På bifogad länk kan man se en som förefaller vara bra. Känner någon till
något om den och var man kan få tag i den?
http://groups.msn.com/MyyachtSYVitaminSea/latestpics.msnw?action=ShowPhoto&P
hotoID=235
Kjell L C
Ps. Tittade till båten på Bullandö igår. Det var skönt att man inte var ute
och seglade.
Ds.
Innan man faller av och slackar på storen kopplar man den preventergajen som
är i lä och spänner upp den efter att man har släppt ut storseglet. Vid en
planerad gipp slackar man på preventergajen i lä
skotar in storseglet varefter man skiftar preventergaj
Därefter fullbordar man gippen
slackar på storen och tar hem på den kopplade preventergajen.
Sanning å säga så har jag aldrig praktiserat principen med de dubbla dragna
preventergajarna. Vi har i regel seglat i så lugna vatten att det har varit
riskfritt att koppla preventergajen från däck. Men teoretiskt sett borde min
princip med dubbla färdigdragna preventergajar vara fullt möjlig.
Eller.......Vad säger ni andra?
Per-Arne
Kjell L Carlsson" <kjell.c...@bonetmail.com> skrev i meddelandet
news:auq33j$8o2qi$1...@ID-133677.news.dfncis.de...
Kjell,
På långa seglingar med vinden bakifrån är det enligt
min mening ibland absolut nödvändigt att låsa bommen
med en preventergaj. Gör man inte det riskerar man
ideliga ofrivilliga gippar som kan skada både rigg
och besättning. En preventergaj är dock inte heller
helt ofarlig. Är sjön tillräckligt grov kan man med
lite otur råka få in vinden på fel sida av storen trots
preventergajen. Då blir det plötsligt mycket dramatiskt,
särskilt om man seglar med autopilot.
Mitt råd är alltså att hur du än gör skall du se till
att snabbt kunna lossa gajen. Ett dyrt sätt är olika
typer av fasta anordningar som t.ex. den du har på din bild.
Ett billigt sätt är en tamp från öglan där kicken är infäst
till ett kastblock i relingslisten och vidare bakåt till
en knap i sittbrunnen. En sådan preventergaj kan du dessutom
enkelt ta bort när du inte behöver den och slipper därmed
onödiga tampar på däck. Jag har själv seglat åtskilligt
med den senare lösningen.
Det finns dom som förespråkar att själva gajen bör vara
så tunn att den går av om man skulle råka i ett läge där
man trots gajen får in vinden på fel sida av seglet. På
så vis skulle man undvika att sköra seglet eller broacha.
Jag har provat även detta men funnit att en lina som är
så tunn att den säkert går av inte bara går av när
den ska gå av utan även vid normal segling med vinden in från
rätt sida.
Lycka till,
MVH Johan
Johan!
Trodde att jag visste allt väsentligt om preventergajar och har klarat
mig bra i alla år med en lina från bomnocken till fören och akteröver,
men det finns mer att lära märker jag.
Blir inte klok på bilden på "fast anordning". Skulle vara intressant
att få detta litet närmare utrett. Om jag fattat rätt sitter den vid
kicktaljans fäste i bommen? Det verkar "kraftlöst" jämfört med att ha
den i bomnocken. Eller?
Hälsningar
Göran
Då kan man uppnå alla de behov som är beskrivna. Fast jag vet inte hur
man bestämmer graden av broms och om detta går att göra kontrollerat när
gajen redan är ansatt eller om man måste göra detta i slackat skick.
> Johan!
> Trodde att jag visste allt väsentligt om preventergajar och har klarat
> mig bra i alla år med en lina från bomnocken till fören och akteröver,
> men det finns mer att lära märker jag.
>
> Blir inte klok på bilden på "fast anordning". Skulle vara intressant
> att få detta litet närmare utrett. Om jag fattat rätt sitter den vid
> kicktaljans fäste i bommen? Det verkar "kraftlöst" jämfört med att ha
> den i bomnocken. Eller?
>
> Hälsningar
> Göran
--
Ta bort __ingenspam__ i min avsändaradress om du vill besvara ett mail
från mig. Det är för att slippa ifrån skräppost.
/anders
Eller som det gick för mig. Jag hade på min Maxi Racer fäst en preventer
till kicktaljans fäste i ganska hård vind. En ofrivillig gipp ändå och så
var den klena Seldén-bommen vikt på hälft :-(
Hälsningar
Holger
Här verkar finnas ett argument för att inte ha lösfotade segel...
Thomas
>
>
> Johan!
> Trodde att jag visste allt väsentligt om preventergajar och har klarat
> mig bra i alla år med en lina från bomnocken till fören och akteröver,
> men det finns mer att lära märker jag.
>
> Blir inte klok på bilden på "fast anordning". Skulle vara intressant
> att få detta litet närmare utrett. Om jag fattat rätt sitter den vid
> kicktaljans fäste i bommen? Det verkar "kraftlöst" jämfört med att ha
> den i bomnocken. Eller?
>
> Hälsningar
> Göran
Göran,
Jag förstår vad du menar. Fäster man gajen i bomnocken åtgår det mindre
kraft för att hålla bommen i läge jämfört med om man fäster gajen i
kicktaljans infästning. Att man därmed skulle minska belastningen på
bommen är dock inte säkert. Man får ju in tryckkrafter i hela bommen
ända utifrån nocken och dessa kan bidra till att bommen knäcks. På
en väl dimensionerad långfärdsrigg torde dock detta inte ha någon
avgörande betydelse. Jag tror att båda alternativen kan fungera bra.
Däremot är jag mer skeptisk till det rent praktiska fördelarna med att
fästa gajen i bomnocken och dra den ända till fören.
Detta måste om jag förstår det rätt betyda att du drar gajen utanför
vanten ? Hur gör du då om du vill göra en kontrollerad gipp ? Har du
en gaj till kopplad på andra sidan ? Blir det inte väldigt mycket tamp
liggande på däck och i sittbrunn ? Kanske till och med släpande i
vattnet eftersom den är dragen utanför vanten ?
Med en kort gaj från kickfästet snett neråt framåt (innanför vanten)
till relingslisten och därifrån till sittbrunn blir det betydligt
mycket mindre tamp att hålla reda på. Dessutom får du en gynnsammare
vinkel mellan gajen och bommen eftersom gajen går ner till relingslisten
och inte ända in till båtens mittlinje. I ditt fall får du en mindre
vinkel vilket är ogynsammare och som sagt ger upphov till tryckkrafter
i bommen.
MVH, Johan
Holger,
Detta kan inte ha varit en särskilt trevlig upplevelse. Har
du några ideer om vad som orsakade haveriet och hur man skulle
kunna ha undvikit det ?
MVH, Johan
Ja det är ca 10 år sedan nu så jag kommer inte så noga ihåg. Jag hade inte
ett lösfotat segel. När man funderar på det där med att fästa preventern i
kickfästet så är det ju inte kanske så underligt att den knäcks när hela
segelytan akter om fästet kommer åt att böja bommen, eller hur? Det där som
Anders föreslog ovan verkade bra. Den där bromsande typen. Borde väl
fungera? Har någon en bra lösning på denna idé är jag intresserad. Jag
hittade tyvärr inte de bilder ni talade om.
Hälsningar Holger
Jag tror mig komma ihåg att den där modellen såldes i Sverige för 10-20
år sedan. Men kanske blev den aldrig tillräckligt populär för att hålla
sig kvar?
/anders
Johan Kjellander wrote:
>
> Göran,
>
> Jag förstår vad du menar. Fäster man gajen i bomnocken åtgår det mindre
> kraft för att hålla bommen i läge jämfört med om man fäster gajen i
> kicktaljans infästning. Att man därmed skulle minska belastningen på
> bommen är dock inte säkert. Man får ju in tryckkrafter i hela bommen
> ända utifrån nocken och dessa kan bidra till att bommen knäcks.
Bommen tål naturligtvis tryckkrafter på ett helt annat sätt än
böjkrafter på mitten. Det säger väl sig självt?
>
> Däremot är jag mer skeptisk till det rent praktiska fördelarna med att
> fästa gajen i bomnocken och dra den ända till fören.
Den enda fördelen är nog just styrkan. Kraften blir mindre såväl i linan
som i bommen. Dels för att du fäster den i nocken och dels för att andra
änden är dragen till stäven. Så har jag själv gjort.
Den stora nackdelen är den du själv anger. Vid en ofrivillig gipp kan
man visserligen lossa gajen från sittbrunnen men sen måste man upp på
däck för att skifta gajen till den nya sidan. Hittills har jag kunnat
stävja den ofrivilliga gippen genom att gira tillbaka till rätt kurs,
tack vare att gajen har hållit kvar bommen på den tänkta läsidan, vilket
väl var den ursprungliga meningen med preventergajen?
Och jag vill påstå att både rigg och segel får betydligt mindre
belastning om gajen håller kvar bommen på den ursprungliga sidan tills
man hunnit gira tillbaka än om man får en okontrollerad slänggipp.
Om det inte går pga sjö/krängning/spinnacker osv så är det i alla fall
bättre att ha en sådan gaj än ingen alls.
Förresten, alla ni som ännu inte har dragit haländen från kicktaljan ner
till sittbrunnen. Risken för en ofrivillig gipp minskar högst betydligt
om man ser till att sträcka upp kicktaljan ordentligt vid platt läns! Då
vinglar inte akterliket lika mycket mot vinden när båten kränger över
mot lovart! Prova!
/anders
För den som seglar med passaden över världshaven i flera veckor är
frågan om preventergaj/bombroms viktig. Som ordinär semesterseglare
har jag inte ägnat problemet mycket uppmärksamhet genom åren. Det är
bara vid sällsynta tillfällen i någon slingrande skärgårdsled, då
förhatlig plattläns inte har kunnat undvikas som jag har improviserat
en tillfällig preventergaj. Utomskärs och så ofta det går inomskärs
försöker man väl istället att skära några grader och "kryssa" på
länsen, inte bara för slippa en slänggipp utan även för att öka
farten. Men det är onekligen intressant och lärorikt att diskutera
saken så här grundligt.
Göran
"Kjell L Carlsson" <kjell.c...@bonetmail.com> skrev i meddelandet
news:auq33j$8o2qi$1...@ID-133677.news.dfncis.de...
Läser just om Herbert Jivegårds (Papa Blondie) bok "Drömresan" om hans
segling från Göteborg till Sydafrika. Jag citerar en händelse vid
Christmas Island (sid 214): "Medan jag låg på knä i sittbrunnen,
sysselsatt med styckningen av fisken fick vi en gipp, storseglet gick
över men stoppades av preventergajen. Innan jag observerade vad som
hänt så bröts bommen av på mitten vid beslaget där kicktalja och gaj
är fästade. Det var mitt första och enda rigghaveri på fyra år, någon
gång skall det hända." Den mastheadriggade Balladens bom är ändå bara
3 meter lång!
/Göran
> Jag citerar en händelse vid
>Christmas Island (sid 214): "Medan jag låg på knä i sittbrunnen,
>sysselsatt med styckningen av fisken fick vi en gipp, storseglet gick
>över men stoppades av preventergajen.
De beskrivna haverierna med preventergaj låter i mina öron som
felhantering. När jag använder preventergaj, har jag den uppstramad.
En bom kan inte knäckas bara av att seglet backar. Den måste först ha
fått fart för att därefter stoppas med ett ryck. Då är det bättre att
strunta i arrangemanget och därmed slippa en massa extra snören att
snubbla på.
Jarmo
Mitt haveri skedde på Nordsjön utanför Lista så det gick ju säkert en del
sjö då. Som sagt kommer jag inte ihåg så noga men det är helt möjligt att
den inte var riktigt tajt vid det tillfället.
Hälsningar Holger
>
> Läser just om Herbert Jivegårds (Papa Blondie) bok "Drömresan" om hans
> segling från Göteborg till Sydafrika. Jag citerar en händelse vid
> Christmas Island (sid 214): "Medan jag låg på knä i sittbrunnen,
> sysselsatt med styckningen av fisken fick vi en gipp, storseglet gick
> över men stoppades av preventergajen. Innan jag observerade vad som
> hänt så bröts bommen av på mitten vid beslaget där kicktalja och gaj
> är fästade. Det var mitt första och enda rigghaveri på fyra år, någon
> gång skall det hända." Den mastheadriggade Balladens bom är ändå bara
> 3 meter lång!
>
> /Göran
Ytterligare en historia om en bom som brutits av
pga. gipp med preventergaj alltså. Den första
handlade om en Maxi Racer och den andra om en Ballad.
Ingen av desa båtar är konstruerade för långfärdssegling
och deras riggar är därför inte dimensionerade för
tillbud av det slag vi pratar om här.
Kanske skall man vara försiktig med att använda preventergaj
på en båt som inte är dimensionerad för det !
MVH, Johan
Sätt ett extra dubbelblock i aktra storskotsfästet på bommen, framför
storskotblocket. Montera två kraftiga knipknapar i förkant av bommens
undersida. Fäst en kraftig fallschackel i änden på vardera av två
linor som är 2.5-3 ggr bomlängden. Dra resp. lina genom blocket, sedan
till resp. knipknap. (När man inte använder en lina, fäster man
schackeln vid knipknapen.)
Nu kan man vid behov lossa shackeln och fästa resp vid t.ex.
relingslisten eller ett vantfäste, och därefter tajta upp linan.
Vid hårdare spinnakergång vill man antagligen både använda prevetergaj
för storen, samtidigt som man vill fixera lägajen till storbomnocken.
Då används lina två:s schackel för att dra lägajen till bomnocken.
(genom att släppa fram spinnakerbommen c:a 30-40 grader från
midskepps, samt att fixera lägajen till storbomnocken får man
spinnakern att stå stilla och båten pendlar inte ens i kuling med
spinnaker.)
/Eric
Eric Downing wrote:
> Om man med preventegaj menar något som skall hindra storbommen att
> gippa kan man överväga följande:
>
- - - klippt - - -
> Nu kan man vid behov lossa shackeln och fästa resp vid t.ex.
> relingslisten eller ett vantfäste, och därefter tajta upp linan.
Om du vid platt läns fäster din preventerlina enligt ovan i ett
vantfäste så får du väl ingen vinkel föröver? Det fungerar väl inte?
>
> Vid hårdare spinnakergång vill man antagligen både använda prevetergaj
> för storen, samtidigt som man vill fixera lägajen till storbomnocken.
> Då används lina två:s schackel för att dra lägajen till bomnocken.
> (genom att släppa fram spinnakerbommen c:a 30-40 grader från
> midskepps, samt att fixera lägajen till storbomnocken får man
> spinnakern att stå stilla och båten pendlar inte ens i kuling med
> spinnaker.)
Det var intressant! Men då placerar man ju spinnackern i lä av
storseglet vilket väl inte är önskvärt? Då kan man ju lika gärna spira
en genua istället...
/anders
>
> /Eric
/anders
Johan Kjellander wrote:
> Ytterligare en historia om en bom som brutits av
> pga. gipp med preventergaj alltså. Den första
> handlade om en Maxi Racer och den andra om en Ballad.
> Ingen av desa båtar är konstruerade för långfärdssegling
> och deras riggar är därför inte dimensionerade för
> tillbud av det slag vi pratar om här.
>
> Kanske skall man vara försiktig med att använda preventergaj
> på en båt som inte är dimensionerad för det !
>
> MVH, Johan
>
Rätt. Man sätter fast schackeln där det är lämpligt=bra vinkel och
starkt nog.
> - - - klippt - - -
> Det var intressant! Men då placerar man ju spinnackern i lä av
> storseglet vilket väl inte är önskvärt? Då kan man ju lika gärna spira
> en genua istället...
Det som får en båt att pendla på plattläns vare sig det är en genua
eller en spinnaker är att buken i seglet börjar 'gunga' ömsevis mot
lovart och lä, och skapar ett krängningsmoment ömsevis styrbord och
babord. Pendlingen som då uppkommer förstärker benägenheten för buken
att gunga.
Man skall då fixa två saker:
1) Man skall fixera seglet genom att spänna ut det maximalt tvärskepps
så att buken inte kan gunga. Eftersom spinnakerbommen inte är lång nog
för att ensam uppnå detta för en spinnaker, måste man använda
storbommen för att bredda avståndet mellan spinnakerns skotpunkter.
(för en maxgenua räcker knappt spinnakerbommen till heller om den inte
är telesopiskt förlängningsbar)
2) Man skall släppa fram spinnakerbommen lite grann. Detta för att
säkra att spinnakerns krängningsmoment ligger neutralt eller aningen
åt lä, absolut inte åt lovart. Den projicerade lovartsytan minskar en
aning, men eftersom man kan bära spinnakern i stället för att riva den
pga. pendling är valet lätt. Med alla segels krängningsmoment åt samma
håll blir det ingen pendling. (Med en maxgenua och en normal
spinnakerbom tenderar krängningsmomentet att hamna mot lovart och då
är det kört i kuling vad gäller pendling)
Personbästa på en väns Ballad (vars ägare lärde mig det hela) med
ovanstående arrangemang är c:a 15-17 m/s spinnakergång i grov sjö i 8
timmar. Surfande maxfart okänd, loggens gradering tog slut tidigt. Men
vattnet släppte aktern och sprutade bortåt en båtlängd akterut.
I det fallet var det dessutom så stabilt och enkelt att styra att man
kunde göra det mellan tummen och pekfingret, medan måltider kunde
intagas.
/Eric
Ja, det tror jag också. Det är bättre att skära (lova) 20-30 grader
för tryggare segling och högre fart.
/Göran
Eric!
Nu blir jag höggradigt intresserad; Platt läns och surfning med en
Ballad under oavbruten spinnakergång i åtta timmar i hård kuling och
grov sjö. När, var? Aldrig har jag hört på maken. Vi är nog många som
vill höra mer. Please, let's have the whole story!
För att undvika pendling vid spinnakergång brukar jag "sugga" ner
gajarna till relingen där båten är som bredast och viktigast av allt -
man måste motstå den instinktiva reaktionen att styra tillbaka. Styr
med pendlingen så upphör den ofelbart!
/Göran
Balladens nummer var 310, ägaren utlämnas inte här. Året var nog
ungefär 1983 i maj tror jag.
Seglatsen avgick från Långedrag lördag morgon kl 10:00 i bleke och
motorgång. Efter två timmar med 5.5 knop var vi nedåt Kungsö och det
kom vind från NV, så spinnakern åkte upp. Vinden ökade snabbt och var
från Varberg till Hallands Väderö sådär 15 m/sek, bitvis mera, så
allting riggades för kuling. Vid ett tillfälle utanför Halmstad tog
två jättelika motorkryssare en stor omväg för att beskåda och ta kort
på galningarna som hade spinnaker när andra hade bottenrevat. Synd att
de aldrig hört av sig och erbjudit bilderna...
Om jag kommer ihåg rätt så räknade den stolte skepparen ut en
medelfart från Långedrag till Kullen på 8 knop, trots långsammare i
början och slutet.
Framme vid öresund i kvällningen hade det blekt ut helt igen, så vi
fick gå med motor till och igenom Falsterbokanalen. Vid 8-tiden var vi
igenom, vind kom, nu från väst, 5 m/s och spinnakern kunde åter
hissas.
Autohelm sattes på kurs Bornholm och de som seglat under natten gick
ned att sova. Famåt eftermiddagen då jag vaknade fann jag vakthållande
person sovandes med boken i knät. Kurs och position perfekt. Vi hade
då passerat alla färjelinjerna mot kontinenten.
Trots vissa försök gick det aldrig att fastlägga tidpunkten för
vakthållarens insomnande. Jag misstänker att han sov länge, för jag
tyckte tjockleken på bokuppslaget var rätt nära det som förelåg vid
tillträdet.
Bornholm kom vi till 24:00 Söndag kväll.
Skepparen i sin tur hade lärt sig spinnakerföringens alla konster
ungefär 1969 genom att han då gastade med en svensk båt, Prolific, med
garvad svensk skeppare som seglade och placerade sig med klasseger (om
mitt minne är rätt) i Fastnet Race.
Hoppas detta i någon mån kan ge trovärdig spårbarhet i uttalandena....
/Eric
Det är alltid intressant att jämföra sina egna erfarenheter med
andras, särskilt när det nu gäller en halvtonnare dessutom. Själv har
jag en Comfort 30, som ju är nästan identisk med Balladen. Båda
båttyperna härstammar från S30 Joker.
Prolifics ägare, Holger Formgren, var en av våra absolut främsta
havskappseglare på västkusten. Han brann verkligen för sporten, så jag
förstår om skeppar'n på Ballad 310 (som jag tror att jag kappseglat
mot i Tjörn Runt 1979 och poängseglat mot i Stenungsund?) kan ha lärt
sig mycket av värde av honom. Gastade själv 1968 eller 1969 på en båt
som kom till korta mot Prolific.
Det som gjorde mig särskilt nyfiken var att ni hade kunnat segla så
länge som 8 timmar under samma förhållanden med spinnaker och tydligen
surfa så otroligt länge. Trots att jag har seglat bl a ett tjugotal
48-timmars kan jag inte påminna mig att vi har kunnat segla för
spinnaker oavbrutet längre tid än 2-3 timmar någon enda gång. Vädret
är mycket mer skiftande än man tror.
Jag trodde alldeles säkert att det var en passadvindssegling i
Atlanten jag skulle få en skildring av, men det gällde alltså
hallandskusten. Att det började med stiltje förklarar ju också att
sjön inte kan ha hunnit att växa alltför mycket, även om vindstyrkan
började närma sig halv storm mot slutet.
Var det en vanlig spinnaker eller stormspinnaker? Hade ni revat
storen?
Ursäkta min nyfikenhet, men det här gillar jag. Mycket roligare än att
sitta och knappa på en GPS, eller hur?
/Göran
Nej, det var ingen stormspinnaker utan en vanlig allround triradial.
Men som många andra till Ballad, var den sydd i ovanligt kraftig duk
för att motsvara båtens tuffhet. Storen revar man i princip aldrig på
en Ballad, om man har grejor för att platta till den.
Vid en 24-eller 48- timmars så väljer man ju olika delsträckor, och
kanske ofta halvvind. Läns längre tider kan vara riskabelt om man inte
är bomsäker på att det blir vindvridningar så man slipper kryssa
tillbaka.
Däremot fanns det fler än en båt med namn Prolific som deltagit och
ibland vunnit segrar i Fastnet Race, Gotland runt, Tjörn Runt mm.
Skepparen till den båt jag avsåg gör numera sina seglatser i seglarnas
himmel (där alla segel alltid är nya, friborden glänser automatiskt,
båtbotten alltid är obevuxen och alla alltid seglar fortare än alla
andra) efter att in i det sista vid högre ålder, sviktande ben och
syn, ha deltagit i Tjörn runt i sin gula båt, och befarit västkusten
på heltid.
Beträffande Ballad och Comfort, så är Balladens skov en avgjutning av
S30, fast med en liten 'bustle' nedbyggd i akterpartiet runt rodret
för att öka bärigheten lite där.
Comfort30 blev rätt tidigt ett eget skrov med liknande utseende
ovanför vattenlinjen men helt annorlunda undervattenskropp. Förpartiet
är grundare och rundare, aktern är tunnare med mindre raka linjer.
Sammanfattningsvis kan man säga att Comfort30 är excellent i lättvind
upp till medelvind. Ballad är OK från medelvind och excellent i
hårdvind. Traditionellt ses Balladens bästa bog som kryss, men mina
erfarenheter är att stenhård undanvind i havssjö är en annan stark
Balladbog. Den som är verkligt intresserad kan roa sig med att se på
snittfarterna som de snabbaste Ballderna haft i Gotland Runt på hårda
undanvindsben, dessa data finns på nätet. (OK, jag HAR haft en egen
Ballad...)
Som en parallell historia kan nämnas en poängkappsegling i Stenungsund
då det var medelvind SW 24 m/s rapporterat från Vinga. Då hade
Balladen (min) INTE spinnaker, och faktiskt något revad stor och en
högsmal specialjib. På kryss flög vi ifrån allt, de flesta båtar
krängde ned ordentligt bara för riggen och orkade inte med just några
segel. Men vad hjälpte det, då H-båtsgängen (3 båtar) på sista länsen
satte spinnaker och planade förbi i troligen bortåt 20 knop. Alltså
planade, inte surfade. En av de tre kom några grader för mycket åt
slörhållet och slogs ögonblickligen ned till horisontalläge. En andra
fick en körare så att duken i spinnakern slets ur båda liken och lade
sig ned framför fören. Den tredje lyckades hålla sig tillräckligt nära
läns, men kom lite vid sidan av målbojarna pga. detta, men lyckades få
ned blåsan så de kunde skära in över mållinjen.
Det är alldeles riktigt som du skriver att man alltid försöker undvika
läns (och kryss) på 24-timmars. Men det återstår ett stort register
för spinnakersegling, de bästa - slör och halvvind, förutsatt att det
inte blåser alltför hårt. Om man har en skuldresmal spinnaker går det
fint nästan upp på bidevind utan att man broachar i första taget. Man
får dock vara snabb med lägajen.
Comforten måste revas ganska tidigt för att inte bli obehagligt
lovgirig på bidevind. Samma sak måste gälla Balladen, även om det kan
vara riktigt att den inte behöver revas riktigt lika tidigt. Vi har
haft väder på Nordsjön då vi har fått ligga bi för enbart revad
stormfock. Jag skulle vilja se en Ballad för full stor då. Nog tycker
jag att man ser Ballader med revade storsegel ganska ofta.
Däremot är jag besviken över att jag, under mina hittills 27 år med
båten, inte lyckats surfa särskilt ofta. En gång 1982 mellan Folkstone
och Bologne fick vi några sanslösa surfritter i en 8 Beauforts kuling
från Atlanten, men utöver det har det inte varit ofta. Typiskt - den
gamla sumloggen gick bara till 12 knop och slog i botten på ett tidigt
stadium.
Comfort 30-an är ju tack vare sin fenomenalt väl utformade blyköl en
blekskenare av guds nåde som givit den det högre LYS-talet, 1,09. Ja,
den kappseglades ju också väldigt flitigt på hög nivå i början, och
det gör det svårt för oss vanliga dödliga att segla upp till LYS-talet
nu.
Den första versionen av Comfort 30 (t o m 1973 eller 1974) var nog mer
lik Balladen med djupare förskepp och mindre bärighet i aktern. Efter
ändringen bär den spinnaker betydligt bättre utan att broacha.
/Göran
För att få storen platt som en planka satte jag snabblås på förstagets
vantskruv. Före segling i hårt väder lossade jag sådär 5-7 cm på
denna. Då jag därefter sträckte upp häckstaget med c:a något ton
(16-skuret blocksystem och mycket adrenalin) blev masten pga främre
undervanten väldigt böjd. Detta i kombination med cunningham och
trimrev och kicktalja åstadkom alltså en Plank-Stor av samma segel som
annars kunde ges en form för även lättvind. (har man babystag och
rullgenua kan man nog göra samma genom att släppa på aktra undervanten
och ta hem på babystaget inför hårdvind)
Krängning är det som ger lovgirighet för att draget i seglen ligger
utanför relingen och båten blir liksom bogserad med en lina i
relingslisten har vi lärt oss. Man skall alltså undvika krängning mer
än 25 grader eller så.
Vidare kan man finna i bl.a. aerodynamiska handböcker, att platta
profiler ger fördelaktigare kvot mellan krängning och framdrivning.
Däremot minskar båda krafterna för platta profiler. Med en båt med
begränsad styvhet skall alltså man platta ut seglen och öka
skotvinkeln i hård vind. Teoretiskt ger en tunn platt profil varken
krängning eller framdrivning om den ställs in längs vinden.
Om man har försegel uppe är det oftast väldigt svårt att få dem plana
nog i hård vind. De bör alltså vara rätt små, ha pansarduk samt skotas
hårt, och vid behov till relingslisten i stället för skotskenan.
Eftersom storseglet har förutsättningar att planas ut mycket bättre än
förseglen gäller det alltså att behålla detta orevat så länge som
möjligt, och snarare kompensera viss lovgirighet med förseglet.
Jag hade ett försegel i hård duk, inte riktigt full höjd, och ett
underlik som slutade en dm framför masten. Det var skuret för att vara
plant i hårt väder även med lätt böjt förstag. Det hade dessutom
genomgående, nästan en meter stenhårda lattor. Det hela var dessutom
revbart.
Med detta segel satt, skotat till en skena på ruffsidan och full stor
gick båten som en raket. Båda seglen orevade upp till 13 -15 m/s sedan
ett rev i förseglet. Om ännu mera vind, två rev i förseglet.
Över 20 m har jag bara seglat en gång som nämndes tidigare, och då
revade jag faktiskt storen.
Jag hade tidigare märkt att båten i vindar 15-20 m/s med bara litet
försegel och inget storsegel krängde för mycket och blev fruktansvärt
lovgirig trots att all segelyta då befann sig framför masten.
Däremot gick det bra att segla i samma vind med orevad idiotplatt
stor, nedsläppt helt i lä på skotskenan, fast med lite lovgirighet.
Detta framkom i körare från väst innanför Slussen på Orust med kanske
20 m/s, då jag seglade ensam och precis hann ta ned förseglet. Utan
direkt sjögång, på mellan halvvind och bidevind kutade båten fram med
7 knop och 20 grades krängning för endast storen.
Så det funkade bäst med ett litet plattsatt försegel och massor av
platt storsegel med vid skotvinkel.
Den som har rullgenua och någorlunda bra chans till att fixa en platt
stor kan lätt prova ovanstående genom att behålla storen orevad,
släppa ned skotpunkten i lä på skenan, och behålla bara en liten lapp
av rullgenuan ute för att blansera lovgirghet.
/Eric
Skulle vara intressant att få synpunkter från gruppen på ovanstående.
/Göran
Lägger detta under en ny rubrik.
/Göran
Som jag sa i ett tidigare inlägg så är det inte självklart
att det skulle vara gynnsammare att fästa gajen i bomnocken
än i kickfästet. Bommen är utsatt för böjande krafter såväl
som tryckkrafter i bommens längdriktning. Antingen går den av
pga. de böjande krafterna eller också knäcks den pga. tryck-
krafterna. Det är inte självklart vilket som är värst eftersom
båda samverkar. Utan tryckkrafter (knäcklast) tål bommen betydligt
mer böjning. Med gajen i bomnocken ökar man knäcklasten avsevärt
och minskar dramatiskt bommens förmåga att ta upp böjlaster.
Hur det blir i verkligheten måste man nog räkna på från fall
till fall. Det som avgör är bommens dimensioner, gajens
infästningspunkter, seglets storlek och form samt seglets
infästning i bommen och möjligen något mer.
Det väsentliga i sammanhanget var dock inte detta utan det faktum
att man inte kan konstruera båtar som både är säkra och snabba.
Det verkar som om många tror att så är fallet och det är väl
ingen tvekan om att de flesta båtar nuförtiden har offrat
åtskilligt av säkerheten för att bli snabbare, särskilt i lätta
vindar på skyddade vatten.
Varför diskuteras aldrig det faktum att en normal familjebåt
inte ens är konstruerad för att tåla en segling från fastlandet
till Gotland ?
MVH, Johan
Göran wrote:
> Eric1D...@hotmail.com (Eric Downing) wrote in message news:<323b10d.03010...@posting.google.com>...
>
>
> Eric!
> Nu blir jag höggradigt intresserad; Platt läns och surfning med en
> Ballad under oavbruten spinnakergång i åtta timmar i hård kuling och
> grov sjö. När, var? Aldrig har jag hört på maken. Vi är nog många som
> vill höra mer. Please, let's have the whole story!
>
> För att undvika pendling vid spinnakergång brukar jag "sugga" ner
> gajarna till relingen där båten är som bredast och viktigast av allt -
> man måste motstå den instinktiva reaktionen att styra tillbaka. Styr
> med pendlingen så upphör den ofelbart!
>
> /Göran
Håller med! Utomordentligt intressant. Jag har försökt undvika pendling
både med suggor och styrning men bara upplevt att jag lyckats hålla den
i schack, inte att den upphört. Seglar också halvtonnare. Det är
fruktansvärt obehagligt när man pendlar åt lovart och ser
spinnackerbommens nock närma sig vattenytan. En kinesisk gipp är väl det
sista man vill råka ut för!
Var det Gotland Runt? Eller 96-timmars med Bengt Furbäck? Eller vad?
/anders
Ditt resonemang nedan är alltså enbart teoretiskt och jag vidhåller att
risken för bomknäck är mindre med gajen fäst i nocken. Samtidigt som det
är betydligt mer obekvämt att skifta sida på en spdan gaj efter en
kontrollerad gipp.
Hur många båtar var det som bröt i årets Gotland Runt? 80 av 300? Många
som bröt var inte familjebåtar. En hade seglat jorden runt i Volvo Ocean
Race.
Jag tycker du förenklar lite. Fast den diskussionen är inte viktig för
mig så räkna inte med att jag går i svaromål. :-)
/anders
Göran wrote:
>
> Skulle vara intressant att få synpunkter från gruppen på ovanstående.
>
> /Göran
Tyvärr, min erfarenhet av hårdvindssegling har inget att tillföra denna
spännande beskrivning. De segelmakare jag har hört yttra sig har nog
alla sagt att man på en masthead i första hand ska reva storen och köra
med fullt försegel så länge det går.
Men å andra sidan tycker jag att Erics resonemang verkar hållbart.
H-båtarna m fl revar ju aldrig storseglet utan bara planar ut det. Och
kan man göra samma med en mastheadrigg så borde det vara lika gångbart.
Sant är också att det är betydligt svårare att plana ett försegel än en
stor. Sagget i förstaget ökar ju med vindstyrkan. Och skotningen!
Och att krängning på en halvtonnare bidrar till lovgirighet är ju ingen
nyhet. Lovgirigheten måste motverkas med ökat roderutslag, som i sin tur
bromsar farten. Hur jag än vänder och vrider på resonemanget så verkar
Eric ha rätt!
Jag beställde en gång en kryssfock (genua 3) till en mastheadriggad
Rock20 och blev övertalad att låta sy en högsmal profil. Tvingades
montera en ny skotskena långt fram, alldeles intill ruffsidan. Men detta
behövde jag aldrig ångra. Seglet drog utomordentligt bra redan från 4-5
sekundmeters kryss och fortsatte att fungera upp till de 12-14 meter jag
som mest var ute i. De hårdvindssegel som i första hand har ett kortare
förlik ger jag inte mycket för.
/anders
Men i motvind i vindstyrkor över 20 m/s i oskyddade vatten, där sjön
fått bygga upp under några timmar finns det bara en sak som gäller:
biliggning. En 30-fots lättdeplacementbåt, även Ballad, kan inte
drivas mot vind och sjö i sådant väder. Detta hävdades bestämt av den
legendariske havskappseglaren Gustav Plym, sedan han bl a seglat
Scampi i hårt väder offshore. Och det stämmer mycket väl med mina
erfarenheter.
Göran
Jag vill inte påstå att jag har mycket erfarenhet av hårdvindssegling
till havs. Men om jag kommer ihåg rätt så var en av de relativt
fungerande strategierna som praktiserades av några Australiensiska
och/eller Nya Zealändska båtarna i Fastnet Race just att ta ned
förseglet, släppa ned storbommen med bottenrevat, och att segla snett
emot vind och sjö, samt att snabbt lova upp på brotten och sedan falla
av igen.
Huruvida de vann höjd på detta eller ej vet jag inte.
Mina erfarenheter av vindar i storleksordning 24 meter var inne i
Hakefjorden, med iofs. ovanligt vrång motsjö som tog fart från Älgö,
men inte var det havssjö. Men då gick i alla fall båten 6 knop c:a 30
grader från vindögat. 4 man på relingen dock.
Med full hådvindsjib och full plan stor i sådär 16 meter på bidevind
ut ur Marstrandsfjorden i den sjö som SW ger där gick det ju lite
tyngre, men nog kom det rätt fort framåt...
Tråkigt nog är Balladen oerhört blöt på hårdvindskryss så det hela är
inget nöje.
'Real gentlemen do not go against the wind'
De som tror något på det sagda kan naturligtvis själva prova:
- Sätt en tamp i cunningham som du kan dra med winch
- Rigga rev2:s revlina till trimrevet (hålet ovanför skothornet i
storen) om du har trimrevshål. När man sträcker både Cunningham och
Trimrev, bildas en ny linje i duken som underlik, där det annars
skulle varit en buk. OK det medför en revning på nån decimeter också.
- Inför hårdvind, fixa med förstag eller undervant så att häckstaget
böjer masten ruskigt mycket (åtminstone håller pålen på en Ballad för
detta, ingen har provat som jag)
-Sträck fallet så hårt du vågar.
- Släpp ned storskotvagnen i lä
Dra hårt i allt. För att citera Baloo: jag menar jätte-björn-hårt!
Du kan testa detta det hela i stiltje i hamn. Om du har lyckats, skall
HELA storsegelt vara utspänt som ett trumskinn utan någon veckning som
skulle kunna bilda en buk. Om du knäpper med fingranra mot storen
skall det låta som en slags trumma.
Mitt storsegel användes med denna behandling vid behov flera gånger
varje sommar i 10 år. Det byttes först när sömmarna var utnötta av
slitage och UV. Duken och formen var OK. Jag tror inte påfrestningen
av denna behandling är nämvärt värre än att endast akterliket får ta
upp de stora krafterna av hög vindstyrka, eftersom krafterna med
utspänd yta nog blir mera jämnt fördelade.
Nu är väl åtminstone jag utpratad om revning....
/Eric
Göran wrote:
>
>>Men i motvind i vindstyrkor över 20 m/s i oskyddade vatten, där sjön
>>fått bygga upp under några timmar finns det bara en sak som gäller:
>>biliggning. En 30-fots lättdeplacementbåt, även Ballad, kan inte
>>drivas mot vind och sjö i sådant väder. Detta hävdades bestämt av den
>>legendariske havskappseglaren Gustav Plym, sedan han bl a seglat
>>Scampi i hårt väder offshore. Och det stämmer mycket väl med mina
>>erfarenheter.
Utan att vilja misskreditera Gustav Plym så vill jag påstå att det har
hänt en hel del sedan han seglade Fastnet. I dag är nog alla överens om
att biliggning ska man undvika så långt det bara går. Om man inte
kan/orkar segla mot sjön så är det bättre att segla med sjön, ev för
bara riggen. Utan broms. Möjligtvis finns undantag beroende på typ av
köl och typ av rigg. Samt typ av sjö. Östersjön kan vara värre än
Nordsjön i det avseendet.
Jag tror också att en kappseglande båt, rätt utrustad, i dag kan segla
mot vinden i högre vindstyrkor än på Plyms tid. Bl a har segelduk och
revningsanordningar utvecklats betydligt.
>
>>
>>Göran
Eric Downing wrote:
> Klipp
>
> Jag vill inte påstå att jag har mycket erfarenhet av hårdvindssegling
> till havs. Men om jag kommer ihåg rätt så var en av de relativt
> fungerande strategierna som praktiserades av några Australiensiska
> och/eller Nya Zealändska båtarna i Fastnet Race just att ta ned
> förseglet, släppa ned storbommen med bottenrevat, och att segla snett
> emot vind och sjö, samt att snabbt lova upp på brotten och sedan falla
> av igen.
Jag har samma minnesbild som du. Gäller även för Sydney-Hobart Race för
några år sedan. Kunskapen om hur man möter hårda vindstyrkor i moderna
båtar har trots allt ökat.
- - klippt - -
> - Sätt en tamp i cunningham som du kan dra med winch
Eller ordna med tillräcklig utväxling(?).
> - Rigga rev2:s revlina till trimrevet (hålet ovanför skothornet i
> storen) om du har trimrevshål.
Här finns ett problem. Moderna segel har inga trimrev, tyvärr.
> När man sträcker både Cunningham och
> Trimrev, bildas en ny linje i duken som underlik, där det annars
> skulle varit en buk. OK det medför en revning på nån decimeter också.
> - Inför hårdvind, fixa med förstag eller undervant så att häckstaget
> böjer masten ruskigt mycket (åtminstone håller pålen på en Ballad för
> detta, ingen har provat som jag)
> -Sträck fallet så hårt du vågar.
> - Släpp ned storskotvagnen i lä
Behöver man sträcka i fallet om man har sträckt i cunningham med winch?
>
>
> Nu är väl åtminstone jag utpratad om revning....
Tror jag nog inte. Det har varit MYCKET upplysande och stämt till
eftertanke. Efter nästa (blåsiga) säsong kommer vi tillbaka och hyllar
eller tar avstånd från dig...
Jag kan berätta om cunningham i genuan som jag hade på min Rock20. Det
fungerade MYCKET bra. Vid ökande vindstyrkor kunde jag dels plana ut
seglet där det bäst behövdes, dels öppna akterliket utan att behöva
justera skotpunkten. Sträckningen gjordes med en flerskuren talja i
stäven och en kontroll-lina dragen till sittbrunn. Bäst effekt i samband
med en stagvändning.
Om man i stället sträcker genuafallet så blir planingen större i den
övre delen av seglet, där man inte behöver plana så mycket eftersom
seglet är smalare. Dessutom stänger akterliket i stället för att öppna!
Tyvärr sätter segelmakarna inte in cunningham i förseglen längre.
/anders
>
> /Eric
Själv har jag lyckats undvika så hårt väder på senare år, så jag har
ingen egen färsk erfarenhet. Vad vi gjorde på den tiden det begav sig
var att slöra/länsa undan för nästan inga segel på 48-timmars. Om vi
drabbades av kuling/storm på Nordsjön på väg över till Skottland, blev
man tvungen att minska segel till antingen endast stormfock eller
enbart 3-dubbelt revad stor och falla av till halvvind. Det kallade
jag, kanske litet slarvigt, att "ligga bi". Tyvärr(?) hade/har jag
ingen vindmätare, så jag vågar inte nämna några siffror. Det är ändå
meningslöst. Den värsta vindstyrka jag har upplevt var en 15 minuters
orkanby på 35 m/s i Bohusläns skärgård. Hur skrämmande den upplevelsen
än var så var det ingenting jämfört med "liten kuling" på Nordsjön.
/Göran
Det tror jag inte alls. Det beror på vilken båttyp man har. Det sägs
att båtar med mer traditionell skrovform och delat lateralplan eller
långköl - ex. Hallberg-Rassy - ligger bi utmärkt, medan fenkölade
varianter med breda akterskepp ligger bi sämre.
Det finns en läsvärd bok på området - "Hårt väder till havs" av Peter
Bruce.
/Patrick
Den extra finessen med Cunningham i en genua är att man genom att dra
i den även orsakar samma sak som om man flyttade bakåt skotpunkten,
vilket är önskvärt i detta sammanhang.
/Eric
> Utan att vilja misskreditera Gustav Plym så vill jag påstå att det har
> hänt en hel del sedan han seglade Fastnet. I dag är nog alla överens om
> att biliggning ska man undvika så långt det bara går. Om man inte
> kan/orkar segla mot sjön så är det bättre att segla med sjön, ev för
> bara riggen. Utan broms. Möjligtvis finns undantag beroende på typ av
> köl och typ av rigg. Samt typ av sjö. Östersjön kan vara värre än
> Nordsjön i det avseendet.
>
> Jag tror också att en kappseglande båt, rätt utrustad, i dag kan segla
> mot vinden i högre vindstyrkor än på Plyms tid. Bl a har segelduk och
> revningsanordningar utvecklats betydligt.
Anders,
Med all respekt för din kunskap och erfarenhet, Gustav Plym
var ingen novis och du kanske inte skall göra dig till talesman
för oss "alla". Jag tror att dom flesta seglare för 50 år
sen hade seglat skiten ur dig, med eller utan GPS !!!
MVH, Johan
Den värsta vindstyrka jag har upplevt var en 15 minuters
> orkanby på 35 m/s i Bohusläns skärgård. Hur skrämmande den upplevelsen
> än var så var det ingenting jämfört med "liten kuling" på Nordsjön.
>
> /Göran
Det verkar troligt. Nordsjön är väldigt lömsk eftersom den är så
grund. Det finns åtskilliga platser där sjökortet varnar för brytande
sjö vid storm av detta skäl.
Inomskärs i Bohuslän har jag med min nuvarande familjebåt som har
7/8-rigg med bakåtsvepta spridare med orevad (vad trodde ni?) stor på
nästan 30 m2 råkat ut för en körare som på slör/läns fick Silvas
propellerdrivna vindmätare att visa 27 m/s under några minuter. Vi
hann rulla in focken.
Detta var söndag em 3:e oktober 1999 precis norr om Mollösund på väg
norrut. Någon av Bohusläns alla segelskolskutor (vet ej vilken) var
(seglandes) akterut några hundra meter, men halkade efter.
Det hela gick bra, men det var nervöst att styra med skären på sidan
av farleden fladdrande förbi som ett spjälstaket, väl vetandes att för
mycket mot lä skulle kunna ge gipp som skulle slakta riggen, och för
mycket åt lovart skulle broucha.
Efter några minuter gick vinden ned till behagliga 14-16 m/s igen så
vi kunde rulla ut focken och slöra vidare.
Min nuvarande båt har samma rätande moment som en Ballad enligt
tillgängliga upppgifter, men har alltså 3 meter högre rigg och nästan
dubbelt så mycket storsegelyta. Detta framtvingar ständigt förbättrade
metoder att kunna platta ut storen. Bl.a måste man strunta i om
spridarna förstör segelprofilen på läns och slör, bara man får iväg
bommen så långt vanten tillåter. Annars blir krängningen för stor och
man slås ned.
(detta inlägg gav ju inte mycket nytt egentligen, men ändå)
/Eric
Det var just vad jag försökte tala om i min text ovan. "...dels öppna
akterliket utan att behöva justera skotpunkten."
Jag måste tydligen formulera mig tydligare i fortsättningen. Men det är
kul att du också har noterat denna positiva skillnad. Jag vill minnas
att gruppen en gång diskuterade denna detalj och att jag då fick mothugg
från någon, minns inte vem.
Leve newsen som ger oss chansen att öka vårt kunnande!
/anders
Hej,
Det är alltid kul med historier om hårda vindar. Här kommer två till:
Vi gick för motor (inga segel uppe guskelov) i ett smalt sund mellan två
mycket höga öar (det var på Färöarna) och råkade ut för en fallvind rakt
från sidan. Den kom helt plötsligt och varade i högst 10 sekunder. Båten
krängde c:a 45 grader för bara riggen och den svenska flaggan på
akterstaget blev bara trasor. Hur mycket det blåste vet jag inte och vad
som hade hänt om vi hade haft segel uppe vill jag inte veta.
En annan gång låg vi i St. Tropez på franska rivieran och fick en
Mistral över oss. Det blåste över 30 m/s i genomsnitt i över ett
dygn, tidvis betydligt hårdare. Vinden var så hård att många fåglar
inte tordes flyga pga. risken att driva ut till havs. Duvor, tex.
tog skydd under parkerade bilar. Båtar som inte hade säkrat sina
rullfockar fick seglen förstörda. Vi låg granne med en ganska stor
båt där ägaren slarvat med att sträcka upp seglet då han rullat in det.
Vinden fick tag i en liten del av seglet som smattrade som en
kulspruta i vinden. Succesivt slets en allt större del av seglet ut
och trasades sönder. För att rädda situationen försökte han då
strama upp seglet genom att vincha in på skotet. Vinden fick då tag i
den segelbit han vinchat ut istället och snart var hela seglet (en
genua på c:a 75 m2) ute och söndertrasat. Inte billigt ! En annan
båt fick givaren till sin vindhastighetsmätare sönderblåst. Enligt
ägaren visade den just då 53 m/s !
MVH, Johan
Kom just på att jag har en bild från det Mistralen i St. Tropez !
Kolla länken:
Det kan ha sina sidor att försöka göra det bekvämt för sig med
rullfock. Fast den här gubben behövde nog varken joggingrundor eller
skrotlyftning... (på tal om min tidigare provokation, där jag tydligen
agnade för grovt för att bli tagen på allvar)
Göran
> Det kan ha sina sidor att försöka göra det bekvämt för sig med
> rullfock. Fast den här gubben behövde nog varken joggingrundor eller
> skrotlyftning... (på tal om min tidigare provokation, där jag tydligen
> agnade för grovt för att bli tagen på allvar)
>
> Göran
Du är nog för sent ute. För 20 år sedan däremot hade du fått
många med dig. Jag minns när jag själv skaffade min första
rulle, det var en Hood och året var 1981. Då var det många
som hade synpunkter på både det ena och det andra. Sedan
dess har jag seglat minst 30.000 sjömil med rulle !
En rulle kostar ju ungefär lika mycket som ett försegel så
istället för 2 försegel kan man ju ha ett segel och en rulle.
Det blir ungefär samma kostnad.
Eftersom seglet stuvas på förstaget tar det ingen plats inuti
båten. Eftersom det dessutom ersätter ett eller flera andra
segel tar ej heller dessa någon plats inuti båten.
En annan fördel är ökad säkerhet pga. minskat behov att vistas
på däck.
Självklart går det inte att segla lika snabbt med rulle som
utan men skillnaden är för de flesta seglare helt försumbar.
På kappsegling skulle jag inte vilja ha en rulle förstås.
MVH, Johan
Ja, ja, jag vet, jag vet. Jag får höra argumenten ideligen och det
kommer kanske en rullfock på min båt också inom de närmaste 20 åren,
när jag inte orkar stå emot längre, och framför allt när kroppen säger
ifrån. Men än lever de gamla gudar och vi kämpar som djur med våra
försegel och har stor behållning av det. Och egentligen har jag ju
inte ett dugg att göra med hur bekvämt ni andra gör det för er. Var
och en gör som den tycker är bäst. Men själv har jag aldrig förstått
varför man inte kan slå två flugor i en smäll och njuta av båtlivet
samtidigt som man håller kroppen i form. Varför måste det vara lika
bekvämt som hemma?
Göran
>
> Ja, ja, jag vet, jag vet. Jag får höra argumenten ideligen och det
> kommer kanske en rullfock på min båt också inom de närmaste 20 åren,
> när jag inte orkar stå emot längre, och framför allt när kroppen säger
> ifrån. Men än lever de gamla gudar och vi kämpar som djur med våra
> försegel och har stor behållning av det. Och egentligen har jag ju
> inte ett dugg att göra med hur bekvämt ni andra gör det för er. Var
> och en gör som den tycker är bäst. Men själv har jag aldrig förstått
> varför man inte kan slå två flugor i en smäll och njuta av båtlivet
> samtidigt som man håller kroppen i form. Varför måste det vara lika
> bekvämt som hemma?
>
> Göran
Göran,
Det var inte min avsikt att övertala dig att skaffa rulle. Det
avgör du naturligtvis själv. Jag ville bara redogöra
för en del av argumenten. Att en rulle gör livet ombord
bekvämare är helt klart och visst behöver vi alla
motion då och då.
För mig som långfärdsseglare är en rulle perfekt.
Visst händer det på långsegling att man kan segla flera
dygn i samma vind utan att röra ett segel. Då har man
inte mycket nytta av rullen. Min erfarenhet är dock att
det oftare är så att vinden varierar i styrka och för
att hålla max fart utan att fresta grejorna för mycket
är det underbart att steglöst kunna ändra segelytan
utan att lämna sittbrunn. Särskilt på natten och i dåligt
väder. Här handlar det snarare om att få ut max fart än
att ha det bekvämt. En halv knop under 24 timmar är 12
sjömil ! Ska man över Atlanten betyder en halv knop
flera dygn.
Däremot är jag inte lika övertygad om fördelarna
med rullstor. De flesta riggtillverkare nuförtiden
har ju någon variant där man rullar in storseglet i
masten.
Argumenten mot är följande:
Rullstor är betydligt dyrare än normal stor. Så är inte fallet
med rullfock eller rullgenua där man spar pengar genom att bara
ha ett enda försegel.
Man förlorar en hel del segelyta i storen. Eftersom den inte kan
ha några lattor (dom skulle knäckas när man rullar in !) måste
akterliket på seglet sys helt utan "runda". Jag har sett flera
rullstorar där akterliket är konkavt istället för konvext. Både
fult och ineffektivt ur seglingssynpunkt.
Man kan kompensera för den minskade segelytan om man ersätter
den traditionella riggen med en rullrigg som har högre mast och/eller
längre bom. Detta ger dock en tyngre rigg vilket heller inte är
bra.
Och det finns ju bra och billiga alternativ:
Traditionella snabbrev neddragna i sittbrunn är ett sätt att reva
storen som funkar väldigt bra och inte kräver att man äventyrar
säkerheten genom att gå upp på däck.
Lazyjacks förenklar stuvningen av seglet.
MVH, Johan
Johan!
På senare år har mina långseglingar inskränkt sig till Norge, Danmark
och sydsverige och jag är så barnsligt(?) kappseglingsorienterad även
vid familje- och långsegling att jag har svårt att hålla humöret uppe,
om jag inte känner att jag seglat väl och båten presterat mesta
möjliga. Tacksam om jag kan få slippa alla kommentarer om detta
syndrom eller vad det nu kan vara - jag har redan hört dem, till leda.
Det är som det är och min besättning är som jag. Det har av naturliga
skäl fallit bort en och annan under årens lopp. Det är dom starka som
överlevt det hårda livet på mitt fördäck.
Om vi tänker oss att vi eskaderseglar och startar på morgonen
samtidigt som en större rullfocksförsedd båt med betydligt högre
LYS-tal och kommer fram till en överenskommen hamn på kvällen ett par
timmar före dem, så får vi en kick som vi lever länge på - allra
helst, som sagt, om Spännbert Svensson på den större båten tar på sig
toppluvan och drar iväg på en idiotisk joggingrunda och lyfter stockar
i skogen. My God!
Men visst har du rätt i att man kan förlora på att segla med
traditionella försegel ibland också. Om vinden skiftar ideligen,
hinner vi helt enkelt inte med i svängarna alla gånger.
Jag har så svårt att acceptera ett segel som är en sådan kompromiss
att det inte är bra i någon vindstyrka. Om det ska duga som stormfock
måste man använda en duk som är på tok för kraftig när den används
fullt utrullad i lätt vind etc.
Men om jag skulle komma iväg på längre färder får det naturligtvis bli
rullfock.
Det inser jag.
Håller med dig om allt du skriver om storsegel, inklusive rullstor.
Till skillnad från Erik Downing revar jag storseglet på min
halvtonnare (redan vid c:a 12 m/s) och vi gör det från sittbrunnen.
Läs gärna vad den framstående båtkonstruktören Lars-Olof Norlin
skriver om rullfocksystem på www.sxk/teknik...
Hälsningar
Göran
>Johan!
>Hälsningar
>Göran
Jag understöder Göran. I synnerhet när man tar med orden långfärds-
seglare. Rullfocken hjälper (då den råkar fungera) när man drar up
eller ner segeln, men den är ju ingen problem när man talar om
försegel i båtar under 40 foot. Bekostnaden är hög in pengar och
sen har man en segel som ite är optimal för någon väder.
Någon år sen var jag på London botmässa och gick till Bruce Banks
utstälningsläge. Där försökte segelmakaren sälja en rullfock med
beslag till en seglare, som var bekant åt mig. Jag stannade och
lysnade på handlingen, sen hälsade jag och frågade segelmakaren:
Har du en rullfock på din egen båt? Svaret: - en long tystnad-,
No, I would never sail with a sail that is never right.
Sen började dom discutera vad för segel köparen egentligen behövde
och ville ha. Efteråt berättade segelmakaren, att för de flesta
seglarna gör det ingen skilnad vad för segel dom har, för att de
är absolut ointresserade och därför okababla att trimma segeln
rät, det gör värkligen ingen skilnad vad för duk dom hänger i
masten, so med att sälja dom rullfock skadar man dom inte.
Kanske köper dom lite onodiga prylar, men det för dom ändå.
Jag tänker att om folk inte hade den attityden att allt skall
vara lätt, och om dom inte köpte segel som är omöjliga att trimma
rätt, kunde dom kanske njuta mera av segling när dom plötsligt
kunde se skilnaden mellan en vää trimmad och seglande båt och
den otrimmade badkarlen såm dom är vana vid.
- Lauri Tarkkonen
Göran och Lauri,
Jag förstår precis hur ni känner det. Jag kan också känna
av "kappseglingsdjävulen" i mig ibland.
På långsegling däremot, med 2 vuxna och 2 barn då man är
tvungen att segla dag efter dag oavsett vindförhållanden
eller sjögång kan mängden motion för att i alla lägen ha
den optimala segelsättningen bli mer än man klarar.
Alla behöver inte ha rullfock ! Att sen nästan alla har det
indikerar kanske att fartförlusten inte är fullt så
stor som ni påstår.
MVH, Johan
Det är säkert den motionen som gör att långfärdssegling är det säkraste
sättet för mig att gå ner i vikt. (Inga andra metoder tycks hjälpa).
Angående rullfock så tycker jag att det värsta är risken att den hakar
upp sig och t.ex. inte kan revas i hård vind. De har visst blivit
säkrare, men trots det förefaller konventionella segel riskfriare.
Tänker man stormfocksstorlek, så torde en konventionell stormfock ha
lägre segelcentrum än en revad rullfock, också en fördel.
Risken med att byta segel är förstås att bli bortspolad från fördäck
eller bli genomblöt och nedkyld. Säkerhetssele och hyfsat regnställ
påtaget _före_ däcksarbetet har hållit mig vid gott mod och den värsta
risken på senare år har varit att få glasögonen avslagna under arbetet.
Ett par har farit i sjön... så det behövs dels snodd bakom nacken, dels
reservglasögon.
När jag blir äldre (nu 62) och styvare kanske jag omvärderar min
inställning till rullfock i egen båt. Men då kanske en överriggad
lättdeplacementbåt med fenköl inte heller är den lämpligaste farkosten.
Dag Stenberg
>Göran och Lauri,
>Jag förstår precis hur ni känner det. Jag kan också känna
>av "kappseglingsdjävulen" i mig ibland.
>På långsegling däremot, med 2 vuxna och 2 barn då man är
>tvungen att segla dag efter dag oavsett vindförhållanden
>eller sjögång kan mängden motion för att i alla lägen ha
>den optimala segelsättningen bli mer än man klarar.
>Alla behöver inte ha rullfock ! Att sen nästan alla har det
>indikerar kanske att fartförlusten inte är fullt så
>stor som ni påstår.
Skilnaden mellan en fel trimmad segel med rulle eller utan
är ju obetydlig.
- Lauri Tarkkonen
> Angående rullfock så tycker jag att det värsta är risken att den hakar
> upp sig och t.ex. inte kan revas i hård vind. De har visst blivit
> säkrare, men trots det förefaller konventionella segel riskfriare.
Bara för att kontra lite tänkte jag berätta om en erfarenhet från förra
båten, en Sunwind-27 med traditionellt förstag utan rulle. Första
sommaren med den hissade vi genuan på Askerikefjären, på väg från
Lidingö mot hemmahamn i Svinninge. När vi närmar oss Vaxholm har
vi tänkt oss en segelskifte till den självslående kryssfocken, för att
enklare kryssa mot hemmahamnen. Då vill inte seglet komma ner, utan
satt envist fast. Givetvis blir man stressad, trots att vi hade gott om
utrymme att navigera på, och vinden var inte speciellt kraftig heller.
Däremot hade vi småbarn ombord som givetvis genast önskar
uppmärksamhet...
Jag surrade upp segelduken mot förstaget (spanskt rev har jag för mig
det kallas, kan det stämma?), och funderade lite. Att från däck med
hjälp av kikare försöka se vad som var fel fungerade inte. Vi släppte ut
seglet igen, och försökte att segla på olika bogar, och samtidigt försöka
dra ner seglet. Till slut släppte detoch vi kunde skifta till focken.
Kontroll efteråt visade på två fel:
* Förliket på genuan var för långt, detta på ett segel som vid tillfället
var 8 år gammalt, och följde med båten vid köpet.
* Vid riggning hade säljaren förväxlat försegelfall och spinnakerfall,
och de var därför dragna till fel avlastare.
Resultatet blev att när vi hissade genuan drogs den förbi toppen på
förstaget, upp mot fallblocket för spinnakerfallet, och drogs därmed
"runt" förstaget en bit. Där fastnade sedan hakar och ögla i riggen.
Så, trots enklare teknik än ett rullsystem kunde det trassla för oss. På
samma sätt som när det gäller rullförsegel och system gäller det att alla
ingående komponenter måste vara rätt anpassade, och rätt installerade.
Nu var detta inlägg givetvis inte ett försök att argumentera för att välja
rullförsegel för att undvika problem med traditionella försegel, mer
en liten anekdot med viss beröring till ämnet.
Jan
(som idag seglar med rulle, och trivs mycket bra med det)
> Tänker man stormfocksstorlek, så torde en konventionell stormfock ha
> lägre segelcentrum än en revad rullfock, också en fördel.
Absolut. På en rulle hamnar segelcentrum längre upp vilket ökar
krängningen då man kryssar. Å andra sidan, hur många kryssar i
storm ?
> Risken med att byta segel är förstås att bli bortspolad från fördäck
> eller bli genomblöt och nedkyld.
En annan risk är att man inte kan gå fram för att den som skulle
behöva stå till rors samtidigt ligger och sover. Om ständigt 2 man
måste vara vakna för att man ev. måste byta försegel blir det en
väldigt stor besättning som kommer att dricka mycket öl som man
då måste bunkra i förväg vilket ökar vikten vilket sänker farten.....
MVH, Johan
Lauri,
Det kanske är så att många inte tycker det är så viktigt att
trimma i alla lägen ?
Förresten, jag kom just på en liten finess med rullfock som
är väldigt bra att ha. Om den är så konstruerad att den rullar
in buken först (de flesta är det nuförtiden) kan man använda
detta till att trimma bukens storlek på ett sätt som är omöjligt
med ett konventionellt segel.
Du som gillar att trimma, varför inte prova en rulle ?
MVH, Johan
>Det kanske är så att många inte tycker det är så viktigt att
>trimma i alla lägen ?
Jag vet, de flesta av dom kör på motor genast när vinden vrider
mot, eller blir lite starkaker eller svagare.
>Förresten, jag kom just på en liten finess med rullfock som
>är väldigt bra att ha. Om den är så konstruerad att den rullar
>in buken först (de flesta är det nuförtiden) kan man använda
>detta till att trimma bukens storlek på ett sätt som är omöjligt
>med ett konventionellt segel.
Man kan justera bukens storlek med förstagspänning. De flesta rull-
fockarna har också en förtjocking vid förliken som gör det säkert
at den inte sitter i lättäre vindar, men do rullar man den ju in
och kör på motor.
>Du som gillar att trimma, varför inte prova en rulle ?
Jag gillar fullånga lattor i min försegel (självslående fock),
och har ingen behov att rulla den. Om vinden ökar så vill jag
ha en planare och tjockare segel. När du revar rullen till exempel
35 - 40% har du ingen segel mera, utan en vindpåse, och det mera
du revar de bukikare det blir, vad än du säger om at rullen drar
in buken först. Den funkar para för de få första varv. Jag har
seglat med båtar som har rullfock, och jag kan säga att det är
ingen ide att betala för rullen för just at förvara seglen.
- Lauri Tarkkonen
PS: Den som berättär hur saker kan go fel med en litsat försegel
om man har fel fall och en fel segel och att rullen är därför bättre
är lite löjlig. Om man på vilse sätter sina grejof fel, ska man inte
skylla grejorna utan sig själv.
Det finns också självslående fockar på rulle med fullånga lattor som man kan
använda halvt inrullade som självslående. Se:
http://w1.305.telia.com/~u30500026/boat/rullfock.html
Magnus Sterky
Jag vet, men jag är inte intresserad af vertikala fullånga lattor utan
jag har horisontala fullånga lattor. Elvström sails har redan flera år
kanske en årtionde haft en rullfock med verticala lattor, och den
hjälper i revninge, men jag kan inte försto farför man skall investera
tusentals euro/kronor i en rullfocksystem, som ger ingen nytta. Jag
har ingen som hälst problem i segelhanteringen. Fullånga horisontala
lattorna gör allt bätre vad VERTECH lovar i sin reklam, där gör dom
bara en kompromis för att kunna rulla segeln och får inte den bästa
ut av lattorna.
- Lauri Tarkkonen
Men bland fördelarna vill jag också nämna detta att man snabbt kan
minska segelytan t ex i en överraskande regnby, som dessutom snart går
över. Och att det är säkrare för gasten som ska hoppa iland att inte
riskera att halka på seglet på däck. Och att knaparna på fördäck alltid
är både synliga och åtkomliga och inte ligger under en massa segelduk.
Och att man, när man ska kliva ombord igen, kan ta tag i en rulle med
segel och inte ett vasst wajerförstag.
Den som gillar att segla ända in kan också ta ner storen först och sedan
gå in på endast rullgenuan. Eftersom den är mer flexibel är det lättare
att anpassa fart och segelyta till omständigheterna. Och man slipper
risken med den där kastvinden som oväntat tar tag i storseglet och
trycker upp båten på land eller närmaste granne innan man hinner göra
något...
Bland de hittills nämnda nackdelarna tycker jag detta med överraskande
kraftig vind (vid kaj eller på svaj) är det mest oroande. Dels kan
förstaget komma i självsvängning, vilket inte alls är trevligt, ovanpå
detta med vinden. Dels är det ett kraftigt vindfång på ett ställe där
man minst vill ha det, särskilt vid svajliggning.
Och, framför allt, om man vill ta ner seglet när det börjat blåsa så
måste man först rulla ut det! Vilket även gäller för den som trots allt
har ett mindre försegel att ta till när det blåser. För att kunna sätta
det (i förväg) måste han dels rulla ut det större seglet innan det kan
tas ned. Dels hissa det nya seglet innan det kan beslås (rullas in).
Båda dessa manövrar kan vara farliga och resultera i andra risker -
skador på både båt och manskap.
Sen har vi dessutom detta att hela rullsystemet väger en hel del och det
på en plats som är den mest ofördelaktiga, längst fram på stäven och
högt upp i masten...
Det skulle för resten vara intressant att veta hur mycket farten för
motor i kraftig motvind (kuling och uppåt) påverkas av en rullgenua med
kapell. En knop? Två knop? Tre knop? (ja, det beror förstås på
motor/propeller osv osv)
Det skulle också vara intressant att veta med hur mycket vikten borde
kompenseras. Knotan, en känd medarbare på Benns riggverkstad i Sthlm,
påstod att en vanlig vit lanterna, fastsatt på halva masthöjden på en
standardbåt (30-32 fot?) inkl fäste och kabel motsvarade 45 kg i
kölvikt. Säkert kan någon här i mötet verifiera sanningshalten.
Men, som sagt. Rullgenuan är här för att stanna. Någon uttryckte det så
här: Ingen som har prövat på rullgenua har gått tillbaka till vanlig...
I Sthlms skärgård var det för två år sedan ca 50 procent i naturhamnarna
som hade rullsystem. Sommaren 2001 (salig i åminnelse) fick jag
intrycket att det var 75 procent...
/anders
Göran wrote:
>
>
> Johan!
>
>
> Läs gärna vad den framstående båtkonstruktören Lars-Olof Norlin
> skriver om rullfocksystem på www.sxk/teknik...
>
> Hälsningar
> Göran
Den här URL:en är bättre:
http://www.sxk.se/tekniska/btf/rigg/rirullf.htm
/anders
Göran wrote:
>
> Johan!
>
>
> Läs gärna vad den framstående båtkonstruktören Lars-Olof Norlin
> skriver om rullfocksystem på www.sxk/teknik...
>
> Hälsningar
> Göran
Mycket intressant att Norlin har gått på en blåsning. Så här skriver han:
"De nyare spirorna har oftast två likrännor så att man kan sätta ett
annat segel innan det tidigare tas ner."
Det där går inte eftersom såväl hals- som fallsvirveln är gemensam.
Möjligtvis kan du halsa det nya seglet parallellt med det gamla. Men du
kan inte få ner fallsvirveln för att kunna hissa det nya seglet utan att
först ta ner det gamla...!
Orsaken till att förstagsprofilen (av Norlin märkligt nog kallad spiran)
har två likrännor är i stället att man kan hissa två (utrullade) segel
på långa undanvindsbogar (segla psalmbok) om de antingen har lika långa
förlik eller att man kan kompensera för olika liklängd.
Vid kappsegling kan man dessutom (på vissa system) ta bort rullen
nedtill och sänka ned fallsvirveln till däck. På så sätt kan man använda
profilen på det sätt som Norlin beskriver. Märkligt att han har kunnat
missuppfatta detta och att ingen har rättat honom...
Anders,
Det två spåren är i första hand till för de som vill kappsegla. Att
"segla psalmbok" på det vis som du föreslår skulle jag bestämt avråda
ifrån. Gör man det riskerar man att förstöra båda seglen. Profilen
kommer då att skava mot tejpen eftersom profilen inte kan rotera.
(jag har själv provat !)
MVH, Johan
Jag har aldrig varit ute i storm, men min övverriggade Aloha 30 tycker
om dubbelrevad stor plus kryssfock redan från 15 m/s. Med enbart
dubbelrevad stor stampar hon på stället, men stormfocken stabiliserar
ekipaget och man kommer t.o.m. framåt. För nästa sommar har jag låtit
installera ett tredje rev, för dubbelrevad stor är fortfarande en ganska
stor lapp. Jag får bara brist på utrymme för linor...
>> Risken med att byta segel är förstås att bli bortspolad från fördäck
>> eller bli genomblöt och nedkyld.
>
> En annan risk är att man inte kan gå fram för att den som skulle
> behöva stå till rors samtidigt ligger och sover. Om ständigt 2 man
> måste vara vakna för att man ev. måste byta försegel blir det en
> väldigt stor besättning som kommer att dricka mycket öl som man
> då måste bunkra i förväg vilket ökar vikten vilket sänker farten.....
Hehe.
Dels använder jag autopiloten i sådana fall. Jag har seglat en del ensam
och reva är inget problem alls. Förresten balanserar hon på bidevind
korta stunder med låst roder också, så autopiloten behövs inte nödvändigtvis.
Med min förra båt, en H-båt, använde jag t.o.m. spinnaker ensam, men det
gör jag helst inte med Alohan.
Jag tror förresten att jag skall montera ett nät på mantåget för nästa
säsong, så seglen hålls inombords ännu bättre när de kommer ner. Finns
det kontraindikationer mot nät?
Dag Stenberg
Jag läste (troligen i "Hårt väder till sjöss") att det för sådana
eventualiteter är bäst att ha ett monterbart extra förstag för
stormfocken. Alltså fast montage upptill och flyttbart nertill.
Att även inrullad rullfock har ett stort vindfång (och högt upp) är
obehagligt när man egentligen vill minska segenytan. Folk brukar ju ta
ner storen i storm och t.o.m. lägga ner bommen för att det inte
skall fånga vind, som surrat storsegel på bom ju annars gör. Jag har en
gång slörat in i en hamn litet helsikes fort med H-båt för bara spirorna...
Dag Stenberg
> Jag tror förresten att jag skall montera ett nät på mantåget för nästa
> säsong, så seglen hålls inombords ännu bättre när de kommer ner. Finns
> det kontraindikationer mot nät?
Jag rekommenderar att du snörar ett sick-sack mönster av flagglina istället.
Om någon vill sitta på relingen blir det litet omöjligt med nät. Dessutom är
det snart när omöjligt att räckas ner till vattenytan med nät. Jag är inte
riktigt säker men har för mig att vårt glesa linbaserade nät går från var
tredje eller var fjärde hål i relingslisten.
För att inte tala om hur dj-ligt det är att trä ett nät genom samtliga
mantågsvajrar samt sedan snöra fast det i relingslisten. Ett lin-nät drar
man på en halvtimme.
Och så ser ju inte nätet så där värst vackert ut, det framhäver "staketbåts-
imagen" ganska bra medan ett lin-nät inte syns på någon meters avstånd.
På följande bild syns vårt lin-nät någorlunda (klicka på bilden för ännu
större förstoring (1.5 MB));
http://www.fe83.org/gallery/view_photo.php?set_albumName=album36&id=IMG_0960
--
A: Top Posters
Q: What is the most annoying thing on mailing lists?
http://www.fe83.org
Harald H Hannelius | harald (At) iki (dot) fi | GSM +358 50 594 1020 (NEW)
> Det skulle också vara intressant att veta med hur mycket vikten borde
> kompenseras. Knotan, en känd medarbare på Benns riggverkstad i Sthlm,
> påstod att en vanlig vit lanterna, fastsatt på halva masthöjden på en
> standardbåt (30-32 fot?) inkl fäste och kabel motsvarade 45 kg i
> kölvikt. Säkert kan någon här i mötet verifiera sanningshalten.
-klipp--
> /anders
>
45 kilo låter mycket. Jag räknade på att lanternan hamande 8 m över
svägningscentrum och att den vägde 1 kg med kabel, (för enkelhetsskull lade
jag all vikt i lanternan). Med ett djupgående på två meter kompenserades
detta av fyra kg i botten på kölen.
Det är ju något förenkalde antaganden men för att komma uppi 45 kg måste
lanterna mm väga närmare 10 kg och dte tycker jag låter mycket.
/Zeb
> Det två spåren är i första hand till för de som vill kappsegla. Att
> "segla psalmbok" på det vis som du föreslår skulle jag bestämt avråda
> ifrån. Gör man det riskerar man att förstöra båda seglen. Profilen
> kommer då att skava mot tejpen eftersom profilen inte kan rotera.
> (jag har själv provat !)
>
> MVH, Johan
Hej
Gäller detta ävenom du hissar det andra seglet utan attanvända swirveln
utan använder ett extra fall?
/Zeb
Det är vad jag har nu.
> Om någon vill sitta på relingen blir det litet omöjligt med nät. Dessutom är
> det snart när omöjligt att räckas ner till vattenytan med nät.
Hm, behovet har inte förekommit, men kanske man bli uppmärksam på det om
man har nätet där.
> Och så ser ju inte nätet så där värst vackert ut, det framhäver "staketbåts-
> imagen" ganska bra medan ett lin-nät inte syns på någon meters avstånd.
Där kan du ha en poäng - skönhet framom livet.
Dag Stenberg
Tufft i kylan!
Här är mitt, tyvärr inte i tillräcklig förstoring:
http://www.helsinki.fi/~stenberg/minerva/seg-3.jpg
http://www.helsinki.fi/~stenberg/minerva/after_sail.jpg
Gummilinorna är hakade i mantågets övre vajer med nylonhakar. Då kan jag
ta loss en och binda focken till mantåget, ytterst praktiskt. Också om
jag skulle göra nät skulle jag hålla kvar ett antal gummilinor på
insidan för detta ändamål.
Dag Stenberg
Behöver jag förklara att det gäller när focken tas ner och jag säkrar
den med 2-3 gummilinor? Också praktiskt om man har fock och genua framme
samtidigt och växlar mellan dem. För det senare fallet har jag bundit
ris till egen rygg genom att byta ut den dubbelspåriga plastrännan till
bronshakar, så jag blir tvungen att haka loss den ena för att kunna haka
fast den andra. Jag har ännu inte skaffat en sådan där byteskasett som
man lär kunna haka i ett segels alla hakar med på en gång. Två förstag
på 5 cm avstånd från varandra vore kanske fint.
Dag Stenberg
<clip>
> bronshakar, så jag blir tvungen att haka loss den ena för att kunna haka
> fast den andra. Jag har ännu inte skaffat en sådan där byteskasett som
Inte för att nu försöka "lära farsan.." men vi brukar haka fast det nya
seglet före halning av det gamla, vi hakar det mellan det hissade seglets
nedersta pistolhakar. Det försnabbar litet segelbytet men man måste ju
tyvärr haka loss det gamla seglet förrän det nya kan hissas.
> man lär kunna haka i ett segels alla hakar med på en gång. Två förstag
> på 5 cm avstånd från varandra vore kanske fint.
Om man kunde spänna upp dem tillräckligt ja...
Den fullständiga sanningen är att det är exakt så där jag gör. Jag uttryckte
mig visst litet oklart. Borde ha varit: "haka loss den ena för att kunna hissa
den andra".
>> man lär kunna haka i ett segels alla hakar med på en gång. Två förstag
>> på 5 cm avstånd från varandra vore kanske fint.
>
> Om man kunde spänna upp dem tillräckligt ja...
Jaja, spänningen i varje blir ju bara hälften, så de flaggar förstås.
Eller river lös övre vanten från röstjärnen...
Dag Stenberg
Jag vet inte om du provat att segla med vertikala lattor? Det har ju jag.
Och jag tycker att det funkar jättebra. Rullsystemet satt på min båt då jag
köpte den, utom att det var fel längd på förstaget. Och jag har provat och
det fungerar faktiskt att kryssa självskotat i hård vind med halvt inrullad
självskotande fock, delvis för det angivna sättet att ha ett extra skotblock
i skothornet som håller ned detta. En annan situation där jag tror att
vertilaka lattor är överlägset, är att även utan vind kan man genom att luta
båten lite få lattorna att falla ut åt lä så att man får en vingprofil med
en spalt mot storseglet. Jag har sett på självskotande fockar med
genomgående lattor att de (av de jag sett) i låg vindstyrka får en väldigt
dålig vingprofil, för lattorna ställer sig alltför raka då.
Men gemensamt för självskotande fockar oavsett lattypen är nog att det är
fantastiskt vilken fart man får i frisk vind med att skota med vanligt skot
till relingslisten, och att detta skot även är bra på plattläns med saxade
segel. Skotvinkeln blir ju för liten med bara självskotet så segelt slår
mellan lä och lovart då.
Ja. Problemet är att förstagsprofilen inte kan vrida sig så
att tejpen längs förliket på seglet hamnar rätt i spåret.
Kanten på spåret skaver mot tejpen. De två seglen drar ju ungefär
lika hårt åt var sitt håll så profilen kommer att peka rakt framåt.
Med bara ett segel ställer profilen in sig så att tejpen hittar
ut ur rännan utan att skava mot kanten.
MVH, Johan
>>>Risken med att byta segel är förstås att bli bortspolad från fördäck
>>>eller bli genomblöt och nedkyld.
>>
>>En annan risk är att man inte kan gå fram för att den som skulle
>>behöva stå till rors samtidigt ligger och sover. Om ständigt 2 man
>>måste vara vakna för att man ev. måste byta försegel blir det en
>>väldigt stor besättning som kommer att dricka mycket öl som man
>>då måste bunkra i förväg vilket ökar vikten vilket sänker farten.....
>
>
> Hehe.
> Dels använder jag autopiloten i sådana fall. Jag har seglat en del ensam
> och reva är inget problem alls. Förresten balanserar hon på bidevind
> korta stunder med låst roder också, så autopiloten behövs inte nödvändigtvis.
> Med min förra båt, en H-båt, använde jag t.o.m. spinnaker ensam, men det
> gör jag helst inte med Alohan.
>
> Jag tror förresten att jag skall montera ett nät på mantåget för nästa
> säsong, så seglen hålls inombords ännu bättre när de kommer ner. Finns
> det kontraindikationer mot nät?
>
> Dag Stenberg
Dag,
Det var inte bara ett skämt. Vad jag menar är att på långsegling
med liten besättning är det oftast bara en person vaken på nätterna.
Dom andra ligger och sover. Att ensam gå upp på fördäck mitt i natten
kanske i dåligt väder och lita på att autopiloten inte får fnatt när
man plötsligt tar ner ett segel (och ändrar segelbalansen) känns inte
bra. Då rullar jag hellre in ett par varv på rullen. Dessutom slipper
jag väcka resten av besättningen med segelfladder och tramp på däck.
MVH, Johan
Skämtet var väl det där med ölbunkring, eller hur?
Jag är helt klar över att din erfarenhet till sjöss vida övergår min egen.
Dessutom har jag ganska sällan seglat genom natten. När det blivit min
törn har jag nästan alltid hittat båten ur trim eftersom jag brukar vara
den enda trimgalna.
Autopilot tror jag förresten inte är rätt verktyg för långsegling,
det skall hellre vara vindroder. Det råkar sig bara så att jag inte
skaffat vindroder (inte ännu och kanske aldrig till den här båten). Fast
hittills har autopiloten aldrig fått fnatt vid revning (eftersom det ju
rör sig om bidevind och korta stunder).
Vi har kojerna akterut så fördäcksjobb stör inte lika mycket.
Rullfock kanske vara är en tidsfråga i vårt fall, men jag föredrar
alltid enkla mekaniska konstruktioner. (Som kompass, fast jag gärna har
GPS för kritiska situationer).
Dag Stenberg
Johan Kjellander wrote:
> Anders Egerö wrote:
>
>
> Anders,
>
> Det två spåren är i första hand till för de som vill kappsegla. Att
> "segla psalmbok" på det vis som du föreslår skulle jag bestämt avråda
> ifrån. Gör man det riskerar man att förstöra båda seglen. Profilen
> kommer då att skava mot tejpen eftersom profilen inte kan rotera.
> (jag har själv provat !)
>
> MVH, Johan
>
Tack för tipset! Jag har inte provat, men det låter bestickande. Hur gör
alla de som seglar västerut från Kanarieholmarna när de vill spira två
försegel? Men de har kanske inte profil?
Skaffar ett "unisegel" (dubbelwinge) Jag hade en sådant segel på min förra
båt. Det var en dubbel genua i spinnakerduk som man fälde ut och spirade i
lovart. det blev nästan samma segelyta som en spinacker och kunde hanteras
utan vidare av en man. Jag hissade det på ett extra förstag utanför
rullfocken. Nu är den båten såld och jag kommer att sakna det seglet.
Fredrik
Antar att det var en gliring till mig det. Jag trodde väl att följande
kommentar i mitt inlägg just förklarade min inställning:
"Jan Akalla" <aka...@uniweb.se> skrev i meddelandet
news:avv22...@enews3.newsguy.com...
> Nu var detta inlägg givetvis inte ett försök att argumentera för att välja
> rullförsegel för att undvika problem med traditionella försegel, mer
> en liten anekdot med viss beröring till ämnet.
Men men, det går väl inte vara nog övertydlig. Jag har inte rulle på
nuvarande båt för att slippa eventuella problem med litsade försegel,
utan för den bekvämligheten som rullen ger mig, och för att det
passar min form av segling.
Däremot är det så att precis som med rullar som med annat teknik,
så påverkas felriskerna av hur utrustningen monteras, och hur den
sköts/utnyttjas. En del (många?) problem som uppstått med rullar
har ju kunnat hänföras till felaktig montering, något som också tas
upp till viss del i inlägget på SXK.se som refererats tidigare i
tråden. Jag vill också minnas en separat artikel, antingen i Segling
eller PXTR för något/några år sedan just om behovet av en
linförare för fallet så inte fallet lindas runt förstaget. Uppenbarligen
fanns det många rullar monterade utan denna viktiga funktion, då
det ansågs värt att ägna en artikel enbart åt detta.
Så, jag är nöjd med min rulle, och ångrar inte att jag köpte en
båt med den bekvämligheten. Så vitt jag har kunnat erfara är den
korrekt monterad på min båt, och än så länge har jag inte upplevt
några problem. Jag försöker givetvis kontrollera den regelbundet
för att förhoppningsvis upptäcka brister innan det leder till problem.
På motsvarande sätt hoppas jag att alla som seglar med "enkla"
litsade segel kontrollerar sin funktion, och inte förutsätter att
frånvaron av rulle innebär frånvaron av eventuella problem vad
gäller försegelhantering.
Så, jag vill inte utnyttja min erfarenhet för att argumentera för
att ni alla skall byta till rulle, enbart dela med mig av den, vilket
förhoppningsvis ger någon läsare antingen ett gott skratt över
klantiga nybörjare med sin första båt, eller en liten tanke över
något extra att fundera på som kan gå snett om inte allt är som
det borde. Jag lär mig nya saker, och får nya ideer från denna
grupp, och hoppas att det någon gång kan hända att jag
ger något tillbaka.
Jan
Anders,
Om man inte har profil är det ju bara att knäppa på två segel
på förstaget på vanligt vis. Det är inte helt ovanligt med dubbla
förstag bland långfärdsbåtar utomlands. Då blir det ju också
enkelt. Antingen sitter de två förstagen bredvid varandra c:a
5-10 cm isär eller också har man ett yttre och ett inre förstag.
En annan möjlighet är att sätta segel nr:2 flygande.
Funkar bra i lätta vindar.
Själv föredrar jag ett försegel + stor som låsts med preventergaj.
Det är lättare att ta sig ur en sådan segelsättning om vädret
skiftar hastigt, tex. i samband med en squall (kraftig regnskur,
inte ovanligt vid atlantpassage) då vinden vrider 180 grader.
Med 2 spirade försegel är det mer jobb att få ner dom.
1997 seglade vi längs Afrikas nordkust från Tunisien till
Spanien, c:a 600 sjömil. Vi hade plattläns nästan hela vägen,
spirade ut rullfocken på ena sidan och storen på andra
sidan med preventer, ställde in autopiloten och rörde ingenting
på 4 dygn ! Farten pendlade mellan som mest 12 knop eller mer
på dagen och 3-4 knop på natten. En helt fantastisk segling.
För att inte dega ihop totalt roade jag mig förstås med att
ta lite solhöjder då och då. Först efter 4 dygn ansåg jag det
nödvändigt att ändra kursen något. På 5:e dygnet spikade vi
inloppet till Cartagena. Segling är underbart !
MVH, Johan
Nackdelen med två förstag är att man får svåra att sträcka upp båda
tillräckligt vilket gör att båda saggar på kryssen eller så saggar det ena
och pistolhakarna hakar i varandra då seglet ska upp eller ner.
>
> En annan möjlighet är att sätta segel nr:2 flygande.
> Funkar bra i lätta vindar.
Ja möjligen i lätta vindar. Det är inte roligt att hantera en lös blöt genua
på ett gungande däck.
> Själv föredrar jag ett försegel + stor som låsts med preventergaj.
> Det är lättare att ta sig ur en sådan segelsättning om vädret
> skiftar hastigt, tex. i samband med en squall (kraftig regnskur,
> inte ovanligt vid atlantpassage) då vinden vrider 180 grader.
> Med 2 spirade försegel är det mer jobb att få ner dom.
Med mitt försegel som jag skrev om i tidigare inlägg, behövde man bara dra
lovartsskotet runt förstaget och skota i lä så hade man halverat segelytan.
Appropå preventer, så är min uppfattning att största risken att knäcka bomen
är då man doppar bomnocken i havet med en preventer fäst på mitten av
bommen. Har man tänkt sig ut på haven bör man sätta revhornen lite högre i
akterkant på storen för att få bomnocken att lyfta när man revar.
Fredrik
Jag skulle inte själv välja denna ide', bla. annat pga. det du säger
men man ser den då och då, kanske främst på hemmabyggen av olika
slag och kryssar man inte så ofta så spelar det ju inte så stor
roll hur sträckta förstagen är.
>>Själv föredrar jag ett försegel + stor som låsts med preventergaj.
>>Det är lättare att ta sig ur en sådan segelsättning om vädret
>>skiftar hastigt, tex. i samband med en squall (kraftig regnskur,
>>inte ovanligt vid atlantpassage) då vinden vrider 180 grader.
>>Med 2 spirade försegel är det mer jobb att få ner dom.
>
>
> Med mitt försegel som jag skrev om i tidigare inlägg, behövde man bara dra
> lovartsskotet runt förstaget och skota i lä så hade man halverat segelytan.
Framlidne Olle Ljungström (pappa till ljungströmbåtarna) konstruerade
för länge sedan en rigg bestående av en ostagad mast utan bom längst
fram i fören på båten och ett segel av det slag som du nämner rullat
runt masten. En gamla tiders rullmast alltså, fast ostagad och
längst fram i fören. På läns använde man båda seglen, ett åt var sitt
håll. På kryss la man ihop dom till ett segel. Revning skedde genom att
man roterade hela masten (via linor till sittbrunn) och på så sätt
rullade upp en del av seglet.
En modern efterkommande var Guy-Christer Lönngren (Gylinebåtarna mm.)
som i början av 80-talet byggde ett antal Guylinebåtar med denna rigg
fast med moderna material. Guy provade också att kombinera den med en
bom som då av naturliga skäl blev MYCKET lång !
> Appropå preventer, så är min uppfattning att största risken att
knäcka > bomen
> är då man doppar bomnocken i havet med en preventer fäst på mitten av
> bommen. Har man tänkt sig ut på haven bör man sätta revhornen lite
> högre i
> akterkant på storen för att få bomnocken att lyfta när man revar.
Bra ide'. Det är mycket som skiljer en bra långfärdsbåt från en båt
avsedd för kortare seglingar på skyddade vatten eller en båt avsedd för
kappsegling. När det gäller rev i storen är min uppfattning att man
behöver minst 3 rev. Jag tycker inte det är fel att ha en något
överriggad båt (detta har man ju nytta av i lätta vindar) men då är
det viktigt att man snabbt och enkelt kan reva. Har man då 3 rev kan
det första vara ganska litet (man kommer att använda det ofta,
kanske från 5-6 m/s på kryss). 2:an bör vara större medan 3:an bör ta
ner seglet till mindre än halva storleken, kanske bara 30%.
Min uppfattning om den ideala riggen är nog en masthead med 3 snabbrev
i storen samt självslående fock på rulle. Inga andra segel. Stor och
fock bör tillsammans vara så stora att de funkar även i lätta vindar.
En spirbom behöver man också. Upp till 5 m/s seglar man med fullt
ställ på alla bogar. Över 5 m/s på kryss får man reva. På andra
bogar kan man fortsätta med fullt ställ ett tag till. Fördelen
med denna rigg är att den blir mycket lätt att hantera. Det behövs
praktiskt taget aldrig mer än en person. Undantaget är på
plattläns då man vill spira ut focken med spirbommen, någon
måste då gå fram på däck och sätta spirbommen. Den är också
billig. Det behövs bara 2 segel, 2 skot och en winch.
På längre seglingar tycker jag det är det viktigt att båten kan
seglas av en enda person. På kortare seglingar har det förstås
ingen betydelse eftersom man ju inte har behov av att dela in dygnet
i vakter och ta hänsysn till besättningens behov av sömn.
MVH, Johan
Ett sätt att minska problemet vid kryss kunde vara att slacka på det
ena förstaget. Det som inte används. Vid de få tillfällen båda behövs
kan man spänna upp det igen.
Jarmo
Min upfattning är att man bör ha ett större försegel (ex. gennacker) för att
kunna hålla farten uppe i lättare vindar. Har man strumpa kan man sköta
seglet på en man. Det går också att minska storseglet ordentligt och få
bättre balans på en slör i hög sjö med större försegel och på så sätt
avlasta Vindrodret/rorsman man minskar även risken att knäcka bommen i
havet.
Jag har också den uppfattningen att man bör kunna kompletera rullfocken med
en stormfock, då en revad rullgenua sitter aldeles för högt upp på förstaget
och kommer att stå och pumpa på en hård kryss i öppet vatten, vilket
utsätter riggen för onödig krafter. Jag kopplade stormfocken i däck bakom
ankarwinchen på min förra båt, och hissade den lösfotad (virelik)med
Spinnakerbomsupphalet (vire) och fick på så sätt ett extra babystag som
tillsammans med en revad stor avlastade undervanten, då dessa utsätts för
stora krafter i sjön.
En spirbom kan aldrig bli för lång för att man ska kunna spira upp en genua
i lovart på en slör (och på så sätt kunna skära lite från plattlänsen) och
bör därför kompleteras med en kortare bom (en justerbar bom blir klen).
En viktig funktion som preventer/bomlås har är att låsa bommen för att inte
riskera att skada besättningen när den svänger fram och tillbaka då båten
rullar i gammal sjö och vinden är så svag att den inte förmår hålla bommen
på plats i lä. Om man seglar halvind/bidevind fungerar det endast att fästa
preventern mitt på bommen.
Fredrik