Mest Överskattade Rockplattorna
Henrik Larsson
1. Never mind the bollocks - Sex Pistols
Fyra lysande och epokgörande singlar. Tyvärr inget mer.
2. Trout mask replica - Captain Beefheart
Obegripligt spektakel. Kanske beror på att Kaptenen envisades med att ha
Zappa i producentstolen.
3. Sign 'O' The Times - Prince
Inte värd hyllningarna.
4. Led Zeppelin 4 - Led Zeppelin
Att lyssna på Robert Plant är det säkraste sättet att, om man mot all
förundran vill ha det, få huvudvärk.
5. Suicide - Suicide
Detta är ju i och för sig rätt huvudvärksframkallande oxå.
6. Dark side of the moon - Pink Floyd
Här finns ingen själ eller sväng. Bara tomma luftslott.
7. Who's next - Who
Eller vad som helst med The Who utom tidiga "My Generation".
8. Nevermind - Nirvana
Faller i värde för varje år verkar det som. Gillar den, men inte alls SÅ bra
som somliga pekar ut den som.
9. Born in the U.S.A - Bruce Springsteen
Efter "The River" har bossen haft påfallande svårt att kläcka ur sig något
vettigt.
/H
Fawlty
news:gFes4.4108$7f7....@nntpserver.swip.net...
> Här ä dom:
> 1. Never mind the bollocks - Sex Pistols
> 6. Dark side of the moon - Pink Floyd
> 9. Born in the U.S.A - Bruce Springsteen
(Motiveringar bortklippta). Saknas det inte en 10:a? I alla fall, här är min
lista:
1 - 10. Allt med Bob Dylan.
/Micke
Super Soul
> Här finns ingen själ eller sväng.
Du kanske bör söka dig till annan musik? Soul och funk är ju känt just
för sin själ och sitt sväng.
Henrik Larsson
> > Här finns ingen själ eller sväng.
>
>
> Du kanske bör söka dig till annan musik? Soul och funk är ju känt just
> för sin själ och sitt sväng.
Soul är den mest själfulla och svängiga musikstil som funnits. Det har du
helt rätt i. Men det är ingenting jag behöver "söka mig vidare till". Jag
sitter redan djupt nere i den nämligen...... :-)
/Henrik
Magnus Hernander
>
>
> Du kanske bör söka dig till annan musik? Soul och funk är ju känt just
> för sin själ och sitt sväng.
Bäste herr Supersjäl, o välbevandrade mästare inom svart och svängig
musik...
Känner Ni möjligen till något funkband som liknar The Meters, d.v.s. lite
råare och skitigare funk än t.ex. mespropparna i Brand New Heavies?
Och är Bootsy Collins verkligen så funkig som han utger sig för att vara?
Tacksam för ett seriöst svar.
Magnus Hernander
lar...@iname.com
)Känner Ni möjligen till något funkband som liknar The Meters, d.v.s. lite
)råare och skitigare funk än t.ex. mespropparna i Brand New Heavies?
James Blood Ulmer.
Liknar visserligen ej Meters, men det är skitig "bakvänd" funk.
lar...@iname.com
)Här ä dom:
)
)1. Never mind the bollocks - Sex Pistols
)
)Fyra lysande och epokgörande singlar. Tyvärr inget mer.
Lyssna på "Spunk" istället.
)4. Led Zeppelin 4 - Led Zeppelin
)
)Att lyssna på Robert Plant är det säkraste sättet att, om man mot all
)förundran vill ha det, få huvudvärk.
Kill Led Zeppelin.
)5. Suicide - Suicide
)
)Detta är ju i och för sig rätt huvudvärksframkallande oxå.
Ja, för ickemänniskor som Super Soul tex. ja.
)6. Dark side of the moon - Pink Floyd
)
)Här finns ingen själ eller sväng. Bara tomma luftslott.
Kill Pink Floyd.
)7. Who's next - Who
)
)Eller vad som helst med The Who utom tidiga "My Generation".
Piss off.
)8. Nevermind - Nirvana
)
)Faller i värde för varje år verkar det som. Gillar den, men inte alls SÅ bra
)som somliga pekar ut den som.
Hypen dödade.
)9. Born in the U.S.A - Bruce Springsteen
)
)Efter "The River" har bossen haft påfallande svårt att kläcka ur sig något
)vettigt.
*yuck*
lar...@iname.com
)Soul och funk är ju känt just
)för sin själ och sitt sväng.
Det verkar inte smittat av på dig iaf.
Ulf.S...@dacapo.se
"Henrik Larsson" <ldl.m...@swipnet.se> wrote:
> Här ä dom:
>
> 1. Never mind the bollocks - Sex Pistols
>
Nja, albumet håller ganska bra tycker jag.
Men eftersom "Never mind..." inte speciellt brukar höjas
till skyarna, så kan det väl inte räknas som "mest överskattade"?
> 2. Trout mask replica - Captain Beefheart
>
> Obegripligt spektakel.
> Kanske beror på att Kaptenen envisades med att ha
> Zappa i producentstolen.
Närå, detta album är inget annat än lysande.
Men jag föredrar "Shiny Beast" och "Doc at radar station"
(också lysande).
> 4. Led Zeppelin 4 - Led Zeppelin
>
> Att lyssna på Robert Plant är det säkraste sättet att, om man mot all
> förundran vill ha det, få huvudvärk.
Nejdå. Fyran är bra, men jag föredrar fortfarande den mer
folkmusikbaserade "III".
>
> 5. Suicide - Suicide
>
> Detta är ju i och för sig rätt huvudvärksframkallande oxå.
Så här drygt 20 år efter, så tycker jag att det är
mycket som låter lite dammigt, men några av de poppigare
låtarna håller fortfarande (Ghost Rider, t ex).
>
> 6. Dark side of the moon - Pink Floyd
>
> Här finns ingen själ eller sväng. Bara tomma luftslott.
Men nu har den ju inte höjts till skyarna för att den svängde, heller.
Den håller fortfarande.
>
> 7. Who's next - Who
>
> Eller vad som helst med The Who utom tidiga "My Generation".
Live at Leeds är favoriten, med My Generation som tvåa.
Men Who's next är definitivt OK. Hur _övervärderad_ den
är vet jag inte.
> 9. Born in the U.S.A - Bruce Springsteen
>
> Efter "The River" har bossen haft påfallande svårt att kläcka
> ur sig något vettigt.
Men detta album har väl aldrig värderats speciellt högt,
varför "övervärderad" känns lite felplacerat.
/Ulf Sundin
Sent via Deja.com http://www.deja.com/
Before you buy.
Henrik Larsson
> > 1. Never mind the bollocks - Sex Pistols
> >
> > Fyra lysande och epokgörande singlar. Tyvärr inget mer.
>
> Nja, albumet håller ganska bra tycker jag.
> Men eftersom "Never mind..." inte speciellt brukar höjas
> till skyarna, så kan det väl inte räknas som "mest överskattade"?
Inte? Fyra på "Ultimate album list". Trea på NME's lista. Femma på...... så
där kan jag hålla på ett tag. "Never mind the bollocks" finns i princip med
på alla listor över århundradets främsta rockalbum. Så nog höjs den till
skyarna alltid.
> > 2. Trout mask replica - Captain Beefheart
> >
> > Obegripligt spektakel.
> > Kanske beror på att Kaptenen envisades med att ha
> > Zappa i producentstolen.
>
> Närå, detta album är inget annat än lysande.
> Men jag föredrar "Shiny Beast" och "Doc at radar station"
> (också lysande).
Personligen tycker jag "Safe as milk" och "Clear spot" är Kaptenens
mästerverk.
> > 4. Led Zeppelin 4 - Led Zeppelin
> >
> > Att lyssna på Robert Plant är det säkraste sättet att, om man mot all
> > förundran vill ha det, få huvudvärk.
>
> Nejdå. Fyran är bra, men jag föredrar fortfarande den mer
> folkmusikbaserade "III".
Fyran är halvbra. Liksom det mesta med Zeppelinarna. Men det handlade ju om
*överskattade* saker.
> > 7. Who's next - Who
> >
> > Eller vad som helst med The Who utom tidiga "My Generation".
>
> Live at Leeds är favoriten, med My Generation som tvåa.
> Men Who's next är definitivt OK. Hur _övervärderad_ den
> är vet jag inte.
"My Generation" är, som sagt, briljant. Resten är antingen överskattat( som
"Who's Next") eller dåligt.
> > 9. Born in the U.S.A - Bruce Springsteen
> >
> > Efter "The River" har bossen haft påfallande svårt att kläcka
> > ur sig något vettigt.
>
> Men detta album har väl aldrig värderats speciellt högt,
> varför "övervärderad" känns lite felplacerat.
Kanske inte lika mycket som "Born to run". Men den nämns ändå ofta på listor
över århundradets album. Trots att den inte ens snuddar vid Born to run's
eller Darkness on the edge of town's storhet.
/Henrik
Peter Johansson
> 9. Born in the U.S.A - Bruce Springsteen
Märkligt val, Henrik. Den har ju allt du efterlyser i musiken:
själ, sväng och kanonlåtar rakt igenom.
> Efter "The River" har bossen haft påfallande svårt att kläcka ur sig något
> vettigt.
Knappast, jag håller "Nebraska" som 80-talets bästa skiva.
Hans verkliga magplask kom först med "Tunnel of love". Den,
om någon, är väl överskattad.
Andra skivor som jag tycker är övervärderade:
Morning glory - Oasis
Innehåller iofs den superba "She's electric", men inte mycket mer.
Blue - Joni Mitchell.
Ett sömnpiller. Hennes främsta lärjunge, Rickie Lee Jones, har
gjort långt bättre skivor.
Rumours - Fleetwood Mac
Sterilt och blodfattigt. Inte en enda minnesvärd låt. Är den
verkligen den mest sålda skivan någonsin?
Joshua tree - U2
En av de där skivorna som låter fantastiskt bra de första
gångerna man hör den, bara för att efter ett flertal lyssningar
bli rena kräkmedlet. Jag menar, vem orkar med låtar som
"Still haven't found" och "Where the streets have no name"
numera?
Plastic Ono Band - John Lennon
Den här var rankad tvåa i tidningen Pop, och jovisst, den har
ju den makalösa "Working class hero". I övrigt så blandas
primalskri och annat märkligt överambitiöst flum på skivan.
Måste förresten vara feltryck på mitt omslag, för där står Phil
Spector angiven som producent...
Astral weeks - Van Morrison
Det här är jag väl ensam om, men jag tycker att *alla* hans tio
lysande 70-talsalbum är bättre än den här.
/Peter
Fawlty
news:rggt4.7849$al3.1...@newsc.telia.net...
> "Henrik Larsson" <ldl.m...@swipnet.se> skrev:
>
> > 9. Born in the U.S.A - Bruce Springsteen
>
> Märkligt val, Henrik. Den har ju allt du efterlyser i musiken:
> själ, sväng och kanonlåtar rakt igenom.
Jag tycker den är jävligt bra, men produktionen är så fruktansvärt
80-talsaktig att det tar ned betyget. Låtarna i sig är dock toppen.
> > Efter "The River" har bossen haft påfallande svårt att kläcka ur sig
något
> > vettigt.
>
> Knappast, jag håller "Nebraska" som 80-talets bästa skiva.
> Hans verkliga magplask kom först med "Tunnel of love". Den,
> om någon, är väl överskattad.
Fast "Brilliant disguise" är en fullkomligt lysande låt.
> Andra skivor som jag tycker är övervärderade:
>
> Morning glory - Oasis
Allt Oasis gjort är överskattat. De är 20 år efter sin tid.
> Joshua tree - U2
> En av de där skivorna som låter fantastiskt bra de första
> gångerna man hör den, bara för att efter ett flertal lyssningar
> bli rena kräkmedlet. Jag menar, vem orkar med låtar som
> "Still haven't found" och "Where the streets have no name"
> numera?
Jag... För övrigt körde jag igenom en skog med Joshuaträd häromveckan, då
skulle några låtar från denna skiva suttit fint. :-)
/Micke
Disco Godfather
> Henrik Larsson <ldl.m...@swipnet.se> wrote in message
> news:gFes4.4108$7f7....@nntpserver.swip.net...
>
> > 3. Sign 'O' The Times - Prince
Ganska starkt jobbat, med tanke på att det inte är en rockplatta.
--
Disco Godfather
http://visitweb.com/smsp
NP: B.T. Express - "Do It ('Til You're Satisfied)" [1974]
Fawlty
news:38B5B238...@NOSPAMmail.com...
>
>
> > Henrik Larsson <ldl.m...@swipnet.se> wrote in message
> > news:gFes4.4108$7f7....@nntpserver.swip.net...
>
> >
> > > 3. Sign 'O' The Times - Prince
>
> Ganska starkt jobbat, med tanke på att det inte är en rockplatta.
Det är klart att det är. Vad skulle det annars vara?
/Micke
Disco Godfather
Magnus Hernander wrote:
> Känner Ni möjligen till något funkband som liknar The Meters, d.v.s. lite
> råare och skitigare funk än t.ex. mespropparna i Brand New Heavies?
Oj, det finns mycket. Prova t.ex. Kool & The Gang's 70-talsproduktion, tidiga
Cameo, Bar-Kays, B.T. Express eller Fatback.
> Och är Bootsy Collins verkligen så funkig som han utger sig för att vara?
Han är funkigare. Kolla förslagsvis in de första plattorna med Bootsy's
Rubberband: "Stretchin' Out" (1976) och "Ah... The Name Is Bootsy, Baby"
(1979).
Henrik Larsson
> > 9. Born in the U.S.A - Bruce Springsteen
>
> Märkligt val, Henrik. Den har ju allt du efterlyser i musiken:
> själ, sväng och kanonlåtar rakt igenom.
Den drunknar i den oerhört trista ljudbilden. Fast visst är *låtarna* vassa.
Även om titelspåret och "Dancing in the dark" är nästan löjligt uttjatade.
> > Efter "The River" har bossen haft påfallande svårt att kläcka ur sig
något
> > vettigt.
>
> Knappast, jag håller "Nebraska" som 80-talets bästa skiva.
> Hans verkliga magplask kom först med "Tunnel of love". Den,
> om någon, är väl överskattad.
Okej, glömde "Nebraska". Förlåt. Den är verkligen suverän i sin brinnande,
kärva enkelhet. Men bortsett från den så är det ju faktisk inget. "Ghost of
Tom Joad" är ingen av mina favoriter även om somliga verkar uppskatta den.
> Andra skivor som jag tycker är övervärderade:
>
> Morning glory - Oasis
> Innehåller iofs den superba "She's electric", men inte mycket mer.
Oasis inte bara kopierar Beatles/Bowie-skolan, utan även sig själva på ett
jobbigt sätt. Har aldrig riktigt förstått storheten i det bandet.
> Blue - Joni Mitchell.
> Ett sömnpiller. Hennes främsta lärjunge, Rickie Lee Jones, har
> gjort långt bättre skivor.
Rätt igen. "Blue" kunde jag oxå ha tagit med på min överskattade-lista.
> Rumours - Fleetwood Mac
> Sterilt och blodfattigt. Inte en enda minnesvärd låt. Är den
> verkligen den mest sålda skivan någonsin?
Vet inte riktigt om den är överskattad. Däremot är den ju onekligen
fruktansvärt trist.
> Joshua tree - U2
> En av de där skivorna som låter fantastiskt bra de första
> gångerna man hör den, bara för att efter ett flertal lyssningar
> bli rena kräkmedlet. Jag menar, vem orkar med låtar som
> "Still haven't found" och "Where the streets have no name"
> numera?
Rätt än en gång. Tycker, i princip, allt U2 gjort är hemskt överskattat. Dom
säger att dom vill kombinera Neil Young's känslighet med The Who's kraft.
Dom har inte lyckats för fem öre. Och Bono är bara så jobbig med sitt
äckliga, uppenbart påklistrade välgörenhets/politik-tjafs.
> Plastic Ono Band - John Lennon
> Den här var rankad tvåa i tidningen Pop, och jovisst, den har
> ju den makalösa "Working class hero". I övrigt så blandas
> primalskri och annat märkligt överambitiöst flum på skivan.
> Måste förresten vara feltryck på mitt omslag, för där står Phil
> Spector angiven som producent...
Om du menar att Pop's andra placering var lite väl hög så har du helt rätt.
Men om du menar att skivan är överskattad rent allmänt har du fel.
Primalskri eller inte så har låtar som "God", "Mother", "Isolation" och den
skakande vackra "Love" en häpnadsväckande kraft och uppriktighet i mina
öron. Även om det finns nåt eller några spår som den gode Lennon kunde
lämnat därhän.
> Astral weeks - Van Morrison
> Det här är jag väl ensam om, men jag tycker att *alla* hans tio
> lysande 70-talsalbum är bättre än den här.
Ja, Peter. Det är du nog rätt ensam om. Vad är det som gör att du har svårt
för just denna platta? Ibland kan även jag få för mig att den är lite
"sövande", men för det mesta så är den ju verkligen det hypnotiska, oändligt
själfulla mästerverk som den brukar utpekas som.
/Henrik
Fawlty
> Dom har inte lyckats för fem öre. Och Bono är bara så jobbig med sitt
> äckliga, uppenbart påklistrade välgörenhets/politik-tjafs.
Varför tror du att det är påklistrat? Hans engagemang är definitivt äkta.
Han har ju tvärtom kämpat ganska hårt för att tvätta bort bilden av U2 som
en bunt välgörenhetsivrare.
/Micke
Ulf.S...@dacapo.se
"Henrik Larsson" <ldl.m...@swipnet.se> wrote:
>
> > > 1. Never mind the bollocks - Sex Pistols
> > >
> > > Fyra lysande och epokgörande singlar. Tyvärr inget mer.
> >
> > Nja, albumet håller ganska bra tycker jag.
> > Men eftersom "Never mind..." inte speciellt brukar höjas
> > till skyarna, så kan det väl inte räknas som "mest överskattade"?
>
> Inte? Fyra på "Ultimate album list". Trea på NME's lista.
> Femma på...... så där kan jag hålla på ett tag.
> "Never mind the bollocks" finns i princip med
> på alla listor över århundradets främsta rockalbum. Så nog höjs den
> till skyarna alltid.
OK. I så fall håller jag med dig (trots att jag gillar skivan).
> > > 9. Born in the U.S.A - Bruce Springsteen
> > >
> > > Efter "The River" har bossen haft påfallande svårt att kläcka
> > > ur sig något vettigt.
> >
> > Men detta album har väl aldrig värderats speciellt högt,
> > varför "övervärderad" känns lite felplacerat.
>
> Kanske inte lika mycket som "Born to run".
> Men den nämns ändå ofta på listor över århundradets album.
Det är i så fall helt obegripligt.
_Alla_ hans tidigare album (möjligtvis med undantag för
Greetings from Ashbury Park) är betydligt bättre album.
Favoriten är "The wild, the innocent and the E Street shuffle",
som antagligen innehåller en av rockhistoriens bästa sidor
nämligen andrasidan (Incident on 57th street, Rosalita, NYC serenade).
(detta är väl en utdöende genre iom CD-skivans genombrott).
Sen kan man väl också påstå att "Born in the USA" troligen
var det sista av värde som Bruce släppt (nu har jag iofs
lyssnat väldigt lite på både den och "Tunnel of Love", då
jag inte fann dem värda att köpa).
Magnus Hernander
>
> Det är klart att det är. Vad skulle det annars vara?
En Prince-platta.
Magnus Hernander
> > Innehåller iofs den superba "She's electric", men inte mycket mer.
>
> Oasis inte bara kopierar Beatles/Bowie-skolan, utan även sig själva på ett
> jobbigt sätt. Har aldrig riktigt förstått storheten i det bandet.
Har de nån storhet? Möjligen fanns den hos alla popollon som hyllade och
geniförklarade deras första två plattor och sen, när den tredje kom, sa:
"Nej...jag har ju egentligen aldrig gillat Oasis..."
> > Joshua tree - U2
> > En av de där skivorna som låter fantastiskt bra de första
> > gångerna man hör den, bara för att efter ett flertal lyssningar
> > bli rena kräkmedlet. Jag menar, vem orkar med låtar som
> > "Still haven't found" och "Where the streets have no name"
> > numera?
Jag. Vem orkar med Bruce Springsteen numera?
Quos
> Sen kan man väl också påstå att "Born in the USA" troligen
> var det sista av värde som Bruce släppt (nu har jag iofs
> lyssnat väldigt lite på både den och "Tunnel of Love", då
> jag inte fann dem värda att köpa).
Nja, Tom Joad måste jag nog lyfta fram till ett av hans starkare
plattor någonsin. Och jag tycker inte han behöver skämmas för Lucky
Town och Human Touch heller (men det kanske bara är jag).
/Markku (Quos)
--
mailto:quo...@iname.com
Bootleg trading: http://redrival.com/quoscdr/
Fawlty
news:250220001619009456%quo...@iname.com...
> In article <895e49$9al$1...@nnrp1.deja.com>, <Ulf.S...@dacapo.se> wrote:
>
> > Sen kan man väl också påstå att "Born in the USA" troligen
> > var det sista av värde som Bruce släppt (nu har jag iofs
> > lyssnat väldigt lite på både den och "Tunnel of Love", då
> > jag inte fann dem värda att köpa).
>
> Nja, Tom Joad måste jag nog lyfta fram till ett av hans starkare
> plattor någonsin. Och jag tycker inte han behöver skämmas för Lucky
> Town och Human Touch heller (men det kanske bara är jag).
T o m bossens sämsta är bättre än det mesta som släpps.
/Micke
Super Soul
> Astral weeks - Van Morrison
> Det här är jag väl ensam om, men jag tycker att *alla* hans tio
> lysande 70-talsalbum är bättre än den här.
Det här är jag väl ensam om, men jag tycker att hela han är oerhört
överskattad.
Super Soul
> > > 9. Born in the U.S.A - Bruce Springsteen
> >
> > Märkligt val, Henrik. Den har ju allt du efterlyser i musiken:
> > själ, sväng och kanonlåtar rakt igenom.
>
> Jag tycker den är jävligt bra, men produktionen är så fruktansvärt
> 80-talsaktig ...
Inte så konstigt eftersom den är inspelad på 1980-talet!
Super Soul
> Andra skivor som jag tycker är övervärderade:
>
> Morning glory - Oasis
> Innehåller iofs den superba "She's electric", men inte mycket mer.
"Wonderwall"?
Fawlty
news:1e6j44o.1yk...@d212-151-245-29.swipnet.se...
Det menar du inte? Borde skrivit "tidsbunden" istället, men jag tror nog att
du egentligen begrep vad jag menade. Det finns gott om skivor som spelades
in på 80-talet som inte var 80-talsaktiga, t ex den jag lyssnar på just nu,
Danzig's första skiva.
Med 80-talsaktig menar jag (och de flesta andra, skulle jag tro) att det ges
stort utrymme för fluffiga syntar, elektroniska trumljud och annat tydligt
"artificiellt" musicerande.
/Micke
Peter Johansson
Super Soul <iknowyo...@hotmail.com> skrev i
diskussionsgruppsmeddelandet:1e6j463.1xr...@d212-151-245-29.swipnet.
se...
Den sorteras lämpligast under "90-talets mest överskattade singel".
/Peter
Peter Johansson
Henrik Larsson <ldl.m...@swipnet.se> skrev i
diskussionsgruppsmeddelandet:qkjt4.6065$7f7....@nntpserver.swip.net...
> > Astral weeks - Van Morrison
> > Det här är jag väl ensam om, men jag tycker att *alla* hans tio
> > lysande 70-talsalbum är bättre än den här.
>
> Ja, Peter. Det är du nog rätt ensam om. Vad är det som gör att du har
svårt
> för just denna platta?
Tja, till formen är den ju inte speciellt olik någon annan Morrison-skiva,
men låtmatrialet är med några få undantag så oerhört trist, så
oengagerande, och den stora variation som kännetecknar hans bästa
album som tex. "Saint Dominic's preview" och "Moondance" saknas
nästan helt på "Astral weeks". Om du inte redan har den så tycker jag
du ska kolla upp den helgjutna "Veedon fleece", där gjorde han ett
album som påminner mycket om "Astral..." i stämning och produktion,
men den här gången med överlägsna låtar och kompmusiker. Lägg
därtill hans överjordiska röst som är i högform, ahhh himmelriket!
/Peter
Peter Johansson
Quos <quo...@iname.com> skrev i
diskussionsgruppsmeddelandet:250220001619009456%quo...@iname.com...
> In article <895e49$9al$1...@nnrp1.deja.com>, <Ulf.S...@dacapo.se> wrote:
>
> > Sen kan man väl också påstå att "Born in the USA" troligen
> > var det sista av värde som Bruce släppt (nu har jag iofs
> > lyssnat väldigt lite på både den och "Tunnel of Love", då
> > jag inte fann dem värda att köpa).
>
> Nja, Tom Joad måste jag nog lyfta fram till ett av hans starkare
> plattor någonsin.
Inte någon av hans starkare kanske, men den innehåller ju några
av hans bästa låtar någonsin: "Straight time", "Highway 25" och
"Youngstown". Du råkade inte vara en av de fåtal lyckliga som
fick en biljett till hans numera legendariska spelning på Cirkus?
Bootleg-CD'n från den konserten var hursomhelst värd varenda
krona.
> Och jag tycker inte han behöver skämmas för Lucky
> Town och Human Touch heller (men det kanske bara är jag).
Nejdå, "Lucky town" håller än.
/Peter
Erland Sommarskog
>6. Dark side of the moon - Pink Floyd
Vänta lite nu. Jag har förvisso aldrig varit jätteförtjust i "Dark
Side of the Moon", men det har mycket varit att jag aldrig tagit
den till mej. Men det finns banne mej en platta som ska petas in
före "Dark Side..." och det är Vallen.
>7. Who's next - Who
>
>Eller vad som helst med The Who utom tidiga "My Generation".
Jag måste ha missat all den översvallande kritiken. Plattan är bra,
om än inte super på något sätt.
I övrigt såg jag att "The Joshua Tree" nominerades - svårt att inte
hålla med.
--
Erland Sommarskog, Stockholm, som...@algonet.se
Redan i småskolan fick jag lära mej att det är dåligt med små bollar.
Henrik Larsson
> Det här är jag väl ensam om, men jag tycker att hela han är oerhört
> överskattad.
Japp, det är du ensam om.
/Henrik
Super Soul
> Bäste herr Supersjäl, o välbevandrade mästare inom svart och svängig
> musik...
Vad vill du veta, o ödmjuke tjänare? (-;
> Känner Ni möjligen till något funkband som liknar The Meters, d.v.s. lite
> råare och skitigare funk än t.ex. mespropparna i Brand New Heavies?
Det är skillnad på The Meters 1960- och 1970-talsproduktion men är du
ute efter "rå och skitig" funk är det nog 1960-talsproduktionen du
syftar på.
Har du hört Charles Wright?
> Och är Bootsy Collins verkligen så funkig som han utger sig för att vara?
Ja.
Henrik Larsson
> men låtmatrialet är med några få undantag så oerhört trist, så
> oengagerande, och den stora variation som kännetecknar hans bästa
> album som tex. "Saint Dominic's preview" och "Moondance" saknas
> nästan helt på "Astral weeks". Om du inte redan har den så tycker jag
> du ska kolla upp den helgjutna "Veedon fleece", där gjorde han ett
> album som påminner mycket om "Astral..." i stämning och produktion,
> men den här gången med överlägsna låtar och kompmusiker. Lägg
> därtill hans överjordiska röst som är i högform, ahhh himmelriket!
>
> /Peter
Nä, håller inte med. Visst, det är ingen stor variation på Astral Weeks
låtar. Men det är väl lite det som är dess storhet. Ungefär som Marvin's
"What's going on". Det blir en fulländad upplevelse.
Jag har i princip alla Mannens skivor. Och har jag dom inte så har jag hört
dom. "Veedon fleece" är en briljant platta. Som, vilket du oxå nämnde, alla
Morrisons 70-tals plattor.
Blir tvungen att lista Morrison Top-10 Album:
1. Astral Weeks :-)
2. Moondance
3. Into The Music
4. Tupelo Honey
5. St. Dominic's Preview
6. His Band & The Street Choir
7. Enlightenment
8. Wavelength
9. Hard Nose The Highway
10. Veedon Fleece
Sämsta:
1. Större delen av 80-tals plattorna.
/Henrik
Henrik Larsson
> Den sorteras lämpligast under "90-talets mest överskattade singel".
>
> /Peter
Gärna för mig. Tillsammans med Nirvanas "Smells like teen spirit".
/Henrik
Mattias Inghe
Soul) wrote:
>Magnus Hernander wrote:
>
>> Och är Bootsy Collins verkligen så funkig som han utger sig för att vara?
>
>Ja.
Om inte mer. Jag tänker inte dra igång någon pseudolista över Bästa
Basisterna här, men den mannen är coolast. Punkt.
-Mattias
Peter Johansson
> Blir tvungen att lista Morrison Top-10 Album:
>
> 1. Astral Weeks :-)
> 2. Moondance
> 3. Into The Music
> 4. Tupelo Honey
> 5. St. Dominic's Preview
> 6. His Band & The Street Choir
> 7. Enlightenment
> 8. Wavelength
> 9. Hard Nose The Highway
> 10. Veedon Fleece
>
> Sämsta:
>
> 1. Större delen av 80-tals plattorna.
Det säger inte så lite om mannens storhet när han 1998 kunde
ge ut ett dubbelalbum (Philosophers stone) med tidigare outgivet
material - från till största delen 70-talet - som håller i princip lika
hög klass som albumen från hans storhetstid.
Det är väl bara Springsteen (Tracks) och Dylan (Bootleg series)
som gjort något liknande. Neil Young är tydligen också på väg,
fast han ska tydligen ha så mycket outgivet att det räcker till flera
boxar!
/Peter
mupp_51 (Kjell.J. - "Claude")
med ett stönande:
>In article <gFes4.4108$7f7....@nntpserver.swip.net>,
> "Henrik Larsson" <ldl.m...@swipnet.se> wrote:
>> Här ä dom:
>>
>> 1. Never mind the bollocks - Sex Pistols
>>
>> Fyra lysande och epokgörande singlar. Tyvärr inget mer.
>
>Nja, albumet håller ganska bra tycker jag.
>Men eftersom "Never mind..." inte speciellt brukar höjas
>till skyarna, så kan det väl inte räknas som "mest överskattade"?
>
>> 2. Trout mask replica - Captain Beefheart
>>
>> Obegripligt spektakel.
>> Kanske beror på att Kaptenen envisades med att ha
>> Zappa i producentstolen.
>
>Närå, detta album är inget annat än lysande.
>Men jag föredrar "Shiny Beast" och "Doc at radar station"
>(också lysande).
"Blueans moonbeans" är bra platta
Kommersiell, enkel.
Lill Lindfors har gjort cover av titellten.
Henrik Larsson
> Det säger inte så lite om mannens storhet när han 1998 kunde
> ge ut ett dubbelalbum (Philosophers stone) med tidigare outgivet
> material - från till största delen 70-talet - som håller i princip lika
> hög klass som albumen från hans storhetstid.
> Det är väl bara Springsteen (Tracks) och Dylan (Bootleg series)
> som gjort något liknande. Neil Young är tydligen också på väg,
> fast han ska tydligen ha så mycket outgivet att det räcker till flera
> boxar!
>
> /Peter
Har du hört något angående Neil Young-boxen/boxarna? Tycker det har varit
snack om en sådan i flera år nu..... Men jag har inte hört talas om något
konkret.
Kan ju verkligen bli *precis* hur bra som helst.
/Henrik
Peter Johansson
> Har du hört något angående Neil Young-boxen/boxarna? Tycker det har varit
> snack om en sådan i flera år nu..... Men jag har inte hört talas om något
> konkret.
Senaste budet är att det ska bli en utgivning i oktober. Vi får väl
hoppas att den gode Young inte hinner ändra sig än en gång...
> Kan ju verkligen bli *precis* hur bra som helst.
Jo, men jag har läst att han vill släppa *allt* som tidigare var
outgivet, vilket ju förebådar ett, minst sagt, ojämnt material.
Han har ju trots allt en historia bakom sig med att varva
mästerverk med rena rama bottennappen.
Annat godis som väntar är en Box med den makalösa gruppen
Buffalo Springfield, som tydligen också ska komma ut i år.
Mycket tidigare outgivet förväntas också där. Mums!
/Peter
lar...@iname.com
>> Nja, albumet håller ganska bra tycker jag.
>> Men eftersom "Never mind..." inte speciellt brukar höjas
>> till skyarna, så kan det väl inte räknas som "mest överskattade"?
>
>Inte? Fyra på "Ultimate album list". Trea på NME's lista. Femma på...... så
>där kan jag hålla på ett tag. "Never mind the bollocks" finns i princip med
>på alla listor över århundradets främsta rockalbum. Så nog höjs den till
>skyarna alltid.
Många listor handlar ofta om mest INFLYTELSERIKA plattor, och
där ligger den rättmätigt i toppen.
lar...@iname.com
>> Dom har inte lyckats för fem öre. Och Bono är bara så jobbig med sitt
>> äckliga, uppenbart påklistrade välgörenhets/politik-tjafs.
>
>Varför tror du att det är påklistrat? Hans engagemang är definitivt äkta.
>Han har ju tvärtom kämpat ganska hårt för att tvätta bort bilden av U2 som
>en bunt välgörenhetsivrare.
Bobon bör man göra en lampskärm av. Det är det enda lysande
han kommer göra.
Henrik Larsson
Kunde inte hålla mig......
Mest underskattade rockplattorna(i varje fall nåra av dom...):
1. Curtis Mayfield - Curtis
2. Aretha Franklin - Spirit In The Dark
3. Rickie Lee Jones - Rickie Lee Jones
4. Buffalo Springfield - Again
5. Nick Drake - Bryter Later
6. Neil Young - On The Beach
7. Jim Ford - Harlan County
8. Muddy Waters - Hard Again
9. Isaac Hayes - Hot Buttered Soul
10. Johnny Thunders - So Alone
Få av dom syns på listor av typen "Tidernas Rockalbum". Fast det borde dom.
/Henrik
Henrik Larsson
> Det säger inte så lite om mannens storhet när han 1998 kunde
> ge ut ett dubbelalbum (Philosophers stone) med tidigare outgivet
> material - från till största delen 70-talet - som håller i princip lika
> hög klass som albumen från hans storhetstid.
Absolut. Den magnifika, episka versionen av "Wonderful Remark" till exempel.
Hur tänker karln egentligen när en sån sak får ligga på hyllan och skräpa?
Såg du Van The Man förra året i Stockholm? Rösten var i mycket gott skick,
men konserten var på tok för kort(knappt en timme). Vi som kan vår Man vet
att han behöver mer tid för att kunna utföra stordåd.....
/Henrik
Henrik Larsson
> > 1. Curtis Mayfield - Curtis
> >
> > 2. Aretha Franklin - Spirit In The Dark
>
Rock är ett ganska brett begrepp...... Men okej, säg rock/pop plattor då!
> Var inte _Spirit In The Dark_ med din älskade Pop #10-lista över
> världens hundra bästa skivor?
Jo. Fast det var ju en otroligt gedigen topplista också. Annars syns den
faktiskt *väldigt* sällan på dylika listor. "Lady Soul" är väl allmänt
ansedd som Arethas största ögonblick.
/Henrik
Henrik Larsson
> > 7. Jim Ford - Harlan County
>
Tja, känner inte heller till så mycket om den mannen. Han gjorde så vitt jag
vet bara ett enda album och försvann sedan helt från scenen. "Harlan County"
då, från 1969. Och det är ett mästerverk. En unik, förtrollande blandnig
mellan southern soul, lantlig country och flippad psykedelisk pop. Jag
rekommenderar den av hela mitt hjärta. Tror du kommer att älska den också!
> Här är några stora personliga favoriter som fått på tok
> för lite uppmärksamhet:
>
> Do you believe in magic - Lovin' Spoonful
> Daydream - Lovin' Spoonful
> Hums - Lovin' Spoonful
Har bara nån patetisk samlingsplatta med Lovin' Spoonful. Känns som jag
borde kolla upp dom lite närmare......
/Henrik
Super Soul
> > > 1. Curtis Mayfield - Curtis
> > >
> > > 2. Aretha Franklin - Spirit In The Dark
> >
> > Lustigt att din etta och två inte ens *är* rockplattor!
>
> Rock är ett ganska brett begrepp...... Men okej, säg rock/pop plattor då!
Hade du ursprungligen skrivit "pop-plattor" hade jag ju inte reagerat,
för ovanstående plattor ju "pop-plattor" (om man använder
"populärmusiks"-definitionen), men kallar du det för "rock/pop" syftar
du ju på att det är skillnad mellan rock och pop, och då borde du
snarare kalla det för "rock/pop/soul/funk".
Bjorn Magnusson
in swnet.musik,
som...@algonet.se (Erland Sommarskog) wrote:
-> Men det finns förstås högvis med små pärlor som gått mer eller mindre
-> spårlöst förbi för dom allra flesta.
Absolut. En skiva jag nämnt tidigare här är Monroe Mustang's pinsamt
okända platta _Plain Sweeping Themes For The Unprepared_. Jag kan
inte riktigt kategorisera den, men den är verkligen en riktig pärla.
Den ger mig en sån där varm känsla. Samma känsla man får när man
byter ut sin vanliga lampa mot en adventsljusstake på sitt rum. Precis
så bra är skivan.
Låtarna är inspelade på 4- respektive 8-kanals apparater, men den
låter inte på långa vägar lika lo-fi som exempelvis Sebadohs _The
Freed Weed_. Istället har den som sagt ett väldigt varmt ljud, och
jag antar att den låter *ännu* bättre på vinyl -- ifall någon undrar
så finns den både på CD och vinyl. Den släpptes på Trance Syndicate
(RIP), och vill du störa din lokale skivhandlare och beställa detta
makalösa album är katalognumret TR68.
Nåväl, tillbaks till det väsentliga -- musiken. Monroe Mustang
använder sig av gitarr, bas, trummor, keyboards och givetvis sång.
Låtarna de skriver är fulla av melodier, harmonier och snygga
arrangemang. De har mycket röst-"overdubs" (finns det ett bra svenskt
ord för detta?), vilket troligen är den främsta orsaken till denna
värme som genomsyrar hela albumet. Det blir liksom lite "flummigt".
Att instrumenten sen låter rent ut sagt för jävla bra är väl inget som
kyler ner.
Jag vet inte vad texterna handlar om, men de passar väldigt bra till
musiken. Rader som "the falling leaves are after me", "beautiful
angels sweeping down on silver strings" och "we are very strange, we
know your names" kanske inte får en att kategorisera Monroe Mustang
som potentiella nobelpristagare, men -- som sagt -- de är *perfekta*
för musiken.
För den intresserade kan jag nämna att jag på min sida (ta en titt i
min signatur för att finna adressen) laddat upp låten "The Bees" i
MP3-format (den är dock zippad) -- välkommen att hämta hem! Vid
intresse kan jag antingen ladda upp fler filer, eller dirigera er till
sidor där man kan skrapa ihop sammanlagt tre andra låtar (där två av
dem är från deras senaste skiva, _The Elephant Sound_).
För övrigt finns det små RealAudio-snuttar på http://www.cdnow.com.
Jag tänker inte ens *börja* skriva något om Low, för då blir jag
aldrig färdig. Dessutom räcker inte superlativen i mitt ordförråd
till.
--
Björn Magnusson
bjorn.m<at>home.se climbs among the trees
Angels are dreaming of http://fly.to/bjornm
--
lar...@iname.com
Peter Johansson
>
> > > 7. Jim Ford - Harlan County
> >
> > Vem är detta?
>
> Tja, känner inte heller till så mycket om den mannen. Han gjorde så vitt
jag
> vet bara ett enda album och försvann sedan helt från scenen. "Harlan
County"
> då, från 1969.
Han valde förmodligen fel år att ge ut den. Jag menar, samma år
gavs ju ut en uppsjö av klassiker: "The Band", "Abbey Road",
"Willie & The poor boys", "Everybody knows this...", "Dusty in
Memphis", "Velvet Underground", "Stand!", "Let it bleed", "From
Elvis in Memphis", "Kick out the jams", "Gilded palace...", "Nashville
skyline", "Green river", "Bitches brew" och...ska jag fortsätta? ;-)
Inte undra på det fanns en del pärlor som inte kom fram i den
konkurrensen.
> Och det är ett mästerverk. En unik, förtrollande blandnig
> mellan southern soul, lantlig country och flippad psykedelisk pop. Jag
> rekommenderar den av hela mitt hjärta. Tror du kommer att älska den också!
Din beskrivning påminner om kanongruppen Moby Grape från
samma period. Har du hört dem?
Hursomhelst så är "Harlan county" härmed placerad överst på den
digra inköpslistan.
/Peter
Peter Johansson
>
> > Det säger inte så lite om mannens storhet när han 1998 kunde
> > ge ut ett dubbelalbum (Philosophers stone) med tidigare outgivet
> > material - från till största delen 70-talet - som håller i princip lika
> > hög klass som albumen från hans storhetstid.
>
> Absolut. Den magnifika, episka versionen av "Wonderful Remark" till
exempel.
> Hur tänker karln egentligen när en sån sak får ligga på hyllan och skräpa?
Kan inte annat än hålla med och förundras. Nämnas bör också
låten "You're not supposed to break down" från samma album,
med en text som är bland det starkaste jag hört.
> Såg du Van The Man förra året i Stockholm?
Nej, tyvärr så lyckades jag missa honom.
/Peter
Disco Godfather
Mattias Inghe wrote:
> >> Och är Bootsy Collins verkligen så funkig som han utger sig för att vara?
> >
> >Ja.
>
> Om inte mer. Jag tänker inte dra igång någon pseudolista över Bästa
> Basisterna här, men den mannen är coolast.
Att lista de fyra bästa basisterna är lätt:
Bootsy Collins
Larry Graham
George Porter Jr.
James Jamerson
Sen blir det svårare.
--
Disco Godfather
Magnus Hernander
> han kommer göra.
Du spyr ur dig ganska mycket smygnazze-gliringar.
Henrik Larsson
> > Han valde förmodligen fel år att ge ut den. Jag menar, samma år
> gavs ju ut en uppsjö av klassiker: "The Band", "Abbey Road",
> "Willie & The poor boys", "Everybody knows this...", "Dusty in
> Memphis", "Velvet Underground", "Stand!", "Let it bleed", "From
> Elvis in Memphis", "Kick out the jams", "Gilded palace...", "Nashville
> skyline", "Green river", "Bitches brew" och...
"Stooges", "Five Leaves Left", "Scott 4", "Hot Buttered Soul", "Happy Sad",
"Kristofferson"........ sure, det var ett av dom gyllene åren!
> Din beskrivning påminner om kanongruppen Moby Grape från
> samma period. Har du hört dem?
Jadå. Framförallt deras självbetitlade debut är fantastisk.
/Henrik
Henrik Larsson
> Hade du ursprungligen skrivit "pop-plattor" hade jag ju inte reagerat,
> för ovanstående plattor ju "pop-plattor" (om man använder
> "populärmusiks"-definitionen), men kallar du det för "rock/pop" syftar
> du ju på att det är skillnad mellan rock och pop, och då borde du
> snarare kalla det för "rock/pop/soul/funk".
Okej, jag ger mig........ :-)
/Henrik
Erland Sommarskog
>Absolut. En skiva jag nämnt tidigare här är Monroe Mustang's pinsamt
>okända platta _Plain Sweeping Themes For The Unprepared_. Jag kan
>inte riktigt kategorisera den, men den är verkligen en riktig pärla.
>Den ger mig en sån där varm känsla. Samma känsla man får när man
>byter ut sin vanliga lampa mot en adventsljusstake på sitt rum. Precis
>så bra är skivan.
OK. Den är nu beställd från Skivhugget enbart utgående från ditt
utlåtande här, så det återstå att se om vidare kommentar under
denna tråd eller "Mest överskattade i stället".
Bjorn Magnusson
-> Bjorn Magnusson (bjorn.m@h-R-o-E-m-M-e-O-.-V-s-E-e) skriver:
-> >Absolut. En skiva jag nämnt tidigare här är Monroe Mustang's pinsamt
-> >okända platta _Plain Sweeping Themes For The Unprepared_. Jag kan
-> >inte riktigt kategorisera den, men den är verkligen en riktig pärla.
-> >Den ger mig en sån där varm känsla. Samma känsla man får när man
-> >byter ut sin vanliga lampa mot en adventsljusstake på sitt rum. Precis
-> >så bra är skivan.
->
-> OK. Den är nu beställd från Skivhugget enbart utgående från ditt
-> utlåtande här, så det återstå att se om vidare kommentar under
-> denna tråd eller "Mest överskattade i stället".
Schysst! Jag kan med andra ord numera titulera mig "swnet.musiks mest
inflytelserika skribent"? :)
Jag hoppas givetvis att du gillar den!
Erland Sommarskog
>-> OK. Den är nu beställd från Skivhugget enbart utgående från ditt
>-> utlåtande här, så det återstå att se om vidare kommentar under
>-> denna tråd eller "Mest överskattade i stället".
>
>Schysst! Jag kan med andra ord numera titulera mig "swnet.musiks mest
>inflytelserika skribent"? :)
Du menar att det är första gången i swnet.musiks historia som det
händer att någon beställer en platta efter någon annans rekommendation?
För att bli lite nostalgisk - man blir lätt det när man kommer till
åren som jag - så fanns det en tid då Usenet var en stor inspirations-
källa för ny musik. Det var på den tiden då rec.music.misc var den
stora musik-gruppen, och verkligen var misc. Ja, det mest var förstås
rock, men jag och några till lyckads ganska länge hålla emot en
alltför stark uppdelning för olika schangrar. Jag måste erkänna
att swnet.musik inte är i närheten av vad rec.music.misc kunde
erbjuda. Här är det mest tramsigt gagg, och det finns vissa som
alltid måste stoppa in sin vassa näsa och säga "f-n lyssnar du
på sånt dravel".
Det kan förstås finnas ett samband med medelålder och så. På den
tiden behövde man åtminstone vara college-student för att komma
åt nätet, och många var anställda vid datorföretag och universitet.
Jaja, "nothing lasts forever, of that I'm sure".
Jan Andersson
<ldl.m...@swipnet.se> wrote:
> Kunde inte hålla mig......
>
> Mest underskattade rockplattorna(i varje fall nåra av dom...):
>
> 1. Curtis Mayfield - Curtis
>
> 2. Aretha Franklin - Spirit In The Dark
>
> 3. Rickie Lee Jones - Rickie Lee Jones
>
> 4. Buffalo Springfield - Again
>
> 5. Nick Drake - Bryter Later
>
> 6. Neil Young - On The Beach
>
> 7. Jim Ford - Harlan County
>
> 8. Muddy Waters - Hard Again
>
> 9. Isaac Hayes - Hot Buttered Soul
>
> 10. Johnny Thunders - So Alone
>
> Få av dom syns på listor av typen "Tidernas Rockalbum". Fast det borde dom.
>
> /Henrik
För min del räcker det med Captain Beyond för att välja ut bästa
rockskivorna ifrån typ hårdrock grenen, deras två första album är super,
där nu svenska Record Heaven har gjort en tribute album för att hylla
deras första skiva. Av dom får man inte huvudvärk i första taget som man
annars kan få ifrån dom flesta hårdrockskivorna med tiden.
Janne!
--
jan.an...@mbox300.swipnet.se
http://hem2.passagen.se/maan7158/
Erland Sommarskog
>Bjorn Magnusson (bjorn.m@h-R-o-E-m-M-e-O-.-V-s-E-e) skriver:
>>Absolut. En skiva jag nämnt tidigare här är Monroe Mustang's pinsamt
>
>OK. Den är nu beställd från Skivhugget enbart utgående från ditt
Skivan har anlänt, och jag är ledsen att göra Magnus Ring besviken
men den smög före "The Ladder" i kön.
En lyssning är för lite för ett definitivt uttalande, men visst är
det lite Mogwai-stuk över plattan?
Bjorn Magnusson
-> Skivan har anlänt, och jag är ledsen att göra Magnus Ring besviken
-> men den smög före "The Ladder" i kön.
->
-> En lyssning är för lite för ett definitivt uttalande, men visst är
-> det lite Mogwai-stuk över plattan?
Mogwai? Tja, kanske de få låtar de gjort som har sång. "Cody", till
exempel. Jag håller med, till en viss grad. De har väl en liknande
varm suggestiv atmosfär (?).
NP: Low - "Don't Understand"
Disco Godfather
Bjorn Magnusson wrote:
> NP: Low - "Don't Understand"
No shit?
--
Disco Godfather
http://visitweb.com/smsp
NP: Loleatta Holloway - "I May Not Be There When You Want Me (But I'm
Right On Time)" [1978]
Bjorn Magnusson
in swnet.musik,
Disco Godfather <disc...@NOSPAMmail.com> wrote:
-> > NP: Low - "Don't Understand"
->
-> No shit?
Jo, jag lovar. Sluta retas nu.
Apropå dig (?):
Just nu spelas Yo La Tengo - "You Can Have It All", som ska vara en
gammal discodänga, skriven av en viss Harry Wayne Casey. Kan du
(eller Super Soul, eller någon annan) berätta mer om denna låt? Inte
för att jag är överförtjust i den, det är bara det att jag gillar att
veta mycket. :)
Låter inte Harry Wayne Casey lite väl mycket som John Wayne Gacy
[stavning?]?
--
Björn Magnusson
bjorn.m<at>home.se climbs among the trees..
Disco Godfather
Bjorn Magnusson wrote:
> Just nu spelas Yo La Tengo - "You Can Have It All", som ska vara en
> gammal discodänga, skriven av en viss Harry Wayne Casey. Kan du
> (eller Super Soul, eller någon annan) berätta mer om denna låt? Inte
> för att jag är överförtjust i den, det är bara det att jag gillar att
> veta mycket. :)
Harry Wayne Casey ("KC") var frontmannen i KC & The Sunshine Band, som på
70-talet hade hits som "Get Down Tonight", "(Shake, Shake, Shake) Shake
Your Booty", "Queen Of Clubs", "Please Don't Go" och - inte minst -
"That's The Way (I Like It)". Låten "You Can Have It All" skrevs dock åt
George McCrae (mer känd för "Rock Your Baby"), som, liksom KC&TSB, låg på
TK Records.
--
Disco Godfather
http://visitweb.com/smsp
NP: Jimmy "Bo" Horne - "Gimme Some" [1975]
(Också på TK Records!)
Bjorn Magnusson
in swnet.musik,
Disco Godfather <disc...@NOSPAMmail.com> wrote:
-> > Just nu spelas Yo La Tengo - "You Can Have It All", som ska vara en
-> > gammal discodänga, skriven av en viss Harry Wayne Casey. Kan du
-> > (eller Super Soul, eller någon annan) berätta mer om denna låt? Inte
-> > för att jag är överförtjust i den, det är bara det att jag gillar att
-> > veta mycket. :)
->
-> Harry Wayne Casey ("KC") var frontmannen i KC & The Sunshine Band, som på
-> 70-talet hade hits som "Get Down Tonight", "(Shake, Shake, Shake) Shake
-> Your Booty", "Queen Of Clubs", "Please Don't Go" och - inte minst -
-> "That's The Way (I Like It)".
Ok, nu klarnar det lite här. Skrev Casey även de låtarna? Isåfall
bör han ha någon form av hedersmedalj!
-> Låten "You Can Have It All" skrevs dock åt George McCrae (mer känd för
-> "Rock Your Baby"), som, liksom KC&TSB, låg på TK Records.
Tusen tack.
-> NP: Jimmy "Bo" Horne - "Gimme Some" [1975]
-> (Också på TK Records!)
Small world!
Jag tittar inte på Formel 1 nu,