Bästa skivorna
Oskar Karlin
De här är de bästa skivorna som finns:
1 Ride - Going Blank Again
2 Stone Roses - Stone Roses
3 Pulp - His N'Hers
4 Suede - Suede
5 Popsicle - Laquer
6 Eggstone - Somersault
7 Ride - Nowhere
8 blur - Leisure
9 R.E.M. - Lifes Rich Pageant
10 Olle Ljungström - Olle Ljungström
Så det så..
Har någon något att tillägga?
/Oskar
Ride Rules!
Goran Hager
Oskar....@Mailbox.swipnet.se says...
M.v.Häger
johan....@mailbox.swipnet.se
> De här är de bästa skivorna som finns:
> 1 Ride - Going Blank Again
> 2 Stone Roses - Stone Roses
> 3 Pulp - His N'Hers
> 4 Suede - Suede
> 5 Popsicle - Laquer
> 6 Eggstone - Somersault
> 7 Ride - Nowhere
> 8 blur - Leisure
> 9 R.E.M. - Lifes Rich Pageant
> 10 Olle Ljungström - Olle Ljungström
> Har någon något att tillägga?
Ja, du har listat 10 skivor, och inte en enda av dem kommer ens i närheten av att vara bra. Kanske
vore något för listan "De 10 sämsta" skivorna däremot.
Här är de 10 bästa skivorna:
Queensryche - Operation Mindcrime
Blue Murder - Blue Murder
Dream Theater - Images and Words
Pages - Pages
Airplay - Airplay
Toto - IV
Chicago - 17
Bill LaBounty - Bill LaBounty
David Foster - Rechordings
Gino Vanelli - Nightwalker
inte i någon speciell ordning, dock.
MVH
Johan Berlin - TIMESCAPE
student vid Linköpings Universitet - Statsvetenskap
DeTe
(inte i ordninga alla är lika bra)
1. Med is i magen (Asta Kask)
2. Aldrig en CD (Asta Kask)
3. Från andra sidan (Asta Kask)
4. Plikte......ä va fan, ALLA Asta Kask skivor är BÄST!
Så det så! PuNkEn LeVeR!!
/DT
_________ _________________________________
+==/ ___/ |/ / __ / ___/ ____/___ ___/=+
|:/ /_ / /| / __ / /_ / __/_ :::/ /:::::|
|:\____/__/:|__/ /:/ /\____/_____/:::/ /::::::|
|:+============\_/==\_/================\_/=====+:|
|:| "GNAGET TILLS VI STUPAR!" |:|
|:|--------------------------------------------|:|
|:| danie...@mailbox.swipnet.se |:|
|:| http://www.geopages.com/Colosseum/1995/ |:|
|:|--------------------------------------------|:|
|:| ___ "PUNX NOT DEAD!"___ __ ___ |:|
|:+=======/ \===============/ /=/ // /=====+:|
|::::::::/ / /__ _______ ___/ /_/ // /::::::::|
|:::::::/ / / // / |/ / _//__/:::::::::|
|::::::/ __/ // / / __ \:___::::::::::|
+=====/__/==\_____/__/|___/__/=/__//__/==========+
Erland Sommarskog
>Oskar Karlin (Oskar....@Mailbox.swipnet.se) wrote:
>: De här är de bästa skivorna som finns:
>
>: 1 Ride - Going Blank Again
>: 2 Stone Roses - Stone Roses
>: 3 Pulp - His N'Hers
>: 4 Suede - Suede
>: 5 Popsicle - Laquer
>: 6 Eggstone - Somersault
>: 7 Ride - Nowhere
>: 8 blur - Leisure
>: 9 R.E.M. - Lifes Rich Pageant
>: 10 Olle Ljungström - Olle Ljungström
>
>skivor före 1990.
Vaddå, "Life Rich Pageant" är ju från mitten av 80-talet och
Stone Roses från 1989, vad klagar du på? :-)
Vad som gör sådana här listor komplett meningslösa är att väldigt
få människor har har hört så många plattor att dom kan säga vilka
som är de bästa. Och dom som har det har antagligen väldigt svårt
att rangordna dom. När jag var yngre, i Oskars förmodade ålder
skulle jag kunnat producerat en lista, och den hade nog sett ut
så här:
Miles Davis - Sketches of Spain (1960)
Frank Zappa - Hot Rats (1969)
Frank Zappa - Roxy and Elsewhere (1974)
King Crimson - Larks' Tongues in Aspic (1974)
Yes - Relayer (1975)
Genesis - Selling England by the Pound (1973)
Emerson, Lake & Palmer - Brain Salad Surgery (1973)
Deep Purple - Made in Japan (1972)
Samla Mammas Manna - Snorungarnas symfoni (1976)
Gentle Giant - Playing the Fool (1977)
Mycket symfonirock som synes, och ett ganska snävt tidsspektrum,
bortsett från Miles-plattan.
Idag, ja alla plattorna ovan hör fortfarande till favoriterna, men
om jag ska ta fram en tio-bästalista, så måste väl några petas ut,
men exakt vilka är svårt att säga. Men här är några som är kandidater
för att petas in:
Frits - Dankzij de denken (1995)
Premiata Forneria Marconi - Come ti va alla riva città (1982)
Czeslaw Niemen - Niemen Enigmatic II (1971)
Litfiba - Litfiba 3 (1988)
Talk Talk - Spirit of Eden (1988)
Gentle Giant - Civilian (1980)
Budka Suflera - Przechodiem bylem miedzy wami... (1975?)
Propaganda - A Secret Wish (1986)
Simple Minds - New Gold Dream '81-'82'-'83'-'84 (1982)
Talking Heads - Remain in Light (1981)
Giles, Giles & Fripp - The Cheerful Insanities of (1969)
Trovante - Sepes (1986)
Jon Lord - Gemini Suite (1971)
The Nits - Henk (1986)
Republika - 1991 (1991)
I detta ingår plattor som jag redan hade när den förra listan
som var aktuell, men som vuxit till sej, men alla gamlingar
är inte sådana. (Giles, Giles & Fripp hittade jag förra hösten.)
Skulle jag fortsätta skulle jag kunna få ihop 20-30 plattor
till att sätta upp. (Ja, för skjutsingen, orginalversionen
av "Jesus Christ Superstar" måste med!)
Den uppmärksamme observerar kanske en annan detalj: flera av
dessa artister är varken anglo-saxiska eller svenska. Det är
ju mycket musik vi aldrig får höra, därför att den sjungs på
ett lokalt språk som bara i mycket begränsad omfattning går
på export. Själv köper jag mycket plattor när jag är utomlands.
Ovan finns tre polska band/artister (Niemen, Budka och Republika)
och det är ingen tillfällighet; Polen är mitt favoritmusikland i
Europa, följt av Italien (som har PFM och Litfiba på listan).
Att köpa skivor en masse utrikes har sitt pris dock: man följer
dåligt med det nya. Av titlarna på Oskars lista har jag hört två:
Stone Roses och Olle Ljungström. (Stones Roses-plattan är bra,
men "Världens räddaste man" är Ljungströms bästa.)
Slutligen, eftersom jag lyssnar såpass lite på svensk musik,
är det fortfarande enkelt för mej att sätta ihop en lista
med dom bästa svenska plattorna någonsin:
Samla Mammas Manna - Snorungarnas symfoni
Samla Mammas Manna - Måltid
Gyllene Tider - Gyllene Tider
Hansson de Wolfe United - Yes Box Alright
EGBA - Jungle Jam
Kai Martin och Stick! - Uppståndelse
Kai Martin och Stick! - Röd Plåt
Viva! - I splitter av ljud
Johan Lindell - Fågelvägen
Olle Ljungström - Världens räddaste man
Svensk rock hade en guldålder 1979-1984, sedan gick det nerför.
Eller snarare uppåt. Ett tag var all svensk musik så lätt att
man måste fästa den med tyngder för att den inte skulle lätta.
--
Erland Sommarskog, Stockholm, som...@algonet.se
"Carl Bildt säger mer än tusen ord" - Ny Teknik 47/95.
Net Weasel
>Här är de 10 bästa skivorna:
>Queensryche - Operation Mindcrime
>Blue Murder - Blue Murder
>Dream Theater - Images and Words
>Pages - Pages
>Airplay - Airplay
>Toto - IV
>Chicago - 17
>Bill LaBounty - Bill LaBounty
>David Foster - Rechordings
>Gino Vanelli - Nightwalker
Bill LaBounty!!! Äntligen någon som uppskattar honom. Jag har letat
med ljus och lykta efter CD'n "Bill LaBounty", men förgäves. Har du
något tips hur jag kan hitta den på CD?
======> The Net Weasel / Stockholm / Sweden =====>
Always at your service: m-1...@mailbox.swipnet.se
======>* Merry Christmas * Happy New Year * =====>
Jan Johannesson
: Hello.. this is a header!
: De här är de bästa skivorna som finns:
: 1 Ride - Going Blank Again
: 2 Stone Roses - Stone Roses
: 3 Pulp - His N'Hers
: 4 Suede - Suede
: 5 Popsicle - Laquer
: 6 Eggstone - Somersault
: 7 Ride - Nowhere
: 8 blur - Leisure
: 9 R.E.M. - Lifes Rich Pageant
: 10 Olle Ljungström - Olle Ljungström
: Så det så..
: Har någon något att tillägga?
Om det finns någon musikalisk motsvarighet till PC (Political Correctness),
så tar väl ändå denna listan priset !
Dessutom så tror jag att det gjordes en del bra musik och därmed
skivor före 1990.
--
Jan Johannesson | "Broken hearts are for assholes"
Jan.Joh...@era.ericsson.se | FZ
Phone: + 46 8 764 14 53 |
RoGeR JoHaNsSoN
> Oskar Karlin (Oskar....@Mailbox.swipnet.se) wrote:
> : Hello.. this is a header!
>
> : De här är de bästa skivorna som finns:
>
Nej, dom här är bäst (utan inbördes ordning):
The Sisters of Mercy - First And Last And Always
Prodigy - Music For The Jilted Generation
Delerium - Semantic Spaces
Skinny Puppy - Bites
The Cure - Pornography
Simple Minds - Sons And Fascination
Leftfield - Leftism
Lustans Lakejer - Lustans Lakejer
Sator Codex - Wanna Start A Fire?
The Tear Garden - Tired Eyes Slowly Burning
-
No Microsoft products were used to create this message.
Unfortunately, other people at the company I work for use Microsoft
products every day and for some reason want to keep doing so, so in
case I should say something bad about MS, consider this a disclaimer.
-
johan....@mailbox.swipnet.se
> Bill LaBounty!!! Äntligen någon som uppskattar honom. Jag har letat
> med ljus och lykta efter CD'n "Bill LaBounty", men förgäves. Har du
> något tips hur jag kan hitta den på CD?
Jag har sett den i flera välsorterade skivaffärer i Norrköping, men om du inte hittar den i någon skivaffär
så bör du kolla med Skivlagret i Ockelbo, som är specialister på s k Slick/Västkust, de har den säkert.
MVH och Gott Nytt År
Johan Berlin - TIMESCAPE
johan....@mailbox.swipnet.se
> Bill LaBounty är suverän. Äntligen någon som har god smak. Ditt omdöme
> grumlas dock av ditt troliga tankefel med Chicago 17. Du menar väkl
> Vikingarna 17?
> För övrigt saknas The SAmashing Pumkins "Mellon collie..."
Nej, jag menar verkligen inte Vikingarna 17, Ha-ha, men jag kunde lika gärna ha skrivit Chicago 16 eller 18
eftersom de båda också är lysande plattor.
Vad gäller Smashing Pumpkins, nej tack, jag tror jag avstår.
johan....@mailbox.swipnet.se
> Oskar Karlin (Oskar....@Mailbox.swipnet.se) wrote:
> : Hello.. this is a header!
>
> : De här är de bästa skivorna som finns:
>
> : 2 Stone Roses - Stone Roses
> : 3 Pulp - His N'Hers
> : 4 Suede - Suede
> : 5 Popsicle - Laquer
> : 6 Eggstone - Somersault
> : 7 Ride - Nowhere
> : 8 blur - Leisure
> : 9 R.E.M. - Lifes Rich Pageant
> : 10 Olle Ljungström - Olle Ljungström
>
> : Så det så..
>
> : Har någon något att tillägga?
>
> Om det finns någon musikalisk motsvarighet till PC (Political Correctness),
> så tar väl ändå denna listan priset !
>
> Dessutom så tror jag att det gjordes en del bra musik och därmed
> skivor före 1990.
Hej Janne och Gott Nytt År på dig.
Jag måste verkligen instämma i påståendet om PC.
Är det inte hemskt att försöka vara så inne .....
Tacka vet jag skivor som gjordes innan 1990, och framförallt de mellan 1979 -1985, det var
riktig musik minsann. (även en del schyssta progplattor på 1970 talet och ganska mycket jazz
från 20-50 talet, slinker också ner i påsen.
Rolf Widstrom
>
> Här är de 10 bästa skivorna:
>
> Queensryche - Operation Mindcrime
> Blue Murder - Blue Murder
> Dream Theater - Images and Words
> Pages - Pages
> Airplay - Airplay
> Toto - IV
> Chicago - 17
> Bill LaBounty - Bill LaBounty
> David Foster - Rechordings
> Gino Vanelli - Nightwalker
>
>
>
> Johan Berlin - TIMESCAPE
Bill LaBounty är suverän. Äntligen någon som har god smak. Ditt omdöme
grumlas dock av ditt troliga tankefel med Chicago 17. Du menar väkl
Vikingarna 17?
För övrigt saknas The SAmashing Pumkins "Mellon collie..."
/Rolf
Caj Zell
Bushwick Bill:Phantom of the Rapra
John Scofield:Groove Elation!(Fruktansvärt omslag, men grym platta!)
Frank Zappa:Civilization Phase III
Eric Gadd:Floating
Steely Dan:Live
John Coltrane:Ballads (nyutgåva)
Miles Davis:Complete Live At The Plugged Nickel
Schostakovich:String quartets 2 & 12
Arvo Pärt:Fratres
Arvo Pärt:Te Deum
....och en grej till, förresten.....
In article <4c97r4$m...@mn5.swip.net>, johan....@mailbox.swipnet.se wrote:
>
> Jag måste verkligen instämma i påståendet om PC.
> Är det inte hemskt att försöka vara så inne .....
Jag undrar om det inte känns hemskare att dra slutsatser om en persons
motiv för att välja sina favoritplattor. O.K., jag tycker också att flera
av de där plattorna stinker, men jag skulle inte drömma om att spekulera i
*varför* han har valt dem. Hur kan man bara inbilla sig att man har någon
aning om det...otroligt!
Men, om ni nu är så duktiga på detta. Varför har jag valt ovanstående, isåfall?
--
Caj Zell
Control Engineering Group
Lulea University of Technology
Lulea, Sweden
c...@sm.luth.se
<http://www.sm.luth.se/~caj/>
"Information is not knowledge,
Knowledge is not wisdom,
Wisdom is not truth,
Truth is not beauty,
Beauty is not love,
Love is not music.
Music is the best!"
- Frank Vincent Zappa
21 December 1940 - 04 December 1993
Jan Johannesson
: Hej Janne och Gott Nytt År på dig.
: Jag måste verkligen instämma i påståendet om PC.
: Är det inte hemskt att försöka vara så inne .....
: Tacka vet jag skivor som gjordes innan 1990, och framförallt de mellan 1979 -1985, det var
: riktig musik minsann. (även en del schyssta progplattor på 1970 talet och ganska mycket jazz
: från 20-50 talet, slinker också ner i påsen.
Hej själv och god fortsättning på dig själv du,
inklusive alla andra a för den delen.a
Jag får tacka för ditt medhåll innan jag kommmer loss ordentligt.
Jo - Man får väl gärna lyssna på "NY musik" om begreppet tillåts,
bara man har lite koll bakåt. Nu kanske såsom Erland Sommarskog
säger att det kan man inte riktigt begära av alla om dom i Oskars
fall - enligt ovannämndes antagande inte har den åldern och därmed
inte haft möjligheten att lyssna på annat.
T.ex. Om man gillar Suede så är det ju ett plus om man lysnnat lite
på Bowie (OBS detta är bara ett exempel -fler kommer, jag vill inte med
detta ha alla Suede fans på mig angående detta exempel). Gillar man Pulp
eller Blur så kan man ju kolla upp lite av Small Faces eller Kinks.
Då BORDE man i alla fall vad jag tror (och tycker) hitta låtar, skivor
som är minst lika bra eller bättre. Kanske inte lika stor hipfaktor.
Men såsom Hubert Tubbs i Tower of Power säger "Sometimes hipness is
what it is - sometimes it is what it ain't". Visdomsord som duger.
Själv medger jag att jag lyssnar på ny musik - äger en massa nya skivor.
Jag har tidigare erkänt att jag gillar Oasis - som fan t.om. (oops -tvetydigt).
Spelar fn Pulps senaste, äger den tom. Annars lysnnar jag mest på country
nuförtiden - ashippt va ?
På din lista så tror jag nog att det enda som faller mig i smaken är
Gino Vanellis "Nightwalker". Toto har vi redan avhandlat en gång så
jag står över denna gången.
Annars undrar jag om det finns några Michael Franks fans här ?
Personligen tror jag aldrig ha hört en snällare sångare.
Mats Rydström
: Queensryche - Operation Mindcrime
: Blue Murder - Blue Murder
: Dream Theater - Images and Words
: Pages - Pages
: Airplay - Airplay
: Toto - IV
: Chicago - 17
: Bill LaBounty - Bill LaBounty
: David Foster - Rechordings
: Gino Vanelli - Nightwalker
Trevligt, jag tyckte precis det var lite glest med trend-okänslig musik,
alterna-nypunk-grunge-hc-indie-etc-sörjan känns väldigt trött.
Min lista skulle inkludera:
Dream Theater: Images And Words
King Crimson: Red
Deep Purple: Burn
Soundgarden: Badmotorfinger
Stevie Wonder: Talking Book
Queensryche: Operation Mindcrime
Helstar: Nosferatu
The Beatles: Abbey Road
Änglagård: Hybris
Rush: Exit... Stage Left
med ett antal bubblare...
/Mats
Ulf Sundin
Sommarskog) wrote:
> Vad som gör sådana här listor komplett meningslösa är att väldigt
> få människor har har hört så många plattor att dom kan säga vilka
> som är de bästa. Och dom som har det har antagligen väldigt svårt
> att rangordna dom.
Jo visst är det så.
Endast med relativt begränsade lyssningserfarenheter, både m.a.p.
olika musikstilar och olika tidsperioder, så tror man sig kunna
överblicka, värdera och jämföra.
Jag förvånas ibland av att folk som säger sig ha "musik" som
sitt största intresse oftast endast lyssnar på en viss sorts musik
och oftast också är tidsmässigt begränsade.
Tonåringar och upp till 25 lyssnar man på "det nya", därefter
så lyssnar man på det man lyssnade när man var 20-25.
> När jag var yngre, i Oskars förmodade ålder
> skulle jag kunnat producerat en lista, och den hade nog sett ut
> så här:
>
> Miles Davis - Sketches of Spain (1960)
> Frank Zappa - Hot Rats (1969)
> Frank Zappa - Roxy and Elsewhere (1974)
> King Crimson - Larks' Tongues in Aspic (1974)
> Yes - Relayer (1975)
> Genesis - Selling England by the Pound (1973)
> Emerson, Lake & Palmer - Brain Salad Surgery (1973)
> Deep Purple - Made in Japan (1972)
> Samla Mammas Manna - Snorungarnas symfoni (1976)
> Gentle Giant - Playing the Fool (1977)
Hm. Det här är kanske början på en ny tråd: Vilka skivor tyckte vi
(gubbar) var bäst för 20 år sedan? Min lista skulle nog ha varit
ganska lik, tror jag. En gissning hur min lista skulle sett ut
runt 1976:
Frank Zappa - One size fits all (75)
John Coltrane - My Favourite Things (61)
Miles Davis - Live/Evil (72?)
King Crimson - Larks' Tongues in Aspic (74)
(eller "Starless and Bible black")
Yes - The Yes Album (73?)
Allman Brothers Band - Live at Fillmore East (71)
Led Zeppelin - IV (73)
Mahavishnu Orchestra - Between nothingness and eternity
Frank Zappa - The Grand Wazoo (72)
Kevin Ayers - The confessions of Dr Dream (74)
[ny lista av Erland]
> Den uppmärksamme observerar kanske en annan detalj: flera av
> dessa artister är varken anglo-saxiska eller svenska. Det är
> ju mycket musik vi aldrig får höra, därför att den sjungs på
> ett lokalt språk som bara i mycket begränsad omfattning går
> på export. Själv köper jag mycket plattor när jag är utomlands.
Nyfiken blir jag i alla fall när jag läser din lista.
--
Ulf Sundin
"Fear is a man's best friend" (John Cale)
johan....@mailbox.swipnet.se
> T.ex. Om man gillar Suede så är det ju ett plus om man lysnnat lite
> på Bowie (OBS detta är bara ett exempel -fler kommer, jag vill inte med
> detta ha alla Suede fans på mig angående detta exempel). Gillar man Pulp
> eller Blur så kan man ju kolla upp lite av Small Faces eller Kinks.
> Då BORDE man i alla fall vad jag tror (och tycker) hitta låtar, skivor
> som är minst lika bra eller bättre. Kanske inte lika stor hipfaktor.
Nej det är väl just det som är problemet. Frågan är hur många som egentligen tycker
att Oasis, Suede, Blur, Kent, Brainpool, Broder Daniel, m.fl. är bra, och hur många av
den yngre generationen som tror att de tycker det är bra, eftersom hela redaktionen på
EXPRESSEN FREDAG kontinuerligt höjer dessa band till skyarna. (Oj, ganska lång mening)
Jag förstår att de som uppskattade och lyssnade på Small Faces, Kinks, Beatles m.fl. kan uppskatta
ganska mycket av den s.k. "indie-popen", eftersom mycket är rena "ripoffs", både vad avseer, melodier,
harmonier och arrangemang. Men, men, det är ju bara min åsikt.
> På din lista så tror jag nog att det enda som faller mig i smaken är
> Gino Vanellis "Nightwalker".
Är den inte underbar, har du hört hans nya platta ??? Kolla upp den annars, den är ganska
jazzig, och du var väl inne på en del jazz har jag för mig ??
> Annars undrar jag om det finns några Michael Franks fans här ?
> Personligen tror jag aldrig ha hört en snällare sångare.
Jag har faktiskt en LP med Michael Franks, tror den heter något i stil med Blue Turtle och kom omkring 1987.
(orkar inte leta upp den nu). Jag tycker väl att det är skapligt, inget sensationellt bra, men inte heller dåligt.
johan....@mailbox.swipnet.se
> Trevligt, jag tyckte precis det var lite glest med trend-okänslig musik,
> alterna-nypunk-grunge-hc-indie-etc-sörjan känns väldigt trött.
>
> Min lista skulle inkludera:
>
> Dream Theater: Images And Words
> King Crimson: Red
> Deep Purple: Burn
> Soundgarden: Badmotorfinger
> Stevie Wonder: Talking Book
> Queensryche: Operation Mindcrime
> Helstar: Nosferatu
> The Beatles: Abbey Road
> Änglagård: Hybris
> Rush: Exit... Stage Left
>
> med ett antal bubblare...
Kul, du och jag verkar ha ganska lika uppfattning om vad bra musik är.
RoGeR JoHaNsSoN
> Nej det är väl just det som är problemet. Frågan är hur många som
egentligen tycker
> att Oasis, Suede, Blur, Kent, Brainpool, Broder Daniel, m.fl. är bra,
och hur många av
> den yngre generationen som tror att de tycker det är bra, eftersom hela
redaktionen på
> EXPRESSEN FREDAG kontinuerligt höjer dessa band till skyarna. (Oj,
ganska lång mening)
Precis. Jag har inte hört en enda bra låt av alla dom töntiga sk
indie-pop-band som journalister systematiskt hyllar. Det är så trist när
folk som utger sig för att vara recensenter bestämmer sig för om skivan är
bra eller dålig innan dom har hört den, bara för att det är mer eller
mindre ballt att lyssna på just det bandet...
Jan Johannesson
:
: > Nej det är väl just det som är problemet. Frågan är hur många som
: egentligen tycker
: > att Oasis, Suede, Blur, Kent, Brainpool, Broder Daniel, m.fl. är bra,
: och hur många av
: > den yngre generationen som tror att de tycker det är bra, eftersom hela
: redaktionen på
: > EXPRESSEN FREDAG kontinuerligt höjer dessa band till skyarna. (Oj,
: ganska lång mening)
: Precis. Jag har inte hört en enda bra låt av alla dom töntiga sk
: indie-pop-band som journalister systematiskt hyllar. Det är så trist när
: folk som utger sig för att vara recensenter bestämmer sig för om skivan är
: bra eller dålig innan dom har hört den, bara för att det är mer eller
: mindre ballt att lyssna på just det bandet...
: -
Hmmm, hur pass mycket har ni spisat dessa "töntiga indie-pop-band" ?
Det vore nog på sin plats om ni inte vill verka lika trångsynta som
indie-fansen. Dessutom skulle jag nog näppeligen vilja kalla Oasis
eller Kent för indie. Indie är ett begrepp som kanske var berättigat
för två år sedan och tidigare, lite grand som en alternativ-scen på
ungefär samma sätt som musikrörelsen och punk/new-wave var när den kom
och beredde mark för en massa bra band.
Det som gör de brittiska banden så inressanta (nya som gamla) är väl
att de har en helt annan förmåga och insikt om att musik är inte bara
musiken, det är en produkt som måste förpackas för att kunna intressera
sina eventuella konsumenter.
Håll med om att det är satan så mycket intressantare att läsa en
intervju med Noel Gallagher i Oasis som har något vettigt att säga
med en rejäl dos popstjärnestatus istället för en intervju med en
sådan gubbsjuk (Läs Dan Backmans intervju i Svd/city) föredetting
och looser som Steve Lukather i Toto.
Sug på den ni !
Oskar Karlin
>Oskar Karlin (Oskar....@Mailbox.swipnet.se) wrote:
>: Hello.. this is a header!
>: De här är de bästa skivorna som finns:
>: 1 Ride - Going Blank Again
>: 2 Stone Roses - Stone Roses
>: 3 Pulp - His N'Hers
>: 4 Suede - Suede
>: 5 Popsicle - Laquer
>: 6 Eggstone - Somersault
>: 7 Ride - Nowhere
>: 8 blur - Leisure
>: 9 R.E.M. - Lifes Rich Pageant
>: 10 Olle Ljungström - Olle Ljungström
>: Så det så..
>: Har någon något att tillägga?
>Om det finns någon musikalisk motsvarighet till PC (Political Correctness),
>så tar väl ändå denna listan priset !
>Dessutom så tror jag att det gjordes en del bra musik och därmed
>skivor före 1990.
Stone Roses kom 1989.. Rem kom på åttiotalet så det så..
OK. Det fanns bra musik innan 90-talet..
--
/Oskar
johan....@mailbox.swipnet.se
> Hmmm, hur pass mycket har ni spisat dessa "töntiga indie-pop-band" ?
> Det vore nog på sin plats om ni inte vill verka lika trångsynta som
> indie-fansen. Dessutom skulle jag nog näppeligen vilja kalla Oasis
> eller Kent för indie. Indie är ett begrepp som kanske var berättigat
> för två år sedan och tidigare, lite grand som en alternativ-scen på
> ungefär samma sätt som musikrörelsen och punk/new-wave var när den kom
> och beredde mark för en massa bra band.
Vänta nu, jag skrev inget om att banden var töntiga i alla fall. Skulle inte falla
mig in att skriva det även om jag tyckte så. Jag är medveten om att det egentligen
inte är "indie" eftersom indiekulturen existerade i slutet på 80-talet då många det kom
fram många Engelska band på små independentbolag. Trots detta så benäms ju
fortfarande musiken till stor del indie, på precis samma sätt som all rock som är hårdare
än Bryan Adams, kallas för hårdrock.
Jag har för övrigt hört åtminstone en halv skiva var av de banden jag räknade upp, och tycker
inte att något är bra....
> Det som gör de brittiska banden så inressanta (nya som gamla) är väl
> att de har en helt annan förmåga och insikt om att musik är inte bara
> musiken, det är en produkt som måste förpackas för att kunna intressera
> sina eventuella konsumenter.
Ooo, börjar vi tala koncept nu, ska du inte passa på och hylla följande band då:
Kiss, Alice Cooper, Sweet, Poison (80-tals glammens svar på Slade), Queensryche,
Michael Jackson, osv....
Vad är konceptet bakom de här nya (och gamla banden) förutom tre-ackords
halvpunk med Beatles melodier ??? Det finns ju ingen direkt tanke i vare sig kläder
(förutom att de försöker vara trendiga) eller skivor.
Är Oasis koncept att vara spydiga, kaxiga, allmänt nonchalanta samt att slå sönder hotellrum??
> Håll med om att det är satan så mycket intressantare att läsa en
> intervju med Noel Gallagher i Oasis som har något vettigt att säga
> med en rejäl dos popstjärnestatus istället för en intervju med en
> sådan gubbsjuk (Läs Dan Backmans intervju i Svd/city) föredetting
> och looser som Steve Lukather i Toto.
Då antar jag att du gillar Hänt Extra och de andra skvallertidningarna också, eftersom
det är väldigt sällan Oasis blir intervjuade om någonting som har med deras musik att göra.
Du kanske tycker att det är intressant att läsa om Liam och Noels eskapader i världen,
men om jag inte minns helt fel så har de flesta "farliga" rockband redan gjort det de gör
för 25 år sedan. Följande har också dött av det:
Joplin, Hendrix, Morrison, Elvis, Jones, Vicious. Häftigt eller.....
Nämn något VETTIGT som Noel har sagt, TACK....
Jag kan hålla med om att Steve Lukather inte gör världens mest läsvärda intervjuer, men det finns ju
andra som har mycket bra att säga, t ex, Geoff Tate i Queensryche som är en bildad och intelligent
man med åsikter om det mesta.
Oskar Karlin
>Vaddå, "Life Rich Pageant" är ju från mitten av 80-talet och
>Stone Roses från 1989, vad klagar du på? :-)
>Vad som gör sådana här listor komplett meningslösa är att väldigt
>få människor har har hört så många plattor att dom kan säga vilka
>som är de bästa. Och dom som har det har antagligen väldigt svårt
>att rangordna dom.
Ok, De bästa skivorna jag hört då! Bättre så?
> När jag var yngre, i Oskars förmodade ålder
>skulle jag kunnat producerat en lista, och den hade nog sett ut
>så här:
Hmm.. och min ålder är?
jag tycker Smiths, reeperbahn m.m. är bra... jag lyssnar inte bar på ny
musik..
>Ovan finns tre polska band/artister (Niemen, Budka och Republika)
>och det är ingen tillfällighet; Polen är mitt favoritmusikland i
>Europa, följt av Italien (som har PFM och Litfiba på listan).
Vad är det för musikstilar?
Reeperbahn va bra!
--
/Oskar
Rolf Widstrom
> Annars undrar jag om det finns några Michael Franks fans här ?
> Personligen tror jag aldrig ha hört en snällare sångare.
> Michaels "Objects of desire" är en helt otroligt bar skiva. Get It!
/Rolf
Jan Johannesson
>
> Vänta nu, jag skrev inget om att banden var töntiga i alla fall.
> Skulle inte falla
> mig in att skriva det även om jag tyckte så. Jag är medveten om att det egentligen
> inte är "indie" eftersom indiekulturen existerade i slutet på 80-talet då många det kom
> fram många Engelska band på små independentbolag. Trots detta så benäms ju
> fortfarande musiken till stor del indie, på precis samma sätt som all rock som är hårdare
> än Bryan Adams, kallas för hårdrock.
Det är snarare så att indie idag används som något nedsättande -faktiskt.
Något som beskriver en tanig sångare som åmar sig framför en mikrofon.
Jag kan förstå nidbilden. Det är bara att kolla på Brainpool. Huga !
> Jag har för övrigt hört åtminstone en halv skiva var av de banden jag räknade upp, och tycker
> inte att något är bra....
Tycker du det så gör du antagligen det.
Jag skrev:
>
> > Det som gör de brittiska banden så intressanta (nya som gamla) är väl
> > att de har en helt annan förmåga och insikt om att musik är inte bara
> > musiken, det är en produkt som måste förpackas för att kunna intressera
> > sina eventuella konsumenter.
>
Johan skrev:
> Ooo, börjar vi tala koncept nu, ska du inte passa på och hylla följande band då:
> Kiss, Alice Cooper, Sweet, Poison (80-tals glammens svar på Slade), Queensryche,
> Michael Jackson, osv....
>
Ja varför inte !
Det är bara fånigt och blunda för att konceptet (marknadsföringen) är bara
ett utanpåskal och inte bidrar till helheten och därmed det ev. musikaliska
budskapet.
> Vad är konceptet bakom de här nya (och gamla banden) förutom tre-ackords
> halvpunk med Beatles melodier ??? Det finns ju ingen direkt tanke i vare sig kläder
> (förutom att de försöker vara trendiga) eller skivor.
Åjo - Nog finns det en stor portion seriöst musikskapande, spelglädje och
en inte helt oviktig och skyltad dos attityd hos de flesta band som lyckats.
> Är Oasis koncept att vara spydiga, kaxiga, allmänt nonchalanta samt att slå sönder hotellrum??
Ja liksom the Who, Stones, GnR mm - man kan betrakta dessa detaljer
som ett tillbehör i deras "koncept". Det finns ingen anledning till
att beundra dem just därför. Men lite kul är det erkänner jag - det hör till.
Johan skrev:
> Då antar jag att du gillar Hänt Extra och de andra skvallertidningarna också, eftersom
Nej det gör jag verkligen inte.
> det är väldigt sällan Oasis blir intervjuade om någonting som har med deras musik att göra.
Det jag har läst har ofta direkt anknytning till deras musik.
> Du kanske tycker att det är intressant att läsa om Liam och Noels eskapader i världen,
> men om jag inte minns helt fel så har de flesta "farliga" rockband redan gjort det de gör
> för 25 år sedan. Följande har också dött av det:
> Joplin, Hendrix, Morrison, Elvis, Jones, Vicious. Häftigt eller.....
>
Jo, Miles Davis, Charlie Parker,John Coltrane och kanske tom Mozart om man kan sträcka ut tidsgränserna så långt bakåt. Det finns ju en mängd som överlevt
(ibland sig själva), jag tror att det hör till själva bilden av människor
i den kalibern. Utan att för den skull behöva romantisera kring detta.
Men det var inte det som jag var inne på när jag skrev att det är
intressantare att läsa om ex.vis Noel Gallagher än Steve Lukather.
Det jag åsyftade är nog snarare hur pass ointressant Steve Lukather är,
både som musiker och person.
Jag anser att det ena är nog en förutsättning för det andra.
> Nämn något VETTIGT som Noel har sagt, TACK....
>
Vettigt och vettigt - men kul är: "Hur skall vi komma bort från det här
jävla stället? Vad är meningen med livet? Det är frågor alla ställer sig.
Men det finns lösningar. Man kan ju alltid gå ner till Puben." POP #14
Johan skrev
> Jag kan hålla med om att Steve Lukather inte gör världens mest läsvärda intervjuer, men det finns
ju
> andra som har mycket bra att säga, t ex, Geoff Tate i Queensryche som är en bildad och
intelligent
> man med åsikter om det mesta.
>
Det vet jag ingenting om, men jag skulle gärna läsa något om jag visste vart.
Till alla seriöst musikintressade (kräver minst 500 album i skivsamlingen) skulle jag vilja rekommendera en god bok, "High Fidelity" av Nick Hornby.
Man kan gärna lyssna på Willy de Villes senaste platta "Loup Garou" till den.
En hård man med ett rejält heroinförflutet som inte drar sig för att sjunga
sentimental lyrik med darrande underläpp.
Christian Bartholdsson
> Jag kan hålla med om att Steve Lukather inte gör världens mest läsvärda
intervjuer, men det finns ju
> andra som har mycket bra att säga, t ex, Geoff Tate i Queensryche som är
en bildad och intelligent
> man med åsikter om det mesta.
Bildade och intelligenta åsikter
.
.
.
.
.
.
<JÄTTESTORT MELLANRUM>
.
.
.
.
.
Rockmusik
---------------------------------
Petter Tiilikainen
>Queensryche - Operation Mindcrime
>Blue Murder - Blue Murder
>Dream Theater - Images and Words
>Pages - Pages
>Airplay - Airplay
>Toto - IV
>Chicago - 17
>Bill LaBounty - Bill LaBounty
>David Foster - Rechordings
>Gino Vanelli - Nightwalker
Du har listat 10 grupper som forstort rockmusik med overdrivna
strukturer och annat svammel. Steve Lukather och hans fluffiga
gang borde ta och lara sig lite om riktig rocknroll
1. The Sonics - Here are the Sonics!!!
2. Thee Headcoats - Conundrum
3. The Stooges - The Stooges
4. The Fall-Outs - Sleep
5. MC5 - Back in the U.S.A
6. Supercharger - Goes way out!
7. Liimanarina - S#permarket
8. Rude Kids - Safe Society
9. Oblivians - Soul Food
10.The Gories - Outta Here
Jan Johannesson
: ---------------------------------
: - ch...@minsk.docs.uu.se <http://www.update.uu.se/~chris/>
Med dylika bildade och intressanta inlägg så kan vi snart lägga ner
den här tråden.
"Dancing Fools" - FZ
Jan Johannesson
: Jan Johannesson wrote:
Jag är en ganska så ny lyssnare av Michael Franks musik - men jag har
definitivt fallit pladask. På den senaste plattan så finns det en helt
underbar duett i form av en dialog mellan Paul Gaugin och Vincent van Gogh.
Helt i Michael Franks pretentiösa anda (jag menar detta i ett positivt
perspektiv - det finns, han behärskar verkligen detta. En ren konstart).
Jag smälter när jag hör denna i underbara låt. Har den inte själv, måste köpa.
Den heter Abandone garden om jag inte minns fel.
Jag kan i det närmaste beskriva honom som en hardcore-easy-listening
variant av Steely Dan. Jag är fascinerad. Måste köpa allt.
Bernt Källman
>johan....@mailbox.swipnet.se wrote:
>>
>> Nämn något VETTIGT som Noel har sagt, TACK....
>>
>Vettigt och vettigt - men kul är: "Hur skall vi komma bort från det här
>jävla stället? Vad är meningen med livet? Det är frågor alla ställer sig.
>Men det finns lösningar. Man kan ju alltid gå ner till Puben." POP #14
Ett vettigt som i och för sig inte från Noel utan från Liam.
När Oasis var här sist, vilket var samma dag som Beatles släpte Free As A Bird,
fick Liam frågan vad han tyckte om att det kom en ny låt som var skriven av
Lennon som är död. "Det är väl OK. Rolling Stones har ju varit döda i säkert tio
år och dom gör ju fortfarande musik." (Det är inget exakt citat, men det var
innnehålet jag ville åt.)
Men det är nog ett av väldigt få bra citat från Oasis, annars så tycker jag att
dom är ett band med en del riktigt bra låtar som har köpt myten om sig själva,
men det fungera ju. Det är ett jävligt bra marknadsförings knep att vara kaxiga,
men det skrämmer en hel del som inte håller med om att dom är världens bästa
grupp sen Beatles.
Men eftersom tråden heter "bästa skivorna" så blir jag tvungen att lista upp de
bästa skivorna:
1 : Primal Scream : Screamadelica
2 : Stone Roses : Stone Roses
3 : New Order : Technique
4 : The Byrds : Younger Than Yesterday
5 : Ride : Going Blank Again
Plus ett par till som jag inte kan rangordna:
The Beatles : Revolver
Beastie Boys : Check Your Head
Blur : Modern Life Is Rubbish
Di Leva : Rymdblomma
The House Of Love : Babe Rainbow
Massive Attack : Protecton
Orbita : Orbital (Den bruna)
The Smiths : Strangeways Here We Come
Paul Weller : Paul Weller
Warren G : Regulate...G Funk Era
Och tro nu inte att det här är en subjektiv lista utan de här skivorna är de 15
bästa, så om ni inte tycker som jag så har ni fel!
När jag ändå håller på så kan jag lika gärna sätta ihop lite fler listor.
Bästa grupper:
1 New Order
2 Stone Roses
3 Byrds
4 Blur
5 House Of Love
6 Popsicle
7 Ride
8 Beatles
9 Paul Weller
10 Verve
Bästa konserter:
1 Primal Scream, Hultsfred 92
2 Ride, Melody 92
3 Di Leva, Moderna Museets Trädgård 93
4 Tricky och Pj Harvey, Gino 95
5 Blur, Gino 93
Bästa låten : Stone Roses : Fools Gold 9.53
(Som om det var nån som brydde sig!)
Dan Carlsson
>Ett vettigt som i och för sig inte från Noel utan från Liam.
>När Oasis var här sist, vilket var samma dag som Beatles släpte Free As A Bird,
>fick Liam frågan vad han tyckte om att det kom en ny låt som var skriven av
>Lennon som är död. "Det är väl OK. Rolling Stones har ju varit döda i säkert tio
>år och dom gör ju fortfarande musik." (Det är inget exakt citat, men det var
>innnehålet jag ville åt.)
DET var ju inte alls så "vettigt" citat tycker jag. Det är ju som så
att Stones Alltid har varit och Alltid kommer att vara minst 100 ggr
bättre än vad Beatles någonsin var !! Jag menar, Stones SÄMSTA
låtar är ju milsvida bättre än POP gossarna Beatles BÄSTA !
/Danne
Erland Sommarskog
>>Ovan finns tre polska band/artister (Niemen, Budka och Republika)
>>och det är ingen tillfällighet; Polen är mitt favoritmusikland i
>>Europa, följt av Italien (som har PFM och Litfiba på listan).
>
>Vad är det för musikstilar?
OK, jag får väl göra ett försök att beskriva det. För att förkorta
plågan för mej och läsarna tar jag bara de artister som nämns i
citatet ovan.
Czeslaw Niemens tidigaste plattor är sextiotalspop av ganska ordinärt
snitt och hans populäraste låtar är från denna tid. Klassiskast av
alla är en som heter "Dziwny jest swiat" som inte annat visar att
han har en god, mycket god sångröst. Den första skivan jag köpte med
Niemen ("Katharsis" från 1977) hade dock bara syntar och slagverk,
lite åt Kraftwerkhållet. Dessemellan hände det en del. Niemen Enigmatic
är vokal närmast jazzrock, men inte så navelskådande som Return to
Forever. I paret "den svarta och den vita" finns en hel del avant-
garde. Niemen är väl lite av föredetting; den nyaste plattan (1990)
jag har med honom är också bara syntar, hyfsad i alla fall så länge
han sjunger.
Budka Suflera balanserar ibland på symfonirockens rand, men betonar
mera rocken än symfonin. "Przechodniem bylem miedzy wami..." som
jag nämnde har ett drag av soul-funk. Budka har haft två sångare
genom åren. Av dom är den ursprunglige och nuvarande Krzystof
Cugowski en av de absolut bästa rösterna rocken har. En dramatisk
tenor om någon. Budka har funnits i 20 år, och deraste senaste
"Noc" är definitivt inte någon gammal trött repris.
Republika är av modernare snitt. Deras första platta kom 1982.
Den kan beskrivas som syntpop - utan syntar, för sådana ingick
inte i budgeten då. Dock inte menlös syntpop, utan både under-
fundigt, humoristiskt och ganska så neurotisk. Det finns en låt
som heter "Smierc w bikini" (Död i bikini) som skildrar sångarens
angst på badstranden.
PFM - Premiata Forneria Marconi hörde hemma bland symfonirockbanden
på sjuttiotalet och turnerade i USA och sjöng på engelska. När
populariteten utomlands falnade drog man sej tillbaka till Italien
och började spela lite rakare rock, en utveckling som vi känner
igen från t ex Genesis. Skillnaden är dock att det moderna PFM
snarare är bättre än det klassiska PFM - som defintivt inte var
dåligt.
Litfiba kan kanske kallas grunge. Men då ska man veta att dom låtit
som dom gör (eller åtminstone gjorde, senaste plattan är lite
mjukare) sedan 1985. Hård, aggressiv rock med bitande texter,
men med ett mycket speciellt element: melodier som ibland är
helt himmelskt vackra.
Av dessa band kan man i Sverige ganska enkelt hitta Litfiba i en
välsorterad skivaffär under "Heavy metal". PFM:s äldsta plattor
från symfonirock-tiden. Niemens popplattor kan man hitta på
skivmässa eller i en begagnataffär; samma gäller Budka Suflera.
Annars gäller att man får åka till landet i fråga...
Och så samlar jag ihop inför summeringen:
>Reeperbahn va bra!
--
Erland Sommarskog, Stockholm, som...@algonet.se
Ulf Sundin
> Slutligen, eftersom jag lyssnar såpass lite på svensk musik,
> är det fortfarande enkelt för mej att sätta ihop en lista
> med dom bästa svenska plattorna någonsin:
>
> Samla Mammas Manna - Snorungarnas symfoni
> Gyllene Tider - Gyllene Tider
> Hansson de Wolfe United - Yes Box Alright
> EGBA - Jungle Jam
> Kai Martin och Stick! - Uppståndelse
> Kai Martin och Stick! - Röd Plåt
> Viva! - I splitter av ljud
> Johan Lindell - Fågelvägen
> Olle Ljungström - Världens räddaste man
>
> Svensk rock hade en guldålder 1979-1984, sedan gick det nerför.
> Eller snarare uppåt. Ett tag var all svensk musik så lätt att
> man måste fästa den med tyngder för att den inte skulle lätta.
Hm. Nu är inte jag heller någon stor konsument av svensk pop,
men om jag skulle göra ett försök så kanske det skulle bli så här
(utan rangordning):
- Ulf Lundell - Den vassa eggen
- Samla Mammas Manna - Måltid
- Fläskkvartetten - (vet inte riktigt vilken jag tycker bäst om,
men för tillfället är det nog
"What's your pleasure")
- Blue for Two - Songs from a pale and bitter moon
(eller kanske "Search and Enjoy")
- Kebnekaijse - Kebnekajse
- Stockholm Norra - Stockholm Norra
- Mikael Wiehe - Basin Street Blues
- Cornelis Wreeswijk - (Kan omöjligt bestämma mig för en)
- Stina Nordenstam - Memories of a colour
- Nynningen - För full hals!
Det var svårare än jag trodde!
Strax under strecket ligger bl a
Made in Sweden, November, Björn J:son Lindh, Janne Schaffer,
Povel Ramel, Fred Åkerström (med trio CMB), osv
Går man utanför "pop", så kommer en hel hög jazzskivor in i stället.
johan....@mailbox.swipnet.se
Roger skrev:
> >Det är så trist när
> >folk som utger sig för att vara recensenter bestämmer sig för om skivan är
> >bra eller dålig innan dom har hört den, bara för att det är mer eller
> >mindre ballt att lyssna på just det bandet...
Anders svarade:
> Och det *vet* du att de gör?
Nej men det verkar ju ialla fall som det om man utgår från vad Sveriges
rock/poptidningar samt skribenterna på dagstidningar och kvällstidningarna
skriver. När alla recensenter uteslutande hyllar nästan allt som ges ut, inom en
viss musikgenre och ratar allt inom en annan genre, så får man väl anta att
de har bestämt sig för att en del saker tycker vi är bra, andra inte.
Jan Johannesson
: > > Vad är konceptet bakom de här nya (och gamla banden) förutom tre-ackords
: > > halvpunk med Beatles melodier ??? Det finns ju ingen direkt tanke i vare sig kläder
: > > (förutom att de försöker vara trendiga) eller skivor.
: Jan svarade:
: > Åjo - Nog finns det en stor portion seriöst musikskapande, spelglädje och
: > en inte helt oviktig och skyltad dos attityd hos de flesta band som lyckats.
: Ja, ja, men vad har det med konceptet att göra. För mig är koncept något som går
: igenom allt ifrån omslag, texter, scenshow, kläder osv. som en röd tråd.
Det håller jag med dig om att det borde det nog vara. Men jag antar att en del
band inte har något annat "koncept" än sin musik och sin attityd. Att det sedan
kommer ett kavalleri med musikjournalister och hypar - det hjälper ju bara till.
: Johan skrev:
: > > Är Oasis koncept att vara spydiga, kaxiga, allmänt nonchalanta samt att slå sönder hotellrum??
: Jan svarade:
: > Ja liksom the Who, Stones, GnR mm - man kan betrakta dessa detaljer
: > som ett tillbehör i deras "koncept". Det finns ingen anledning till
: > att beundra dem just därför. Men lite kul är det erkänner jag - det hör till.
: Jaså, men då kan man ju verkligen påstå att Oasis och de andra bara har stulit en gammal
: rock'n'roll myt och gjort ett koncept av den. Tyvärr så är det ju så att all musik verkar gå i cykler
Ja, det är så det är. Det är väl ändå inte så konstigt med tanke på deras
bakgrund och deras influenser. Det är ju bara några arbetargrabbar som börjat
spela asbra musik och råkat bli världsberömda på kuppen och tjänat en satans
massa snabba stålar.
: och någon kom på att det var dags för en liten brittisk 60-tals revival för några år sedan. Då
: blev sex drugs and rock'n'roll helt plötsligt gångbart igen. Men detta innebär väl inte att det
: är ett koncept, eller...
Detta har pågått länge och kommer att pågå länge, länge...
Sex drugs and rock'n'roll har *alltid* varit gångbart, innan ens rock var
påtän(k)t.
: Jan skrev:
: > Det jag åsyftade är nog snarare hur pass ointressant Steve Lukather är,
: > både som musiker och person.
: > Jag anser att det ena är nog en förutsättning för det andra.
: Jag kan hålla med till viss del om att han är ytterligare en "halvt nerdekad"
: gitarrist, men att han skulle vara ointressant som musiker håller jag absolut inte
: med om. Om man är ointressant som musiker erbjuds man knappast studiojobb
: med världens absolut främsta och största underhållare, inte heller får man skriva
Att vara studiomusiker behöver inte betyda att man är speciellt intressant som
musiker. Det handlar mer om att spela rätt sak till rätt kostnad.
: filmmusik och kallas in som låtskrivare när amerikanska artister behöver ballader,
: inte spelar man på "Hendrix-hyllningar", osv....
Det måste jag höra - det borde vara en kalkon i sitt slag.
Du må tycka att Steve Lukather är duktig, men han fick aldrig spela
med Steely Dan. Om det säger dig något.
johan....@mailbox.swipnet.se
> Ett vettigt som i och för sig inte från Noel utan från Liam.
> När Oasis var här sist, vilket var samma dag som Beatles släpte Free As A Bird,
> fick Liam frågan vad han tyckte om att det kom en ny låt som var skriven av
> Lennon som är död. "Det är väl OK. Rolling Stones har ju varit döda i säkert tio
> år och dom gör ju fortfarande musik." (Det är inget exakt citat, men det var
> innnehålet jag ville åt.)
Ja om Liam anser att Stones och deras musik varit döda i 10 år så kan ju
Oasis själva sluta upp med att planka Stonesriff, för det måste ju innebära
att Oasis också är döda, musikaliskt sett.
> Men det är nog ett av väldigt få bra citat från Oasis, annars så tycker jag att
> dom är ett band med en del riktigt bra låtar som har köpt myten om sig själva,
> men det fungera ju. Det är ett jävligt bra marknadsförings knep att vara kaxiga,
> men det skrämmer en hel del som inte håller med om att dom är världens bästa
> grupp sen Beatles.
Det tråkiga är att när det väl kommer ett bra band som kan lira och skriver bra låtar
samtidigt som de anammar myten om att vara kaxiga, så får de bara skit för det, men när
det kommer ett skitband som inte kan spela och måste vara kaxiga för att de inte har något
annat att komma med, så höjs de till skyarna...
johan....@mailbox.swipnet.se
> Det är bara fånigt och blunda för att konceptet (marknadsföringen) är bara
> ett utanpåskal och inte bidrar till helheten och därmed det ev. musikaliska
> budskapet.
Helt rätt.
Johan skrev:
> > Vad är konceptet bakom de här nya (och gamla banden) förutom tre-ackords
> > halvpunk med Beatles melodier ??? Det finns ju ingen direkt tanke i vare sig kläder
> > (förutom att de försöker vara trendiga) eller skivor.
Jan svarade:
> Åjo - Nog finns det en stor portion seriöst musikskapande, spelglädje och
> en inte helt oviktig och skyltad dos attityd hos de flesta band som lyckats.
Ja, ja, men vad har det med konceptet att göra. För mig är koncept något som går
igenom allt ifrån omslag, texter, scenshow, kläder osv. som en röd tråd.
Johan skrev:
> > Är Oasis koncept att vara spydiga, kaxiga, allmänt nonchalanta samt att slå sönder hotellrum??
Jan svarade:
> Ja liksom the Who, Stones, GnR mm - man kan betrakta dessa detaljer
> som ett tillbehör i deras "koncept". Det finns ingen anledning till
> att beundra dem just därför. Men lite kul är det erkänner jag - det hör till.
Jaså, men då kan man ju verkligen påstå att Oasis och de andra bara har stulit en gammal
rock'n'roll myt och gjort ett koncept av den. Tyvärr så är det ju så att all musik verkar gå i cykler
och någon kom på att det var dags för en liten brittisk 60-tals revival för några år sedan. Då
blev sex drugs and rock'n'roll helt plötsligt gångbart igen. Men detta innebär väl inte att det
är ett koncept, eller...
Jan skrev:
> Det jag åsyftade är nog snarare hur pass ointressant Steve Lukather är,
> både som musiker och person.
> Jag anser att det ena är nog en förutsättning för det andra.
Jag kan hålla med till viss del om att han är ytterligare en "halvt nerdekad"
gitarrist, men att han skulle vara ointressant som musiker håller jag absolut inte
med om. Om man är ointressant som musiker erbjuds man knappast studiojobb
med världens absolut främsta och största underhållare, inte heller får man skriva
filmmusik och kallas in som låtskrivare när amerikanska artister behöver ballader,
inte spelar man på "Hendrix-hyllningar", osv....
Jan skrev:
> Vettigt och vettigt - men kul är: "Hur skall vi komma bort från det här
> jävla stället? Vad är meningen med livet? Det är frågor alla ställer sig.
> Men det finns lösningar. Man kan ju alltid gå ner till Puben." POP #14
Vad är det som är så fantastiskt med det, det säger förmodligen varann arbetslös
engelsman, när han ska lösa sina problem, så det var varken roligt eller speciellt eget...
johan....@mailbox.swipnet.se
Johans lista på bästa skivor:
> >Queensryche - Operation Mindcrime
> >Blue Murder - Blue Murder
> >Dream Theater - Images and Words
> >Pages - Pages
> >Airplay - Airplay
> >Toto - IV
> >Chicago - 17
> >Bill LaBounty - Bill LaBounty
> >David Foster - Rechordings
> >Gino Vanelli - Nightwalker
Petter svarar:
> Du har listat 10 grupper som forstort rockmusik med overdrivna
> strukturer och annat svammel. Steve Lukather och hans fluffiga
> gang borde ta och lara sig lite om riktig rocknroll
Jag tror inte att du ens har hört hälften av de där skivorna. Du har möjligtvis
hört någon singel med Toto och/eller Chicago. Eller vill du påstå annat.
Hör av dig i så fall.
Caj Zell
Jan.Joh...@era.ericsson.se wrote:
>
> Du må tycka att Steve Lukather är duktig, men han fick aldrig spela
> med Steely Dan. Om det säger dig något.
Intressant point, även om den inte var riktad till mig vill jag
kommentera. Undrar om det har någon signifikans, egentligen. Jag menar, de
prylarna Carlton gjorde med SD och Donald Fagen är odödliga, men på egen
hand är han väl ändå inte så himla kul. Undrar hur Lukather hade gjort ex.
Kid Charlemagne? (Du vet väl att Lukather håller Carltons grejer med
Steely Dan bland det allra bästa som gjorts på gitarr?) Nej, jag tror nog
att det beroode på andra omständigheter att inte Lukather någonsin "fick"
spela med Steely Dan.
Med samma resonemang skulle man kunna ifrågasätta gitarrister som Frank
Zappa, John McLaughlin, John Scofield, Al Di Meola, o.s.v.
--
Caj Zell
Control Engineering Group
Lulea University of Technology
Lulea, Sweden
c...@sm.luth.se
<http://www.sm.luth.se/~caj/>
"Information is not knowledge,
Knowledge is not wisdom,
Wisdom is not truth,
Truth is not beauty,
Beauty is not love,
Love is not music.
Music is the best!"
- Frank Vincent Zappa
21 December 1940 - 04 December 1993
Oskar Karlin
>>Vad är det för musikstilar?
>OK, jag får väl göra ett försök att beskriva det. För att förkorta
>plågan för mej och läsarna tar jag bara de artister som nämns i
>citatet ovan.
Det var mycke men ballt att veta.. lixom..
>...garde. Niemen är väl lite av föredetting; den nyaste plattan (1990)
>jag har med honom är också bara syntar, hyfsad i alla fall så länge
>han sjunger.
Hmm.. synd.. jag gillar varken jazz eller så mycket synt...
Skulle du kunn dra lite paraleller till mer kända band så man förstår
soundet..
>Budka har funnits i 20 år, och deraste senaste
>"Noc" är definitivt inte någon gammal trött repris.
uhh.. soulfunk.. hmm.. ingen höjdare det heller.. men min polare skulle nog
älska alla grupper du listat...
>..Hård, aggressiv rock med bitande texter,
>men med ett mycket speciellt element: melodier som ibland är
>helt himmelskt vackra.
Det är kul med melodier tycker jag..
>Av dessa band kan man i Sverige ganska enkelt hitta Litfiba i en
>välsorterad skivaffär under "Heavy metal". PFM:s äldsta plattor
>från symfonirock-tiden. Niemens popplattor kan man hitta på
>skivmässa eller i en begagnataffär; samma gäller Budka Suflera.
>Annars gäller att man får åka till landet i fråga...
Det tror jag inte jag gör..
>Och så samlar jag ihop inför summeringen:
>>Reeperbahn va bra!
___________________________
| |
| Omringad av gröna tapeter |
|___________________________|
johan....@mailbox.swipnet.se
> Kanske, men det är en kul detalj att dra fram. Flera finns, t.ex
> så fick Eddie Van Halen spela gitarrsolot på Michael Jacksons "Beat It",
> medans S Lukather snällt skötte kompet i bakgrunden.
Okay, året var 1982 (eller kanske 1983, orkar inte kolla plattan nu)
när Thriller kom ut. Då var Eddie's teknik med "pull-offs" och "hammering-on",
en relativt ny teknik för gitarrister. Framförallt var det inte så många utanför
hårdrockskretsar som hade hört detta sätt att spela solo på. Jag tror att det är
en av de största anledningarna till att Jackson valden Eddie. För övrigt så kanske
Jackson har något "hårdrockskomplex" för han har ju också använt sig av:
Steve Stevens (helt gudabenådat gitarrspel på "Dirty Diana")
och Slash på nå'n av låtarna på förra plattan (minns inte vilken, Slash hör inte
till mina favoritgitarrister nämligen).
Jag vill också tillägga att det kan vara minst lika svårt att spela bra "kompgitarr" som
att göra schyssta solon. Att vara en god kompgitarrist kräver också stor flexibilitet, samt
mycket större krav på bra timing, och Lukather används ofta som kompgitarrist, även
inom s k "slick/västkust kretsar".
(Jag är för övrigt inte gitarrist, om du nu trodde det)
Mats Rydström
: Du må tycka att Steve Lukather är duktig, men han fick aldrig spela
: med Steely Dan. Om det säger dig något.
Vilket däremot Totos trummis Jeff Porcaro fick, om jag inte minns helt
tokigt. Klart är iallafall att han senare spelat på Fagen-soloalster.
En anekdot säger att Porcaro fick kritik (enda gången?) när han spelade
för SD-boysen. Det svände inte, sa man, och kallade in en svart kille
(ingen aning vem) som fick sköta finliret medan JP's baskagge och virvel
fortfarande hörs på plattan.
(OBS, jag kan inte alls svara för att anekdoten ovan innehåller det minsta
uns av sanning, men den har mig blivit förtäljd av en kamrat UTIOA!)
Men jag håller med, Steve Lukather var kanske lite kul för 10 år sedan
men nu, njae. Dessutom sjunger han uselt. Toto borde lagts ned när Jeff dog.
--
Jag anser fortfarande att Dream Theater's "Images And Words" är historiens
bästa platta. Det är sorgligt att inte fler band kommer ens i närheten av
sådan klass. Dagens musik (den på radio och eMpTyV spelade) är i alltför
stor utsträckning skamligt usel. Undantaget Oasis gör iochförsig inget nytt
men de har en viss charm och bra låtar, vilket är betydligt mer än vad man
kan säga om övrig smörja från england dessa dagar.
Banden förmår max skriva en, två eller på sin höjd tre bra låtar vilka får
duga som singlar/videos. Att ta sig igenom en hel platta med valfritt nytt,
alternativt/indie/postgrunge/postpunk/etc-band är smärtsamt. Enkelspårigheten,
klåperiet och den allmäna idetorkan tycks ha en topp just nu. Konserverad
gröt har aldrig smakat så illa. Att somliga "artister" (broder daniel,
kajsa, the cranberries...) överhuvudtaget släpps in i en skivstudio är
oerhört äcklande och ett hån mot hängivna och talangfulla musiker, eller
artister/konstnärer i allmänhet, eller människor som är bra på det de gör
överhuvudtaget. Skit är skit även om den paketeras väl och säljer mycket.
--
Lite tips:
Fates Warning: Chasing Time (samling)
Samael: Rebellion
Charles Mingus: Mingus Ah Um
Cathedral: Midnight Mountain (video)
Jaco Pastorius: s/t
Frank Zappa: Overnite Sensation
Philip Glass: Akhnaten
Thin Lizzy: Thunder & Lightning
Simon & Garfunkel: Parsley, Sage, Rosemary & Thyme
Dream Theater: When Dream And Day Unite
Beastie Boys: Paul's Boutique (extremt underskattad platta)
Soundgarden: Fell On Black Days (video)
Chris Cornell: Seasons (spår från Singles-soundtracket)
Deep Purple: Fireball
Cynic: Focus
Parker/Gillespie/Mingus/Powell/Roach: The Town Hall Concert
Rush: Hemispheres
Jonas Hellborg/Jens Johansson/Anders Johansson: E
Live: Throwing Copper
Robert Johnson: Allt
--
Håll tillgodo - refuse, resist!
/Mats
Jan Johannesson
>
>>
>> Du må tycka att Steve Lukather är duktig, men han fick aldrig spela
>> med Steely Dan. Om det säger dig något.
>
>kommentera. Undrar om det har någon signifikans, egentligen. Jag menar, de
>prylarna Carlton gjorde med SD och Donald Fagen är odödliga, men på egen
>hand är han väl ändå inte så himla kul.
Nej, verkligen inte.
>Undrar hur Lukather hade gjort ex.
>Kid Charlemagne?
Det vill vi inte veta.
> (Du vet väl att Lukather håller Carltons grejer med
>Steely Dan bland det allra bästa som gjorts på gitarr?) Nej, jag tror nog
>att det beroode på andra omständigheter att inte Lukather någonsin "fick"
>spela med Steely Dan.
>
Kanske, men det är en kul detalj att dra fram. Flera finns, t.ex
så fick Eddie Van Halen spela gitarrsolot på Michael Jacksons "Beat It",
medans S Lukather snällt skötte kompet i bakgrunden.
>
>Med samma resonemang skulle man kunna ifrågasätta gitarrister som Frank
>Zappa, John McLaughlin, John Scofield, Al Di Meola, o.s.v.
>
Nej det går inte att applicera på dem. De är inte sk "studiomusiker".
Becker och Fagan använde i stort sett bara studiomusiker. Förutom
Wayne Shorter och Phil Woods om jag inte minns fel. Kanske någon mer
som någon annan kommer på.
Jan Johannesson
: Jan skrev:
: > Det håller jag med dig om att det borde det nog vara. Men jag antar att en del
: > band inte har något annat "koncept" än sin musik och sin attityd. Att det sedan
: > kommer ett kavalleri med musikjournalister och hypar - det hjälper ju bara till.
: Titta, då håller du ju alltså med om att det är ett kavalleri med musikjournalister som hypar dem.
Javisst - men de behöver ju inte ha fel för det !
:
: > Att vara studiomusiker behöver inte betyda att man är speciellt intressant som
: > musiker. Det handlar mer om att spela rätt sak till rätt kostnad.
: Det beror väl i alla fall på. Det är ju nämligen inte på alla plattor som man skall spela
: "avista" efter ett redan färdigt arr, utan ibland har studiomusikerrna relativt stor frihet
: vad avseer arret och deras spelstil.
Nej - fel (för det mesta), iallafall inte de produktioner SL är med på.
: Johan skrev:
: > : inte spelar man på "Hendrix-hyllningar", osv....
:
: Jan skrev:
: > Det måste jag höra - det borde vara en kalkon i sitt slag.
: om det var Hendrix-hyllningen du syftade på så har den nyss kommit ut och heter
: "In From the Storm", men Sting är också med på skivan och jag antar att du inte
: gillar honom heller, såväl som ett helt gäng andra "studiomusiker" + Londons
: symfoniorkester.
Nu måste jag definitivt höra detta, Sting och Symfoniiiiiorkester.
Jan skrev:
: > Du må tycka att Steve Lukather är duktig, men han fick aldrig spela
: > med Steely Dan. Om det säger dig något.
: Det må vara hänt, men det berodde knappast på att de inte ansåg honom vara
: tillräckligt bra.
Jag fortsätter med en kommentar om detta på ditt nästa inlägg.
Jan Johannesson
: > Jan Johannesson <Jan.Joh...@era.ericsson.se> writes:
:
: > Kanske, men det är en kul detalj att dra fram. Flera finns, t.ex
: > så fick Eddie Van Halen spela gitarrsolot på Michael Jacksons "Beat It",
: > medans S Lukather snällt skötte kompet i bakgrunden.
: Okay, året var 1982 (eller kanske 1983, orkar inte kolla plattan nu)
: när Thriller kom ut. Då var Eddie's teknik med "pull-offs" och "hammering-on",
: en relativt ny teknik för gitarrister. Framförallt var det inte så många utanför
: hårdrockskretsar som hade hört detta sätt att spela solo på. Jag tror att det är
: en av de största anledningarna till att Jackson valden Eddie. För övrigt så kanske
: Jackson har något "hårdrockskomplex" för han har ju också använt sig av:
: Steve Stevens (helt gudabenådat gitarrspel på "Dirty Diana")
: och Slash på nå'n av låtarna på förra plattan (minns inte vilken, Slash hör inte
: till mina favoritgitarrister nämligen).
: Jag vill också tillägga att det kan vara minst lika svårt att spela bra "kompgitarr" som
: att göra schyssta solon. Att vara en god kompgitarrist kräver också stor flexibilitet, samt
: mycket större krav på bra timing, och Lukather används ofta som kompgitarrist, även
: inom s k "slick/västkust kretsar".
Hmmm, Steely Dan är väl något av "Born of the Slick" - kommentar överfödig.
: (Jag är för övrigt inte gitarrist, om du nu trodde det)
Inte jag heller.
johan....@mailbox.swipnet.se
Johan skrev:
> : Ja, ja, men vad har det med konceptet att göra. För mig är koncept något som går
> : igenom allt ifrån omslag, texter, scenshow, kläder osv. som en röd tråd.
Jan skrev:
> Det håller jag med dig om att det borde det nog vara. Men jag antar att en del
> band inte har något annat "koncept" än sin musik och sin attityd. Att det sedan
> kommer ett kavalleri med musikjournalister och hypar - det hjälper ju bara till.
Titta, då håller du ju alltså med om att det är ett kavalleri med musikjournalister som hypar dem.
> Att vara studiomusiker behöver inte betyda att man är speciellt intressant som
> musiker. Det handlar mer om att spela rätt sak till rätt kostnad.
Det beror väl i alla fall på. Det är ju nämligen inte på alla plattor som man skall spela
"avista" efter ett redan färdigt arr, utan ibland har studiomusikerrna relativt stor frihet
vad avseer arret och deras spelstil.
Johan skrev:
> : inte spelar man på "Hendrix-hyllningar", osv....
Jan skrev:
> Det måste jag höra - det borde vara en kalkon i sitt slag.
om det var Hendrix-hyllningen du syftade på så har den nyss kommit ut och heter
"In From the Storm", men Sting är också med på skivan och jag antar att du inte
gillar honom heller, såväl som ett helt gäng andra "studiomusiker" + Londons
symfoniorkester.
Jan skrev:
> Du må tycka att Steve Lukather är duktig, men han fick aldrig spela
> med Steely Dan. Om det säger dig något.
Det må vara hänt, men det berodde knappast på att de inte ansåg honom vara
tillräckligt bra.
MVH
Johan Berlin - TIMESCAPE
Caj Zell
<Jan.Joh...@era.ericsson.se> wrote:
> c...@sm.luth.se (Caj Zell) wrote:
> >Undrar hur Lukather hade gjort ex.
> >Kid Charlemagne?
>
> Det vill vi inte veta.
Ahh, jag skulle inte backa!
>
> Kanske, men det är en kul detalj att dra fram. Flera finns, t.ex
> så fick Eddie Van Halen spela gitarrsolot på Michael Jacksons "Beat It",
> medans S Lukather snällt skötte kompet i bakgrunden.
Hur kommenterar du följande då?
Van Halen fick inte ett nickel för sin insats, emedan Steve Lukather got paid..
Misstolka mig inte, jag tycker bara det är en kul anekdot, jag tycker att
VH är mycket roligare än Lukather.
>
> >
> >Med samma resonemang skulle man kunna ifrågasätta gitarrister som Frank
> >Zappa, John McLaughlin, John Scofield, Al Di Meola, o.s.v.
> >
> Nej det går inte att applicera på dem. De är inte sk "studiomusiker".
Alla, med undantag av vår idol FZ, har stått till buds...
johan....@mailbox.swipnet.se
> En något underlig synpunkt. Speciellt den särbehandling du ger
> "symfoniska" instrument. Vad är det som är så speciellt med dem?
Jo, det är ju så att de symfoniska instrumenten, som mest används i rock/pop genren
är följande: cello, fiol, violin samt diverse blåsinstrument. Dessa är inte instrument som
man generellt "kompar" på, utan de används för andra saker, exempelvis så lägger man
ofta s k "lines" med stråkarna och använder blås för att markera saker eller i vissa fall
också lines, då hellre med trombone eller horn, istället för trumpet.
Saken är den, att det är enklare att spela (kompa) på gitarr/piano även om man inte kan
instrumentet till 100 % och få det att låta bra, men ett instrument som cello/fiol kräver
en viss ton i spelet för att det ska låta bra.
Däremot går det alldeles utmärkt för någon med kännedom om arrangering av dylika
instrument att göra ett arr med hjälp av en synth, för att sedan notera det och ge till
den/de musiker som ska spela det.
> 1. En kompositör (eller "artist") kan naturligtvis notera och
> arrangera ett stycke för instrument som denne inte är något
> vidare på att traktera själv.
Ja, men fantasin blir dock begränsad ju mindre man kan, eftersom man
inte vet vad som går/inte går att göra på instrumentet.
> 2. Bara för att man "kan" traktera ett instrument, så behöver man ju
> inte nödvändigtvis *vilja* göra det.
Det har jag däremot inga invändningar mot.
Anders Engwall
>T.ex. Om man gillar Suede så är det ju ett plus om man lysnnat lite
>på Bowie
Tusan vet - när jag hörde Suede första gången blev jag mest irriterad
på att de gjort en sån *uppenbar* Bowiepastisch. Det gjorde inte sen
saken bättre att sångaren i nån intervju gnällde över att man i pressen
påtalat likheterna med herr Bowie. Jösses - bästa sättet att slippa
såna skriverier är ju lixom att inte planka så pass hejdlöst. Bah.
>Annars lysnnar jag mest på country
>nuförtiden - ashippt va ?
Trendputte där! Pop skriver ju om kånntry i vart och varannat nummer ju!
Lyssnade annars på Flying Burrito Brothers två första häromdan. Svinbra.
Finns på CD. Apropå kånntry, alltså.
--
Anders Engwall
"Varför är senapen blå?"
"Det är för att jag har mina solglasögon på mig."
johan....@mailbox.swipnet.se
> Men jag håller med, Steve Lukather var kanske lite kul för 10 år sedan
> men nu, njae. Dessutom sjunger han uselt. Toto borde lagts ned när Jeff dog.
Jag kan definitivt hålla med om att Toto borde lagt av när Jeff dog och att deras
bästa plattor gjordes för mer än 10 år sedan. Däremot så tycker jag inte att Steve
Lukather är en dålig sångare, han kan däremot bli lite tjatig i längden att lyssna på.
Det var bättre förr, när de hade en ordinarie sångare och både Lukather och Paich
sjöng någon låt var på varje platta, eller att de sjöng växelvis, som i t ex Rosanna.
> Jag anser fortfarande att Dream Theater's "Images And Words" är historiens
> bästa platta. Det är sorgligt att inte fler band kommer ens i närheten av
> sådan klass.
Nja, kanske inte den bästa, men den är helt klart bland de 10 bästa, kanske t o m
bland de 5 bästa på min lista. Synd bara att Awake inte var lika bra.
> Att ta sig igenom en hel platta med valfritt nytt,
> alternativt/indie/postgrunge/postpunk/etc-band är smärtsamt. Enkelspårigheten,
> klåperiet och den allmäna idetorkan tycks ha en topp just nu. Konserverad
> gröt har aldrig smakat så illa. Att somliga "artister" (broder daniel,
> kajsa, the cranberries...) överhuvudtaget släpps in i en skivstudio är
> oerhört äcklande och ett hån mot hängivna och talangfulla musiker, eller
> artister/konstnärer i allmänhet, eller människor som är bra på det de gör
> överhuvudtaget. Skit är skit även om den paketeras väl och säljer mycket.
Allt detta håller jag med till 100 % om.
> Lite tips:
> Fates Warning: Chasing Time (samling)
Jag har faktiskt aldrig hört FW, men hört att de
ska vara ungefär i samma kategori som Queensryche,
stämmer det. Kan du ge mej en liten "hint" om hur de
låter.
Vad tycker du själv om QR ???
> Thin Lizzy: Thunder & Lightning
Har du hört John Sykes egna band : BLUE MURDER,
det borde du verkligen kolla upp. Rekommenderas mycket varmt.
johan....@mailbox.swipnet.se
Jan skrev:
> : > Att vara studiomusiker behöver inte betyda att man är speciellt intressant som
> : > musiker. Det handlar mer om att spela rätt sak till rätt kostnad.
Johan skrev:
> : Det beror väl i alla fall på. Det är ju nämligen inte på alla plattor som man skall spela
> : "avista" efter ett redan färdigt arr, utan ibland har studiomusikerrna relativt stor frihet
> : vad avseer arret och deras spelstil.
Jan skrev:
> Nej - fel (för det mesta), iallafall inte de produktioner SL är med på.
Om detta nu är fallet som du påstar, så skulle ju studiomusiker inte fylla någon
funktion. Om artisten ifråga som anlitar en studiomusiker skulle ha låtarna
färdigarrade på alla instrument (förutom symfoniska) borde artisten själv ha
sådan kännedom om instrumentet att han också kunde klara av att spela
det han tänkt sig. (OBS, detta avser kompinstrument, ej solon)
johan....@mailbox.swipnet.se
> Hmmm, Steely Dan är väl något av "Born of the Slick" - kommentar överfödig.
Hmmm, det vet jag inte, de var definitivt med och startade genren, men den
förfinades och gjordes odödlig av följande (framförallt):
- AIRPLAY - Jay Graydon - David Foster - Tommy Funderburk
- PAGES - Richard Page - Steve George
- Bill LaBounty - endast skivan Bill LaBounty från 1982 + "The Right Direction" (1991)
kand karaktäriseras som slick.
- Allt som David Foster har gjort
- TOTO - till och med Toto IV, sedan blev det västkustrock
- CHICAGO - " 16 t o m 18 " + 21
- Bill Chamlin - "Runaway" (1982) en klassiker + även "Single" (1980)
- James Ingram - "It's your night" (1982)
- MAXUS - "Maxus" (1981)
- Donald Fagen - "The Nightfly"
- Michael McDonald - "If that's what it takes" (1982)
- Michael Ruff - Michael Ruff (1983)
- Eric Tagg - "Dreamwalking" (1982)
- Gino Vanelli - "Nightwalker" (1981)
- Randy Crawford - "Secret Combination" (1982)
+ lite annat smått och gott.
Ulf Sundin
Zell) wrote:
> In article <ulf-100196...@ulf.dacapo.se>, u...@dacapo.se (Ulf
> Sundin) wrote:
>
> > Många solister stuvar bara om lite bland sina
> > licks och inövade fraser. Det är ganska tröttsamt när man kan nynna med
> > första gången man hör ett solo...
> Den gitarrist jag omedelbart kommer att tänka på när Ulf tar upp detta är
> Mike Stern och hans evinnerliga tjatande nuförtiden.
Jag har faktiskt inte lyssnat på honom på länge.
Rockgitarrister finns det ju drösvis av som är oerhört förutsägbara,
speciellt när de ska riva av ett "häftigt och snabbt" solo. Samma gitarrister
kan vara hörvärda när de inte försöker visa upp sig.
Nu menar jag ju inte att snabbspel alltid bara är uppvisning. Jag
är fortfarnade väldigt svag för McLauglin och tidiga Mahavishnu Orch.,
eller Larry Coryell eller den fantastiska gitarrtrion med McLauglin,
Al DiMeola och Paco De Lucia.
En del solister kan ju dessutom göra små underverk med mycket begränsade
resurser, och liten arsenal av fraser: Muddy Waters slide-spel hör
till den kategorin.
> Å andra sidan, jag diggar ju hip-hop stenhårt också. Men, på något sätt
> utnyttjas monotonin i det fallet på ett kreativt vis.
Monotoni är ju en annan sak än den "självplagiering" som många
solister sysslar med. Själv lyssnar jag inte så mycket aktivt på
hip-hop, men har varit svag för tung funk som ju inte ligger så
långt bort...
Ulf Sundin
> Jo, det är ju så att de symfoniska instrumenten,
> som mest används i rock/pop genren
Vem har begränsat sig till rock/pop? Inte jag.
> är följande: cello, fiol, violin samt diverse blåsinstrument.
> Dessa är inte instrument som
> man generellt "kompar" på, utan de används för andra saker,
Hrm. Vem har sagt något om att "kompa" här.
Det hela gällde väl huruvida studiomusiker var överflödiga eller ej.
Studiomusiker används ju sannerligen inte bara till att "kompa".
> exempelvis så lägger man
> ofta s k "lines" med stråkarna och använder blås för att markera
> saker eller i vissa fall
> också lines, då hellre med trombone eller horn, istället för trumpet.
Vad man "ofta" använder "symfoniska" instrument är för mig
fullständigt ointressant. Stråkmattorna som ofta används är väl
typexempel på "komp", eller?
> Saken är den, att det är enklare att spela (kompa) på
> gitarr/piano även om man inte kan
> instrumentet till 100 % och få det att låta bra,
> men ett instrument som cello/fiol kräver
> en viss ton i spelet för att det ska låta bra.
Det är inte så att du ställer lägre krav på hanteringen av
t ex piano och gitarr?
> > 1. En kompositör (eller "artist") kan naturligtvis notera och
> > arrangera ett stycke för instrument som denne inte är något
> > vidare på att traktera själv.
>
> Ja, men fantasin blir dock begränsad ju mindre man kan, eftersom man
> inte vet vad som går/inte går att göra på instrumentet.
Säg inte det. Att frigöra sig från den traditionella synen på
vad som "går att göra" är ofta mycket givande. Redan Bach blev ofta
beskylld för att skriva "omöjlig" musik.
--
Ulf Sundin
"Fear is a man's best friend" (John Cale)
PS.
Det vore bra om dina rader inte var så långa, så att man slapp
klippa dem för hand. En god rekommendation är att de inte bör överskrida
60-70 tecken.
DS.
Caj Zell
Jan.Joh...@era.ericsson.se wrote:
> Caj Zell (c...@sm.luth.se) wrote:
>
> : Den gitarrist jag omedelbart kommer att tänka på när Ulf tar upp detta är
> : Mike Stern och hans evinnerliga tjatande nuförtiden. Jag menar, kolla
> : in hans grejer med Miles och hans första soloplatta, det var ju kanon,
> : men nu tycker jag bara han kör samma saker om och om igen....
>
> Har du sett honom "live" någon gång på sistone ?
Ja, på Umeå jazzfestival (fast på TV, men det borde väl inte spela nån
större roll). Jag tyckte han var (Ursäkta mig) tråkig. Är inte du less på
att han kör samma lick som han gjorde i Miles "Fat Time" så VÄLDIGT ofta?
(Det hör till saken att när folk frågar mig om det gitarrsolo jag håller
högst kommer jag alltid att tänka på bl.a. "Fat Time". Men Zappa's solon
på "Inca Roads" och "Muffin Man" är nog ändå bättre....)
>
> Oerhört bra. Säg inget illa om Mike Stern. Han är svinbra.
> Han håller den aggressiva New York Jazzens fana högt.
> Spisa "ha ha hotel" på "is what it is".
>
Jag har plattan, jag har förresten allt han gjort solo. På något sätt
hoppas jag att det skall bli lika bra som första plattan igen, men det
blir det aldrig....
Men, O.K., jag skall pröva "Ha Ha Hotel" ikväll och se om jag skall ge
honom en omvärdering!
Ulf Sundin
> > u...@dacapo.se (Ulf Sundin) writes:
>
> > Vem har begränsat sig till rock/pop? Inte jag.
>
> Vän av ordning drar sig till minnes att artikeln från början [...]
Det är riktigt, men utsagorna om studiomusiker verkade vara så
generella att denna begränsning inte längre tycktes gälla.
Men, OK, jag kan hålla mig till rock/pop...
> > Hrm. Vem har sagt något om att "kompa" här.
> > Det hela gällde väl huruvida studiomusiker var överflödiga eller ej.
> > Studiomusiker används ju sannerligen inte bara till att "kompa".
>
> Även här var diskussion från början om Steve Lukather, [...]
Jo visst, men även här var ju påståendena generella om användningen av
studiomusiker...
> > Vad man "ofta" använder "symfoniska" instrument är för mig
> > fullständigt ointressant. Stråkmattorna som ofta används är väl
> > typexempel på "komp", eller?
>
> Jaså, men då har du ju inte heller förstått poängen,
> med mitt resonemang. Är du själv musiker ??
Inte numera. För länge sedan var jag rock/jazz-trummis.
Numera fuskar jag på en massa instrument för husbehov.
Anser mig kunna hantera vissa rörblås hyfsat (klarinett/altsax)
och tar mig fram hjälpligt på bleckblås (trumpet, som min dotter spelar),
är tafflig på gitarr (lärde mig under min rock-tid tillräckligt för
att kunna plocka ut harmonier från låtar och "komponera") och
klaviatur (har nu övertagit rollen från gitarren för detta, och jag
kan efter övning ibland prestera elementärt ackompanjemang till
min dotter när hon spelar trumpet.
> I så fall så vet du att det är svårare att ha en bra
> ton på ett blås eller stråk instrument än på gitarr/bas.
OK, i någon mening kan jag hålla med.
En annan sak är att jag med mina "murarhänder" har betydligt lättare
att producera hyfsad ton i en sax, än att spela rent på en gitarr...
> Johan skrev:
> > > Ja, men fantasin blir dock begränsad ju mindre man kan, eftersom man
> > > inte vet vad som går/inte går att göra på instrumentet.
>
> Ulf skrev:
> > Säg inte det. Att frigöra sig från den traditionella synen på
> > vad som "går att göra" är ofta mycket givande. Redan Bach blev ofta
> > beskylld för att skriva "omöjlig" musik.
>
> Detta har du i och för sig en poäng med. Man gör
> vissa saker som inte skulle ha gjorts om man hade
> haft kunskapen om instrumentet, men....
> jag tror inte att det används bland studiomusiker så
> ofta.
Jag menade ju inte studiomusikernas kunskap om instrumentet,
utan *kompositörens*.
> Du kan ju själv tänka dig hur det skulle funka
> om alla sessionmusikerna sitter i studion och ska
> sätta en låt. I kontrollrummet står producenten till-
> sammans med Michael Jackson. Då plötsligt säger
> någon, "vi byter instrument, så får vi se hur det
> låter", knappast troligt.....
He he. Net var väl ungefär man gjorde på några spår av Bowies "Low"
(eller var det "Heroes"). Nu var det ju inte direkt studiomusiker
det handlade om, men Brian Eno fick nån ide om att de skulle byta
instrument. Inte direkt strålande resultat. Kanske hade han fått iden
från Bournmoth Sinfonietta (där han ju ingick på klarinett). De hade
ju ett koncept som gick ut på att en mängd prominenta rockmusiker
satt ihop en liten symfoniorkester (och där de inte spelade sina
vanliga instrument) och sedan gav sig på en mängd klassiker.
Det är faktiskt underhållande att lyssna på (åtminstone en gång), t ex
när de med lagom rock&roll-precision svänger loss i en lätt synoperad
version av Beethovens 5:a.
Erland Sommarskog
>- Ulf Lundell - Den vassa eggen
Här ber jag att få invända å det grövsta. Båda dessa artister
håller jag som skyldiga till stora skador på den svensk musik-
scenen. Lundell fick den släpiga oaccentuerade sången att bli
upphöjd till norm, och Wiehe och Alfzelius har fick folk att
tro "progressiv musik" är simpel musik med politiska texter,
och under en lång tid var det i stort sett omöjligt att göra
oberoende musik - det var att välja mellan kommersiella bolag
och musikvänstern.
Få personer har varit så överskattade inom svenskt musikliv
som dessa herrar. (Och varför personer som röstar borgeligt
upphöjer en tråkigt övertydlig person som Micke Wiehe fattar
jag inte. Vill ni höra bra vänstertexter, rekommenderar jag
Kai Martin.)
>Går man utanför "pop", så kommer en hel hög jazzskivor in i stället.
EGBAs "Jungle Jam" får räknas som en jazz(rock)-platta.
På den finns förresten den helt fantastiska titeln "Follow that
knallert".
Ulf Sundin
(Erland Sommarskog) wrote:
> Ulf Sundin (u...@dacapo.se) skriver:
> >- Ulf Lundell - Den vassa eggen
> >- Mikael Wiehe - Basin Street Blues
>
> Här ber jag att få invända å det grövsta. Båda dessa artister
> håller jag som skyldiga till stora skador på den svensk musik-
> scenen. Lundell fick den släpiga oaccentuerade sången att bli
> upphöjd till norm, och Wiehe och Alfzelius har fick folk att
> tro "progressiv musik" är simpel musik med politiska texter,
> och under en lång tid var det i stort sett omöjligt att göra
> oberoende musik - det var att välja mellan kommersiella bolag
> och musikvänstern.
Lundells "sång" är väl inte mycket att orda om, men om man som jag
även gillar Dylan, så är det inget problem. Ja, jag tycker t.o.m.
att Lou Reed är en god sångare (med ett omfång på en halv oktav)...
> Få personer har varit så överskattade inom svenskt musikliv
> som dessa herrar. (Och varför personer som röstar borgeligt
> upphöjer en tråkigt övertydlig person som Micke Wiehe fattar
> jag inte.
Basin Street Blues är inte alls något "övertydligt" alster.
Hans tidigare soloplattor gillar jag inte alls. Hans album med
Dylan-covers (vad den nu heter) är också bra.
> Vill ni höra bra vänstertexter, rekommenderar jag
> Kai Martin.)
Jo, jag noterade "Röd plåt" i din lista, som jag också har.
Är inte så vidare förtjust i den, dock. Däremot var de ett
fantastiskt live-band, i alla fall '79 när jag såg dem på en
anarkistfest i Göteborg...
Nynningen-skivan jag tog med (För full hals!) är ju "vänster"
så det räcker och blir över, även om denna innehåller rockifieringar
av Majakovskijs poesi.
> >Går man utanför "pop", så kommer en hel hög jazzskivor in i stället.
>
> EGBAs "Jungle Jam" får räknas som en jazz(rock)-platta.
Jo visst.
> På den finns förresten den helt fantastiska titeln "Follow that
> knallert".
Jag har aldrig köp någon EGBA, men har hört dem rätt mycket.
Både live, och på radion (flera koncerter). Den låten har jag
nog på nån kassett nånstans...
RoGeR JoHaNsSoN
Sundin) wrote:
> In article <4dfv4h$e...@mailgate.ikea.se>,
> <micke....@mailbox.swipnet.se> wrote:
>
> > Egba var bra i borjan, det var aven WASA EXPRESS, eller hur?
>
> Wasa express fanns väl inte så länge (1-2 år)?
Är inte det ett knäckebröd?
-
No Microsoft products were used to create this message.
Unfortunately, other people at the company I work for use Microsoft
products every day and for some reason want to keep doing so, so in
case I should say something bad about MS, consider this a disclaimer.
-
micke....@mailbox.swipnet.se
Micke
Ulf Sundin
> Egba var bra i borjan, det var aven WASA EXPRESS, eller hur?
Wasa express fanns väl inte så länge (1-2 år)?
Jag har deras första på nåt gammalt eroderat rullband,
och det är tveksamt om det håller. Jag erkänner villigt att
jag inte lyssnat på det på > 15 år, och knappt minns det.
Bullertrummor och snabba gitarrslingor, va?
Jag föredrar Mahavishnu Orch.
(eller Billy Cobham, eller Return to Forever).
Jonas Elfström
tycker jag är ganska svårt för min smak är liksom lite
glidande... (inte växlande)
Men de plattor jag lyssnat mest på de senaste åren är:
(med ett försök till att ha de jag lyssnar på just nu överst)
Oasis - (What's the story) Morning Glory
- den låt jag tröttnade först på var Wonderwall och
förra plattan tycker jag inte ens om...
Suede - Dog Man Star (köpte den i höstas)
Metallica - "Black Album" (jo du gissar rätt,
jag gillar inte deras tidigare alster)
Beatles - Sgt. Peppers Lonely heartclub band.
(hoppar alltid över With or without you)
Sisters of Mercy - Floodland (Varför är dom så satans inproduktiva?!)
Erasure - (den med Siren Song)
Wannadies - (vette fan vad plattan heter, det är en fet
gubbe i gamla badkläder...)
Alphaville - Forever Young
(Fattar inte att den håller fast dom sjunger:
"It's a summer by the wall", Summer in Berlin)
Det känns som jag glömt nått viktigt band...
--
We are here to http://plea.se/ you!
Ulf Sundin
Roger.J...@dacapo.se (RoGeR JoHaNsSoN) wrote:
> > > Egba var bra i borjan, det var aven WASA EXPRESS, eller hur?
> >
> > Wasa express fanns väl inte så länge (1-2 år)?
>
> Är inte det ett knäckebröd?
Det måste vara Leksands Rågrut du tänker på,
eller möjligen grunge-bandet Rå-Grut.
Wasa Express var ett svenskt fusion-band på mitten av 70-talet,
med Åke Eriksson bakom trummorna och en ganska hyfsad gitarrist
(kan inte minnas hans namn, men jag vill minnas att det hade en
orintalisk klang...).
Åke Eriksson gjorde några år senare ett försök att slå igenom
kommersiellt genom att satsa på svensk teeny-bop i den lite
hårdare skolan (Sweet/Kiss). Kommer inte ihåg vad bandet hette,
men alla dagisbarnen sjöng "Oa hela natten!" i kör.
johan....@mailbox.swipnet.se
> Åke Eriksson gjorde några år senare ett försök att slå igenom
> kommersiellt genom att satsa på svensk teeny-bop i den lite
> hårdare skolan (Sweet/Kiss). Kommer inte ihåg vad bandet hette,
> men alla dagisbarnen sjöng "Oa hela natten!" i kör.
Bandet hette Attack, och om jag inte minns helt fel
så var det Tommy Körbergs lillasyrra Rosa Körberg
på sång. P J Jägerhult på bas, tror att han är producent
eller bokare idag. Gitarrist kommer jag inte ihåg.
Johan Berlin - TIMESCAPE
Micke Persson
> In article <Roger.Johansson-...@193.44.160.222>,
> Roger.J...@dacapo.se (RoGeR JoHaNsSoN) wrote:
>
> > > > Egba var bra i borjan, det var aven WASA EXPRESS, eller hur?
> > >
> > > Wasa express fanns väl inte så länge (1-2 år)?
> >
> > Är inte det ett knäckebröd?
>
> Det måste vara Leksands Rågrut du tänker på,
> eller möjligen grunge-bandet Rå-Grut.
>
> Wasa Express var ett svenskt fusion-band på mitten av 70-talet,
> med Åke Eriksson bakom trummorna och en ganska hyfsad gitarrist
> (kan inte minnas hans namn, men jag vill minnas att det hade en
> orintalisk klang...).
Cary Sharaf El Din hette gitarristen som senare spelade med Billy Squier.
Den suverane basisten var Bosse Haggstrom och slutligen hade keyboardisten
namnet Bo Hallgren. Jepp!
micke
>
> Åke Eriksson gjorde några år senare ett försök att slå igenom
> kommersiellt genom att satsa på svensk teeny-bop i den lite
> hårdare skolan (Sweet/Kiss). Kommer inte ihåg vad bandet hette,
> men alla dagisbarnen sjöng "Oa hela natten!" i kör.
>
Michael Seid
>
> Bandet hette Attack, och om jag inte minns helt fel
> så var det Tommy Körbergs lillasyrra Rosa Körberg
> på sång. P J Jägerhult på bas, tror att han är producent
> eller bokare idag. Gitarrist kommer jag inte ihåg.
>
> Johan Berlin - TIMESCAPE
Gitarr i Wasa Express: Cary Sharaf el Din
Gitarr i Attack: Björn Uhr
/Michael Seid
Mailto:michae...@mailbox.swipnet.se
Micke Persson
> In article <4dfv4h$e...@mailgate.ikea.se>,
> <micke....@mailbox.swipnet.se> wrote:
>
> > Egba var bra i borjan, det var aven WASA EXPRESS, eller hur?
>
> Wasa express fanns väl inte så länge (1-2 år)?
>
> Jag har deras första på nåt gammalt eroderat rullband,
> och det är tveksamt om det håller. Jag erkänner villigt att
> jag inte lyssnat på det på > 15 år, och knappt minns det.
> Bullertrummor och snabba gitarrslingor, va?
Jag föredrar Mahavishnu Orch.
> (eller Billy Cobham, eller Return to Forever).
>
> --
> Ulf Sundin
> "Fear is a man's best friend" (John Cale)
Nix, inga bullertrummor. Nix inga snabba gitarrer.
Att foredra Mahavisnu kan dock vara helt ratt. Speciellt under Goodman,
Cobham, Hammer tiden.
Men... Cobhams "Spectrum", snacka om bullertrumor... Men visst ar det
BRA..
Micke
Micke
Ulf Sundin
micke....@mailbox.swipnet.se (Micke Persson) wrote:
[om Wasa Express]
> Nix, inga bullertrummor. Nix inga snabba gitarrer.
Hm. Mitt minne var kanske inte så gott.
Få se om jag kan gräva fram det där bandet och få igång min
gamla rullbanspelare...
> Att foredra Mahavisnu kan dock vara helt ratt. Speciellt under Goodman,
> Cobham, Hammer tiden.
Jo. Även men Jean-Luc Ponty och Michael Walden höll de god standard.
Sist jag såg dem var med Jonas Hellborg på bas, och det var ganska
bra. Tyvärr hade John McLaughlin helt snöat in på sina nya synth-gitarr
(det var det många som gjorde på mitten av 80-talet)
> Men... Cobhams "Spectrum", snacka om bullertrumor...
Inget ont i bullertrummor! (eller snabba gitarrer heller, för den delen)
> Men visst ar det
> BRA..
Jo visst!
Jag kommer ihåg att första gången jag hörde den så höll jag på att
ramla av stolen. Första spåret (Quadrant 4) var rent otroligt att
höra för en 16-årig trummis (som jag var när det begav sig).
Skivan håller faktiskt fortfarande, och är väl det ända riktigt
bra Billy Cobham gjort i eget namn.
Jan Johannesson
Eleventh House i diskussionen. Asbra speedfusion från 70talet.
Besättingen var bl.a. Randy Brecker tpt, Larry Coryell g och
Alphonze Mouzon tr. Om jag sedan inte minns helt fel så hade de
en blind kille på klaviatur som jag glömt bort namnet på.
Det fanns en liten batalj mellan Cobham och Mouzon där sistnämnda
lär ha kläckt ur sig: "Så där kan väl vem som helst spela med gymnastikskor"
om Billy Cobham. Själv hade Mouzon decimeterhöga platåskor.
Ganska vansinnig musik faktiskt - bra våld.
micke....@mailbox.swipnet.se
Det verkar som vi sag Mahavishnu ungefar samtidigt. Haller med dej om
synguran.
Sag du inte Hellborg tillsammans med Ginger Baker da? Kommer inte ihag
aret men det var ocksa ett tag sedan. Borjade lite segt men sedan hall
JAG på att trilla av stolen. Vicket gig!
Sedan sag jag BBM (Baker, Bruce, Moore), da hade Ginger tyvarr ballat
ur. Hoppas dock det var tillfalligt.
For ovrigt ar Simon Phillips min absolute trummfavis. Kan och har lirat
det mesta med total elegans. T.ex.(axplock) jazzrock med Stanley Clarke,
hårda grejor med Michael Schenker och "mespop" med Ph.d. Jepp!
Micke
Goran Thyni
micke....@mailbox.swipnet.se (Micke Persson) writes:
Att foredra Mahavisnu kan dock vara helt ratt. Speciellt under Goodman,
Cobham, Hammer tiden.
Det enda som var bra med MO, var Narada Michael Waldens ballader.
Det bästa var att de slutade och NMW började producera disco-rykare.
--
---------------------------------------------------------
Göran Thyni <mailto:go...@kyla.kiruna.se> <http://kyla.kiruna.se/~goran>
#include <stddiscl.h>
Elämä on mukava Lapissa.
Starck Erik
Foerrutom KSMB och Bad Brains som jag hoert foer lite av foer att utala mig om
hade min lista sett ut naestan exakt paa samma saett.
Fast det aer klart...du gloemde ju:
* Teenage Fanclub - Grand Prix
* Weezer
* Paul Westerberg - 14 songs
* Buffalo Tom - Sleepy Eyed
* Raekwon - Built for cuban lynx
* Nine inch nails - The downward spiral
* Public Enemy - It takes a nation...
* Tom Waits - Bone Machine (vaerldens BAESTA skiva!!)
..och naagra till jag gloemt foer tillfaellet.
/Erik $.
dop...@rbk.sollentuna.se (Oppen) wrote:
>Hmmm, är det tillåtet att älska den här killen?
>
>Tänkte fortsätta lite på hans lista:
>
>Smashing Pumpkins: Siamese Dream
>Supersuckers: Sacrilicious
>Bad Brains: Bad Brains
>Judgment Night Soundtrack
>Ol´ Dirty Bastard: Return to the 36 chambers
>The John Lennon Collection
>Parliament: The Clones of Dr. Funkenstein
>KSMB: Aktion
>Beastie Boys: Check your head
>Public Enemy: Muse Sick N Hour Mess Age
>Lenny Kravitz: Mama Said
>Prince: Sign Ó The Times
>Ace of Base: Happy Nation (eller näe...)