Att omhänderta "de svaga"

[M Winther]

Jonathan Haidt ("The Righteous Mind", 2012) påpekar att
"omhändertagandet av den svage" är en ytterligt central instinkt, då
människobarnet är fullkomligt hjälplöst. Idag blir förnuftet överflyglat
av den instinktiva moralen. Då vi ej längre har ett förnuftigt etiskt
ramverk att lita till, så byts det ut mot omedvetet arkaiskt tänkande.
Professor Paul Lillrank diskuterar "den banala godheten" här:
https://youtu.be/UaCR2FDNDeI

Svenskarna har förlorat alla begrepp om en högre mening med livet. De är
i det avseendet primitivare än ursprungsfolk som åtminstone har tillgång
till "förfädersandarna" och deras livsfilosofi. De hemfaller då åt
vällevnad, bekvämlighet och karriär--en slags hedonistisk livssyn. Då de
saknar högre begrepp så tillåts primitiva hjärnfunktioner ta över, såsom
'gyrus supramarginalis' och dess empatiska funktion. Politiken styrs av
primitiva impulser, då den högre tankeförmågan tillbakabildats.

Den del av hjärnan ('gyrus supramarginalis') där den empatiska
funktionen är belägen, är olika utvecklad hos olika folkgrupper.
Nordeuropéer räknas bland de mest empatiska. Det är markanta skillnader.
Förskolepersonal rapporterar att bland barn tillhörande vissa
folkgrupper kan den empatiska utvecklingen ligga flera år efter de
svenska barnen.

Emellertid menar vissa att den välutvecklade empatifunktionen riskerar
att leda till självförintelse, då ett empatiskt folkslag frivilligt ger
livsrum åt mindre empatiska folkslag.