Ämne: Om Afghanistan
Anders Davidson
Idag skickade jag ett inlägg till Arvika Nyheter. Det började med en
ledare, följt av en röst som ville ta hem trupperna, som fick det
svar jag bemöter här:
Ämne: Om Afghanistan
Datum: söndag 7 nov 2010 14.17.14 GMT+01:00
Replik till Martin Wänglund
Mitt engagemang för Afghanistan väcktes av en annan ockupation än den
Sverige idag är en del av. Sedan 1980 har jag argumenterat för
solidaritet med Afghanistan. Aldrig att jag vill se Sverige överge
Afghanistan.
Därför måste vi ha ordning på fakta.
Martin Wästlund skönmålar läget i Afghanistan. Argumenten mot
Sveriges uppslutning bakom USA kallas svammel. Oss som är kritiska
kallar han kommunister, som om han då inte behöver vara saklig.
1. Nästan varannan svensk är för att de svenska soldaterna tas hem.
Det är fler än dem som röstade på de rödgröna och så många
kommunister finns inte i Sverige. Motståndet mot svensk trupp i
Afghanistan når långt in i regeringsalliansens väljarunderlag. Till
kritikerna hör tidigare försvarsministrarna Thage G Peterson (S) och
Anders Björck (M). De oberoende liberala tidningarna Göteborgsposten
och Dagens Nyheter hör också till de kritiska rösterna.
2. Det står Martin Wästlund fritt att undvika ordet "krig" när han
beskriver läget i Afghanistan, men där dödas faktiskt betydligt fler
- civila som soldater - än skjutningarna i Malmö. Offren för
stridshandlingar blir också fler och fler för varje år.
3. Martin Wästlund vet berätta att det just i det område där svenska
soldater finns inte förekommer "Förtryck och övergrepp som det
beskrivs av kommunisterna" - men tydligen i andra delar av
Afghanistan! Varför ta så lätt på det? Dessutom är de svenska
soldaterna också i "vårt" område i minoritet, och de står under USA-
befäl.
4. Martin Wästlund skriver: "Hur amerikanerna själva gör i sina
områden vet jag inte så mycket om." Men alla vet att våra allierade -
USA såväl som krigsherrarna kring Karzai-regimen - t ex gör sig
skyldiga till tortyr. Vi kan försöka svära oss fria men det är våra
allierade; de svenska soldaterna må vara föredömen men det är
tillsammans med dem de opererar.
Knappast någon försvarar talibanernas övergrepp eller kvinnosyn, men
först och främst har vi ansvar för vårt eget agerande och för dem vi
ställt oss sida vid sida med. Är det verkligen detta vi vill vara en
del av, detta vi ska ha Försvarsmakten till?
5. För Martin Wästlund är en fråga om taktik men humanitära insatser
är till skillnad från militära operationer under stormakten USA:s
hägn verklig solidaritet.
Soldater är inte biståndsarbetare, de är soldater och har sin
professionalism. Ägnar sig soldaterna åt bistånd sker en
sammanblandning av civilt och militärt, som utsätter de verkliga
biståndsarbetarna för fara och bryter mot internationella konventioner.
Det finns en annan väg för Sverige och världssamfundet att gå i
Afghanistan än att ge godkänt stämpel till stormakten USA:s agenda i
landet och regionen, än att militärt gå in i de inbördes afghanska
konflikterna:
I Wardak, en provins sydost om Kabul, är talibanerna starka, så
starka att få utländska trupper finns där. Dock har
Afghanistankommittén aldrig lämnat, dess arbete accepteras av
lokalsamhället. I de skolor den stöder går 12 000 flickor och 10 000
pojkar...
Martin Wästlund försvarar en sjuk sak. Det är nog därför det blir så
många fel.
Anders Davidson,
tidigare redaktör Afghanistan-Nytt,
idag medredaktör Afghanistan.Nu