Ms Holmön
Avos
senare Ms Holmön från Skärhamn. Holmön gick i Nordsjöfart och var på
2400 ton. Jag hade varit uppsatt på sjömansförmedlingen i Luleå en
tid, då jag arbetade hos en takläggare som blåst mig en del på
bilersättning och annat som jag var missnöjd med. En lunch då vi satt
och åt sade jag att jag ville gå ett ärende till arbetsförmedlingen i
närheten, skulle återkomma inom fem minuter. Där på
sjömansförmedlingen sade de att Ms Holmön låg inne, men skulle åka
inom några timmar. Jag stack ned till NJA( SSAB) s kaj och gick
ombord. Efter några timmar avgick vi mot Peterhead i Skottland.
Fartyget hade tagit överlast, lastlinjemärket låg en halv meter under
vattenlinjen. På SSAB hade vi lastat järnbalkar. Man berättade för mig
att vi var på väg in i en orkan nere i Europa. Det hade spolats bort
hus i Danmark och i Tyskland samt brustit dammar.
Avos
Luleå var att knacka rost under backen. Det ligger längst framme på
båten, rummet under fördäcket. Jag var förvånad över att de bett mig
knacka rost där, för där fanns ingen rost. De tittade in och log och
frågade hur jag mådde hela tiden.. Båtens sjöhävningar var nämligen
störst längst fram under backen... Smile
--
Ett Annat Sverige http://avos.egetforum.se
Avos
red på vågorna, men det visade sig vara fiskebåtar. Styrman Sven sade
att man satt säkrare i dem än i stora fartyg. Holmön var dock byggd
efter dessa principer, den var rundad baktill och hade en del rundning
under skrovet. Den var byggd på ett Östtyskt varv, och hade gått i
Mexico tidigare. Båtens form var avsedd att ta ut vågornas kraft i
rullningar. När vi kom runt skagen hamnade vi mitt i orkanen. Vågorna
var ca 7 meter höga. Fartyget gick som en ubåt, fören dök upp då och då.
Vi skulle till Peterhead i Norra Skottland bredvid Aberdeen, och därmed
passera stormens centrum. Det gick inte ens att sitta på en stol, Båten
rullade 32 grader, vilket innebar att när man stod på bryggvingen var
det ca 3-4 meter ned till vattnet. Båten stampade så hårt att golvet i
gångarna hoppade upp och ned och slog under fötterna. Fartyget for upp
på en våg, över vågen, och ramlade ned med ett brak, som gjorde att
båten gungade längsefter, så att jag trodde att nitarna skulle släppa.
Den rullade så att man fick gå som en gorilla och hålla i väggarna.Det
rann vatten från min hyttventil, som, mer eller mindre permanent låg
under vatten på den resan. När vi kommit ut på Nordsjön kallades alla
upp på bryggan, av säkerhetsskäl för att vi skulle vara beredda att gå i
livbåtarna.
Det tog två veckor att åka från Luleå till Peterhead. Under dessa två
veckor såg man knappt midskeppet, som låg under vatten nästan hela tiden.
Avos
besättningen började stöta på en tjej där, och jag fick stora darren.
Det är ju känt att ute i byarna i skottland, åker man på byastryk när
man rör byns tjejer. Men paradoxalt nog verkade ingen bry sig om vad
gänget sysslade med, de vände sig bara om och kommenterade saken åt sina
kompisar. Tjejjen såg helt underbar ut, naturlig, kom från
Shetlandsöarna. Trevlig accent. Underbar väluppfostrad, klok, punktlig,
rättvis, sund, renlig, smakfull, medveten...
.. hon hängde med upp på båten... Tungan släpade i marken på grabbarna..
Eftersom jag redan då var dum, tjock och elak, gick jag och lade
mig,istället för att lyssna på den underbara drömmen som satt i
grannhytten bredvid.. Svårt att sova, då grabbarna stod på kö utanför
grannhytten... Där hade tjejjen mottagning.. hela natten, t o m en del
av befälen.14 personer
Den underbara lämnade båten på morgonen sedan hon tvättat bort en del
fläckar ur ansiktet och på kläderna. Grabbarna hånade mig för vilket
kräk jag var. Jag hånade dem tillbaka,och sade att de skulle nog vänta
och se..
Några dagar senare började det. De klagade på att kalsingarna kändes som
ett pansar.. Dryparen. Höll på kvävas av skrattparoxysmer. Mässjäntan
likaså.
Avos
hamnarbetare strejkade. Det kom då ett landstigningsfartyg med militärer
som bröt strejken, och hjälpte Holmön att lägga till. När så småningom
hamnarbetare anlände var det ett ganska odiciplinerat gäng. Detta kan
utnyttjas, sade Hasse matrosen. Vi hade ju kommit på en Fredag, och de
ville stanna kvar och gå ut på stan. Hasse hämtade en packe
porrtidningar, som han kastade ned i lastrummet. Där nere i mörkret blev
det alldeles tyst, och arbetet avtog.
Planen lyckades, lossningen av båten blev så försenad att vi fick stanna
kvar till nästa dag. Vi gick ut på restaurang "Viking" som inte låg så
långt från hamnen. Där hade grabbarna tänkt inviga mig, vilket jag då
ännu inte visste. De bjöd på en drink, men knackade mig i ryggen hela
tiden och ville säga olika saker, när jag vände mig om.. Sedan trugade
de mig att dricka.
Jag var förvånad att det hela tiden var lika mycket i glaset.. orsaken
var att de fyllde på det när jag tittade bort.
Deras plan gick om intet, för de hamnade själva i råkurr med polisen, då
de var ganska duktiga på att dricka sprit själva. Polisen kom med
tårgas, och tog dem med sig mot Gdynia, där de rymde halvvägs mot Gdynia.
När kaptenen fick höra om detta, beslutade han att ordna så snabb avfärd
som möjligt för att slippa utredning. Dagen efter fick jag höra deras
plan: de hade tänkt supa mig full och släpa iväg mig till en tatuerare.
Så var ritualen.
Avos
Luleå var att knacka rost under backen. Det ligger längst framme på
båten, rummet under fördäcket. Jag var förvånad över att de bett mig
knacka rost där, för där fanns ingen rost. De tittade in och log och
frågade hur jag mådde hela tiden.. Båtens sjöhävningar var nämligen
Avos
lossning ute på redden. Vi hade lastat papper, därinnan järn. Nu skulle
vi lasta spannmål. Båten var en styckegodsare, så den tog lite av
varje.Det är allas mål att få jobb på styckegodsare, eftersom det blir
de intressantaste resorna då, med täta hamnbesök. Värsta fallet är
Supertanker..
När vi kom in till kajen så lossade de båten, hamnarbetarna arbetade
långsamt och var berusade redan då de kom. Så småningom avbröts arbetet
helt, och gräl och intriger nere i mörkret avbröt arbetet. Deras
flickvänner var där. Slutligen tystnade allt. Vi noterade att vi inte
behövde någon hjälp av dem för att få hamnvistelsen längre.
Sedan fick vi sopa ur lastrummet och hyvla ned tiotals kilo med
rostflagor som dundrade ned med en smäll i durken. Sedan var det bara
att lasta i käket: smaklig måltid !
Nästa dag kom läkaren ombord. Han ville ha tag i grabbarna som varit på
äventyr i Skottland.. Mässjäntan tog emot honom och gapskrattade då hon
fick höra ärendet. Hon frågade om hon fick låna hans spruta och rusade
ut på bryggvingen och ropade till grabbarna som arbetade ute på däcket -
" Ok grabbar: nu är det dags !"
Vi gick ut på stan, upp på den berömda Reeperbahn. De kunniga i ämnet
berättade var horhusen fanns, men det skulle visst inte vara något mer nu..
Vi gick in på en bar, som var något av det absurdaste jag sett. Det var
ett tillhåll för transvestiter. En av grabbarna var och provade köpa
hasch, men kunde konstatera att han hade blivit lurad. Vi gick därifrån,
och då vi skulle gå hemåt stötte vi på en än större absurditet: En del
av trottoaren på Reperbahn var inbyggd i ett hus. Man var alltså tvungen
att gå igenom detta shoppingscenter. Det första vi såg var en naken tjej
som stod i spotlightljus. Vi började skratta. Överallt stod det nakna
tjejjer, coh grå herrar med portfölj sprang förbi, tog tjejen i armen
och drog med henne in i en rad rum som såg ut som toaletter. Det kostade
visst 60 mark sade någon. Tjejerna var sannolikt totalt nedsmittade, då
genomströmnigen av folk var ganska stor. Därtill var stället byggt som
en labyrint, vi rusade runt som gapskrattande galningar där och frågade
då och då en naken tjej om vägen ut.
När vi kom ned till hamnen kom en förman från en fabrik som låg vid
hamnen och hämtade oss. Han pekade på en plattform i industrilokalen.
Där stod kockis Ove ! Full som en alika, med orange skjorta och slips
totalt nedskitad och ett glas i ena handen. Hur han tagit sig upp på
plattformen så där berusad var en gåta. Det var ett gjuteri, och Ove
stod och instruerade en arbetare hur man sköter jobbet, vilket gjort
honom irriterad.
Vi lyckades få ned honom och ledde honom till båten. Det var lågvatten
och båten var nedlastad. Det var en meter ned till relingen, men kockis
Ove skulle aldrig klara det utan att ramla i vattnet mellan kajen och
båten. Då kom styrman Ove som startade Ångvinschen och vi krokade i
vinchen med en stropp runt Ove, som var så full att han inte förstod vad
som hände när han helt plötsligt åkte till väders och sedan landade på
båten.
Avos
bra på att hitta på uppgifter att sysselsätta sig med.
När alarmklockan gick i maskinrummet, rusade maskinisten från hytten
efter korridoren, sparkade på sig träskorna utanför ingången till
maskinrummet, och rusade ned.
Men Matrosen Hasse limmade fast träskorna i durken med superepoxy ! När
larmklockan gick, så stack alla ut huvudet ur hytterna för att
kontrollera resultatet. Maskinisten rusade i full fart som vanligt från
bortre ändan av korridoren, stack in fötterna i träskorna , flög
handlöst fem meter i korridoren, med uppsprättade sömmar på träskorna.
Succe !
När kockis Ove hade försovit sig till frukost en gång för mycket, visade
det sig att han låg och sov påklädd i fyllan i kojen. Vi smög vi in i
hans hytt med kamerorna med oss. Hasse drog ned gylfen på honom och
stack in en bit cykelslang i gylfen och vi fotograferade honom. Ett
perfekt foto som vi visade upp åt honom senare. Också succe !
Ibland kunde dessa extraaktiviteter med förnissning av tvålar, insmorda
dörrhandtag etc bli väl så påfrestande, men de är nyttiga kunskaper man
kan ha med sig i arbetslivet.
Avos
där båten gått förut.De var omöjliga att utrota. I flera år hade man
försökt ta hjäl dem, men de t o m åt upp såpan som vi skurade av väggar
golv och tak, tre gånger om dagen med. Dock hade gift blandat med honung
effekt. Det var placerat ovanför tvättstället i hytten, och på natten
kunde man höra hur de dråsade ned i tvättstället. Sedan måste de
brännas, eftersom äggen kunde kläckas i kroppen på en död kackis. De var
otroligt snabba: man bara hörde rasslet av dem då man tände lyset, de
sprang så fort att man inte kunde se dem. Det är en avsevärd skillnad på
dessa kackisar och de ryska feta tröga kackelackorna. När vi åt frukost
exempelvis vid långbordet i mässen, så sprang kackisen gatlopp från ena
ändan av bordet till det andra, medan vi slog med skedarna efter den
utan att träffa.
Avos
vi upp kl 3 på natten, för att svina ned lite. De hade samlat ihop ca 15
fulla oljefat från maskinrummet som vi skulle kasta i sjön.
Utanför Kalmar hade Matrosen Kenneth druckit lättöl till maten.Det var
totalt förbjudet. De tänkte gå in till Kalmar och sätta i land honom,men
saken avskrevs efter en varning.Det var bara befäl som fick vara
berusade. Dit räknades kocken samt styrman Ove,som var periodare. NÅGON
måste ju vara nykter.
Avos
från Johnson-rederierna där befälen går i vita handskar och kollar
renligheten, till de "svenska panamarederierna", Skärhamnsrederierna där
jag arbetade.
En kapten har rätt att ersätta lagen till havs, låsa in folk och t om
viga människor. Befäl och manskap lever skilda liv, med skilda matsalar
och skilt boende. Utöver detta kan det vara en del regler som att
jungmän är underställda matroser, och tom deras personliga upp-passare
ibland."Nollningar" av typen invigningar förekommer på alla båtar. Jag
tror inte att någonting har ändrats över åren,sedan jag var ute i mitten
på 70-talet.
Avos
8-12 vakten med min styrman som kallades Janne Talja. Chiefen kallades
Janne Olja. Janne Talja var bra att ha att göra med. Han var ganska
seriös. Han satt den natten och läste DN och hade autopiloten på. Jag
stod utkik och såg på radarn. Vi var på väg rakt mot en ö, men jag
visste inte riktigt hur jag skulle säga det. Man kan ju bara inte säga
något så dumt som att be honom sluta läsa tidningen och tala om att vi
är på väg mot en ö.. Avstånden är liksom inte små på en båt.
Så småningom kunde jag inte längre hålla tyst, då det snart skulle
smälla, utan krystade fram..
-" Den där ön... FINNS DET EN KANAL GENOM DEN ??!?!"
- " VA?!? Åh FAN !!" Han slog back i nervositeten alldeles för snabbt,
så att reglaget inte reagerade nere i maskinrummet. Han bad mig springa
ned till maskin och varsko dem om att omedelbart starta motorn
baklänges. På fartyg finns ju inte någon växellåda, de den inte skulle
hålla. Därför måste motorn startas baklänges med tryckluft, vilket kan
ta några minuter sedan man stannat motorn.
Vi gled mot skäret tyst sedan maskin stannat med ganska hög fart, sedan
hördes ett väldigt vrål, då motorn kom igång. Vattnet blev alldeles
grumligt då vi bara var några tiotal meter från skäret. På skäret stod
en stuga rakt framför oss. Allt liknade en känd kafferreklam "när ni får
oväntat besök".
Den kallsvettige Janne Talja pustade ut. Kaptenen kom rusande uppför
trappan och skrek - "Vad fan håller ni på med!?" Han såg tidningen och
skällde ut Janne Talja, sedan skällde han ut mig för saken skull.
Jag ska inte gå och rädda fartyget så där, utan hålla mig på min plats.
Jag var inte auktoriserad att titta på radarn: Jag skulle stå utkik
efter fartyg vi kan krocka med, inte något annat. Jag borde stå utkik
hela tiden.. på bryggvingen.. ute i regnet..
Avos
ombord. Det var tjock dimma. Lotsen kunde lite svenska och berättade
att det brukade smälla 5-6 gånger varje natt när det var tjock dimma,
därför att det var svårt att se på radarn de små avstånden i kanalen.
Fartygen mer eller mindre ekolodade sig fram genom att blåsa i
mistlurarna, och timmarna gick på detta uttröttande sätt. En ny konvoj
på fem fartyg närmade sig. Holmön gick ganska djupt då den hade full
last, plötsligt såg jag ett ljus ovanför oss. Jag hann säga - "Titta
en helikopter!". Det var inte en helkopter, Det var en landtärna på
ett fartyg på 10 000 ton som kom rakt emot oss, Hjärtat nästan
stannade då jag såg hur stor den var. Ögonblicket därefter small det,
båten krängde våldsamt åt sidan vi flög som vantar inne i styrhytten,
och en väldig svetslåga lyste upp det omgivande landskapet en
kilometer runt om, så att åkrar, hus och traktorer syntes.
Fartygen gled isär och small sedan ihop en gång till som träffade
Holmöns akter, då de gungade tillbaka. Efter detta utbröt totala
anarki. Janne Talja stoppade maskin, och lotsen och han sprang fram
till fören för att kontrollera om båten tog in vatten, de klättrade
ned för att titta under vattenlinjen.Kapten kom skrikande upp på
bryggan igen.. Sedan kom de tillbaka, för att möta den ilskne
kaptenen, som hade än värre ord att säga än föregående natt. I
förvirringen hade de glömt att en konvoj på fem fartyg var på väg..
Båten hade under tiden drivit på tvären över kanalen, och paniken blev
nu än värre. I sista stund lyckades man starta motorn och backa undan
när konvojen kom. Janne Talja bad mig springa ned och kontrollera om
någon blivit skadad då båtarna smällde ihop andra gången, smällen hade
tagit på sidan där befälens hytter låg. Jag rusade ned, och öppnade
dörren där styrman Sven hade sin hytt. Av hytten fanns inte en träbit
längre än 20 cm kvar. Kojen låg mitt på golvet, och där låg Sven, med
täcket över huvudet. Jag sade åt honom med andan i halsen:
- "Vi har kolliderat !" .
- "Jag märkte det" sade han och vände sig på andra sidan.
Fartyget vi krockade med hette Swinoscie från Gdansk. Det blev efteråt
sjöförklaring i Göteborg, men jag slapp delta som vittne. Det rev upp
ett 7 meter stort hål i fören, samt en 6 meter lång buckla på aktern
vid befälens hytter.
Jag gick ned och lade mig, funderade hela tiden på om fartyget
verkligen läkte eller ej... Vaknade på morgonen av ett väldigt brak så
att jag ramlade ur kojen ! Rusade upp på bryggan, där stod hela
besättningen och stirrade på en 1200-tonnare som stod för mot för mot
oss, med ett stort "V" intryckt i fören. Vi befann oss inne i Hamburgs
hamn. Nu var det morgonvakten som var ansvarig, Janne Talja hade nog
inte orkat mer..
Avos
Det var strax före jul, och fartyget blev mycket nedisat, då hålet i
fören fyllde underbacken med vatten, och orsakade en farligt hög
tyngdpunkt som gjorde att båten krängde på ett otäckt sätt.När vi kom
fram till Falkenbergs varv mönstrade alla i besättningen av, och tog
julledigt. Jag försökte ringa hem, men det var ingen som svarade, så
jag bara satte mig på tåget och åkte, hade inte varit hem på flera
månader. Kom hem till mina föräldrar 0.5 på morgonen, och fann att min
mor satt i köket. Hon sade att hon hade känt på sig att jag skulle
komma just då, och hade vaknat på natten av att hon känt på sig att
det hade hänt något hemskt.
Avos
Avos
Avos
"The Docks" idag har byggts. Vi blev förvarnade om att vi måste lägga ut
landgången omedelbart annars strejakde hamarbetarna. När de kom så fick
jag se något jag alldrig sett tidigare. Hela gänget sjöng, inte så där
lite grand för sig själv. Det var rena uppträdandet. Nere i lastrummet
lät det som flera olika konserer som pågick parallellt i de olika
lastrummen. Någon sade att före kriget så själng folk när de arbetade.
Det hade ju varit bra om de sjöng istället för arbetade, men de arbetade
värre än hästar, vilket oroade oss mycket. Vi kontaktade lekledaren
Hasse, och påminde honom att vi står oss slätt inför detta problem där
varken porrtidningar eller smuggelsprit verkar hjälpa. De här
människorna verkar bara vara intresserade av sina fackliga och politiska
ledare, eventuellt även operasångare. Mycket riktigt när de gick hem med
huriga hälsningar åt oss, och tillfredställelsen av ett gott utfört
arbete, så insåg vi att de hade förstört våra möjligheter att gå ut på
stan. Nästa håll var North Shield.
När vi närmade oss hamnen i North Shield så kom Hasse upp med en burk
vit färg. Jag frågade vad han skulle ha den till. De sade - "du får se".
När vi kom närmare träkajen så såg jag att det var kluddat med vit färg
över hela kajen, när vi kom ännu närmare såg jag att kajen var skadad
och vid varje skada stod det skrivet med vit färg "Holmön" och ett
datum. Ca 15 smällar i kajen. Mcket riktigt brakade fartyget in i kajen
även den här gången. PÅ kajen stod en förman och skrek okvädingsord.
Holmön var inte någon välsedd gäst i North Shield tydligen. Det var väl
fyllkörning på gång. Även här tappade vi hoppet när vi såg ledet med
sjungade Stachanoviter äntra lastrummet. Vi kunde alltså glömma att
bekanta oss med Mary Strand på Dockstreet på vänster hand. Men hon var
ju ändå död..
Förövrigt så är det sant vad Evert Taube berättade om i sången om Mary
Strand. Han blev anklagad för stöld av kaptenen, och när de kom i hamn i
North Shield så ringde han polisen, och Evert Taube tog till flykten
till cigarräffären som Mary Strand ägde, och hon gömde honom där.
http://www.everttaube.info/index.php?id=76&lang=sv
Avos
aldrig träffat så trevligt folk. När jag klev på bussen sade en kvinna
"välkommen", sedan snackade de hela vägen in mot centrum. Där frågade
jag en gammal tant om vägen till posten, hon började berätta om sig
själv, frågade om Sverige, och bjöd hem mig !
Avos
order på Tjörnbondska. Därför så hade han en tolk med sig, eftersom det
var helt omöjligt att förstå vad han sade när han blev arg, vilket detta
vanligen slutade med. Alla befälen kom från Skärhamn på Tjörn, en del
talade mer accent, andra talade mindre.
Alla sprang som yra höns när de försökte förstå vad som skreks från
bryggvingen. Ett moment som jag tyckte var väldigt obehagligt var när de
lade bogsertrossen runt capstan. Den fick inte vara för spänd, utan den
skulle slira på capstan, som trossen var lindad runt om, ett lämpligt
antal varv. Vi höll på andra sidan trossen för att ge det motstånd som
behövdes för att trossen inte skulle bli för spänd mot bogserbåten,
innan den gjordes fast. När det händer att trossen går av kan den slå av
en människa i två delar.
Avos
sk krabb sjö, vilket uppstår när vågorna pressas upp på höjden på grund
vatten. Vågorna blir mycket farliga och piskar hårt, och gör så båten
kränger. Trots att det var fint väder slog sjön över midskeppet nästan
hela tiden. Då kom en östtysk tullbåt. Jag tittade förvånat på den lilla
skorven , och undrade vad de hade tänkt göra i denna sjöhävning på ca 4
meter.
Den låg och kastades mellan vågorna ca 5 meter från båten, en tullare
steg upp på fördäcket och höll sig i masten. Saken började bli
intressant : tänkte galningen komma ombord till oss ? Medan han höll sig
i masten så tog han på sig skinn handskar, och lindade remmar kring
handlederna, tills båda händerna var sammanbundna. -"Vad kommer nu sen?"
Tänkte jag.
Nu körde Styrman Ove över vinschen över tullbåten och firade ned kroken
rakt över tullaren. Några gånger duckade tullaren för kroken när den var
på väg att slå omkull honom, men sedan passade han på och slog sina
sammanbundna händer rakt mellan den nedsänkta kroken så att remmarna
hamnade i kroken, Samtidigt hissades han upp hängades i luften, där han
dingade medan fartyget krängde starkt.
Han hissades ned mot lastluckan, men det fanns ingenstans att släppa
honom eftersom sjön spolade över båten nästan hela tiden. Under tiden
han slängde fram och tillbaka i vinschen så avvaktade man ett tillfälle
då man skulle kunna släppa ned honom. Vi väntade, men tillfället kom
inte... Han började antagligen ha ganska ont i handlederna nu, och man
började funder hur man skulle kunna rädda mannen därifrån. Plötsligt
passade Ove på, då tillfället infann sig, man mer eller mindre släppte
ned tullaren på lastluckan, , han fattade snabbt galoppen, och började
försöka frigöra sig från remmarna, och lastkroken, men det var inte lätt
med samanbundna händer.. Under tiden var vågorna på väg. Plötsligt kom
han lös och rusade bort från lastluckan, jagad av en jättevåg lyckades
han ta sig undan, sjöblöt men i säkerhet.
När han var klar sade han att samma moment måste upprepas, han hade inte
möjlighet att dröja sig kvar tills sjön lugnat sig.
Maria
> Vi gick mot Holmöns bruk i Sundsvall. På väg dit i Hanöbukten kallades
> vi upp kl 3 på natten, för att svina ned lite. De hade samlat ihop ca 15
> fulla oljefat från maskinrummet som vi skulle kasta i sjön.
Var du med om mycket i den där stilen?
Lars Johansson
--
"A man can't just sit around."
Lars Johansson
"Avos" <avo...@tele2.se> wrote in message news:gdcuh4$k8e$1...@aioe.org...
Avos
> Berätta mer...
>
>
Det har samlats en del i mitt internetarkiv, samt en del på gång.
Konstigt förresten: jag var in på www.landgangen.se ett forum för
sjöfolk. Vilka otroliga tråkmånsar ! Det var oväntat, för jag trodde att
där skulle det finnas folk som var bra på att dra historier, men de
verkar vara kamrer-själar allihop. De visar bilder på fula båtar för
varandra, läser minnesböcker över sjöfarten. "Jag var där/känner du den
och den".Verkar som att en tradition har dött.Totalt ointressant allt
där. När jag var ute hände det saker varje dag.
Först var jag ute på en båt som gick mellan Kalmar och Uppsala, sedan
jobbade jag i maskin som motorelev. Jag tyckte att jag passade bra för
det jobbet, eftersom det var jag som uppfann bilmotorn. Sedan kom jag på
att jag passade bättre till att .. Tja, knacka rost.Var ute och härjade
med Holmön vilket slutade med att vi kolliderade i Kiel-kanalen. Numera
så lever jag på knappa inkomster, då de enda inkomster jag har är de
knappa pengar jag får för att förråda mitt fosterland genom att lämna ut
hemliga uppgifter till Mauretanien som ger mig betalt för mitt spioneri.
Iofs fanns det iaf förr minst fyra-fem spioner för Mauretanien på varje
båt, och de som jobbade i maskin hade alla uppfunnit bilmotorn.
Avos
70-talet, ingen talade om sådant då vad jag kunde minnas. Dvs svinerier
under 10-tals ton.