Strindberg var nazist!
Schillerinstitutet
och bildning tyckes vara masker på djuret, och dygden förställning. Det
högsta vi komma till är att dölja uselheten."
Strindberg 3 sept. 1904
AUGUST STRINDBERG
NATIONALSKALD ELLER NATIONALSOCIALIST?
Ur: Stoppa Knarket nr. 4 1990
Hämtat från EAP:s hemsida: http://www.nysol.se
Det svenska kulturetablissemanget satsar stort på Strindberg. Dramaten
sätter upp hans pjäser. Hans konst ställs ut. Ett Strindbergsmuseum har
upprättats i Stockholm. För några år sedan gjorde TV sin dittills dyraste
satsning - en såpopera i nio delar om Strindbergs liv. Forskarkrafter
arbetar på en "vetenskaplig" utgåva av hans samlade verk. På våra gymnasier
ägnar ungdomarna hela terminer åt att enbart läsa Strindberg på
svensklektionerna. Alla verkligt stora skalder som Sverige äger har trängts
undan av denne Strindberg. Förtjänar han denna uppmärksamhet? Den
chockerande sanningen om vem Strindberg egentligen var dokumenteras här av
Torbjörn Jerlerup.
Adolf Hitler hade omkring år 1909-10 kontakt med en organisation som hette
Nya Tempelriddarorden. Han träffade då också bevisligen vid minst ett
tillfälle dess ledare, den ondskefulle dr Jörg Lanz von Liebenfels, i Wien.
Flera historiska källor, t ex personer som kände Hitler under Wientiden,
menar att Adolf Hitler var medlem i organisationen och Hitler skrev själv i
"Mein Kampf" att den "antisemitiska" organisation som "väckte" honom var
Lanz von Liebenfels Tempelriddarorden . . .
Vad var det då som denna orden lärde ut? De hade åsikten att människorasen
"förfallit" under de senaste tiotusen åren, den enda resten av den forna
storheten som fanns kvar var "den rena ariska, nordtyska och nordiska
rasen". Nu gällde det, enligt Tempelriddarna, att föda fram en ny
"övermänniskoras", annars skulle "världen rasa samman".
Adolf Hitler kunde i deras tidning Ostara läsa hur man skulle lösa
"problemet". Lanz von Liebenfels förslag var att "avelsfarmer" skulle sättas
upp där övermänniskan skulle odlas fram. Vidare föreslog han att de
"mindervärdiga" raserna, d v s speciellt negrerna och judarna, skulle
utrotas genom utsvältning och tvångsarbete.
I enlighet med sin lära bedrev organisationen studier i frenologi och andra
ras-"vetenskapliga" ämnen; i tidningen Ostara fanns hela vetenskapliga
avhandlingar om olika rasers tåformer och beteende, t ex hur olika raser
enligt deras idéer sitter och står.
Dessa idéer kom senare Adolf Hitler att förvekliga i praktiken och
miljontals människor mördades i enlighet med Lanz von Liebenfels idéer.
Vad har nu detta med August Strindberg att göra, kan man fråga sig. Jo, han
var nämligen aktiv medlem i Nya Tempelriddarorden och han arbetade aktivt
för att sprida deras ideer! Strindberg brevväxlade med Lanz von Liebenfels
från ungefär år 1900 fram till sin död 1912. Han prenumererade också på
Ostara, som var organisationens medlemsblad. Adolf Hitler och August
Strindberg var medlemmar i Tempelriddarorden samtidigt, ca 1910!
Enligt Wilfred Daims bok "Der Mann, der Hitler die Ideen gab" har Lanz von
Liebenfels berättat att han träffade Strindberg i Österrike 1896 av en slump
på en krog. (Nu är det nog troligare att det var Strindbergs f d fru, Frida
von Uhl, samt svärmor - "de ockulta systrarna Uhl", som han kallade dem -
som förmedlade kontakten.) När sedan Strindberg åkte från Österrike behöll
han kontakten med Lanz von Liebenfels brevledes.
Endast ett av breven från Strindberg till Lanz von Liebenfels finns bevarat,
det citeras i W. Daims ovan nämnda bok:
"Jag sträckläste er bok och är förvånad. Om detta inte är Ijuset självt, så
förblir det dock en Ijuskälla. Jag har inte hört en sådan profetstämma sedan
'Rembrandt als Erzieher'. Var hälsad! / August Strindberg den 10 juli 1906."
Den bok som Strindberg uttryckte sig så beundrande om hette "Theozoologie"
och utgavs 1904. I de s k "Blå böckerna", som Strindberg skrev några år
efteråt, citeras verket ofta. Enligt "Theozoologie" fanns det ett paradis en
gång i tiden, där arierna, de blonda gudarna, härskade. Syndafallet kom
sedan att förstöra paradiset. Lanz von Liebenfels idé var att det var
kvinnona som förstörde paradiset genom att syssla med sodomi, d v s genom
att beblanda sig med djur (apor!). Resultatet blev att Tschandala,
djurmänniskorna, kom till. Djurmänniskor var enligt boken framför allt
judar, zigenare och de svarta. Kristus var enligt dessa ideer en förkunnare
av rashygien, men efter Kristus död kom kyrkan att "förjudas", av
undermänniskorna. Mot slutet av boken, under parollen "Rasen är Gud, Gud den
renade rasen", föreslår författaren att sterilisering, utsvältning,
fångläger samt likvidering skall användas mot ''undermänniskorna" . Det är
alltså dessa vanvettiga ideer som Strindber beundrade så mycket att han
flitigt citerar från Lanz von Liebenfels bok i sina "Blå böcker"!
Som tidigare nämnts prenumererad Strindberg på Ostara, Tempelriddarna
tidning. Här följer några exempel pa innehallet i dessa. Tidningarna finns
än idag att beskåda på Strindbergsmuseet i Stockholm eftersom Strindberg
behöll dem fram till sin död:
Ostara nr 48 1911: "Genesis eller Moses som antisemit, d v s som bekämpare
av apmänniskor och mörkhyade".
Ostara nr 10 1906: "Urmänniskan och rasfrågan i forntidens skrifter.
Rashistoriska dokument i urval".
Det var inte bara tidningar som Strindberg fick från Lanz von Liebenfels,
utan också bibelöversättningar, psalmsamlingar och korsband om "de
Ijushyades och mörkhyades köns- och kärleksliv". Efter Strindbergs död 1912
skrev Lanz von Liebenfels i Ostara: "Vidare har en av de vara anträtt vägen
till dödsriket. Efter långa, svåra lidanden avled August Strindberg den 14
maj klockan halv fem." Trettio år senare beordrade en annan av Lanz von
Liebenfels lärjungar att "den slutgiltiga lösningen" i rasfrågan skulle
inledas; mer än sju miljoner judar och zigenare mördades...
Strindbergs judehat
Strindbergs antisemitism har länge diskuterats; man brukar oftast säga att
Strindberg inte kan ha varit antisemitisk eftersom han hade judar som
vänner. Det är samma argument som man använder för att bortförklara
kompositören Richard Wagners anti-judiska skrifter och argumentet är
löjligt!
IJnder 1880-talet var Strindberg betraktad som Sveriges ledande antisemit.
Så här skrev t ex Frans Hodell i SöndagsNisse den 15 oktober 1882:
"Det är hr August Strindberg som ställt sig i täten för svenska
antisemiterna... Kommo så här om dagen 16 & 17 häftena av hr Strindbergs
stora verk 'Svenska folket', som bl.a. äfven afhandlar 'judarne' och deras
emancipation här i landet. Nu ställer sig hr S. helt och hållet på en
antisemitisk ståndpunkt. Judendomen är honom från början till slut en
förargelse och han målar densamma med de mörkaste färger".
Det är inte bara i "Svenska folket" som man finner uttryck för grov
antisemitism vid den här tidpunkten. I novellsamlingen "Det nya riket" finns
det beryktade kapitlet om den lömske "Juden Moses". Det kapitlet fick för
övrigt juden Edvard Brandes i Köpenhamn att bryta kontakterna med Strindberg
i tre år. Först den 16 december 1884 tog Strindberg "avstånd" från
antisemitismen genom artikeln "Mitt judehat". Han skrev där att han inte
hatade judar eftersom "min bäste vän härute är jude".
Men som så många gånger förr ljög Strindberg: han behöll sin halvt
judevänliga attityd utåt men angrep judarna i breven till vännerna. Sa här
skrev han t ex till Pehr Staaff den 13 januari 1885:
"Judarne hafva sjelfva lekt med elden genom att sprida och sälja
antisemitskrifter... Akta ni er för judarne! Tänk: Rubenson! Den värsta
djefla ring- och reaktionsskurk! Och tala om judeförföljelser! Del är deras
taktik. 'Förföljda' genast bara man upphör att kyssa dem i arschelet!
Aristokratiskt satansfölje!"
Till brodern Axel skrev han 1887:
"Om du hade en aning om hvilket nät af judar är spunnet kring hela Europa...
Man blir rädd när man läser det."
Nu skriver man att Strindberg inte var judehatare efter 1880-talet eftersom
han hade nära kontakt med personer som var judar. Men nu fanns det, hur
otroligt det än kan låta, också judar som var antisemitiska till sin
hållning, som hatade allt det som den judisk-kristna traditionen stod för.
Bröderna Brandes i Köpenhamn är ett exempel på det. Men som sagt blev
Strindberg ibland så galen att till och med dessa garvade bröder fick nog av
honom.
Strindbergs kontakter med de rabiata antisemiterna i Nya Tempelriddarorden
och hans attacker på den politiskt och religiöst förföljde juden Dreyfus i
Frankrike är också tecken på antisemitism, och det efter 1880-talet!
Dreyfusaffären utspelade sig under 1890-talet.
Nietzscheanska fantasier
Ar 1887-88 beslöt bröderna Brandes i Danmark att försöka göra sin tyske vän
Friedrich Nietzsche berömd för att på det sättet påverka världen åt det håll
de ville, mot en kall nazistisk övermänniskovärld. Georg Brandes inledde
sina föreläsningar om honom på Köpenhamns universitet, och Nietzsches namn
spreds snabbt över hela Europa.
I Sverige var det August Strindberg och författarkollegan Ola Hansson som
bildade den första exklusiva kretsen som arbetade för att sprida ideerna om
det nazistiska övermänniskosamhället. I Norge hette "profeten" Jonas Lie.
Dessa personer hade redan ideer om en nazistliknande samhälle innan de
stötte på Nietzsches ideer, och kom att använda Nietzsches ideer som ett
redskap för att uppnå sitt drömsamhälle.
Vilka var då Nietzsches ideer? Jo, Nietzsche, liksom de andra i den
förnazistiska rörelsen, ville upphäva människans universella roll och
ersätta universaliteten med en strikt individualitet.
Enligt den urgamla judisk-kristna traditionen existerar människan både som
en del av människosläktet som en helhet (i nuet, framtiden och forntiden)
och som en kreativ, tänkande individ. Utifrån denna syn på människan måste
den enskilda människan ta ansvar för sina handlingar och göra gott, eftersom
varje sak som hon gör eller inte gör påverkar mänskligheten i nuet och i
framtiden.
Tvärtemot denna tradition såg Nietzsche människan som enbart en individ.
Detta för med sig att man får en värld som styrs enbart av "den starkares
rätt". I en värld med bara individer betyder de svaga människorna ingenting
och "övermänniskan" betyder allt.
I en sådan värld existerar inte heller någon sanning utanför människorna,
utan sanningen reduceras till något som varje människa beslutar om. I en
värld på fem miljarder människor finns det alltså enligt dessa ideer fem
miljarder individuella sanningar där de starkaste personernas sanningsidé
styr. Övermänniskan beslutar om vad som är sant...
Helt i enlighet med detta ansåg Nietzsche att alla moralbegrepp i samhället
borde upplösas och att alla gamla värderingar borde omvärderas enligt
stridsropet "Allt är falskt! Allt är tillåtet!" Återigen kan man se att
Nietzsches åsikt var att det skulle vara upp till den enskilda individen att
besluta om vad som var rätt eller fel. Alla högre värden ville han riva
sönder, han gick till och med så langt att han hävdade att människan inte är
ansvarig för sitt liv och sina gärningar, ungefär som om livet var en
snuskig dröm och inget annat.
Själva kärnan i Nietzsches "filosofi" är hans angrepp på människans skapande
förnuft, iden att människan kan söka förstå och agera i enlighet med Guds
lagar. Detta är ett klart angrepp på den judiskkristna traditionen som
fastställer att människan inte är ett djur utan att hon står över djuren
genom sitt kreativa förnuft. Detta är alltså grunden till att Nietzsche
ansåg att Gud var död och att människan borde fira Guds begravning genom att
leva ut alla sina lustar: "Har jag gjort mig förstådd? Dionysos kontra den
korsfäste ! "
Strindberg höll med Nietzsche-givetvis. I hans begreppsvärld var det också
de starka viljorna som styrde. Dessutom ville Strindberg också avskaffa all
moral, men vad hade de mer gemensamt? Jo:
* Bägge hatade kvinnor.
* Bägge angrep press- och tankefriheten.
* Bägge hatade vetenskap och teknologi.
* Bägge var extrema tysklandshatare. De hatade den tyska tradition som
Beethoven, Schiller, bröderna Humboldt (bland andra) representerade. Denna
idé delade de faktiskt med Adolf Hitler som faktiskt i realiteten hatede
allt tyskt som inte var ondskefullt eller fult.
Viljan till makt
August Strindberg skrev redan 1886, d v s innan han stött på Nietzsches
idéer, om "arier" i förordet till "Fröken Julie". Men det var 1888, efter
Brandes föreläsningar, som hans hat mot "under människor" och hans ideer om
"vilja till makt" slog ut i full blom. I ett brev från 1880-talet skrev han:
"Och makternas avsikter? Människo-typens fullkomnande, framalstrandet av den
överlägsna människan, der Übermensch . "
Den 4 december 1888 skriver han Brandes:
"För mig står Nietzsche som bebådaren af Europas och kristendomens
undergång... kristendomen är mig ett bakslag i utvecklingen, de smås, de
uslas, kastraternas, qvinnornas, barnens och vildarnas religion, derför är
den i rak strid med var evolution som vill skydda den starke mot den dåliga
arten, och qvinnans framträngande nu synes mig vara symptom på släktets
regress och en konsekvens av kristendomen. Nietzsche är mig derför den
moderne anden som vågar predika den starkes, den klokes rätt, gentemot de
dumma, de små (demokraterna), och jag kan tänka den store andens lidanden
under de många smås våld under denna tid af allmän förkärrning och
fördumning. Och jag helsar i honom befriaren, och slutar såsom hans
katekumen mina bref till litterära vänner så: läs Nietzsche!"
I inledningen till novellen "De små" uttrycker Strindberg beundran för det
romerska slavimperiet:
"Med kristendomen börjar de smås guldalder. Att vara fattig, liten, svag,
vanskaplig blev en förtjänst; olyckan blef en källa till framgång... Rom som
genom sin tro på den starkares rätt hade blifvit en världsmakt, blef uppätet
af de små, och med romerska rättens upphävande infördes de svagas rätt."
Men hur var det med Strindbergs ideer efter att han blev "kristen", vilket
sägs ha inträffat 1896? Jo, Strindberg behöll alla sina rasideer, men med
den skillnaden att det nu var de kristna (eller, rätta sagt, de gnostiskt,
ockult kristna) som vhan såg som "övermänniskor". Därför citerade han
Nietzschesverk "Viljan till makt" i sina "Blå böcker", skrivna efter
"omvändelsen". Där utropar Strindberg:
"Jag är kristen! Det är: jag är adelsman, jag är överklass, jag är
vaccinerad, har gjort min värnplikt, är medborgare och myndig: Jag är en vit
man, jag har rent prästbetyg, jag är Übermensch ! "
Den som tycker att Strindbergs idéer lutar mot att vara ren satanism har
helt rätt - som vi skall se senare var Strindberg satanist. Men nu går vi
över till att titta på Strindbergs verk "Tschandala", om djurmänniskorna. .
.
Zigenarhat och övermänniskoideer
I novellen "Tschandala" fran 1888 blommar Strindbergs vansinniga rasideer
upp på allvar. Handlingen utspelar sig i Skåne under Karl Xl:s regering.
Huvud- personen, Törner, får besök av sin vän Bureus, som predikar den
starkares rätt att i kraft av sin intellektuella styrka styra, piska och
döda de mer "underlägsna" människorna. Törner tvivlar först på detta men
övertygas till sist. Strindbergs ideer om zigenarna Iyser igenom i Törners
tal om zigenaren: P Zigenaren är paria, "en ras av förnedrade, som borde
ligga underst såsom värmande och närande gödsel, för att arias adelsstam
skulle kunna skjuta upp och sätta blom vart hundrade år ..."
Sa skrev "socialdemokraten" Strindberg!
Till slut dödar Törner zigenaren, eftersom en så lågt stående varelse enligt
Strindberg inte förtjänade att leva! Berättelsen slutar med följande
efterskrift:
"Paria var död, och ariern hade segrat, segrat tack vare sitt vetande och
sin andliga överlägsenhet över den lägre rasen ..."
Det finns manga fler exempel pa att Strindberg för in sina för-nazistiska
ideer i sina verk. I "Fordringsägare" ar det Gustaf som motsvarar
övermänniskoidealet. I enaktaren "Paria" motsvarar x övermänniskan och Y
motsvarar den "usla" undermänniskan". I romanen "I havsbandet" från 1890
målar Strindberg upp den dekadente Axel Borg som en övermänniska. Man kan
också nämna Strindbergs "Hjärnornas kamp" som (enligt förordet) handlar om
hur man kuvar massorna.
Strindberg brevväxlade med Nietzsche under några år. I ett brev från 1888
skriver han:
"I alla händelser blir er storhet neddragen från det ögonblick ni blir läst
och förstådd och den älskeliga pöbeln börjar dua Er som en av de sina. Det
är bättre att ni bevarar den förnäma tillbakadragenheten och låter oss andra
10 000 högre stående, göra en hemlig resa till er helgedom, för att där ösa
av hjärtats lust. Tag vård av er och den esoteriska läran, så att den
bibehålles ren och oskärad och att den icke sprides utan de tillgivna
lärjungars förmedling i vilkas namn jag tecknar."
Den förste miljöpartisten!
Strindbergs beundrare inom massmediabranschen brukar jämföra Strindberg med
genierna Leibniz och Leonardo da Vinci genom att påstå att Strindberg var en
vetenskapsman. Tidsandan stinker verkligen! Han hatade nämligen all
vetenskap som inte var "framforskad" på ett mystiskt och ockult sätt.
Strindbergs ivriga intresse för alkemi, konsten att med hjälp av magi göra
guld, som var populär på medeltiden, är ett exempel på detta... Visserligen
blev Strindberg invald i franska Astronomiska sällskapet, men det bevisar
ingenting eftersom Strindbergs astronomiska ideer var helt sinnessjuka. Han
ansåg t ex att månen var en kvartsskiva som slungats ut från jorden och att
"gubben i månen" var USA som speglades på den blanka månytan. Han blev
invald i sällskapet efter att vid ett möte med astronomen Flammarion ha
framlagt teorierna om att jorden var omgiven av en ring, som Saturnus, och
att stjärnorna bara var hallucinationer.
Hur bedrev Strindberg sina "vetenskapliga" studier då? Jo, pa det sätt som
alla alkemister gjorde det, d v s pa ett ockult sätt med hjälp av slumpen.
Om Strindberg gick ute i staden och hittade en lapp med siffrorna ett och
sju på, sa gick han hem och använde "fyndet" i sina kemiska beräkningar och
försök. Om han drömde om något så kunde han använda det i sina "forskningar"
också. Helt sinnessjukt - inte vetenskapligt för fem öre!
Därför hatade Strindberg den traditionella vetenskapens hypotesskapande och
därför var han ingen vetenskapsman!
Därför var han ocksa Sveriges förste irrationelle "miljövän". Läs t ex vad
han skrev den 26 juni 1881 i ett brev:
"Jag tror endast på dumhetens och utbildningens gissel och på återfödelse
genom att återvända till naturen - förbjuda städer - bryta upp staten i små
socknar."
Med andra ord samma miljöpolitiska program som Kambodjas diktator Pol Pot
som utrotade miljontals människor i sitt krig mot de "hemska" städerna.
Ångbatar, järnvägar, kompasser och annan teknologi ansåg Strindberg genom
hela sitt liv vara styggelser - en gång blev han till och med så arg att han
dömde ut hela 1800-talet på grund av användningen av ångkraften! Han skrev
då att man hade "upptäckt att alla jordens skogar och stenkolsgruvor skola
vara uppbrända inom en icke avlägsen tid om angmaskinerna far fortfara."
Känns resonemanget igen fran dagens samhälle?
Strindberg var alltså "grön", liksom också nazismen var det. Hitler hatade
också modern vetenskap, det framgår av hans tal och skrifter. (Se Helga
ZeppLaRouche, "Das Hitler-Buch", Schillerinstitutet i Tyskland, 1984.)
Kvinnornas förkämpe eller kvinnohatare?
Det brukar heta att August Strindberg ville jämställa kvinnan med mannen
genom lika rösträtt, lika arvsrätt o s v, men hur sant är det? Visserligen
har han skrivit det vid några tillfällen, men om man söker sanningen inser
man att han hatade kvinnorna. Här följer några citat som bevisar att han
gjorde det!
"Jag vill anbefalla lagstiftarna att noga besinna konsekvenserna av att ge
medborgerliga rättigheter åt halvapor, lägre stående varelser, sjuka barn,
sjuka och galna tretton gånger om året vid tiden för menstruation,
fullkomligt vansinniga under resten av graviditeten... brottslingar,
kriminella, av instinkt elaka djur ..."
I förordet till "Giftas 2" skrev han:
"Finns det nagon så elak, småaktig, lumpen, hård, hjärtlös som kvinnan?"
Den person som feministerna i dag beundrar blev en gång jublande glad när
han läste i en dagstidning att tolv fabriksarbeterskor blivit innebrända,
detta eftersom det betydde tolv kvinnor mindre på jorden! Samme man har
skrivit att:
"Kvinnan ... erbjuder en stor del tecken som utmärka den europeiska
förbrytartypen eller den vanvettige."
Samme man bedrev kampanjer för att upplösa familjen och levde ett lössläppt
liv med horor, kanske till och med horor av båda könen.
Dekadans!
Strindberg var för prostitution. Enligt honom var kroppen till för att
brukas, "så ofta som möjligt". Därför levde han ett lössläppt liv bland
hororna. Här följer ett makabert exempel: Efter att ha slagit sin fru i
augusti 1887 berättar han:
"Retad ända in i genitalkörtlarna reste jag till Genéve och tog en läkare
med mig till en bordell. Avlade krafprovet - för övrigt ej första gången...
Undersökte min säd som befanns vara fruktsam och mättes i upprört tillstand
16 x 4 centimeter ..."
I ett brev till Pehr Staaff berättar han om en av honom själv utförd
"pittmönstring i vittnens närvaro klockan tre på sommarmorgonen bakom en
krog på Djurgarden med en hora."
I borjan på 1890-talet var Strindberg med i den dekadenta innekretsen i
Berlin, den s k "Zum schwarzen Ferkelkreis", vars medlemmar levde ett
sexuellt ytterst lösslappt liv där alla låg med alla. Bland medlemmarna
fanns Edward Munch, Strindberg, satanisten Przybyszewski och den vackra
Dagny Juel (som männen delade på). När Strindberg var i Berlin besökte han
bl a en homosexuell bal, "i studiesyfte".
Samtidigt som Strindberg skrev fredsnovellen "Samvetskval" använde han ett
äckligt och snuskigt språk. Så har skrev han i ett brev till Carl Larsson om
sin bok "Giftas":
"Jag har mot vanan just läst min bok tryckt; på mig verkar den 'säd', och är
som ett ärligt och gott samlag mot Ibsens hysteriska runkningar!"
Satanism !
Om sin egen satanism skrev Strindberg så har i ett brev till Littmansson
1894:
"Minns du hur vi borta i Kymmendögropen anteciperade hela den nu pågaende
fin sieclismen och sogar satanismen. Minns du Strindbergs religion om Satan
som världsfursten?"
Under 1870-talet drogs Strindberg in i det ockulta, satanistiska nätverk som
fanns runt överbibliotekarie Klemming på Kungliga biblioteket. Där
undervisades han i Swedenborgs och de andra mystikernas ideer och deltog i
seanser och andra ockulta spektakel. Han var också aktiv genom att att han
hjälpte till att översätta mystikern Hartmanns "Det undermedvetnas
psykologi" till svenska. Det gick till och med så långt att han senare i
livet identifierade sig med satanistledaren Huysmans i Frankrike som ledde
en sekt ca 1890, som bevisligen sysslade med barnoffer och som drog till sig
personer från författarvärlden. Så här skrev Strindberg på 1890-talet:
"Läste Huysmans 'En Route' som jag ej kände. Det är märkligt hur hans
utveckling går som min. Från magi och Satanism till katolicism!"
Det var alltsa pa 1870-talet som Strindberg drogs in i ockultismens hemliga
värld. Samtidigt föddes ocksa ett enormt Jesushat och kristendomshat i
"författarens" förvirrade hjärna. Ett tydligt tecken på Strindbergs satanism
är att han inte betraktade Jesus ens som en ideal person, vilket ateisterna
gjorde, utan han hatade Jesus helt, i synnerhet hans goda gärningar,
eftersom Strindberg hatade allt som var gott hos människan. "Jag var pa
70-talet satanist och trodde pa det onda som världsstyrande makt", skrev
Strindberg en gång. Det av hans verk som bäst visar detta är efterspelet
till versversionen av "Mäster Olof", som är från 1878.
Det börjar med att Gud och Lucifer sitter på var sin tron, omgivna av
änglar. Gud, som framställs som en ond diktator, beslutar sig för att skapa
jorden, vilket Lucifer motsätter sig. Detta leder till att Lucifer störtas.
Lucifer, som är den gode i detta minispel, beslutar sig då för att söka
befria människorna och uppenbarar sig for dem i form av ormen i paradiset
som erbjuder "befrielsens gåva", döden, till människorna, och de accepterar
det!
Diktatorn Gud far reda på detta och skapar kärleken som ett nytt sätt att
förslava människorna (!), genom att de förökar sig (!). Lucifers motdrag är
att låta vattnet stiga för att "befria" människan, men Gud låter ett par av
de "minst vetande", alltså Noaks familj, undkomma.
När Lucifer, "hjälten i dramat" scdan ger människorna krig, pest, hunger,
brand och andra "goda" gåvor för att befria dem från Guds klor, skapar Gud
kärIeken till livet som ett motdrag. Där slutar Strindberg dramat och
utbrister att de som tror att det är Lucifer, alltså Satan, som är djävulen,
är dårar...
Men visste Strindberg vem Lucifer var? Javisst, han visste att det var det
onda, han studerade nämligen "diabologi" (läran om djävulen) under
1870-talet. han visste så mycket att han fick skriva en utförlig uppsats om
djävulen för Nordisk Familjebok 1880!
Under 1880-talet minskades hans ockulta intresse något i och med att han
försökte sprida sina idéer politiskt, han värvade t ex Karl Staaff och
Hjalmar Branting (som en gång sa att han ville hänga den sista kungen i den
sista prästens tarmar) till ett litet anarkistiskt sällskap han grundat. Men
under 1890-talet blommade det upp igen i och med alkemiexperimenten till
boken "Antibarbarus". Det gick så långt med de ockulta experimenten att
Strindbergs sinnessjukdom blossade upp och den s k Infernokrisen föddes,
Strindberg blev " frälst". . .
Myten om den kristne Strindberg
Men år 1896 blev Strindberg "kristen", så "kristen" att han dog med Bibeln i
sin hand. Detta faktum har gjort att de flesta kristna beundrar honom. Men
Strindberg var inte alls kristen. Nej, Strindberg beundrade nämligen
ockultisten Emmanuel Swedenborg under hela sin "kristna" tid och citerade
ofta honom, samtidigt som han fortsatte med ockulta experiment och bl a
skrev "Ockulta dagboken".
Alla hans sena dramatiska verk, t ex "Ett drömspel" och den sinnessjuka
"Pelikanen", är ockulta! Strindberg fortsatte också med sina attacker mot
vetenskapen och människan samtidigt som han föresprakade en dekadent
livsstil. Som exempel kan nämnas "Blå böckerna" och "Svarta fanor" (Den
sistnämnda handlar bl a om homosexualitet och lesbiska fantasier .)
Till sist kan nämnas att Strindberg under 1880-talet var med och grundade
Sverigeavdelningen av den ökända nazistiska och satanistiska sekten Golden
Dawn. Han var medlem i den till sin död. Under 1900-talets början hette en
annan samtida, ledande medlem i Golden Dawn Aleister Crowley. Satanisternas
störste profet, Crowley, var alltså medlem samtidigt som Strindberg i Golden
Dawn! Var Strindberg satanist eller inte? Vad tycker du?
I dag far gymnasieeleverna plagas med en hel termins indoktrinering om hur
bra Strindberg var. Är det inte dags att slänga honom på historiens skräphög
och hålla upp vara ädlare konstnärer som exempel for våra barn? Geijer, von
Braun, Kellgren och Tegner är exempel på den svenska humanistiska tradition
som vi måste återuppliva.
Väl formar den starke med svärdet sin värld
Väl flyga som örnar hans rykten
men någon gång brytes det vandrande svärd
och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
det dör som en stormvind i öknen bort..."
Torbjörn Jerlerup, Stoppa Knarket 4/90.
Tillbaka till huvudsidan
Averell Dalton
Schillerinstitutet <s...@nysol.se> skrev i
diskussionsgruppsmeddelandet:ZzaB3.148$A_f.18...@newsb.telia.net...
1. vem orkar läsa detta?
2. vem bryr sig. ska man ändra uppfattning om strindbergs verk pga att hans
åsikter kommer fram?
Torkel Franzen
>Är det inte dags att slänga honom på historiens skräphög
>och hålla upp vara ädlare konstnärer som exempel for våra barn?
Nä.
Michael H
> 1. vem orkar läsa detta?
Det var väl inte så svårt att skumma igenom.
> 2. vem bryr sig. ska man ändra uppfattning om strindbergs verk pga att
hans
> åsikter kommer fram?
Om man är intresserad av historia, kultur eller bara vill vara allmänbildad
finns det väl all anledning att bry sig.
Vet inte om man ska ändra uppfattning om hans verk, men med mer kunskap om
honom är det i alla fall lättare att förstå vad det är man inte tycker om
hos Strindberg.
Det är precis som man inte tycker det är lika underbart vackert på
Millesgården när man fått veta vilken nazist Karl Millles var.
Averell Dalton
Michael H <tsu...@hotmail.com> skrev i
diskussionsgruppsmeddelandet:7rh69a$qq5$1...@cubacola.tninet.se...
>
> > 1. vem orkar läsa detta?
>
>
> hans
> > åsikter kommer fram?
>
allmänbildad
> finns det väl all anledning att bry sig.
>
> Vet inte om man ska ändra uppfattning om hans verk, men med mer kunskap om
> honom är det i alla fall lättare att förstå vad det är man inte tycker om
> hos Strindberg.
>
> Det är precis som man inte tycker det är lika underbart vackert på
> Millesgården när man fått veta vilken nazist Karl Millles var.
>
>
>
>
tycker det är fel.
Om jag tycker att en tavla är snygg så ska inte mitt konstnärliga sinne vara
så svagt att de påverkas av andra moraliska värderingar
Geezer
upplysa mig? Är Europeiska Arbetar Partiet bara en populistisk röstfiskargrupp
med makthunger?
Åke Tegengren
> EAP är en något mystiskt sällskap jag inte fått något grepp om...
Har följt dem flyktigt i tre decennier och alltid sett dem som några vilka
ställer på huvudet alla förutfattade meningar på vilka den politiska debatten i
Sverige grundas. En narrspegel, uppfriskande som Grönköpings Veckoblad.
Åke Tegengren
a...@pmt.kth.se