Upphovsrätt och tidningsartiklar
Erik Wikström
Jag undrar hur lång tid gäller upphovsrätten i Sverige och om det finns
särskilda regler för artiklar i tidningar. Min far är väldigt
intresserad av gamla bilar och driver en hemsida för en bilklubb. Nu har
han fått tag på ett par tidningar med några artiklar som han tror skulle
vara av intresse för andra medlemmar i klubben.
Så jag undrar vilka rättigheter han har att kopiera och gör tillgängliga
dessa artiklar?
--
Erik Wikström
Hakvinius
"Erik Wikström" <Erik-w...@telia.com> skrev i meddelandet
news:4Gleg.2471$E02...@newsb.telia.net...
Upphovsrättens s.k. ideella rättigheter till exempelvis en tidningsartikel
behåller författaren alltid; de kan inte överlåtas och innebär att
författaren bl.a. alltid har rätt att bli nämnd som upphovsman då en artikel
publiceras eller citeras. De ekonomiska rättigheterna däremot, vilket ju
framgår av benämningen, är den del av upphovsrätten som har ett ekonomiskt
värde. De kan överlåtas vilket också regelmässigt görs. Den som innehar de
ekonomiska rättigheterna bestämmer bl.a. hur och var en artikel får
publiceras. En överlåtelse av en artikel kan vara utformad på olika sätt och
kan innebära olika former av dispositionsrätt. Det har i sammanhanget ingen
betydelse vad artikeln handlar om. Det sagda innebär att det KAN vara
tillåtet men att det helt beror på vad artikelförfattaren kommer överens med
tidningen om. Det finns alltså inget generellt svar på denna fråga. Det du
kan göra är att kontakta respektive tidning (igen) och fråga om du kan få
lägga ut artikeln på webben. Om du får lov till det, är det väl rimligt att
författaren får en viss ersättning; hur stor ersättning som är rimligt kan
jag dock inte svara på.
Om det fyller någon funktion kan du emellertid alltid använda den s.k.
citaträtten. Det innebär att du, även digitalt, får citera kortare avsnitt
ur artiklar. Citatets omfattning avgörs av sammanhanget - du får citera så
mycket som kan anses motiverat utan att kränka upphovsrätten. Författarens
namn måste anges och i så fall är det lämpligt att också ange ur vilken
tidning artikelcitatet är hämtat.
(Källa: Kungliga Biblioteket)
Hakvinius
Ett ännu mer uttömmande svar:
Vilka prestationer är skyddade? Vad är tillåtet att rewrita? Konstnärliga
och litterära verk skyddas enligt upphovsrättslagen av en ensamrätt under en
tidsrymd av 70 år efter upphovsmannens död. Det betyder att den eller de som
skapat verket har ensamrätt att förfoga över det de åstadkommit. Alla
skapelser skyddas inte. För att upphovsrätten ska gälla ställs krav på något
som kallas verkshöjd. Det betyder att enbart skapelser som är någorlunda
originella och självständiga skyddas. En prestation ska inte kunna ha
utförts av två eller flera personer oberoende av varandra. Korta
nyhetsmeddelanden, typ mindre notiser som beskriver fakta, är till exempel
inte skyddade. I Sverige är kravet på verkshöjd relativt lågt ställt.
Information från verkligheten skyddas inte av upphovsrätten, eftersom det
inte är något som skapats. Där finns ingen upphovsman.
Fakta och information ur en artikel kan alltså användas utan att det blir
fråga om upphovsrättsintrång, även om artikeln i sin helhet är skyddad. Det
som skyddas av upphovsrätten är nämligen den språkliga dräkt som författaren
ger faktauppgifterna; ensamrätt till fakta skulle innebära ett allvarligt
ingrepp i tryckfriheten. Om innehållet däremot inte består av faktauppgifter
utan är påhittat, i ett kåseri eller en fictionroman till exempel, är även
detta skyddat. Ett rewrita ett kåseri som bygger på påhittat material är
näst intill omöjligt. Utgångspunkten för det upphovsrättsliga resonemanget
är att ett nytt och självständigt verk ska skapas. Även den som i någon form
bearbetar ett material, genom att översätta det till ett annat språk, genom
att redigera om eller korta ner det eller genom att omarbeta originalet på
annat sätt, får upphovsrätt till sin prestation i egenskap av bearbetare.
Även för bearbetningar gäller krav på verkshöjd. Men den här formen av
upphovsrätt för bearbetaren kan bara utövas under förutsättning av
originalförfattarens godkännande. En sådan upphovsrätt kan bara utövas av de
båda gemensamt. Om bearbetningen däremot är så omfattande att den blivit en
rewrite, det lagen kallar ett nytt och självständigt verk, har
originalförfattaren inte längre någon rätt till verket.
Förutom litterära verk, dit till exempel tidningsartiklar och radioreportage
räknas, skyddas också fotografier, TV-reportage och liknande prestationer av
upphovsrättslagen. Lagen talar genomgående om "upphovsmannen" och hans rätt,
men många rättigheter förvaltas eller innehas av andra, exempelvis av bolag
som förvärvat vissa rättigheter från upphovsmannen. Upphovsrätten behöver
därför inte bara vara en rätt för den som skapat verket. Den kan också vara
en rätt för den som köpt eller förvärvat upphovsrätten från den ursprunglige
upphovsmannen.
Vad skyddar upphovsrätten? Vilka är de viktigaste undantagen?
A. Förfoganderätten: Denna rätt innebär att upphovsmannen, eller den som
förvärvat rätten från upphovsmannen, har ett principiellt monopol, en
ensamrätt, att förfoga över verket. Bara upphovsmannen kan tillåta andra att
använda verket. Med "förfogande" menar lagen ett antal konkreta nyttjanden,
som har till syfte att fånga upp alla ekonomiskt intressanta sätt att
hantera konstnärliga och litterära verk. De här förfogandena är följande:
1. Mångfaldigande, till exempel kopiering av en tidning
2. Visning, till exempel förevisning av en skulptur på en utställning
3. Spridning, till exempel utdelning eller försäljning av tidningar
4. Offentligt framförande, till exempel uppspelning av radioprogram i etern
eller framförande av musik på allmän plats eller i en konsertlokal
Redan här kan vi se att ett antal åtgärder inte omfattas av
upphovsrättsinnehavarens ensamrätt. Att betrakta ett konstverk eller
framföra musik i sammanhang som inte är offentliga, i ett hem till exempel,
omfattas inte av upphovsmannens ensamrätt.
Förutom de här undantagen finns det i upphovsrättslagens kapitel 2 uppräknat
ytterligare ett antal undantag från den principiella ensamrätten. Till den
hör rätten att kopiera artiklar och liknande för egen användning. Ett annat
undantag är den så kallade citaträtten, som tillåter att man ur ett
offentligt verk får citera delar, om det sker som lagen uttrycker det "i
överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av
ändamålet." Denna ganska intetsägande formulering betyder att ingen ur en
annans artikel får knycka allt eller vissa centrala godbitar för att
förbättra sin egen artikel. Ska en journalist återge något ur en annans
artikel med stöd av citaträtten, ska det vara för att belysa eller spegla
något i anslutning till den artikel hon eller han själv författat. I
recensioner har författaren en mer långtgående rätt att plocka avsnitt ur
den aktuella boken eller filmen och foga in dem i recensionen för att
exemplifiera påståenden och åsikter. Andra undantag är att verk som syns
eller hörs under en dagshändelse, får återges i samband med information om
denna händelse vid en radio- eller TV-sändning till exempel.
B. Ideell rätt (droit moral): Till skillnad från den andra viktiga delen i
upphovsrätten, förfoganderätten, kan den ideella rätten inte överlåts som en
handelsvara. Det beror på att den ideella rätten är så intimt förknippad med
dem som skapat verken och med deras personligheter. En upphovsman kan bara
göra sig av med den ideella rätten genom att i testamente förordna om hur
rätten ska utövas efter hans död, eller under livstiden i viss begränsad
omfattning förpliktiga sig att inte göra den ideella rätten gällande. Det
senare kan bara ske om det gäller en konkret användning av verket, som när
en författare godkänner att en bok omarbetas till film.
Den ideella rätten, ofta kallad droit moral, består av följande delar:
1. Förbud mot att ändra eller bearbeta ett verk på ett kränkande sätt
2. Förbud mot att tillhandahålla verk i ett kränkande sammanhang
3. Krav på att upphovsmannen ska anges, i regel med namn, då exemplar
framställs av verket eller då det görs tillgängligt för allmänheten
Det största problemet är att avgöra vad som är kränkande. Vad som är
kränkande för en individ behöver inte vara det för en annan. Det räcker inte
att upphovsmannen påstår att han känner sig kränkt. Han måste också göra
troligt att han är kränkt och på något sätt styrka varför han känner sig
kränkt. Domstolen ska därför bedöma om den som påstår sig ha blivit kränkt
har "fog för redaktionen" ur ett mer objektivt perspektiv. Tanken bakom
detta är att överkänsliga personer inte ska få gehör om de väcker talan. En
kränkande ändring är till exempel om någon utan tillstånd ändrar tendensen i
en artikel som är positiv till U-hjälp, så att läsarna får intrycket att
artikelförfattaren har en motsatt uppfattning. Ett kränkande
tillhandahållande kan vara att utan tillstånd använda en tidningsartikel
eller delar av en artikel i reklamsammanhang.
Är det bara upphovsmannen som har upphovsrätt?
Andra kan genom avtal med upphovsmannen förvärva rätten att förfoga över det
som skapats. När en journalist tar anställning vid ett tidnings- eller
etermedieföretag upplåts till exempel en viss rätt för företaget att
utnyttja de bilder, artiklar och radio- eller TV-program som journalisten
åstadkommit i sin anställning. Finns ingenting uttryckligt avtalat mellan
den anställde och arbetsgivaren, får deras respektive rättigheter bedömas
dels utifrån vad den anställde hade för fog att tro gällde när han
anställdes, och dels utifrån arbetsgivarens normala verksamhet. För
Journalistförbundets del regleras upphovsrätten för merparten av våra
medlemmar genom bestämmelser i kollektivavtalen. Där framgår vilka
rättigheter arbetsgivaren förvärvar och inte förvärvar. När detta skrivs
finns varianter på upphovsrättsbestämmelser i fyra olika kollektivavtal som
Journalistförbundet tecknat med TU-tidningar, FoM-tidskrift, HAO, TV4 och
SRAO. Skrivningarna i HAO-avtalet återkommer i ett antal andra
kollektivavtal, till exempel FoM-etermedia.
Vad händer den som bryter mot upphovsrättslagen?
Den vanligaste och viktigaste konsekvensen av ett intrång i upphovsrätten är
att brottslingen blir skyldig att betala skadestånd. Den som brutit
uppsåtligt eller med grov oaktsamhet mot upphovsrätten kan dessutom dömas
till böter eller fängelse i högst två år, med det är mycket ovanligt att
fängelsestraff utdöms.
Vilket skydd gäller för fotografier?
Tanken är att i princip alla prestationer som har verkshöjd ska rymmas inom
begreppet konstnärliga och litterära verk. Föreskrifterna i kapitel 5
skyddar emellertid ett antal prestationer, vanligen kallade närstående
rättigheter, trots att de inte definieras som konstnärliga eller litterära
verk. Till de närstående rättigheterna räknas bland annat utövande
konstnärers, som sångares och skådespelares, prestationer. Fotografiska
bilder som inte uppnår verkshöjd har en fördel i förhållande till andra
prestationer som inte uppfyller kravet, eftersom också de ges ett särskilt
skydd i kapitel 5. När ett fotografi uppnått verkshöjd och betraktas som ett
konstnärligt och litterärt verk gäller upphovsrättsskyddet i 70 år efter
upphovsmannens död. När ett fotografi inte uppnått verkshöjd är skyddstiden
istället 50 år räknat från den tidpunkt bilden togs. Skyddet för de
fotografier som inte är verk är inte heller lika omfattande, när det gäller
andras beskärning eller bearbetning av bilderna. Bearbetas en bild som inte
har verkshöjd jämställs effekten med den vid en rewrite. Bearbetaren anses
ha åstadkommit något nytt och det krävs inte tillstånd från den som
ursprungligen åstadkom förlagan.
(Källa: Svenska Journalistförbundet)
Erik Wikström
> Ett ännu mer uttömmande svar:
>
Tack för ett snabbt svar.
--
Erik Wikström
Charlie R
> ytterligare ett antal undantag från den principiella ensamrätten. Till den
> hör rätten att kopiera artiklar och liknande för egen användning.
"Egen användning" är förstås en partstolknimg av lagtermen "privat bruk".
Jag kan faktiskt kopiera en artikel (men inte en hel bok) och ge till
en närstående för dennes privata användning:
"12§ Framställning av exemplar för privat bruk
Var och en får för privat bruk framställa ett eller några få exemplar av
offentliggjorda verk. Såvitt gäller litterära verk i skriftlig form får
exemplarframställningen dock endast avse begränsade delar av verk eller
sådana verk av begränsat omfång. Exemplaren får inte användas för andra
ändamål än privat bruk."
Om notorklubben ifråga har några få medlemmar är det alltså OK att ge
dem varsin kopia, annars går det väl alltid att ordna en cirkulations-
lista.
Charlie.
--
Steele's Plagiarism of Somebody's Philosophy:
Everybody should believe in something -- I believe I'll have
another drink.