Hur mycket tid tillbringar du med henne, jag avser dels motion, dels
lek, såväl med dig, som med leksaker hon själv kan aktivera sig med?
Hur länge är hon ensam hemma?
En understimulerad hund kan få en hel del hyss för sig.
Sedan kan det självklart vara ett dominansspel, det är inte ovanligt
vare sig visavi föraren eller andra såväl hundar som människor. Detta
ser jag ibland på min tik vad det gäller min sonson som är två månader
yngre än hon,( ca 4,5 årig tik). Likaså gentemot mig om jag vid något
sällsynt tillfälle lämnat henne ensam längre tid en vänligt.
Anneli
Jag/vi är ganska mycket _mer_ hemma sen nästan ett år tillbaka. Hon får
"lagom" mycket uppmärksamhet och långpromenad varje dag (1 timme).
> Hur länge är hon ensam hemma?
Max 4 timmar.
> En understimulerad hund kan få en hel del hyss för sig.
>
> Sedan kan det självklart vara ett dominansspel, det är inte ovanligt
> vare sig visavi föraren eller andra såväl hundar som människor. Detta
> ser jag ibland på min tik vad det gäller min sonson som är två månader
> yngre än hon,( ca 4,5 årig tik). Likaså gentemot mig om jag vid något
> sällsynt tillfälle lämnat henne ensam längre tid en vänligt.
Umm, det är nog något dominasspel för hon har också börjat vara väldigt
avvisande mot många andra hundar. Från att ha varit ivrigast att vilja
hälsa till att helt nonchalera andra (utom de bästa kompisarna).
Klipp
> > Sedan kan det självklart vara ett dominansspel, det är inte ovanligt
> > vare sig visavi föraren eller andra såväl hundar som människor. Detta
> > ser jag ibland på min tik vad det gäller min sonson som är två månader
> > yngre än hon,( ca 4,5 årig tik). Likaså gentemot mig om jag vid något
> > sällsynt tillfälle lämnat henne ensam längre tid en vänligt.
>
> Umm, det är nog något dominasspel för hon har också börjat vara väldigt
> avvisande mot många andra hundar. Från att ha varit ivrigast att vilja
> hälsa till att helt nonchalera andra (utom de bästa kompisarna).
>
Det låter onekligen som dominansspel. Då bör man utröna om det kan
bero på något fysiskt fel hos henne, som gör henne osäker, typ,
hormonförändringar, eller vitaminbrist eller tom något mer allvarligt.
Men det kan också bero på att hon av ngn anledning känner sig
förbisedd, eller har hon, vad du vet, blivit ordentligt avsnäst av
någon "större o starkare" alternativt äldre hund, innan det här
beteendet började?
Just det här att hon juckar i sin egen bädd kan ev visa att hon är
osäker och måste bevisa att hon rår på sin egen säng.
När min lilla dam är sur på mig, så drar hon bort överkastet och
hämtar min kudde och juckar med den. Men det brukar räcka med ett
skarpt NEJ så slutar hon.
Anneli
Hon är av någon anledning osäker/nervös.
Kanske en arbetsuppgift kan hjälpa..?
Exempelvis bära klövjeväska vid prommenaden, lägg i ett par flaskor med
vatten som tyngd så får hon något att koncentrera sig på.
Regler, kräv att hon ska vänta tills hon får lov att börja äta, gå ut
genom ytterdörr och sitta medan ni sätter på koppel.
Om ni använder flexikoppel så sluta med det för en tid och använd ett
kort koppel samt kräv fot vid rask prommenad (en prommenad behöver inte
vara lång 10 minuter räcker) som ni avslutar med nosa/kissa/lek.
Tänk på att inte klappa och pjoska med henne när hon visar tecken på
osäkerhet, då finns det risk för att ni förstärker beteendet.
/Anders
Kan det vara för att vi varit tvungna att ta bort våra båda katter i
höstas med kort mellanrum? Katterna var båda hos oss när tiken kom in i
bilden och katterna var "herre på täppan".
> Kan det vara för att vi varit tvungna att ta bort våra båda katter i
> höstas med kort mellanrum? Katterna var båda hos oss när tiken kom in i
> bilden och katterna var "herre på täppan".
Kan vara en orsak till att hon känner sig osäker om hon varit van vid att
foga sig efter andra mer dominanta individer.
Hundar är flockdjur åt det mer extrema hållet och kräver minst en
flockledare.
Om det saknas en ledare för flocken (en människa är önskvärt) så försöker
även en följeslagare att fylla den funktionen och tyvärr oftast under
parollen "hellre än bra". Då de innerst inne är osäkra/rädda så utövas
ledarrollen många gånger med en överdriven aggressivitet som kan leda
till olyckliga situationer.
För att råda bot på så gäller klara regler och naturligtvis vänlighet men
inte pjosk och framför allt inte när hon visas sin osäkerhet genom att
exempelvis jucka mot sin säng eller vad som.
Antingen använda ett nej och peta till med hela handen vid framskuldran
eller helt sonika lyfta bort från sängen borde räcka för beteendet, men
inte för hennes totala situation.
Där krävs millimeter-regler för en tid.
/Anders
Jo det där med förlusten av katterna måste ha känts mycket förvirrande
för henne och rangordningen i hennes flock har allvarligt störts,
dessutom kan även hundar känna sorg och hon har kanske inte fått den
uppmärksamhet och trygghet hon behövt av er i denna omskakande tid.
Följ de råd Anders har gett de är mycket sunda och goda.
Anneli
Jo, vi har väl gjort ungefär åt det hållet redan och det verkar funka
men tar tid. Ny katt på G också. Cornish Rex,
http://www.southernwaves.se/cats.html
Skall bli kul att se hur hackordningen blir...
Det skall bli spännande, man vet aldrig riktigt.
Maja och jag är adopterade av en herre vi kallar Gandalf Grå som
servicestation. Honom har Maja mycket stor respekt för, Han fanns här
före henne. Men som du förstår är han en utekatt och troligen
vildfödd, så han är försvunnen långa perioder därav namnet (åsså
färgen förståss).
För länge sedan tog en av mina tikar som just då hade valpar hand om
en treveckors kattunge, som blev en del av flocken och hon trodde att
hon var en hund hela livet. Följde med ut på promenader, gick fot som
hundarna och var rysligt förvånad över att mamma inte följde med upp
på bokhyllorna och irriterad över att hon själv inte kunde skälla.
Anneli