Och de märker ingenting

[Ken]

Stig Carlsson har översatt artiklar av Arturo Pérez-Reverte, en av
Spaniens mest kända författare, samtliga publicerade på danska
Snaphanen. Pérez-Reverte är medlem av Spanska Akademien och
hans böcker har översatts till 35 språk, också svenska. Han har som
krigskorrespondent erfarenheter från ett tjugotal krig. I ett mejl till
mig skriver Stig Carlsson: Här i Sverige skulle han ha varit en lika
”ond” människa som du och jag, men i Spanien har han fått ett fint pris
och en penningsumma på 10 000 euro. Priset kommer från motsvarande
spanska TT (AGencia EFE) och spanska SIDA (AECID).
Det är högre i tak i Spanien.” Artikeln som tilldelats pris heter
Goterna och kejsar Valente. Nedan utdrag ur fyra av hans texter:

Sedan urminnes tider har olika folkslag invaderat andra på grund av
hunger, maktlystnad eller därför att även de själva misshandlats och
fördrivits av andra. Tills helt nyligen försvarade de sig och alla
överlevde på samma sätt: de högg ner inkräktarna, tog deras kvinnor
och förslavade deras barn. På så vis levde de vidare tills Historien
utraderade dem och lämnade utrymme för andra imperier, som i sin tur
kollapsade och mötte samma öde.

De problem som vi ställs inför gäller det som vi idag kallar Europa
eller Västerlandet (en sammansatt civilisation, som har sina rötter i
Bibeln och Talmud och är besläktad med Koranen och som blomstrade i den
medeltida kyrkan och under Renässansen, och som med Upplysningen och den
franska Revolutionen etablerar människans rättigheter och friheter).
Allt detta – Homeros, Dante, Cervantes, Shakespeare, Newton, Voltaire –
har ett utgångsdatum och vår civilisation befinner sig under avveckling
på grund av sönderfall. Oförmögen att klara sig. Att försvara sig.
Nu har den bara pengar. Pengar räddar den en stund, inte mer.

***

Jag har i min hand ett foto från den muslimska horisonten. Två ungdomar
med palestinaschalar höjer ett plakat: Europa är cancern, islam är
svaret. De här ungdomarna befinner sig i London. De bor mitt i cancern,
kanske därför att på andra platser är det omöjligt att förena arbete,
hälsa, religionsfrihet och friheten att hävda idéer, som inte
sammanfaller med Statens officiella lära.

Det avslöjande fotot handlar inte om att anpassa det renläriga islam
till väst, utan om att islamisera det sjuka Europa. Allt annat är
krumbukter. En del europeiska ledares tjuv- och rackarspel och andras
underlåtenhet och ett fåtals karaktärsfasthet förändrar inte
situationen. Inte heller framtiden. I Europa kan en fårskalle titulera
sin pjäs Jag skiter i Gud och folket protesterar i frihet framför
teatern och en domstol kan, om den väcker talan, avgöra fallet.
Det stämmer, att i andra tider brände man i Europa människor av sådana
här orsaker. Men inkvisitionens bål slocknade – även om någon biskop
ännu beklagar det – när Voltaire skrev: “Jag delar inte dina åsikter,
men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.” (KOA: Lär vara
en faktoid).

För att vara tydlig så tror jag att allianser mellan civilisationer är
en idiotisk bluff och att de dessutom är omöjliga. Islam och
Västerlandet kommer aldrig att förenas. De skulle kunna samexistera med
försiktighet och tolerans och med ett utbyte av människor och idéer i en
ömsesidig påverkan lika oundviklig som nödvändig. Men de som talar om
integration och interkulturell sammansmältning vet inte vad de talar om.
Den som känner den muslimska världen – en del av oss har rest genom
den ett tjugotal år – förstår att islam är oförenlig med ordet framsteg,
som vi förstår det i Västerlandet. /…/

Bör jag respektera de som straffar äktenskapsbrott eller homosexuella?
Västerlandet är demokratiskt. Islam är det inte. Inte ens kommunismen
lyckades tränga in i den. Den har bevarat sig stark och oslagbar som en
klippa. “Vi kommer att använda er demokrati för att förstöra er
demokrati,” sa Omar Bin Bakri, en av islams viktigaste radikala
ideologer. /…/

Gå till biblioteket och läs, dumhuvud. Bara de starka segrar och
överlever. Detta helt oavsett vad många pratmakare fantiserar om.
Därför kommer pojkarna med plakatet i London och deras kusiner på den
andra sidan att segra. Och de vet det. De har tro, de är hungriga, de är
desperata, de har djävlar anamma. Skickligt har de genomskådat oss.
De känner cancern. För dem räcker det att iaktta råttornas räddhågsna
leenden, när de vill komma på god fot med bödeln.

***

Och under tiden tiger ultrafeministerna om allt det här. De som annars
är så benägna att prata strunt. De tiger som horor – ett gammalt
folkligt talesätt, som inte kommer från mig – ”eller som graven”,
som låter mindre macho. De är alltför upptagna med nödvändiga saker,
som att hävda, att bin och hönor också är exploaterade, att Quevedo bör
avlägsnas från undervisningen på grund av kvinnoförakt, och att Sabinas
sånger är machista och att han bör skärpa sig, om han vill fortsätta att
tillhöra vänstern.

Och så fortsätter det. Sekler av kamp slänger vi över bord.
Vi tillåter, att det genom bakdörren kommer in det som vi genom blod,
intelligens och uppoffringar har sparkat ut genom huvudingången.
Vi begår självmord som idioter.

Öl och grillspett. I skuggan av den forntida muren i Melilla sitter min
vän – trettio år av obrottslig vänskap – och han lutar sig bakåt i
stolen och ler, bittert. “De förstår ingenting, de där idioterna,” säger
han. “Det är krig. Vi befinner oss mitt inne i det. Det är tredje
världskriget och de märker ingenting.” Min vän vet vad han talar om,
för sedan länge är han soldat i det här kriget. En anonym soldat.
Utan uniform. En av dem som ibland har varit tvungen att sova med en
pistol under kudden. “Det är ett krig,” – hävdar han envist och tar en
klunk öl, en del av skummet fastnar i mustaschen – “Vi är på väg att
förlora det på grund av vår naivitet. Vi stryker fienden medhårs.”

***

Allt upprepar sig, liksom Historien upprepar sig allt sedan turkarnas
tid, Konstantinopel och korstågen. Alltsedan Termópilas. Liksom den
upprepade sig i Iran, där de lättlurade och enfaldiga applåderade
shahens fall och välkomnade befriaren Khomeini och hans ayatollor.
Liksom den upprepar sig i det okritiska dreglandet inför de olika
arabiska vårarna, som slutligen – till de professionella idioternas
förvåning – blev förspelet till mycket mörka vintrar. /…/

Därför är det Jihad. Det är det heliga kriget. Det vet min vän i
Melilla. Det vet jag av personlig erfarenhet. Det vet den som har varit
där. Det vet den som har läst historia, och den som är i stånd att
kritiskt analysera tidningar och TV. Det vet den som på Internet finner
tusentals videos och fotografier med avrättningar, avhuggna huvuden,
och leende barn som visar upp de halshuggna för sina föräldrar, videos
av kvinnor och barn våldtagna på grund av trolöshet mot islam,
äktenskapsbryterskor som stenas – och hur ultrafeminister tiger om detta
– men är mycket känsliga i fråga om mindre brott. Brottslingar som skär
halsen av levande människor, medan de skriker, “Allahu Akbar” och
tiotals åskådare spelar in detta med sina förbannade mobiler.
Den som läser plakaten som ett muslimskt barn – inte i Irak utan i
Australien – visar upp med texten: “Halshugg den som förolämpar
profeten.” Det vet den som ser banderollen, som förevisas av en ung
muslimsk student – inte i Damaskus utan i London – där han varnar:
“Vi kommer att använda er demokrati för att förstöra er demokrati”.

För Västerlandet och Europa kostade det århundraden av lidande att
komma fram till den frihet som vi åtnjuter idag. Att vara
äktenskapsbryterska utan att stenas. Att häda utan att brännas på bål
eller bli upphängd i en lyftkran. Att gå med kort kjol utan att bli
kallad hora. Vi åtnjuter fördelarna med den här kampen, som vunnits
efter många strider mot våra egna spöken och där många värdefulla
människor förlorade livet: strider som Västerlandet utkämpade, när det
var ungt och ännu hade en tro.

Men nu är ungdomarna annorlunda: barnet med plakatet, den som skär av
halsen, fanatikern som är beredd att döda trettio otrogna och bege sig
till Paradiset. I historiska termer är det de som är de nya barbarerna.
Europa, där friheten föddes, är gammalt, demagogiskt och fegt,
medan radikal islam är ungt, modigt och hungrigt och har desperation
och djävlar anamma.

***

Tillbaka till Sverige. Många av oss, Arturo Pérez-Revertes svenska
bröder och systrar, tänker att någon gång måste PK-folket vakna och
inse vad som pågår. Jag tvivlar på att det kommer att ske. Följande
skriver Peter Englund i ”Stridens skönhet och sorg” ( Atlantis 2008):

Personliga erfarenheter i detta som kallas krig handlar i bästa fall
om ett återupptäckande av minnen från en svårbegriplig och förvirrande
dröm. Några få individuella händelser träder fram lite tydligare än
andra, med en klarhet skänkt av den personliga farans hetta.
Sedan blir även de farligaste situationer vardagsmat, tills dagarna
verkar passera utan att innehålla något annat av intresse än dödens
ständiga närhet. Men även den idén, hur framträdande den än var
till att börja med, förtränger man då den är en ständigt närvarande
och därför en försumbar storhet.

Urval av Karl-Olov Arnstberg

https://morklaggning.files.wordpress.com/2018/03/och-de-marker-ingenting.pdf

https://morklaggning.wordpress.com/2018/03/23/och-de-marker-ingenting/


https://alternativforsverige.se/
https://sd.se/
https://www.svegot.se/