Sexuella övergrepp i stor skala

[Mikael Forsberg]

Jag står inte ut

Reaktionerna på min text om misstänkta sexuella övergrepp på
ensamkommande pojkar och unga män har varit mycket starka. Jag väntade
mig reaktioner – när unga, utsatta människor blir utnyttjade av vuxna
med tvivelaktig moral reagerar alla sunda människor med avsky, förfäran
och avståndstagande. Det faktum att det tycks pågå sexuella övergrepp i
stor skala på landets HBV-hem är inget annat än en skandal. I min text
rapporterade jag om flera fall av övergrepp/misstänkta övergrepp som
media rapporterat om bara det senaste halvåret.

Den 20 oktober 2016 skriver Dalarnas Tidning om att en anställd på
HVB-hem haft ett sexuellt förhållande med en ensamkommande pojke (dt.se
20161020). Smålands Tidningar rapporterar den 3 januari 2017 om att en
anställd haft sex med en ung kille på HVB-hem (smt.se 20170103). Enligt
svt.se utreder polisen i Kramfors en 30-årig kvinnlig anställd som
misstänkt för sexuella övergrepp på flera ensamkommande pojkar (svt.se
20170228). Sveriges radio rapporterade om att en HVB-anställd misstänks
för sexuellt utnyttjande av en ung kille (sr.se 20171027). Till detta
kan läggas den pågående rättegången mot Johanna Möller, socionomen som
tidigare drev ett HVB-hem och nu står åtalad, misstänkt för mord och
mordförsök. Möller har, vid flera tillfällen, haft sex med flera av de
unga män som var placerade på det HVB-hem hon drev (vlt.se 20170216).

Det finns alltså goda skäl att misstänka att ensamkommande unga män
utnyttjas sexuellt i stor skala. I måndags rapporterade svt.se om ännu
ett fall, den här gången i Åmål. En anställd på ett HVB-hem uppges ha
haft sex med flera ensamkommande ungdomar. På svt.ses sajt kan man
beskåda en film där den anställda sitter grensle över en ung man – ger
honom en så kallad lapdance.

Efter att min text publicerades har jag blivit kontaktad av flera
personer med insikt i verksamheten runt de ensamkommande unga männen som
bekräftar min misstanke: Sexuella relationer mellan medelålders kvinnor,
anställda på HVB-hem, familjehemsmammor eller frivilligarbetande och
unga, asylsökande män, så kallade ”ensamkommande flyktingbarn” tycks
vara i det närmaste normaliserat i den här sfären.

Det hat som, i mycket stor omfattning, riktats mot mig från de kvinnor
som påstår sig värna de ensamkommandes liv, värde och rättigheter
stärker mig i mina misstankar ytterligare.

Är det inte märkligt att dessa kvinnor som är djupt engagerade i de
ensamkommandes väl och ve, som demonstrerar för deras rätt att stanna i
Sverige och som gråter över avvisningsbeslut i tv-soffor och
tidningsintervjuer inte är bekymrade över att dessa unga män som de
ömmar så för av allt att döma utnyttjas sexuellt av äldre kvinnor? Alla
människor som befinner sig i Sverige har en okränkbar rätt till sin
fysiska och sexuella integritet. Det gäller självfallet även dem som är
asylsökande – och det gäller i all synnerhet dem som är minderåriga. Att
människor i maktposition utnyttjar sin ställning genom att utnyttja dem
som är beroende av henne, hennes stöd och omsorger är mycket allvarligt.
Det här handlar inte om äldre kvinnor och yngre män som har ett
jämbördigt sexuellt förhållande, nej det handlar om en asymmetrisk
relation mellan en myndighetsperson och en person i beroendeställning.

Jag är chockad över de diskussioner som förs med anledning av min text
på forumet ”vi står inte ut, men vi slutar aldrig att kämpa”. Det är
ytterst obehagligt att läsa alla förklenande omdömen om min person –
”rasist”, ”främlingsfientlig”, ”psykiskt sjuk”, ”empatistörd”, för att
nämna något – men det som verkligen oroar mig är något annat:

Bristen på bestörtning, avsky och avståndstagande från de sexuella
övergrepp som bevisligen pågår.

Jag kan inte tolka de starka reaktionerna från dessa kvinnliga
aktivister på något annat sätt än att min text tvingat dem att granska
sig själv och sitt agerande. Jag berättar något om dem som de inte vill
kännas vid. Jag får dem att se att deras omsorger, deras ”kärlek”, deras
”godhet” inte är oegennyttig eller vacker. Engagemanget för de unga
männen handlar inte om altruism, utan om egoism. De tillfredsställer
sina egna behov, emotionella och sexuella, genom sitt engagemang för
ensamkommande unga män. De unga männen får dem att känna sig
betydelsefulla, älskade, attraktiva. Inom ramen för den egna gruppen –
”vi står inte ut, men vi slutar aldrig att kämpa” – framstår det som
helt rimligt och normalt att skriva om ”min hazarkille”, att kalla en
främling för ”min son”, att berätta att man tar den unge mannen till sin
säng, att posta bilder på sig själv och sin afghan i ömma omfamningar.

Kvinnorna i nätverket ”vi står inte ut, men vi slutar aldrig att kämpa”,
talar om och behandlar de unga, ensamkommande männen som om de vore
gulliga husdjur eller maskotar. De unga männen betraktas inte som
subjekt, med ett eget värde och en egen vilja. De reduceras till objekt
för de omhändertagande kvinnornas behov – av sex, fysisk närhet,
uppskattning och av att känna sig behövda.

Exploateringen av ensamkommande pojkar och unga män måste upphöra. Jag
står inte ut med att tyst bevittna sexuella övergrepp i stor skala. Nu
måste ansvariga tillsynsmyndigheter agera. Det borde alla som bryr sig
om de unga, ensamkommande vara överens om.

Ann Heberlein

https://ledarsidorna.se/2017/06/jag-star-inte-ut/


---
Detta e-postmeddelande har sökts igenom efter virus med antivirusprogram från Avast.
https://www.avast.com/antivirus

[Ken]

Sjukt samhälle vi har numera.
Dagens styrande politiker tycks gilla det.
Efter år 2018 skall det där avskaffas.