Om batteriet är helt tomt tar det c:a 75/6 * 1.2 timmar.
Man måste alltså pyttsa i lite mer än vad som blir lagrat.
Resten blir värme.
Exemplet ovan är dock synnerligen superteoretiskt. Att tömma
ett vanligt 75 Ah bilbatteri helt är det samma som att förstöra
det och de flesta laddare minskar dessutom laddströmmen när
batteriet börjar bli fullt och då går det långsammare.
Behöver du 75 Ah kapacitet bör du ha det dubbla i batterier och
bara tömma dom till hälften eller skaffa riktiga djupurladdnings-
batterier som är gjorda för cyklisk drift, tex. Sonnenschein. Det
finns många andra.
Innan du bestämmer dig för laddare skall du bestämma dig för
vilka batterier du tänker satsa på. Vissa batterier tål inte
snabbladdning medan vanliga bilbatterier tål det bättre.
Hur du än gör låter 6A som en väldigt liten laddare.
Återkom gärna med mer detaljer om vad du har tänkt dig.
Hälsningar
--
Johan Kjellander, Microform AB
http://www.varkon.com (VARKON/English)
http://www.microform.se/toan (Sailing/Swedish)
Ett problem med en vanlig batteriladdare är att den börjar att ladda med 6A,
för att sedan sjunka i ieffekt allteftersom batteriet börjar bli fullt. Jag
har provat att använda ett elverk att ladda med, vilken laddar med 15A
kontinuerligt. På så vis kan man ladda väldigt fort. Det gäller att se upp
så man inte överladdar batterierna dock. Elverket har jag dock numera slängt
ut pga dess vikt...
Ett alternativ till batteriladdare kanske kan vara solpaneler. Numera finns
ju riktigt små paneler, som ger ca 3A vid fint väder och som tål att klivas
på. Med denna typ av laddning är ju batteriet alltid fulladdat när man skall
ge sig ut med båten nästa gång.
/Fredrik
Valet av batteriladdare beror på hur mycket som skall laddas, och bygger
därför på någon form av el-kalkyl. Långfärds IF-båten s/y Ellen har två
batterier ombord, men å andra sidan ingen inombordsmotor som laddar.
Om man vill ha landström som komplement till laddning via
inombordsmotorn, så bygger antagandet på att man inte vill eller kan
köra tillräckligt på motor för at hålla batterierna fräscha.
I vårt fall har vi ingen motorladdning alls, men vi har ändå ställt oss
frågan om landströmmen ska kompletteras med vindsnurra eller solceller.
Elkalkylen borde bygga på följande resomémang. Hur pass ofta kommer man
till en hamn med laddningsmöjligheter? Laddningen borde då klaras på ett
enda nattuppehåll. Hur ser förbrukningen ut under "mellantiden" mellan
laddningarna. (Det är här andra strömkällor som generator och
vindsnurror kommer in).
För vår del kom vi fram till att det inte lönade sig att ha allehanda
strömkällor, förutom landströmmen. Det var bättre at "lagra" el i form
av fler batterier. Våra två batterier för förbrukningsel klarar sig
utmärkt på 10-13 amp laddare.
Vad som är viktigt är att ha en programladdare, inte en vanlig
bilbatteriladdare. Typiskt för de anpassade båtladdarna är att
laddningsströmmen varierar beroende på batteriets kondition och
laddström. En sådan laddare är väl värda sina pengar, men man måste
nästan gå in i bruksanvisningen för att kolla kapåaciteten, eftersom de
inte laddar med konstant styrka. Under inledningsfasen laddar de dock
med "märkstyrkan", tec 10 amp.
Om kalkylen då?
Det finns ett fåtal saker som slukar ström. Se upp med strömförbrukare
som är på gång under lång tid. De kritiska prylarna kan vara:
lanternor (jojo, på de flesta båtar är det det största problemet)
kylskåp (om man nu har sådan lyx)
autopilot
(däremot inte ruffbelysning, eftersom den är igång under en kortare tid,
och inte VHF efterso den endast drar mycket vid sändning)
I vårt fall kalkylerade vi att vi skulle klara två nätter med lanternor
innan vi hittade landström. Hade vi satt ribban högre skulle kanske tre
batterier behövts, och en starkare laddare, eller också en vindsnurra
som laddade under gång, som komplement.
Ytterligare en synpunkt är "kvaliteten". Det kan t.ex vara så att viss
utrustning inte klarar stora strömfall. Ivårt fall får vi problem med
VHF:en om batterierna inte håller rätt volttal. Att köra batterierna i
botten är därför inte möjligt.Radion slås ut långt innan.
Tja någon formel blev det inte - däremot några goda råd om vad man ska
tänka på.
Mikael Branting
webmaster
långfärdsseglarsiten "ELLENnet"
www.ellennet.com
håkan fischer skrev:
Kopia av tidigare inlägg i detta ärende:
Det är korrekt att alla mätningar är temperaturberoende. Den vanliga
(normerade) temperaturen brukar därvid anges till 20 grader, och jag
hoppas
(och tror) att även för den "som inte har den detaljerade kunskapen och
förståelsen" så är detta bekant. Om inte så är siffran här.
Att automatiska strömreglerande laddare mestadels är överlägsna
EMK-reglerade är också sant. Den ursprungliga frågan gällde de spänningar
som förekommer i blybatteri-laddning, och där 13.8 är en ofta vald
regleringsspänning i t ex bilgeneratorer. Denna spänning är vald för att
ge
en säkerhetsmarginal till gasning ("kokning") som vid kontinuerlig
laddning
sänker elektrolytnivån. Denna säkerhetsmarginal behövs i bilar, och
fungerar bra där. Båtar har ofta också dessa regulatorer, men det blir
allt
vanligare med regulatorer som styr "bättre" och tar mer hänsyn till att
båtbatterier töms djupare och laddas hårdare.
Dessa generatorer är spänningsreglerade och ger en hög laddström som
gradvis avtar. Under kontrollerade förhållanden kan denna spänning ökas
till 14,2-14,4 V och då får man (genom att strömstyrkan ökar) en snabbare
laddning - men detta blir inte bra om batteriets egentemperatur är för
hög,
därför krävs temperaturmätning vid batteriet för att göra detta.
Sedan finns det laddare som strömregleras. De tidigaste elektroniska
laddarna var av denna typ. Här regleras laddströmmen och är i princip
konstant. Då kan man inte tilllåta den vara för hög, för när batteriet
blir
fulladdat skulle spänningen stiga över gasningsspänningen och batteriet
skulle kunna skads av för hög temperatur och "torrkokning", dvs att
elektrolytnivån sjunker. Dessa laddare har fördelen att vara effektivare
i
slutskedet, och lättare nå nära eller mycket nära max laddning. En vanlig
beteckning är husvagnsladdare eller elektronisk laddare - de kan kosta
runt
4-500 för en 5A modell.
De nyaste laddarna har båda dessa egenskaper och kan dessutom ett par
knep
till. De kan ladda i pulser, cykla laddningen i olika mönster, mäta
temperaturen och reglerar både strömstyrka samt spänning, avpassad till
vad
som är lämpligt. Det är en av förklaringarna till prisskillnaden mellan
en
20A garageladdare från Claes Ohlson och en 20A marinladdare - 1500 kr,
lätt...
Det är dock säkert att ett fulladdat batteri aldrig uppnår mer än 12.7 V
vilspänning vid 20 grader. Högre spänning visas bara en kortare tid,
medan
batteriet sas "sansar sig". Likaså visas lägre spänning om man tex
startat
motorn nyss , men batteriet återhämtar sig kvickt om det är i bra skick.
Det finns fällor här också, ett batteri med en skadad cell kan mycket väl
starta motorn bra, och visa 12.7 volt efter vila men kan givetvis aldrig
få
samma kapacitet som ett felfritt. Här ser man detta direkt vid
syraviktmätning, även om mätaren kostar 17.50...
Jag håller med om att det finns massor av åsikter och rena felaktigheter
som förekommer i såväl båthandböcker som press, men att på bästa sätt
sköta
om sina batterier är inte så svårt. En bra batteriladdare med automatik
är
vettigt, särskilt för fast installation, men även en kraftig "vanlig"
laddare duger - om man är beredd att slabba med syraviktmätning, eller
använder en digital voltmätare men då förstår vikten av att låta
batteriet
vila för mätningar som anger kvarvarande kapacitet. Att man lär känna
"sitt" batteri kan vara viktigt - varje installation är unik eftersom
batterier aldrig är riktigt lika.