Ocker?
Thomas
Finns det någon lag mot ocker? Dvs. är det olagligt att medvetet ta ut
ett oskäligt högt pris för en tjänst eller vara? Finns det någon praxis
som säger var en sådan gräns går?
Mvh
Thomas
Rob Graves
news:3E370082...@privat.utfors.se...
Ocker är både kriminaliserat och en avtalsrättslig ogiltighetsgrund, dock är
det inte ocker att ta ut ett högt pris. Ocker i lagens mening föreligger när
man utnyttjat någons trångmål, oföstånd, lättsinne eller beroendeställning
till att betinga sig en förmån som står i uppenbart missförhållande till det
vederlag som (möjligen) erlagts. Vad som i praxis ansetts vara ett uppenbart
missförhållande mellan förmånen och vederlaget har jag inte den blekaste om.
/Rob Graves
Q-switch
Det finns regler, men det räknas inte som ocker, som Rob påpekade.
Både i Köplagen och i Konsumentköplagen finns regler som gäller pris.
I Konsumentköplagen som gäller när en näringsidkare säljer till
konsument står till exempel
"35 § Om ett bestämt pris inte följer av avtalet, skall köparen betala
vad som är skäligt med hänsyn till varans art och beskaffenhet, gängse
pris vid tiden för köpet samt omständigheterna i övrigt."
Alltså ett visst skydd mot att bli överraskad av "ockerpriser".
Däremot gäller det inte om du accepterat priset innan du slår till.
Det finns inte heller några straff för ovanstående.
Motsvarande bestämmelse saknas i Köplagen, men det finns regler om
nersättning av priset vid fel i varan.
Jag har ingen aning om eventuell praxis för vad som är skäligt. Gäller
det en konsumenttvist skulle du ju kunna prova att titta www.arn.se,
kanske du kan hitta något där.
Det finns en möjlighet till, om du till exempel råkat ut för killar
som säljer "utställningsvaror" billigt, när de "är på väg till sitt
hemland från en mässa". Det handlar ofta om skräpvaror, men säljaren
vilseleder med falska påståeenden som "har kostat X.000 kr", "äkta
skinn" osv. Då kan det räknas som bedrägeri.
Q-switch
Thomas
Rob Graves wrote:
> Ocker är både kriminaliserat och en avtalsrättslig ogiltighetsgrund, dock är
> det inte ocker att ta ut ett högt pris. Ocker i lagens mening föreligger när
> man utnyttjat någons trångmål, oföstånd, lättsinne eller beroendeställning
> till att betinga sig en förmån som står i uppenbart missförhållande till det
> vederlag som (möjligen) erlagts.
Men om en butik t.ex. säljer en TV för 25000:- som säljs i alla andra
butiker för 5000:- vilket låt oss säga kan anses som dess rätta
marknadsvärde. Har försäljaren då inte utnyttjat köparens oförstånd i
lagens mening?
Thomas
Q-switch
"Thomas" <thomasn.bo...@privat.utfors.se> skrev i meddelandet
news:3E386243...@privat.utfors.se...
> Men om en butik t.ex. säljer en TV för 25000:- som säljs i alla andra
> butiker för 5000:- vilket låt oss säga kan anses som dess rätta
> marknadsvärde. Har försäljaren då inte utnyttjat köparens oförstånd i
> lagens mening?
Bara en fråga: Frågar du för att det hänt eller för att du vill diskutera
principen?
Q-switch
KT
"Q-switch" <qsw...@passagen.se> skrev i meddelandet
news:b4e5bb45.03012...@posting.google.com...
> Det finns regler, men det räknas inte som ocker, som Rob påpekade.
> Både i Köplagen och i Konsumentköplagen finns regler som gäller pris.
> I Konsumentköplagen som gäller när en näringsidkare säljer till
> konsument står till exempel
> "35 § Om ett bestämt pris inte följer av avtalet, skall köparen betala
> vad som är skäligt med hänsyn till varans art och beskaffenhet, gängse
> pris vid tiden för köpet samt omständigheterna i övrigt."
Denna paragraf gäller bara om priset inte följer av avtalet och ingen av
parterna kan bevisa vilket pris som gäller.
> Motsvarande bestämmelse saknas i Köplagen, men det finns regler om
> nersättning av priset vid fel i varan.
Vad sägs om 45 § Köplagen ?
Är det ocker så är det väl 32 § (den s.k. ockerparagrafen) avtalslagen som
man stödjer sig på. Går inte det kan man alltid försöka med 36 §
avtalslagen.
Rob Graves
Nej det tror jag inte. Med oförstånd avses inte vanlig okunskap, då har vi
istället utrymme för att tillämpa vanliga förustättningsregler. Med
oförstånd i lagens mening avses att man är helt okunnig om den typ av varor
som köpet gäller, och därmed helt okunnig om vad de kan vara värda. Detta
ska dessutom vara synligt för motparten. Ponera att du förmås sälja
diamanter för priset av slipat glas helt ovetandes om att diamanter är en
värdefull ädelsten. Skulle kunna tänka mig att det är en situation då det
vore ocker att utnyttja ditt oförstånd om det är synbart för
medkontrahenten. Om du däremot vet att diamanter är ädestenar men helt
felbedömer prisläget så är det förmodligen inte ocker att utnyttja
situationen.
/Rob Graves
smackhead
kunna anses som någon slags fackman? eller svamlar jag bara? =)
"Q-switch" <qsw...@passagen.se.spamhate> skrev i meddelandet
news:WRd_9.8311$FF4.5...@newsb.telia.net...
Fredde
"smackhead" <smac...@tninet.se> skrev i meddelandet
news:b6f6td$7or$1...@green.tninet.se...
Jag skulle nog gå på AvtL 36§ och hävda att avtalet var oskäligt.
TK
"Fredde" <fred...@telia.com> skrev i meddelandet
news:MNFia.3692$sJ3....@newsb.telia.net...
Då skulle du nog förlora. Alla tror att så fort det går dem emot så är det
bara att hänvisa till generalklausulen i 36 § avtalslagen och vips så är
allt klart. Sådan är inte verkligheten. Om en affär erbjuder en vara för
5000 och du köper den så förstår inte jag varför det skulle vara ocker. Du
har då själv valt att köpa den, ingen har tvingat dig. Nä i verkligheten får
du nog bita i det sura äpplet och ta smällen. Förhoppningsvis lär man sig
något av det.
Fredde
"TK" <drumol...@hotmail.com> skrev i meddelandet
news:iq_ja.4376$Du.1...@newsc.telia.net...
Nu är det förvisso nästan fyra år sedan jag läste Avtalsrätten. Dock vet jag
fortfarande vad som står i Avtalslagen. En person som betalat 25000:- för
något vars marknadsvärde är 5000:- skulle mycket väl kunna använda sig av
AvtL36§.
Självklart är det svårt att bedöma utgången, i synnerhet när man inte har
alla fakta i målet. Men att så kategoriskt avfärda AvtL36§ bara för att det
råkar vara en "generalklausul" eller "slasktratt" är inte bara felaktigt,
det är befängt!