention och /eller Socialstyrelsens direktiv och att samtalen kan
anses vara ?lagstadgade samarbetssamtal??
Samarbetssamtalen avser föräldraskapet och syftar till att ?prata ihop sig?
angående # vårdnad, # boende och # umgänge. I flera texter om
samarbetssamtal påpekas att samtalen 1) avser att domstol (tingsrätt) ska
kunna undvikas samt 2) genomförs i moderna pedagogiska samtalsformer.
Samtalen kan, om föräldrarna så överenskommer utmynna i ett bindande avtal.
Inför samarbetssamtalen hade jag positiv inställning. Samarbetssamtalen hade
ju tydliga former och jag litade på att Familjerättssekreteraren [FS]
seriöst skulle följa dem. Ordet Familjerätt låter ju till och med seriöst,
eller hur!?
Vårdnad: I princip alla frågor som berörde frågor om vårdad tystades av FS.
Vid några tillfällen sa även mamman: ?Jag vill inte prata om vårdnaden,
varför ska vi prata om vårdnaden? ...varpå FS bytte ämne.
Boende: I samband med samtal om umgängestider kom vi vid några tillfällen in
på avstånd och boende. Detta skedde vid cirka 5 tillfällen och tystades
omedelbart av FS. Vid ett tillfälle nämnde FS boende, då svarade mamman:
? - Jag tänker inte prata om boende.? Så blev det.
Det enda som diskuterades var umgängestider, platser, avlämningar och en del
om barnets behov. Under den här tiden träffade jag barnet på olika öppna
förskolor och avlämnade barnet hemma hos mamman. Minst ett par gånger varje
samtalstillfälle predikade FS om hur viktigt det var att umgänget skedde
regelbundet, att det inte bör avbrytas. Det visste vi ju alla. Alla andra
ämnen som direktiven anger för att bygga förtroende och delaktighet mellan
föräldrarna tystades av FS eller vägrades av mamman. Jo, det förekom en sak
till. Det var att mamman vid nästan varje möte kom med olika närmanden till
mig. Jag vidtalade FS att jag uppfattade detta som sexuella trakasserier,
men tjänstemannen struntade i det och vid något tillfälle i stället flinade
åt det.
Allt som tiden gick under den hösten så ökade min kunskap om barnet. Blöjor,
matning, sömn och tröstning allt gick perfekt. Det märktes att barnet ganska
snabbt kände trygghet även med mig. Men samtidigt hände någonting annat.
Allt som min kontakt med barnet ökade och allt gick bra så ökade spänningen
på samarbetssamtalen. Det verkade faktiskt som att mamman och FS inte tyckte
det var bra.
Tyvärr, tyvärr, tyvärr... så var faktiskt alltihop så här absurt. Det var
knappast någonting som förflöt så som det enligt lagens intention eller
direktiven borde.
I november, på ett samarbetssamtal nämnde mamman att hon tänkte resa bort
över julen, och det här är lite spännande. När jag hörde det tänkte jag
direkt: Bra att hon nämner det nu. Om de vill prata om det nu i god tid, då
är FS seriös. Men, om de bordlägger mammans resa intill sista stund, då är
de ute efter att provocera eller har något fuffens för sig. Ja, hur tror ni
det gick?
...fortsättning följer.
Morgan O.
Morgan Ohlson
På ett samarbetssamtal i november nämnde mamman att hon tänkte resa bort
över julen. Om de vill prata om det i god tid, då är FS seriös. Men, om de
bordlägger mammans resa intill sista stund, då är de ute efter att provocera
eller har något fuffens för sig.
*** Tjänsteman utnyttjade bebis ***
Som jag nämnde innan fick jag liksom aldrig någon rak, hederlig information
av Familjerätten. Det gjorde att jag ringde till lite andra familjerätter
för att sondera läget. En manlig familjerättssekreterare berättade hur han
såg på pappans roll, ordagrant citat: ?Du ska sätta dig i baksätet, luta dig
tillbaks, hålla käften och åka med.?
Jag träffade vid den här tiden barnet 3 tillfällen i veckan om ~3tim
vardera. Allt flöt kanonbra. Som jag nämnde ovanför var det som att mamman
och Familjerättssekreteraren [FS] inte gillade det och spänningarna på
samarbetssamtalen steg allt eftersom. När det gällde mammans resa nämnde jag
att det var bra om den kunde bearbetas så snart som möjligt. Men, FS
bordlade den nogsamt.
Min misstanke besannades med råge. Inte förrän det sista samarbetssamtalet,
en av de allra sista arbetsdagarna före julen 2003 tog FS upp mammans
julresa. Alla besökare var tvungna att vara ute före 18.00 och FS tog upp
mammans resa kl. 17.30.
Mamman tänkte resa 2 veckor. I det här samtalet lyckades FS bryta flera
tidigare uppgörelser. Hon lyckades även utse mamman till enväldig
planeringschef. Trots att jag tidigare bett att slippa mammans fräcka
inviter lyckas hon mitt i denna röra bjuda mig hem till sina föräldrar i
mellandagarna, för att korta umgängesuppehållet och som provokation
naturligtvis. Rent könsbaserat trakasseri!
FS som varenda möte under hela hösten ?tjatat? om vikten av regelbundet
umgänge lyckas nu besluta om ett umgängesuppehåll om 5 veckor. Andra
möjligheter fanns naturligtvis och detta var en ren elakhet. Barnet var 7
månader vilket innebar att umgänget i princip skulle startas om igen från
ungefär noll därefter.
Vad hände? Spänningarna som jag känt från dem innan jul var alltså helt
korrekta. De ville alltså reducera mitt umgänge, men ?vågade inte? säga det
öppet.
I stället för att säga att jag skulle straffas använde FS barnets umgänge
som ett vapen mot mig. Att vimsa så här med barnets umgänge är inte bra.
Trots att hela upplägget med att diskutera resan i ?sista minuten? var ett
tydligt planerat ?bakhåll? och ändå försökte FS att få fram att jag skulle
skylla mig själv på ett extremt artificiellt sätt.
Överallt sägs att barnen ska värnas. Socialkontor och Familjerätter ska
arbeta efter deviset ?barnet ska vara i centrum!?. I stället för dessa
vackra ord straffade FS i stället barnet, och utnyttjade på det viset denna
7 månaders bebis som ett vapen mot sin egen far. Detta är en utstuderad
grymhet som självaste Niccolo Machiavelli (med boken Fursten) måste ha
skrattat högt åt i sin himmel.
Sverige är ett land som vill jämföra sig med världens mest trivsamma
länder och här har vi en familjerättssekreterare som omfamnar medeltiden.
Fortfarande idag, 3 år senare mår jag illa när jag tänker på det här.
Ingen människa kunde förutse den här samtalsledarens framtida grymheter. Hur
mycket problem och skada skulle detta skapa för barnet, det fanns ingen
möjlighet att överblicka. I det här läget hade jag inget annat val än att
avbryta samarbetssamtalen och umgänget, helt enkelt för att förhindra att
familjerättssekreteraren skulle använda barnet igen. Jag kunde inte dra
någon annan slutsats än att Familjerättssekreteraren fullständigt saknade
mänskligt, demokratiskt omdöme, vett och sans.
Direkt efter julen meddelade jag familjerätten att jag avbröt
samarbetssamtalen intill att ett möte kunde hållas om barnets säkerhet och
formerna för samarbetssamtalen. Familjerätten vägrade vid 3 skilda
tillfällen under några veckor. Upprepat svarade de i stället, citat: ? -
Duger det inte får du gå till tingsrätten.?. Vilket också var ett konstigt
svar eftersom jag redan hade markerat, även skriftligt att jag hade avbrutit
samtalen och umgänget.
* Delsummering *
Samarbetssamtal ska erbjudas enligt lag och ska då sätta barnet i centrum
genom # vårdnad, # boende och # umgänge. Målet är att undvika tingsrätt
genom samtal på demokratisk värdegrund.
Vårdnad och boende tystades. Umgänge diskuterades, men kraschades medvetet
av FS vid julen. Vi kan kalla det 16% utdelning. I stället för att undvika
tingsrätt så använde Familjerätten tingsrätten som ett hot och ytterligare
ett slagträ. Då kan vi väl dra av 16% och hamnar på 0%. Pedagogisk
samtalsmodell saknades helt, det övergick i provokationer. Pja, ska vi sätta
det till -20%. Som törnekrona på verket utnyttjades bebisen som vapen mot
sin egen förälder. Det kan väl vara värt -50%.
Summa: Mölndals kommun följde inte lagen som kräver att man ska
tillhandahålla samarbetssamtal. Fakta är att man över huvud taget inte
levererade en enda punkt av det som samarbetssamtal ska innehålla.
Proportioner: Den dumhet, elakhet och ondska som den här FS producerade i
ett enda slag mot barnet och undertecknad... det är 100 gånger värre
jävulskap än det jag har skapat under hela mitt liv.
Om barnet en dag i framtiden får reda på hur det utnyttjades av myndigheten
som ett vapen mot sin egen far. Att detta helt rationellt ledde till att han
avbröt umgänget till skydd för barnet (och sig själv) och att familjerätten
sedan vägrade ens att diskutera samtalsformerna... det tror jag skulle kunna
föranleda vilket barn som helst att begära och ha rätt till
miljonskadestånd.
Detta kallade Mölndals kommun för samarbetssamtal. Detta är på nivå med de
allra mest skamliga agerande mot enskilda jag hört talas om inklusive
?fallet Ulf?.
Ärendet anmäldes för granskning till Länsstyrelsens sociala enhet. De nöjde
sig med ett informellt samtal med familjerätten och vägrade därefter att
utreda fallet. Det kan man ju förstå...
Tror ni att trakasserierna mot en av Sveriges rättslösa parias slutar här?
Nejdå, kort efter händer saker både hos advokater och med Länsstyrelsen.
Fortsättning följer...
- - -
I Sverige finns Hells Angels, Brödraskapet Wolfpack, nazistiska
skinnskallar, Bandidos, Jugo-ligan, Original Gangsters, antagligen även
blivande terrorister och andra lokala stollar som är riktigt farliga. I
Sverige finns fria personer som kan döda dig om du backar-på deras bil!
Här laddar Sverige, som kallar sig demokratiskt rättssamhälle så till den
grad att man använder en bebis som vapen för att skada och trakassera en,
möjligen provokativ men helt igenom fridsam och aldrig straffad medborgare.
- - -
Morgan Ohlson
> Morgan jag tycker Du skall läsa vad jag skrev en gång till!
Jo, jag undrar på vilket sätt din erfarenhet stämmer på mitt fall. Fast du
kanske tyker att man alltid ska följa din rek.'ade mall?
>
> Det jag beskrev är faktiskt delvis en parallell till det Du går i
> genom. Jag vet hur det känns även om jag råkar vara fruntimmer,
> kanske ännu mer, för 1980 och inte nu heller är det särskilt
> vanligt att kvinnor förlorar en vårdnadsstrid. Då måste det vara
> ngt fel på henne och det var det ju jag stod inte ut med misshandeln
> till slut efter många år. Trots att enligt min kristna tro är man
> gift tilldöden skiljer en åt.
>
> Gör det inte jobbigare för Dig och Ditt barn!
>
> Gå inte igenom det helvete jag har gjort.
>
> Lägg ner.
>
> Bitterhet suger bara ut en själv omgivningen tenderar till att vara
> likgiltig.
Om man har någonting posivt att leva för ja, annars kan man vara bitter
bara för att jäklas med omgivningen.
>
> Skönt att barnet inte är äldre, då finns det hopp.
>
> Kräv som sagt Din del av vårdnaden om Du nu verkligen vill barnets
> bästa!
Hur menar du?
Tacksam om du läser de nya inläggen, så du förstår läget innan du svarar.
Morgan O.
Morgan Ohlson
*** Delsummering ***
# Kuratorn inbjuder till samtal, men vägrar hålla dessa när jag begär
bisittare.
# Familjerätten mörkade systematiskt regler och lagar angående vårdnad mm i
samband med faderskapsutredningen.
# Samtidigt som jag tar upp kontakten med barnet börjar trakasserierna från
Arbetsförmedlingen Svingeln i # Göteborg. ?- Du kommer aldrig mer att få en
åtgärd av oss.?
# Underhåll: Initierades långt utanför normal praxis (lag?).
# Samarbetssamtal vägrades av Mölndal, i stället avhölls
provokationssamtal, helt i strid med Sos direktiv för samarbetssamtal.
# Slutligen använde man barnet och umgänget mot pappan (mig) som en helt
oacceptabel sätt, umgänget bröts.
* Olagligt agerande *
I samtal med andra familjerätter har det tydligt bekräftats att den
handläggning som jag utsatts för är helt olagligt.
Om en familjerätt vill ?bli av med en förälder? och det finns laga grunder
för det, då kan det ske i en helt laglig rutin. Mot mig fanns inga lagliga
skäl för Familjerätten att ingripa. Dessutom bröt Mölndals kommun mot lagen
genom att ej tillhandahålla samtal som i en enda punkt hade
samarbetssamtalens avsedda innehåll eller avsedda mål. Familjerätten agerade
således helt utanför lagen.
En tid senare har jag via usenet (s.k nyhetsgrupper t.ex news1.comhem.se)
förlöjligats och angripits med diverse tillmälen etc för att jag skulle ha
fråntagits rätten att ?ta hand om mitt barn? och olika sådana påståenden.
Det är intressant av två skäl.
Dels därför att någon alltså intresserat sig för att bedriva trakasserier
mot mig angående detta. Kanske för att skrämma till tystnad.
Dels också för att påståendena i trakasserierna, som antytt att detta skulle
ha skett lagligt och alltså också (initierat) försökt proklamera och sprida
en lögn om omständigheterna.
Som debattör, i dessa trakasserier och olagliga övergrepp har jag lärt en
viktig sak om Sverige. Mål och offentligt uttalad människosyn, demokratisk
värdegrund etc fungerar på ett hela annat vis ute i verkligheten, när lokala
små-påvars trångsynthet slår till Jantelags-bromsarna. Det visar sig
verkligen i det här ärendet att samhällets aktörer faktiskt kan påstås helt
spårar ur. Hur kan det fungera så här? Här passar ett av TV4's amerikanska
psykolog, DrPhil:
? - They do it, just because they can.? (Sv. Dom gör det bara för
att de vet att de kan (och kan komma undan med det))
Det här är faktiskt farligt. De demokratiska principerna bygger på att alla
har lika rättigheter. T.o.m kriminella våldtäckare och mördare ska ha
rättigheter. Här visar det sig alltså att det t.o.m baserat på okänd
intolerans kan startas en helt kränkande, i många stycken olagliga drev mot
enskilda. Något som tydligt visar att lusten till fascistiska övergrepp
lockar många och försvaras av alldeles för få.
När en sådan här negativ cirkel startar blir personen, jag en sorts
spottkopp. Knappast någon intresserar sig för normala eller positiva
signaler. Däremot kommer fördömande personer lätt att dras in i ett spel där
de tvingas försöka rättfärdiga sin ?olagliga dom?. Dvs att den som först
utsetts till spottkopp mycket lätt består i rollen som syndabock ytterligare
mer omotiverat och långsiktigt belastas med ytterligare, orättvis
skuldbeläggning.
Japan har i många år blockerats genom sin konservativa Kejsardyrkan, och den
moral som där till hört. Nu har Japanerna slängt ut stora delar av den
föråldrade och orimliga moralen till förmån för mer moderna människovärdiga
normer. Japan var tidigt ute med kvalitétscirklar, ?just-in-time? mm. Men,
på kort sikt räcker inte det för att skapa nya fungerande normer. På samma
sätt tycks det som att Sverige, för att fördjupa demokratin och
homogeniseras i tilltron till stat och ökad initiativkraft måste slänga ut
pennalistisk-fascistiska delar av Jantelag och Svensk avundsjuka. Det finns
många aktiva och praktiska åtgärder som kan utveckla de konstruktiva dragen
i samhällsbilden.
Morgan O.
Trakasserierna mot mig under plusjobb nu, våren 2006.
http://groups.google.se/group/swnet.politik/browse_frm/thread/8e1bc132bae4f505/a2284f87481b55ed?lnk=st&q=&rnum=1&hl=sv#a2284f87481b55ed
Morgan Ohlson
korrektion
> Det här är faktiskt farligt. De demokratiska principerna bygger på att alla
> har lika rättigheter. T.o.m kriminella våldtäckare och mördare ska ha
> rättigheter. Här visar det sig alltså att det t.o.m baserat på okänd
> intolerans kan startas en helt kränkande, i många stycken olagliga drev mot
> enskilda. Något som tydligt visar att lusten till fascistiska övergrepp
> lockar många och
att demokratin
> försvaras av alldeles för få.
Morgan O.
Morgan Ohlson
* Återblick *
Vårdnad och boende tystades. Umgänge diskuterades, men kraschades medvetet
av FS vid julen. I stället för att undvika tingsrätt så använde
Familjerätten tingsrätten som ett hot och ytterligare ett slagträ.
Pedagogisk samtalsmodell saknades helt, det övergick i provokationer. Som
törnekrona på verket utnyttjades bebisen som vapen mot sin egen förälder
(mig). Fakta är att man över huvud taget inte levererade en enda punkt av
det som samarbetssamtal ska innehålla. Mölndals kommun följde inte lagen som
kräver att man ska tillhandahålla samarbetssamtal.
- - -
*** Sverige är fantastiskt, jodå... ***
Naturligtvis var det också mycket jobbigt. Först totalt lurad av en f.d
partner och sedan från kuratorn i månad 3 som vägrade möte med bisittare och
därpå mer eller mindre förtryck tills samarbetssamtalen som var ren
kriminaltet. Året 2001 förlorade jag under märkliga omständigheter också ett
jobb varpå jag strax efter råkade ut för en misshandel (nämnd i tidigare
tråd). Efter de båda näraliggande händelserna fick jag en ganska tydlig
?släng av? Post Traumatisk Stress [PTS]. Detta drabbar krigsoffer, personal
som varit utsatta för bankrån, väpnade butiksrån, omfattande misshandel
etc. PTS finns också i olika varianter som kan ge udda reaktioner.
Tiden efter julen 2003 hände en del ganska underliga saker. Det var mindre,
men anmärkningsvärda händelser som kräver redogörelse i detalj för att
förstås. Möjligen återkommer jag till dem senare.
Jag har ju haft lite strul på arbetsmarknaden. Det märkliga med det är att
jag egentligen aldrig gjort något fel, tjänstefel eller dyl. Inga brott,
bråk eller droger heller för den delen. Inte ens ett enda fel som
arbetsgivaren kunnat ?bevisa? har jag gjort.
Fram på vårkanten 2004 föreslog en platsförmedlare att jag skulle ta en
Arbetspsykologisk utredning [APU] på ett arbetsrehabcenter. Jag har alltid
varit öppen för personlig utveckling och korrekt framförd feedback har känts
rätt för mig, så jag tyckte det lät helt okej. I kontakt med den tilltänkta
utredaren lät det också ganska vettigt. Utredningen bestod av cirka 5 möten
där vi samtalade. De ställde förstås intervjufrågor, så det var ju
intervjuer, men det hela började avspänt. Den ene utredaren var psykolog B,
han var underhuggaren och den andre var en överläkare och psykiatriker A.
Egentligen borde jag ha reagerat på utredarnas kompetens, men det gjorde jag
inte.
* Arbetspsykologisk utredning *
I ett tidigt samtal med A kommer vi in på organisationer, strukturer,
samspel och nivåer. Han liksom trissar mig in i några olika resonemang och
vill sedan att jag ska skriva något ?extremt? hemma till dem. Vid nästa möte
tar A upp den artikel som jag skrivit. Då plötsligt börjar han läsa in de
mest mystiska personlighetsegenskaper i den. Han tar nu på sig en mer
auktoritär roll och påstår ett antal underliga saker. Att någon gång ibland
?hitta på egna fungerande ord?, att förstå strukturer mm menar han tyder på
en störning. Successivt stegrar han nu olika påståenden och han antyder att
sådant som jag gör (men som alla gör) indikerar möjliga autistiska symptom.
Jag har ju läst en del psykologi och även haft möjlighet att vid några
tillfällen diskutera psykologi med både Psykologie doktorer och professorer
och även inom organisationsteori, ett ämne som till stora delar också är
beteendevetenskap. Det som psykiater A nu argumenterar är som jag bedömer
det dels direkt ovetenskapligt och dels riktigt korkat. Psykologen, B är mer
försiktig i sina inledande samtal. Att han är underhuggaren märks tydligt,
men även han visar att han söker autist-diagnoser. Ingen av dem tar minsta
notis om PTS som jag nämnt för dem. Det verkar som att de ?skiter i? hur jag
verkligen mår, om man säger så.
Stegvis närmar sig A ?pudelns kärna? och menar att jag nog har någon
autistisk åkomma. Så inflikar han, en av de ?högpresterande? säger han,
liksom för att förhandla. I samtal med B kommer han också in på autism. Kort
tid därefter framkommer nu att de vill sätta diagnosen Aspergerperson. De
säger att det skulle vara en vagare form av Aspergers syndrom. (som jag
uppfattat det är det emellertid exakt samma diagnos, bara olika ord).
Jag drar mig nu till minnes hur en nära vän för flera år sedan menade att
jag hade mycket hög social kompetens; På ett jobb ville en firma värva över
mig som säljare; I princip alla kvinnor jag haft relationer med har i
trovärdiga sammanhang menat att jag är mycket bra på att förstå andras
känslor; De här punkterna talar 100% mot en diagnos som Aspergers syndrom.
Ett halvår senare, i ett privat sammanhang säger en psykolog som arbetat med
autistiska att jag inte har någon av de grundläggande egenskaperna för
Aspergers syndrom.
* Sanningen närmar sig *
I samtal med APU-utredarna begär jag nu att få göra något test för Aspergers
syndrom. Först försöker de övertala mig att låta bli. När jag sedan får göra
det visar det sig att jag har mindre än hälften av poängen för nivån
?tänkbar aspergers syndrom?. Marginalen till nivån ?tänkbar? är alltså >100%
och till nivån ?trolig är den ~200%. Men nu händer något som inte ens jag,
efter alla trakasserier trodde var möjligt. Utredarna börjar nu plötsligt
att...
Missa inte nästa avsnitt!
Morgan O.
Plusjobb /arbetsmarknadsåtgärder används för att trakassera, kontrollera och
Morgan Ohlson
*** Dr Mengele som torped ***
I samtal med APU-utredarna begär jag nu att få göra något test för Aspergers
syndrom. Först försöker de övertala mig att låta bli. När jag sedan gör det
visar det sig att jag har mindre än hälften av poängen för nivån ?tänkbar
aspergers syndrom?.
- - -
*** Läkare utan gränser, i Skymningslandet ***
Hittills hade de alltså helt vägrat att utreda PTS, alltså post traumatisk
stress som jag antagligen hade. De var helt koncentrerade på att det skulle
fram en diagnos om någon typ av mentalt handikapp. Nu när testet visade att
resultatet var fjärran från Aspergers syndrom så säger B:
? - Ja, om du inte godtar diagnosen Aspergers syndrom, då kommer vi nog att
tvingas sätta en annan grövre diagnos på dig.?.
Hoppsan, den legitimerade psykologen visar sig plötsligt vara utpressare!
(Det här är ingen överdrift). Senare visade det sig också att jag förstått
budskapet helt rätt.
Överläkaren A visar att han verkligen vill jag ska ?godta diagnosen?. Han
vill jag ska fundera på den hemma och han säger att han ska avvakta att
sända utlåtande till Arbetsförmedlingen. I själva verket hade han redan
skickat HELA JOURNALEN till AF.
Socialstyrelsens regler säger mycket tydligt att utredningar ska redovisas i
begränsade UTLÅTANDEN. Klienten /patientens integritet ska skyddas. Denne
häpnadsväckande Dr Mengele, som nu har vägrat utreda verkliga symptom på
PTS, försökt tvinga fram och genom B hotat om diagnosen Aspergers syndrom
skickade nu hela journalen till AF. Men, inte nog med det. Någon vecka
senare när jag fått ut en kopia på Journalen visade det sig att utredarna
hade kryddat den med 40 stycken sakfel. Av dessa var 20 stycken så
dramatiskt sjuka påståenden att det klockrent handlar om lögner, trakasseri
och förtal. Förtalet är vissa delar så pass grovt att det bör klassas som
hot. Ja, vad ska man säga? Läkare som skriver journaler fyllda av lögner som
förtal, man vill ju egentligen inte tro att det är sant. Tyvärr så var det
så här det gick till och journalen med sina 20 otroliga lögner står som
kopia här i min bokhylla.
Men, vad händer då på AF? Jo, där kommer journalkopia #1 bort innan den
hinner diarieföras. Detta har Socialstyrelsen fastslagit i en utredning. De
skriver också att det sannolikt rör sig om sekretessbrott, men som inte är
deras ansvar att utreda. Men, vidare skriver Socialstyrelsen att en av
APU-utredarna, under Socialstyrelsens utredning... alltså då, månader
efteråt tillfogat ett påstående i journalen om att: ?misstanke om allvarlig
diagnos kvarstår?.
Efter mina erfarenheter brukar jag kalla Sverige för att smygfascistiskt
land. Men här, i den här APU'n så rasar bilden av smygfascism och övergår i
klockrena förföljelser och auktoritär hot av LÄKARE /PSYKOLOG... och DEN
RENA FASCISMEN STOLTSERAR MED HELA SIN AUKTORITÄRA IDIOTI. . .
...nejdå, historien är inte riktigt slut än.
Missa inte nästa!
Morgan O.
Morgan Ohlson
*** Pennalism och motiv - reflexion ***
Pennalister som står med fötterna i medeltiden borde begrunda följande. Vad
vill man ha för effekter av sitt agerande?
#1. Statuera exempel (döda den jäveln, men långsamt så andra hinner se)
#2. Leda en "vilsen" på rätt väg
#3. Straffa
Punkt 1 talar för sig själv. Här handlar det inte på något vis om "objektet"
utan helt om att sända signaler till omgivningen. Agerandet står i motsats
till Svensk lag om hänsyn och lika behandling för medborgaren. Det strider
också helt mot demokratisk värdegrund. Behandlar man en enskild på det här
viset uppstår spänningar och antagonism. Alternativt kan uppstå något som
liknar "Stockholmssyndromet". Det leder direkt in på 3'an.
Straff: När en person staffas måste det finnas legitimitet för reglerna.
Legitimiteten är ett stort ämne för sig självt, men man kan nog anta att
lagen accepteras även av den som brutit den. Jag tror de flesta känner att
det demokratiska samhällets offentliga "rättssystem" är avsett för att ha
hög legitimitet. Legitimiteten i Svensk rättsordning är sannolikt hög, utom
möjligen i avseende på långtgående indicie-bevisföring som kanske inte
riktigt låter sig motbevisas i vissa fall.
När den straffade känner sig orättvist behandlad och då det finns
faktabakgrund till det så undermineras förtroendet för rättssystemet. Det
här är omfattande och berör "medborgarkontrakt", tilltron demokratin och
dess värdegrund, förakt för rättsordningen. Man behöver inte vara särskilt
intellektuell för att inse att rättvisa och straff som bygger på demokratisk
legitimitet bibehåller en sorts dialog och samarbete mellan rättsinstans och
lagbrytaren. Det här belyses ytterligare när man beaktar punkt 2, att "leda
en vilsen".
Att leda en vilsen (#2) är i princip exakt samma problem som att uppfostra
ett barn eller att utbilda en student. Det handlar om förändring, att bryta
gamla mönster och tankar. Alltså först en insikt om problemet och motiv att
övervinna det. Sedan ska personen:
1. Definiera en god väg
2. Skaffa kompetenser för att gå den goda vägen
3. Agera enligt och gå den nya vägen
4. Övervinna mentala hinder, frustration
5. Hantera ångest under tiden
Om en utomstående part finns måste man alltid inse att den kan vara ett stöd
/hjälp eller ytterligare bygga på frustration och ångest.
Frustration får ofta, kanske alltid olika konsekvenser men olika efter
situation. Barn reagerar med uppror eller indignation. Studenter reagerar
med tentaångest, vissa mycket kraftigt. Varken förälder till barn eller
kursansvariga på ett universitet bör agera med förtryckande kadaverdisciplin
eftersom barnet eller studenten alltid kommer att uppfatta det som stark
extra belastning och hänsynslöst i en situation då redan frustrationen är
mycket hög. För att kunna avpassa detta måste alla som leder förändring,
såväl föräldrar, kursledare och rättssystem hålla dialog med den berörde för
att krav, straff och utformning ska kunna matchas allt efter den berördes
utveckling.
I det fall att man "leder en vilsen" för hårt så övergår processen i en
konfrontation. Om den som leder förändringen går för hårt fram bryts
dialogen, i stället skapas klyftor. Då dialogen bryts uppfattar den berörde
läget som tvingande, kränkande och straffande. Här avses alltså att en
tillrättavisning e.dyl. var avsett men som alltså tappar sin kommunikation.
I det läget övergår alltså tillrättavisningen, för den berörde i tvång, krav
och annat som uppfattas som straff.
I det fall att något som kanske motiverat en tillrättavisning, men inte
något straff kommer nu den berörde att uppfatta som mycket ondsint.
Situationen skapar klyftor, irritation och kanske hat och känslor som
inrymmer hämnd och marginalisering. Även om de känslorna av pragmatiska skäl
döljs uppstår en tydlig grogrund för djupa problem. Om detta uppstår i
uppfostran kan nog alla förstå att föräldern i värsta fall för evigt tappar
den positiva respekten hos sitt barn. Det som kallas uppfostran övergår då i
mentalt våld och det inser alla är orimligt. På precis samma sätt fungerar
det med en kursledare eller pennalist. Om olika former av "vägledning"
urartar stegras konflikten intill dess att ledaren uppfattar sin adept som
helt urspårad, varpå man i stället sätter in "straff" trots att felet helt
ligger hos "hjälparpersonenens" attackerande stil.
Resultatet av detta är att även påstådda former av "kontrollerad pennalism"
i själva verket nästan alltid blir en självuppfyllande profetsia om att
mobbingoffret är en idiot. Hela processen blir en urskiljnings-,
marginaliserings- och differentieringsprocess som föranleder makten att
skydda sig själv och dölja sitt misslyckande genom att lägga ytterligare
skuldbeläggning mot offret som den avvikande, den konstige, den sjuke. Det
enda som egentligen är sjukt och som föranleder hela den här processen är
anstiftarens tro på sig själv som den legitima makten och därmed rätt till
agerande oavsett grad av inkompetens eller respektlöshet.
Morgan O.
Plusjobb /arbetsmarknadsåtgärder används för att trakassera, kontrollera och
Morgan Ohlson
*** Rehab efter Mengeles Rehab ***
Dr Mengele vägrade utreda PTS, försökte tvinga fram och genom B hotade om
diagnosen Aspergers syndrom. Sedan skickades hela journalen till AF och
bröt mot Sos anvisningar om avgränsade utlåtanden. Förtalet är i vissa
delar så pass grovt att det kan uppfattas som hot. Tyvärr är det så här det
gått till och journalen med sina 20 otroliga lögner står som kopia här i min
bokhylla.
På AF, där kommer journalkopia #1 bort innan den hinner diarieföras.
Socialstyrelsen skriver i utredning att en av APU-utredarna månader efteråt
tillfogat ett påstående i journalen om att: ?misstanke om allvarlig diagnos
kvarstår? (rent trakasseri naturligtvis).
- - -
Notera följande: Det som först hände var kvinnans kurator som alltså
avbokade möte då jag begärde bisittare på min sida och familjerätten som mer
eller systematiskt undanhöll information för mig. Jag har inte på något vis
attackerat myndigheter eller haft någon fejd de 10 åren innan det. Dvs att
man inte kan uppfatta det på annat sätt än att kurator resp socialkontor
helt ensidigt startade dessa provokationer, för åtminstone mig på helt
oförklarliga grunder.
*** Sommaren 2004 ***
När jag inser hur illa de utredarna agerade i den arbetspsykologiska
utredningen sig och att journalen förkommit på AF så förbjuder jag vidare
samverkan mellan AF och arbetsrehabcentrumet. Myndigheter får ju endast
samverka med tillstånd av enskild. Hjälper det? Inte då! Nej, några dagar
senare rekvirerar AF-kontorets chef en ny KOMPLETT JOURNAL som alltså även
den strider mot Sos direktiv. Arbetsrehabcentrumet skickar glatt en ny
komplett journal till dem.
Jag begär nu fullständig insyn i mitt ärende på AF. En kundmottagare säger
att AF alla dokument finns i deras databas. Det tror inte jag på, säger jag
men godtar då tj.m's påstående. AF databas innehöll förstås enbart det som
lagts in i den manuellt vid besök på AF. Alltså blir jag åter tvungen att
framföra mina krav för att få del av korrespondens, remisser etc. AF
trasslade med detta i över 6 veckor.
Nu blev ju också Journalen från arbetsrehabcentrumet intressant. Jag begär
ut kopior därifrån. Detta sker i ett par steg. I synnerhet får jag en sen
eftermiddag ett telefonsamtal av överläkaren. Han börjar med att i lugn ton
och med varierade argument påstå att Journalen inte kan och får utlämnas
till mig. Han påstår alltså helt fräckt att jag inte har rätt till kopior på
journalen. Jag förklarar lugnt att jag att jag har full insikt i att han nu
ljuger mig rakt upp i ansiktet! Nu blir han arg. Jag är tämligen lugn, hela
samtalet. Men han blir allt mer arg.
Han kallar mig olika saker och häver slutligen, i ilsken och högljud ton
ur sig ett tydligt och ganska gravt hot om hur han ska använda sin
läkarlegitimation för att "straffa mig". För vad, är jag ännu idag inte klar
över. Delar av de hot som Dr Mengele då uttalade har sedan dess verkställts.
Inte formellt förstås, sådan makt har inte ens han, men det har skett på
informell pennalistisk basis. Det här telefonsamtalet gav uttrycket "läkare
utan gränser" en helt ny och mindre smickrande innebörd. Cirka en halv
timme efter detta extremt hotfulla samtal skickar jag en redogörelse till
primärvården i Göteborg för information..
Efter ett besök på AF-kontoret där stf.chefen både provocerar och ljuger
bestämmer jag att byta kontor. Alla arbetslösa har rätt att vara registerade
på valfritt AF-kontor. Jag skriver och begär tydligt att få byta kontor
snarast. 1 månad senare har de fortfarande inte någonting åt det. Vid besök
på ett annat kontor nekas jag handläggning. Jag hänvisar till lagen men det
aktuella kontoret vägrar. De motiverar sig, men har förstås inget argument
som står över Svensk lag, men de vägrar ändå. Jag samlar på mig några
ytterligare argument och beger mig ~1 vecka senare till det AF-kontor som
är lokaliserat direkt i anslutning till AF-Göteborg och LAN kontor. På grund
av de vässade argumenten och antagligen andra omständigheter, som
lokaliseringen så tas jag emot på detta AF- kontoret. Av flera olika skäl
handläggs mitt ärende vid detta kontor betydligt seriösare än på det
föregående.
Efter det här ebbar de öppna trakasserierna från myndigheterna ut. I stället
övergick de i allt mer informella, privata former fram till trakasseriet på
Plusjobbet nu, våren 2006. Inte så att de där informella, privata
trakasserierna är obetydliga. Nej, snarare är det så att de är betydligt
svårare och mer krävande att beskriva. De fordrar mer detaljer och även
noga, precisa redogörelser för att ge märg åt den allvarliga
fascistoid-pennalistiska anda som ligger bakom även dem.
* Reflexion *
De här fascistisk-pennalistiska metoderna har en tydlig parallell med
svordomar. Man brukar ju säga att den svär mycket som saknar ordföråd att
uttrycka sina känslor mer förfinat. Den som sätter sin tilltro till
aggressiva fascistisk-pennalistiska metoder är på samma vis personer som
saknar insikt om nyanserat ledarskap baserat på tekniker som står i samklang
med demokratisk värdegrund. Dvs att beteendet att begå övergrepp och mobbing
som metod är ungefär lika konstruktivt som tennisspelaren som slår av sin
racket efter en förlorad poäng. Annorlunda kan man uttrycka det så att: De
makthavare som, i våra dagar förfaller i medeltidens ledarskap inte bevisar
någonting annat än att de är okunniga och bedriver sitt ledarskap genom att
rationalisera bort de hänsyn som faktiskt måste förekomma i ett ett
demokratiskt samhälle. Det hela påminner faktiskt ganska mycket om den
tecknade serien där barnet sorglöst monterar ej kompatibla lego-bitar med
hjälp av en hammare.
Det finns mer att berätta om detta, och det kommer inom kort. Just nu blåser
det på AF så det blir nog ngt om det i första hand.
Morgan O.
Morgan Ohlson
> - - -
Jag har skrivit lite mer sällan nu än förut i det här ämnet (och
plusjobbet). Det kanske viktigaste skälet till det är att händelserna kommer
in, kanske inte helt i nutid, men ändå sådant som känns högst påtagligt och
levande. Att bli utsatt för så'n här skit som jag nu ska fortsätta
återberätta är mycket obehagligt och det väcker starka minnen. Så gör det
även om berättelsen blir förenklad. Nu är vi framme hösten 2004. Livet som
arbetssökande rullade på med vetskapen att jag ständigt fick "märkliga"
kommentarer på AF men inga åtgärder.
*** Tjänstemän som tsunamikatastrof ***
I samband med tsunamikatastrofen julen 2004 fick jag ganska mycket ångest.
Att se på nyheterna hur det blev ett jäkla liv för att folk i Thailand,
merparten ganska välbeställda inte fick hundraprocentigt stöd. Kungen och
Silvia paraderade för dem just ett år efter att jag själv fått se på hur
familjerätten, en kommunal myndighet helt olagligt använde mitt eget barn
mot mig för att driva mig bort från samarbetssamtal. Det var helt enkelt en
vidrig upplevelse som för alltid kommer att straffa barnet.
Visst tycker jag att staten ska hjälpa människor i nöd så mycket som det
går, men samtidigt blir det absurt när "samma folk som skriker efter total
hjälp " i fascistisk anda utser andra medborgare till rättslösa och fullt
medvetet tar ifrån dem och deras barn rättigheter är inget mindre än absurda
stollerier. Jo, under den där tiden fällde jag faktiskt en och annan tår
helt enkelt för att jag tycker synd om folk som är förblindade av sitt eget
ha-begär och dessutom är så antiintellektuella att de inte ser andra vägar
än våld och förtryck som lösningar. Efter 80 år av demokrati har fortfarande
småpåvar i Sverige sina biceps som största intellektuella förebild. Det är
ynkedom.
På grund av den där ångesten sov jag sämre. Jag brukar sova som en stock.
Vid läkarbesök fick jag nån sån antihistamin (anti-allergimedcin) som ger
extra trötthet. Även journalen från det här läkarbesöket har en del
underligheter, men inte i närheten så provocerande som den av Dr Mengele ett
knappt år innan. Men, vårcentralen som jag besökte var efter ett tipps från
Arbetsförmedlingen, att just den centralen var relativt ny och kunde ta nya
patienter ganska snabbt. Fast i journalen påstås att jag var remitterad ditt
av AF. Intressant påstående eftersom jag inte sagt något sådant. Ja, det är
intressant att notera att de skriver så, med tanke på det som följde.
* Stalking på riktigt *
Vid den här tiden startade ett omfattande och intensivt trakasseri av typen
"group stalking". Jag talar alltså om organiserad förföljelse av en grupp
personer. Även min internetkoppling påverkades vid ett par tillfällen under
några månader våren 2005 och kan uppfattas som synkront med trakasserierna
IRL. Den riktiga översättningen av "stalking" är förstås förföljelse, men
direkt fysisk förföljelse handlar det ju inte om... men än i vissa delar.
Eftersom det här ganska hett, med lagbrott, inblandade tjänstemän mm. så
nöjer jag mig att lägga en länk här. Jag vill inte gå ut med varken
påståenden om personer eller bevis. Länken belyser flera av de metoder som
de här smygfascisterna använt. Du förstår förstås att det inte handlar om
några magiska saker utan helt och hållet ageranden av personer, bekanta och
vissa nätverkskontakter till personer som redan innan figurerat i den
tidigare redogörelsen. Det hela pågick under några månader i olika, tydliga
faser och med mer eller mindre tydliga hot i bakgrunden. .
*** Förföljd, förr, nu och varför? ***
Avskedet från Folkuniversitetet, Göteborg 2001 tror jag kom med som
hastigast tidigare. Det var definitivt ingen normal händelse och man kan
inte, och ingen påstod heller egentligen att jag hade gjort jobbet dåligt.
Däremot hände väldigt märkliga saker och även uppenbara "fällor" placerades
ut av arbetsgivaren. Nåja, vi får se om jag återkommer till det här? För den
som följt händelseförloppet kan det se ut som att allting startade där i
kontakten med familjerätten under graviditeten, men så enkelt är det alltså
inte heller.
Som tidigare framgått har jag beskrivit våren 2006 med trakasserierna på
plusjobbet under länken:
http://groups.google.se/group/swnet.politik/browse_frm/thread/8e1bc132bae4f505/a2284f87481b55ed?lnk=st&q=&rnum=1&hl=sv#a2284f87481b55ed
Det betyder också att de större bitarna av trakasserierna sedan 2002 har
kommit med. Visst finns det mer, men det är mer av typen kringhändelser.
Fortfarande händer märkliga saker omkring plusjobbet (nämnda länk) och det
kommer jag troligen att redogöra för framöver. Just nu har jag, som en del
av er förstått ingen försörjning och det är förstås inte helt komfortabelt.
Det glädjer förstås en och annan fascist.
Morgan O.
Rolf Martens
morgan...@comhem.se says...
Tyvär råkar inte så få människor ut som liknande saker som
du, Morgan, eftersom samhällssystemet är som det är.
Rolf M.
Usenet Rulez
news:vy6083imb1nf$.1blmf4kk...@40tude.net:
Vad är det man säger, hmm, LOOOOOOOOOOSER
HAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHHA
--
Hakka pälle!!!
Perkele, minä olen kuningas!!
SHUT TEH FJUCK UP FRITZ AND SEND ME A COPY OF DOOM!!!!!!!!!!!!!!!!!!
"When the state is afraid of the people, Liberty. When the people are
afraid of the state, Tyranny"
Thomas Jefferson
Henry
Detta är lite underligt.
Jag postade i news om en detalj som jag tidigare hade postat på internet,
fast på ett annat diskussionsforum.
Det jag upplevde av Henrik Bengtssons svar var att det var fel av mig
att göra så. Det du svarar på har ju inte med internet att göra öht.
Ditt svar ger ju inte uppfattningen att det var fel av Morgan att posta
sitt inlägg, utan du kommenterade innehållet i inlägget, om än negativt.
Usenet Rulez
Henrik Bengtsson
"Henry" <f...@aa.bb> skrev i meddelandet news:45069ee3$1...@news.henrynet.se...
>>> Morgan O.
>>>
>>
>> Vad är det man säger, hmm, LOOOOOOOOOOSER
>
> Detta är lite underligt.
> Jag postade i news om en detalj som jag tidigare hade postat på internet,
> fast på ett annat diskussionsforum.
> Det jag upplevde av Henrik Bengtssons svar var att det var fel av mig
> att göra så. Det du svarar på har ju inte med internet att göra öht.
> Ditt svar ger ju inte uppfattningen att det var fel av Morgan att posta
> sitt inlägg, utan du kommenterade innehållet i inlägget, om än negativt.
Överdoserat din medicin igen? Fort, fram med mor dins matlagningsvin, det
fungerar som motmedel.
--
Henrik Bengtsson
---
1234567890
Good Bye