Jag har en Fasanhona som blivit s� tam att hon valt att anv�nda min
trappa och altan p� v�g till redet ca 5 meter bort. Nu har en av ungarna
b�rjat trippa efter samma v�g och en f�rs�ker g�ra lite flyghopp
nedanf�r, resten g�r genom det h�ga gr�set. Jag r�knade till sju ungar
idag n�r dom gick �ver uppfarte, vet inte om det var alla.
Hannen har jag inte sett p� flera dagar, men gr�set och buskaget �r h�gt
och t�tt nu. Dessutom �r denna hannen tyst, vilket skiljer rej�lt fr�n
en del andra fasanhannar jag haft som g�ster h�r genom �ren. En tutade
n�stan dygnet runt f�r n�gra �r sedan.
�nderna har vant sig vid mig s� mycket att dom har reden framme vid mig
dom med, p� ett par platser en bit ifr�n fasanernas m�ng�riga
favoritplats. Jag har v�l en 50 meter till sj�n. Harar har jag ocks�,
�ven om ungarna inte b�rjat visa sig �nda fram vid d�rren �n. Trycker
v�l i det h�ga gr�set f�rmodar jag.
Skatorna s�tter sig p� r�cket och tittar in p� mig ibland, dom tycker
v�l att jag skall sl�nga upp n�got �tbart p� taket, som jag g�r
sporadiskt. Det h�rs skillnad n�r kr�korna landar med lite mer tyngd.
Eftersom den som eventuellt l�ser i denna grupp f�rmodligen �r
intresserade av djur och natur s� tyckte jag det kunde passa att posta
detta i denna gruppen.
Mvh
Mikael Forsberg
Låter underbart, ungefär som jag har det vid sommarstugen, men inga
fasaner och vi vaktar någre fiskjusbon mot äggtjuvar men det är över
nu, harar finns det gott om som sitter å tittar på mig. o på nätterna
när jag går bakom knuten, vill inte använda torrdasset till det lilla
behovet mer än nödvändigt, så känner jag mig ibland iakttagen och
vänder mig om o då sitter vår grävling o tittar på mig, men han ser
mig nog inte, de har ju dålig syn.
Förutom änder, så får vi besök av ett svanpar o deras ungar, men
dessvärre även kanadagäss men dem kör jag bort. Ibland idkar jag litet
tjuvskytte på dem också.
Här hemma i Kåbo var det gott om fasan förr, nu inga alls, det
skvallrades om att en granne upp mot stadsskogen snarade dem i all
tysthet. Igelkott, har en med ungar ibland som kommer varje kväll och
blir själ kattmaten, till Gandal Grås stora förtret.
Harar är vanliga i synnerhet hararna som brukar komma o stjäla
fågelmat som rämlat ner, på vintrarna de är inte rädda för vare sig
mig eller min hund.
Min son som är biltokig tycker att fasanerna låter som när någon
skorrar på växeln.
Anneli
Mvh
Mikael Forsberg