Insändare i Sydsvenskan
Anders Davidson
sändes förra lördagen och kom inte in. Andra delen kommenterar det
svar till EM som publicerades i förrgår.
/Anders
Kommentar till Moodyson (22/10) och Nyberg (26/10)
Emil Moodyson har rätt men krånglar till det för sig:
När soldaterna sammanblandas med biståndsarbetare blir det farligt
för de senare. De förras träning och kunskaper är inte
biståndarbetarens, så de bör förbli vid sin läst och göra det de är
bäst på. Dock inte i Afghanistan. Tre årtionden av krig räcker. Det
senaste årtiondet talar ett tydligt språk: ju fler utländska soldater
för säkerhet och stabilitet, desto mer våld och starkare motstånd.
Det är förstås inte heller bra om biståndsarbetarna beväpnas. Det
bästa säkerhetstänket är att arbeta nära och i samförstånd med
lokalbefolkningen. Som Afghanistankommittén gjort i tre årtionden.
Sven Nyberg har kanske rätt menoroar sig i onödan:
Det är möjligt att en majoritet av de biståndsarbetare som idag
arbetar i landet en dag blir utkastade men knappast alla. De seriösa
organisationerna med respekt för afghanerna och deras bästa för
ögonen blir kvar. Sedan 2002 har Afghanistan dragit till sig en mängd
organisationer som där skär guld med täljkniv.
I många fall lierar de sig med de utländska styrkorna eller Karzais
krigsherrar. Därmed ställer de sig vid sidan om alla principer och
regler för humanitära insatser. Därmed riskerar alla seriösa
biståndsinsatser. Därmed förverkar de sin "rätt" att vara i Afghanistan.
Anders Davidson