Obligatorisk avlivning!
Marcus Strömberg
Hundar som attackerar tvååringar har förverkat rätten till liv, även om
ägaren just den här gången höll kräket i koppel.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1499777.svd
--
Marcus
anders
> Hundar som attackerar tvååringar har förverkat rätten till liv, även om
> ägaren just den här gången höll kräket i koppel.
>
> http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1499777.svd
Undrar om människan som höll i hundkopplet har skit i armarna.
Hur svårt är det att slita bort en hund från en viss plats även om kräket
väger 50+..?
Ja hundar som attackerar oprovocerat bör avlivas.
/Anders
David Jonsson
Vad tycker du lämpligt straff är för ägaren?
David
Anneli
Anneli
anders
Det är svårt att säga vad sorts straff, tror att man nog måste ta hänsyn
till ras och ansvarigs beteende vid varje enskild händelse.
Som värst straffsats som för misshandel med vapen (ex. tuffing som
använder djuret som hot kan gott dels få se sitt djur avlivat och sedan
drabbas av skadeståndsanspråk samman med ett långt fängelsestraff).
Men det finn även hundar som normalt aldrig visat tecken till att vara
labila men som av någon orsak bitit ifrån (ex. skadad. Kan ge ett exempel
på en agility-hund som råkade ramla ned från en mur och som skadade sin
rygg. Om man försökte klappa honom över ryggslutet, mot rumpan till,
innan värktabletten för dagen börjat att verka kunde han bita ifrån. Den
hunden var oerhört väldresserad och i botten både säker och snäll.).
/Anders
Anneli
Jag håller med dig. Det måste ju självfallet, behandlas i domstol och
allt av betydelse skall tas upp.
Jag yttrade mig så här kort enbart pga av beskrivningen i det här
fallet. En kopplad hund går att rycka undan och borde inte släppts
fram till barnet i första hand, alltså i det närmaste uppsåtsbrott,
alltså (grov) misshandel.
Min förra hund, som var enomplaceringshund, skulle antagligen ha
betett sig likadant om han fått chansen. Men jag släppte honom aldrig
i närheten av barn. Jag hade problem med föräldrar som tyckte jag var
elak, när jag inte lät deras barn klappa den söta hunden.
Anneli
anders
Min förra herre var inte att leka med men han var mestadels enbart
aggressiv mot andra hundar. Men anser att han trots detta var lätt att
hålla (bara att undvika hundar och de stråk där man riskerade att stöta
på).
Nu släpper jag endast fram barn om någon förälder är med trots att jag
vet att Kito tål vad som helst från vem som helst, undantaget måsar som
han börjat stressa upp sig över.
Situationen är alltid helt avgörande.
För en tid sedan kom jag och Kito ut ur en gångtunnel, runt en liten
grässlänt vid sidan av tunnelmynningen kom en liten ilsken hund med
kopplett löst hängande efter sig. Jag är en relativt lugn person och
Kito, tja.., om han lugnar ned sig ytterligare så får jag antagligen
betrakta honom som medvetslös :-).
Den lilla hunden rusar fram till Kito hoppar upp och hugger honom i
vänstra frambenets armbåge, så illa att han blev halt för ett par dagar.
Efter hunden kom en kvinna som beklagade att hon inte orkat hålla i utan
tappat hunden (vet inte vad sorts ras, men liten, max 2 mjölkpaket stor
och nog lika tung). Kvinnan fick dels veta att hon hade en jä*** tur och
dels att jag ansåg att hon aldrig mer skulle ge sig till att gå ut och gå
med den, bättre då att någon med mer styrka gjorde det samt att den där
'råttan' antagligen behövde munkorg. Fruntimret såg ut som om jag precis
kört över henne med ångvält, att jag även proppsade på att se ID-
handlingar samt telefonnr för vidare talan, gjorde nog inte hennes dag
bättre.
Men jag önskade naturligtvis inte livet av vare sig hunden eller
människan, hon fick vad hon behövde i alla fall.
Även om hon hade svårt att inse det så hade hon tur, det kunde ha varit
någon annan hund än Kito som blev anfallen.
/Anders
Marcus Strömberg
anders skrev:
> Situationen är alltid helt avgörande.
Säg det till den som blivit attackerad och anfallen av en hund. Ägaren har
faktiskt ansvar att se till så inga olyckor sker.
--
Marcus
anders
> anders skrev:
>
>> Situationen är alltid helt avgörande.
>
> Säg det till den som blivit attackerad och anfallen av en hund. Ägaren
> har faktiskt ansvar att se till så inga olyckor sker.
Det är skillnad på om en människa provocerat fram ett aggressivt beteende
från en hund eller om djuret gått till attack oprovocerat.
Men du har rätt i att det alltid är upp till den ansvarige för hunden att
tillse att olyckor inte sker. Men straffskalan måste sättas efter
omständigheterna för varje enskild händelse.
/Anders
Marcus Strömberg
anders skrev:
> Det är skillnad på om en människa provocerat fram ett aggressivt beteende
> från en hund eller om djuret gått till attack oprovocerat.
För att det där argumentet ska vara giltigt, krävs det att alla som kommer i
närheten av en hund ska kunna sätta sig in i hundens själsliv. Långt från
alla klarar det. Har jag förstått saken rätt finns det somliga raser av
typen "kamphund" som har ett utpräglat vaktbeteende och som kan gå till
attack när någon kommer för nära UTAN aggressiva avsikter.
--
Marcus
anders
En hund skiter högakningsfullt i vilka avsikter en människa har.
Alla hundar anser att en människa som lutar sig över den med utsträckt
hand och med avsikten att klappa, provocerar.
Det är inte endast sk. 'kamphundar' som har utpräglad vaktinstinkt utan
man bör betrakta alla okända hundar som om den kan vara aggressiv, alltid.
Man bör nonchalera en hund även när den kommer fram till en, den vill
högst troligt endast kontrollera lukten, människans energi har den redan
snappat upp, långt innan den bestämt sig för att kolla lukten.
Mao. är det enkelt att handskas med hundar, det är bara att ignorera dem
och inte försöka tränga sig på utan låt hunden komma själv utan att bli
klappad på, samtidigt som man som människa fortsätter att hävda sin plats
(genom att stå stilla på platsen och försöka bevara sitt lugn).
Något som vuxna 'bör' pränta in i sina ungar, för deras egen skull.
/Anders
Marcus Strömberg
anders skrev:
> En hund skiter högakningsfullt i vilka avsikter en människa har.
> Alla hundar anser att en människa som lutar sig över den med utsträckt
> hand och med avsikten att klappa, provocerar.
Därför ska hundens verkliga eller inbillade behov ställas i bakgrunden.
Tvååringar och/eller ouppmärksamma personer ska inte behöva finna sig i att
bli föremål för hundattacker.
--
Marcus