Oklarheter kring salpeter
Torbjörn Svensson Diaz
jag har förstått är det alltså inte en kemisk förening som kallas salpeter
utan många. Vilka är det egentligen som brukar kallas salpeter, vad är deras
"riktiga" namn och vad är deras summaformler? I vanliga matbutiker kan man
köpa salpeter för att konservera mat. Vad är det för salpeter det rör sig om
i det fallet? Eller duger vilken salpeter som helst åt det? Vad har
förresten salpetersyra med salpeter att göra? Finns det olika skalpersyror
liksom det finns olika sorters salpeter? Vad heter salpeter på engelska?
Torbjörn Svensson Diaz
>
> Summaformeln kan man räkna ut om man vet att nitrater är sammansatta av
> salpetersyra (HNO3) och diverse alkalimetaller, d.v.s. de är på formen
> yNOx. Kalisalpeter har t.ex. formeln KNO3 och är huvudingrdiensen i
> svartkrut. Ammoniumnitrat har formeln NH4NO3, natriumnitrat NaNO3 o.s.v.
> Byter man grupp och använder Ca blir formeln Ca(NO3)2.
Vad är nitrater?
Du säger att nitrater är sammansatta av salpeter (HNO3) och diverse
alkalimetaller och att det ger formen yNOx, vad tar då vätet vägen?
Kan man framställa nitrater genom att blanda en alkalimetall med
salpetersyra (HNO3)? Kan man i så fall blanda den med någon annan metall än
en alkalimetal och framställa någon annan nitrat?
Erland Sommarskog
>> Summaformeln kan man räkna ut om man vet att nitrater är sammansatta av
>> salpetersyra (HNO3) och diverse alkalimetaller, d.v.s. de är på formen
>> yNOx. Kalisalpeter har t.ex. formeln KNO3 och är huvudingrdiensen i
>> svartkrut. Ammoniumnitrat har formeln NH4NO3, natriumnitrat NaNO3 o.s.v.
>> Byter man grupp och använder Ca blir formeln Ca(NO3)2.
>
> Vad är nitrater?
Salt som består av av något - oftast en metall - med positiv laddning
och matchande antal nitratenheter. Varje nitratenhet har laddningen -1.
Om saltet är lösligt i vatten, så får man positiva joner och nitrat-joner.
Just vad gäller nitrat, så är så gott som alla nitrat vattenlösliga,
med gäller inte andra salter, av sulfater, klorid och karbonater finns
det alla sådana som inte är lösliga i vatten. (Ja, alltså allt är relativt.
Bariumsulfat är inte "lösligt", men lite löser sej förstås. Mycket
lite dock. Precis som i andra ändan av skalan: man kan inte lösa hur
mycket natriumklorid som helst i en viss mängd vatten.)
> Du säger att nitrater är sammansatta av salpeter (HNO3) och diverse
> alkalimetaller och att det ger formen yNOx, vad tar då vätet vägen?
HNO3 är inte "salpeter", det är "salpetersyra". Löser man en metall
i salpetersyra, så hoppar metallen in på vätets plats. Vätet försvinner
i gasform. Dock är lite mer komplicerat än så, eftersom salpetersyra är
oxiderande. Om syran är ordentligt spädd i vatten så får du Me -> Me+
och H+ -> H. Detta förutsätter att metallen har negativ redoxpotential
(= är väteutdrivande). Koppar, t ex, händer det inget med.
Om syran däremot är koncentrerad så händer det andra prylar. Koncentrerad
salpetersyra löser upp koppar, men resultatet blir inte kopparnitrat,
utan, om jag gissar rätt, kopparnitrit. Cu(NO2)2, eller möjligen CuNO2
beroende på vilket oxidationstal kopparn får. Här frigörs det alltså
syre, som förmodligen förenas med vätet till vatten.
Allt det här står i Gunnar Häggs "Allmän och Oorganisk kemi" som jag
läste noga under min högstadietid, då jag var en riktig kemi-freak.
Det var ganska många år sedan nu, så jag har glömt rätt mycket.
> Kan man framställa nitrater genom att blanda en alkalimetall med
> salpetersyra (HNO3)? Kan man i så fall blanda den med någon annan metall än
> en alkalimetal och framställa någon annan nitrat?
Se ovan. Dock är det en komplikation, drattar man ner en alkalimetall
i vatten är den så reaktiv att den driver ut vätet ur vattnet. Men
visst borde då natriumnitrat när hela showen är över.
--
Erland Sommarskog, Stockholm, som...@algonet.se
Kroatiska småpengar får en att böla.
K.W. Persson
Svensson Diaz" <a@a.a> wrote:
> Jag känner mig lite förvirrad över vad salpeter egentligen är. För såvitt
> jag har förstått är det alltså inte en kemisk förening som kallas salpeter
> utan många. Vilka är det egentligen som brukar kallas salpeter, vad är deras
> "riktiga" namn och vad är deras summaformler?
Det är ett gammalt namn som lever kvar i språket och skapar förvirring,
precis som salmiak och kaustik soda. Strikt skall salpeter vara
kaliumnitrat (KNO3) men det slarvas och det kan ibland också vara
natriumnitrat (NaNO3). För att förtydliga kan man ibland använda
'kailsalpeter' för kaliumnitrat och 'natronsalpeter' för natriumnitrat.
Idealt hade varit att kalla dem för sina kemiska namn som kaliumnitrat
men det hade nog skapat förvirring i bland kryddhyllorna runt om i
Sverige.
> I vanliga matbutiker kan man
> köpa salpeter för att konservera mat. Vad är det för salpeter det rör sig om
> i det fallet?
Kalium- och/eller natriumnitrat. (När jag experimenterade med krut och
socker-salpeter när jag var liten mäkte jag att Santa Maria sålde
natriumnitrat i sina salpeterpåsar medan COOP (KF) hade kaliumnitrat i
sina.)
> Eller duger vilken salpeter som helst åt det?
Njäee... Litiumnitrat hade kanske funkat? Eftersom att det skall ätas så
bör vara en nitrat där metallen inte har toxiska egenskaper, t ex
blynitrat är direkt olämplig för ändamålet. Kalium- och
natriumnitraterna är bäst lämpade för detta och dessutom är K och Na
viktiga mineraler för oss.
> Vad har
> förresten salpetersyra med salpeter att göra?
Jag tror att den första salpetersyran framställdes ur kaliumnitrat
(salpeter) varav namnet.
I äldre dar kallade man inte dessa föreningar för nitrater utan
'salpetersyradt kali' respektive 'salpetersyradt natron'.
> Finns det olika skalpersyror
> liksom det finns olika sorters salpeter?
Nej. Salpetersyra (HNO3) "vätenitrat" finns det bara en sort av. Löser
man en metall i salpetersyra och låter vätskan avdunsta får man
'metall-'nitrat, t ex kaliumnitrat, järnnitrat osv.
(I handlen finns något som kallas 'rykande salpetersyra' men jag tror
inte det var det du frågade efter.)
>Vad heter salpeter på engelska?
Salpetre (används oftast inte, de har städat bort sina gamla namn.
'potassium nitrate' är vanligare).
--
/Kent W. Persson
http://medlem.tripodnet.nu/svalbardifast/
Jelena Dokic Play of the day:
http://medlem.tripodnet.nu/svalbardifast/jelena.jpg
K.W. Persson
Svensson Diaz" <a@a.a> wrote:
> > Summaformeln kan man räkna ut om man vet att nitrater är sammansatta av
> > salpetersyra (HNO3) och diverse alkalimetaller, d.v.s. de är på formen
> > yNOx. Kalisalpeter har t.ex. formeln KNO3 och är huvudingrdiensen i
> > svartkrut. Ammoniumnitrat har formeln NH4NO3, natriumnitrat NaNO3 o.s.v.
> > Byter man grupp och använder Ca blir formeln Ca(NO3)2.
>
> Vad är nitrater?
Ett ämne som innehåller nitratgruppen -ONO2 ("-NO3").
Kaliumnitrat (KNO3), Natriumnitrat (NaNO3), Silvernitrat (AgNO3),
kopparnitrat (Cu(NO3)2).
Det behöver inte vara en metall + nitratgruppen för att vara en nitrat,
t ex så är nitroglycerin är också en nitrat (glyceryltrinitrat).
> Du säger att nitrater är sammansatta av salpeter (HNO3) och diverse
> alkalimetaller och att det ger formen yNOx, vad tar då vätet vägen?
Det var nog bara ett olyckligt/felaktigt ordval. Man kan skapa nitrater
ur salpetersyra + en metall. Lägger man en metallbit i utspädd
salpetersyra så blidas vätgas i form av bubblor som stiger upp till
ytan. Har man en starkare lösning av salpetersyra bildas även olika
kväveoxider.
(BTW, Ett väldigt roligt experiment! Kväveoxiderna är rödbruna till
färgen. Lägger man en kopparbit i koncentrerad salpetersyra blir syran
grönblå samtidigt som det strömmar rödbruna gaser från den! [Otäcka
gaser! Gör detta i dragskåp eller utomhus!)
Skulle man blanda salpetersyra med en metalloxid bildar vätet från
salpetersyran och syret från oxiden vatten (H2O).
> Kan man framställa nitrater genom att blanda en alkalimetall med
> salpetersyra (HNO3)? Kan man i så fall blanda den med någon annan metall än
> en alkalimetal och framställa någon annan nitrat?
De flesta metaller ja, men det finns undantag. Guld kan t ex inte lösas
upp av enbart salpetersyra.
K.W. Persson
Sommarskog <som...@algonet.se> wrote:
[...]
> Om syran däremot är koncentrerad så händer det andra prylar. Koncentrerad
> salpetersyra löser upp koppar, men resultatet blir inte kopparnitrat,
> utan, om jag gissar rätt, kopparnitrit. Cu(NO2)2, eller möjligen CuNO2
> beroende på vilket oxidationstal kopparn får. Här frigörs det alltså
> syre, som förmodligen förenas med vätet till vatten.
Det sker ett virrvarr av olika reaktioner om man använder koncentrerad
eller en stark lösning av salpetersyra och de huvudsakliga
slutprodukterna som bildas beror även på bla temperatur och förhållande
salpetersyra/koppar. I vissa fall kan även ammoniak i form av
ammoniumjoner bildas i reaktionen.
<NIT-PICK ON="True">
Att det finns större mängder nitrit i slutprodukten är mindre troligt
eftersom nitriter är ganska instabila och omvandlas lätt till nitrater
eller kväveoxider.
</NIT-PICK>
Observera att jag i postningen *inte* förnekar att nitrit kan bildas som
en mellanprodukt men den huvudsakliga produkten är koppar(II)nitrat.
Bo Anders Svensson
>Natriumnitrat (NaNO3) och kaliumnitrat (KNO3) används som
>konserveringsmedel, ja. De kallas då E252 resp. E251, d.v.s. sådana där
>hemska tillsatser.
Det är ju E-vitaminer - inget hemskt alls. :)
---
Tage D's Vetenskapliga fakta:
Om man upptager en i vatten nedsäkt kropp ur vattnet
så fylls hålet i vattnet efter kroppen av vatten.
Erland Sommarskog
> (BTW, Ett väldigt roligt experiment! Kväveoxiderna är rödbruna till
> färgen. Lägger man en kopparbit i koncentrerad salpetersyra blir syran
> grönblå samtidigt som det strömmar rödbruna gaser från den! [Otäcka
> gaser! Gör detta i dragskåp eller utomhus!)
Mja, det är väl bara kvävedioxid som är rödbrun och luktar illa. Andra
kväveoxider är färglösa och även luktfria om jag minns rätt. Däremot
är de inte heller nyttiga.
(Och, jaja, jag borde vetat att det blir kvävedioxid och annat otrevligt
men ingen nitrit när man löser upp koppar i salpetersyra.)
K.W. Persson
Sommarskog <som...@algonet.se> wrote:
> Mja, det är väl bara kvävedioxid som är rödbrun och luktar illa.
Usch ja. Men det var 3 på morgonen...
Jag funderar starkt på att fixa ett alkolås till datorn eller iaf till
newsservern.
Torbjörn Svensson Diaz
>
> Kalium- och/eller natriumnitrat. (När jag experimenterade med krut och
> socker-salpeter när jag var liten mäkte jag att Santa Maria sålde
> natriumnitrat i sina salpeterpåsar medan COOP (KF) hade kaliumnitrat i
> sina.)
Kan man inte undersöka det genom att se på färgen eller likande? Det ska väl
vara gult för natrium och lila/vitt för kalium?
Just socker och salpeter testade jag också, precis innan sommarlovet. Hur
farligt är det att experimentera med krut? Vad bör man tänka på för att göra
det mindre riskfyllt? Finns det något särskilt man bör tänka på? Själv
tycker jag att det är mycket intressant, men biland känns det som om det är
alldeles för farligt. Om man tillverkar krut och aldrig någonsin under
tillverkningens gång utsätter det för tryck eller senare för den delen
heller, stämmer det att det då inte finns någon som helst risk för att det
ska explodera?
> (I handlen finns något som kallas 'rykande salpetersyra' men jag tror
> inte det var det du frågade efter.)
Vad är 'rykande salpetersyra'?
Torbjörn Svensson Diaz
"Erland Sommarskog" <som...@algonet.se> skrev i meddelandet
news:Xns91413155...@127.0.0.1...
egentligen? Just nu har jag precis börjat på gymnasiet och jag har ju inte
läst så jättemycket kemi, men jag tycker verkligen att det är intressant.
Vilka böcker började du läsa när du gick i högstadiet? Eller kräver kanske
"Allmän och Oorganisk kemi" inte så stora förkunskaper?
K.W. Persson
Svensson Diaz" <a@a.a> wrote:
>
> >
> > Kalium- och/eller natriumnitrat. (När jag experimenterade med krut och
> > socker-salpeter när jag var liten mäkte jag att Santa Maria sålde
> > natriumnitrat i sina salpeterpåsar medan COOP (KF) hade kaliumnitrat i
> > sina.)
>
> Kan man inte undersöka det genom att se på färgen eller likande? Det ska väl
> vara gult för natrium och lila/vitt för kalium?
Ja (mest violett för kalium) om man bränner det.
Dessutom är natriumnitrat hygroskopiskt (drar åt sig vatten från luften)
och kan därför inte lagras en längre tid i luft. Krut av natriumnitrat
brinner även långsammare än krut framställt med kaliumnitrat. Om detta
beror på natrium eller att natriumnitrat drar åt sig vatten vet jag
inte.
> Just socker och salpeter testade jag också, precis innan sommarlovet. Hur
> farligt är det att experimentera med krut?
Det beror helt på *hur* du experimenterar.
> Vad bör man tänka på för att göra
> det mindre riskfyllt?
Blanda små satser åt gången (max några gram per gång). När man är klar
med satsen så ställer man undan det långt från arbetsplatsen innan man
börjar med nästa.
Lagra inte större mängder svartkrut hemma under en längre tid.
Personlig skyddsutrustning är också viktigt. Skyddsglasögon eller hellre
en ansiktsmask.
Då olyckan är framme bör man ha tillgång till vatten så att man kan
släcka bränder och kyla brandskador. En bra ursäkt som man kan berätta
för sjukvårdspersonalen/polis/föräldrar/granannar är ochså bra att ha
till hands.
> Finns det något särskilt man bör tänka på?
Jag har läst någonstans att man skall blanda 'delblandningar' för att
minska olycksrisken, dvs att mäter upp den kaliumnitrat, svavel och kol
man skall ha och delar upp varje ämne i två delar. Därefter blandar man
en sats kaliumnitrat+svavel, en sats kaliumnitrat+kol och slutligen en
sats svavel+kol. Efter detta blandas de tre satserna med varandra.
> Själv
> tycker jag att det är mycket intressant, men biland känns det som om det är
> alldeles för farligt. Om man tillverkar krut och aldrig någonsin under
> tillverkningens gång utsätter det för tryck eller senare för den delen
> heller, stämmer det att det då inte finns någon som helst risk för att det
> ska explodera?
Helt 100% säker kan man inte vara men riskerna minskar om man gör det du
skrev.
Alltid gäller det att man skall förbereda för det värsta och hoppas på
det bästa.
> > (I handlen finns något som kallas 'rykande salpetersyra' men jag tror
> > inte det var det du frågade efter.)
>
> Vad är 'rykande salpetersyra'?
Salpetersyra som är (mycket) starkare än 68%. Koncentrerad salpetersyra
kan vid normalt atmosfärstryck bara bli 68% starkt. Genom olika
destillationstekniker kan man få starkare salpetersyra (99,5%). Sådan
salpetersyra sönderfaller till vatten och kvävedioxid, dvs
'salpetersyran ryker'. Kvävedioxiden färgar även salpetersyran röd så
ett annat förekommande namn är 'röd rykande salpetersyra'.
Torbjörn Svensson Diaz
> > Själv
> > tycker jag att det är mycket intressant, men biland känns det som om det
är
> > alldeles för farligt. Om man tillverkar krut och aldrig någonsin under
> > tillverkningens gång utsätter det för tryck eller senare för den delen
> > heller, stämmer det att det då inte finns någon som helst risk för att
det
> > ska explodera?
>
> Helt 100% säker kan man inte vara men riskerna minskar om man gör det du
> skrev.
>
> Alltid gäller det att man skall förbereda för det värsta och hoppas på
> det bästa.
Jag vet inte exakt hur sprängmedel fungerar, men så som jag har förstått
finns det två olika sorters. Den ena av dem är ett fast ämne som tar upp
mycket mer plats och därför skapas ett tryck som sedan får behållaren att
explodera och då skapas ett stort tryck i luften. Jag har också fått lära
mig att krut är den sortens sprängmedel. Hur kan det då överhuvudtaget vara
farligt att experimentera med krut om det inte alls någon gång utsätts för
mer tryck än normalt lufttryck?
Sedan har jag också fått lära mig att det finns en annan sorts sprängmedel
som inte kräver någon behållare utan självt skapar en tillräckligt stark
tryckvåg i luften.
I "The Terrorist's Handbook" kallas den första sorten "low order explosives"
och den sistnämnda "high order explosives". Jag vet inte hur påligtlig källa
den är så jag undrar ifall du säga om detta är riktigt eller inte. Och vad
kallas de i så fall på svenska?
Torbjörn Svensson Diaz
>
> Därför att det brinner häftigt. Bengaliska eldar och sådant använder
> också krut, för att ta ett exempel. Du kan alltså bli rejält svedd om
> du har otur.
>
Det hade jag inte tänkt på. Tack för varningen.
> Även om det kanske inte låter så farligt är det en bra grundregel att
> alltid vara försiktig när man sysslar med kemiska experiment. Har man
> sett ett lab blåsas ut har man i allmänhet fått lite större respekt...
Det har ju aldrig jag, men det låter verkligen otäckt. Jag bor i Malmö och
jag kommer ihåg när det stod i tidningarna att det hade skett nån explosion
i Latinskolan. Jag har för mig att det var läraren som skulle blanda natrium
med vatten och att han tog för mycket. Men jag vet inte hur sann det
förklaringen är, det låter nästan lite som ett rykte, jag satte mig aldrig
in i det så mycket. Men jag kommer ihåg att många pratade om det i skolan
och att vår kemilärare började prata om säkerhet i samband med det.
>
> Ta alltså på dig din rock, sätt på dig dina googles, häll inte vatten i
> syra samt lita på intuitionen när det kniper (d.v.s. spring om något
> inom dig säger så).
Det låter nog vettigt.
Jag läste någonstans att om man blandar järnoxid och aluminium och antänder
det kommer det ske någon slags reaktion där temperaturen kommer stiga till
2200 grader C. Jag undrar ifall det är sant och vad reaktionsformeln skulle
kunna tänkas vara. Jag har haft väldiga problem att ta reda på det.
Torbjörn Svensson Diaz
>
> > Jag läste någonstans att om man blandar järnoxid och aluminium och
antänder
> > det kommer det ske någon slags reaktion där temperaturen kommer stiga
till
> > 2200 grader C. Jag undrar ifall det är sant och vad reaktionsformeln
skulle
> > kunna tänkas vara. Jag har haft väldiga problem att ta reda på det.
>
> redoxreaktion.
>
Men skulle det verkligen vara sant att reaktionen själv genererar 2200
grader C. Och hur kan det i så fall komma sig att det blir så varmt?
torbjorn ekstrom
>
> Kan man inte undersöka det genom att se på färgen eller likande? Det ska väl
> vara gult för natrium och lila/vitt för kalium?
Det behövs ytterst lite natriumföroreningar för att det skall färga
hela satsen och huvudelens spektralfärg försvinner i den natriumgula färgen...
Det är viktigt att använda _ren_ kalinitrat då den till skillnad mot
natriumnitrat inte är hygroskopisk (dvs. drar till sig fukt).
Det var en av orsakerna till att det under en period i sverige så
var det ålagt alla män att pinka på en torvtuva vid toalettbesök
och den tuvan - efter något års användande lämnades in som
skatt till staten, det var alltså kaliumnitraten man var
ute efter, för just kruttillverkningen...
>
> Just socker och salpeter testade jag också, precis innan sommarlovet. Hur
> farligt är det att experimentera med krut? Vad bör man tänka på för att göra
> det mindre riskfyllt? Finns det något särskilt man bör tänka på? Själv
> tycker jag att det är mycket intressant, men biland känns det som om det är
> alldeles för farligt.
Det är farligt, mycket farligt och många mäniskor har dött och framförallt skadats
vid just kruttillverkning. Ser man på proffesionella fabriker så jobbar man alltid
i små celler med väggar och tak som lätt kan blåsas bort vid oavsiktliga
detonationer, dessutom hanterar man alltid små mängder krut så
att skadeverkningarna för de som arbetar inte blir så stora...
Det är aldrig frågan _om_ det smäller vid kruthantering, utan frågan är
_när_ det smäller!!! - glöm inte detta!!
> Om man tillverkar krut och aldrig någonsin under
> tillverkningens gång utsätter det för tryck eller senare för den delen
> heller, stämmer det att det då inte finns någon som helst risk för att det
> ska explodera
Nej!, du har alltid risk för statiska urladdningar, kross och friktionständning och
vid oren råvara - självantändningar. Det är inte utan orsak som tillverkningen
sker med restriktioner och kontroll...
Historiskt sett så var det kruttillverkningens krav som 'uppfann' brännvinet,
dvs. man hade alltid krutet fuktad med ren sprit och jobbade 'vått'
vid berarbetning, malning mm. (och var en av orsakerna till att
man accepterade 'djävulsfödan' potatisen då det gick att göra brännvin av
den... - resultatet skulle ändå användas för onda saker sas.).
Spriten kyler så pass mycket att ev. friktionsvärmen inte kunde
värma upp de fina krutpartiklarna så pass högt att det startar en exoterm
reaktion (dvs. det smäller).
>
> > (I handlen finns något som kallas 'rykande salpetersyra' men jag tror
> > inte det var det du frågade efter.)
>
> Vad är 'rykande salpetersyra'?
Lösningen är så koncenterad (> 68%) med vätenitrat (eller dess nedbrytningsprodukter
som färgar röd/brun pga. solljus) att när ångorna kommer i luften så 'hugger'
den luftfuktigheten och gör sig till små saltpetersyradroppar, därav rykande.
En något otät salpetersyreflaska kan få varenda spik/ståldetalj i ett rum/hus att rosta
i torr rumsluft och är inget att rekommendera att ha i badrumsskåpet...
Kvävets kemi är något komplicerad även på oorganisk nivå, och är ett
villkor för att det skulle ha blivit något liv alls på jorden (aminosyror!!!)
/TE
Bo Anders Svensson
>> Kalium- och/eller natriumnitrat. (När jag experimenterade med krut och
>> socker-salpeter när jag var liten mäkte jag att Santa Maria sålde
>> natriumnitrat i sina salpeterpåsar medan COOP (KF) hade kaliumnitrat i
>> sina.)
>
>Kan man inte undersöka det genom att se på färgen eller likande? Det ska väl
>vara gult för natrium och lila/vitt för kalium?
>
>
>Just socker och salpeter testade jag också, precis innan sommarlovet. Hur
>farligt är det att experimentera med krut?
Vill du verkligen veta detta så bör du då gå in på närmaste
vård/akutmotagning och be att få en redogörelse för effekterna av
olycker där krut är inblandat. Bort sprängda fingar, händer, ögon,
näsor, etc, etc... Man ser inte så sexig ut efter olyckor med krut.
Att resonera "det händer inte mig" är den farligast inställningen man
kan ha till explosiva och våldliga ämnen. Man skall utgå ifrån det
värsta hela tiden, och hoppas på det bästa.
>Vad bör man tänka på för att göra
>det mindre riskfyllt? Finns det något särskilt man bör tänka på? Själv
>tycker jag att det är mycket intressant, men biland känns det som om det är
>alldeles för farligt. Om man tillverkar krut och aldrig någonsin under
>tillverkningens gång utsätter det för tryck eller senare för den delen
>heller, stämmer det att det då inte finns någon som helst risk för att det
>ska explodera?
Första reaktionen man får på sådant här som vuxen är förmaningen: lek
inte med de sakerna!
Men å andra sidan lär du få reda på denna informationen i vilket fall
som helst, och tro att du inte skulle pysla med det ändå är troligen
navit, så det är väl lika bra att ge dig lite säkerhetsinformation.
Denna bygger delvist på mina egan erfarenheter och det är väl mera tur
än skicklighet att jag kan berätta dem nu:
Att tänka på när man leker med krut:
Teori:
1) Lär dig först att känna din kemi jävligt noga!
Kunskaper i kemi är viktiga så att du vet vad det du håller på med.
Dessa kunskaper skaffar man sig enklast genom att traska in på
närmaste bibliotek och låna litteratur om oorganisk kemi -
bibliotekspersonalen kan nog hjälpa dig med detta. Läs allt du kan
komma över.
Praktik:
1) Håll dig borta från all form av eld!
Detta inkluderar statisk elektricitet och dyligt. Detta innebär också
att du bör hålla till på ett "skyddat" ställe när du tillverkar krut -
där bränbart material är sparsamt. Antigen utomhus eller i någon form
av garage. Tillgång till vatten är en stor fördel.
2) blanda enbart små satser. behöver du mera, tillverka i omgångar.
Du vill inte att 1 kilo krut tar eld. Då har du ett helvet till
släckningsarbete...
3) Tillverka inte mera krut än vad du skall använda!
Lagra alltså inte upp krut. Det finns två orsaker till detta
a) du vill inte att det skall antändas i din frånvaro.
b) kvaliteten kan försämras pga att den tar upp fukt.
Experimenterar du med fuktig krut så kanske du inbillar dig att krutet
är svagare än vad det igenligen är och blandar till en redig jävla
stor sats som smäller utav bara fan. Annvänd alltså alltid enbart
färskvara.
Tro inte heller att du kan vet om krutet är av god eller dålig
kvalitet. Det finns många historiska exempel på slaga där armér ställt
upp och när dom avfyrat sina musköter så har krutet varit så svagt,
pga av fukt att kulorna endast färdats någon eller några meter innan
de slår i baken - inte ens dessa professionella krigare visst hur väl
kvaliteten var på deras krut förren de först använde krutet.
4) Mal ingridenserna separat!
Att bearbeta allt tillsammans är att direkt tigga om problem. Bearbeta
delingrideinserna separat- risken kanske inte är så stor med just
svartkrut. Men att minimera rikserna är alltid något man skall tänka
på och sträva efter. _Om_ det mot all förmodan tar eld av misstag så
vill du att effekterna av detta skall bli så små som möjligt.
Svavel går oftast att få tag i pulverformat, men salpeter kan behövas
malas ned eftersom det består av kistaller och kolet kan också behövas
förbearbetas - detta i syfte att få bättre förbrännings effekt.
Bearbeta då separat. När du sedan blandar ingidienserna så skall detta
bara vara just _enbart_ en blandning, _ingen_ bearbetning skall ske
här. En djup, flat, skål och en fin pinne att röra om blandningen med
bör vara tillräckliga verktyg då du gör det här.
5) Undvik Klorex 55!
Klorex är instabilt och kan självantända när det utsätts för tryck.
6) ladda inte metalföremål med krut - fara för splitter.
Svarkrut spränger lätt sönder ett metalrör av en tjocklek på 1 mm.
Sådan flagor som flyger om kring är direkt livsfarliga.
När jag var unge så tillverkade vi sådan här "sprängrör" i metal
slöjden. Tekniken förfinades med tiden. Först var vi naiva och bände
och vikte bara i hopp ändorna. Men dessa sprängdes upp, så vi försökte
att löda ändorna med. Detta hjälpte dock inte heller, så det slutade
med att vi borrade hål i ändorna och förnakrade dessa med en bult,
samt lödde hela förbandet. (Vi hade inte tillgån till svets). I mitten
borrade vi upp ett hål där vi kunde fylla på med krut. Sedan fylde vi
på med krut och sprängde. Dessa metal rör formligen slets sönder i
stycken av explosionen.
Andra "smällare" som vi tillverkade med var att fylla använda 7,62
paronhylsor med krut från 9mm patroner (k-pist ammunition), sedan
tryckte vi ned en krutstubin i hållet och knep till med en polygrip.
Arangemanget ställdes på marken och tändes på - sedan sprang vi åta
bara helvete! Jag minns att vi en gång sprängde en hylsa på öppen flat
mark, som vi aldrig någonsin hittade mera - det blev bara splitter och
skit av den. Vi hade tur som inte skadade oss själva den gång. Men vi
lärde oss en ordentlig läxa i från det, och slutade tillverka sådan
"smällare" efter det - speciellt slutade vi att spränga dem på öppen
mark.
När vi pysslade med detta var vi 14-15 år gamla, i bland sprängde vi
med övervakning av farsan (speciellt våra bomber) - föräldrarna visste
alltså vad vi pysslade med när vi kom hem med våra "konstverk" från
metalslöjden. Farsan var ju marionfficer så kan tycket väl det var kul
att spränga han med, morsan kanske inte var lika glad över våra
"ingejörsexperiment". ;) Våran metalslödslärare hade dock ingen aning
om vad det var vi höll på med. Minns inte vad vi sade till honom, men
troligen något om förbindingsteknik eller så. Han måste ha trott vi
var ivriga studenter. ;)
7) Ladda inte plastföremål med krut!
Sätter sig splitter från detta i kroppen på dig så hittar inte läkarna
detta. Plast syns inte på röntgen!
8) Spräng aldrig i bebyggt område!!!!!!!!!
Igentligen borde det heta: Spräng aldrig! i stället, eftersom det är
olagligt att spränga eller en skjuta inom bebyggt område utan särkilt
tillstånd från myndighet - vidare räknas inte skogsgläntan utanför byn
som obebyggt område.
Information om hur man tillverkar bomber är inte olagligt, men däremot
att tillverka bomber är olagligt - jmf information att tillverka
hembränt mot att faktiskt tillverka en apparat. Jag har för mig att
det t.o.m. är tydligen olaglit att ens inneha en hemränningsapparat.
Vad tro du då lagen säger om att ha ett gäng bomber hemma?
Därför är detta som jag ger dig _enbart_ information, igen uppmaning
till att syssla med detta.
Tillverkar du nu trots ändå bomber (vilket av polismyndighet kan komma
att klassas som förberedande terroistverksamhet), så se jävligt noga
till att området du skall spräng i inte har omkringvarande personer
som kan ta skadas. Ett gammalt sandtag eller dylikt är en realtivt bra
plats att experimentera på - men även här kan det drälla runt folk.
Att ha några kompisar som är med och håller vakt runt området är
alltså bra att ha.
Nakdelen med att hålla till i ett sandtag i ödemarken är dock att om
någon blir skada - hur fan skall ni få denna personen till sjukhuset?
Är ni allt för avläget och någon skadar sig allvarligt så kan det bli
kritiskt. Första förband är alltså något att tänka på att alltid ha
med sig om olyckan skulle vara framme - vi snackar nu alltså inte om
några plåster och våtserver, utan om riktiga tryckförband för att
stoppa kraftiga blödningar - ett gäng av försvarets "benficke" första
förband kan vara bra att ha.
Du måste alltså ha förband så att du kan stoppa en halspulsåder
blödning - dessutom måste du veta hur man lägger sådan här förband.
Vet du inte hur man lägger sådan här förband så är de värdelösa. Du
kan alltid hitta på någon historia för skolsköterskan och säga att du
vill lära dig hur man ger ABC hjälp (Anding Blödning Chock). Kunskaper
i detta kan vara skillanden mellan liv och död om olyckan skulle vara
framme.
En rundtur på apotekte för att se vad det har för förbandsmateriel i
sina hyllor kan också vara att rekommendera. Här kan du inhandla
våtförband som lindrar svedan från bränskador med mera.
Den slutsatsen man kan drar från säkerhetssynpukt är att man inte
skall pysla med att spränga alls, därför att riskerna är för stora med
detta. Både vad gäller hälsa och eventuella förfrågningar från
polisiära och socila myndigheter.
Om allt går bra så är det lungt, _men_ om det händer något då ligger
ni ganska risigt till. Antigen så spränger ni ensligt och då dröjer
det att få vård, eller så spränger ni i bebyggt område och då kan ni
nog relativt snabbt få vård, men efterföljderna från polis och socila
myndigheter lär komma i båda fallen - för blir ni påkomman med att
sysla med sådant här så lär nog farbor polisen vilja fråga er om både
det ena och det andra. Är ni inte straffmyndiga (+18 år) så är det era
föräldrar som får bära ansvaret för vad ni gör!
Om olyckan är framme så måste ni alltså ha en bra historia att kunna
dra för polisen, socialen och era föräldrarna.
9) Använd riktiga krutstubin vid antändning av "bomber".
Allt annats måste klassa som direkt häslovårdligt. Som tur var var min
farsa marinofficer, och han visste vad vi höll på med. Efter som jag
bodde ute på landet så letade vi upp gamla cementrör (av diameter runt
50 -100 cm och placerade laddningar inne i dessa så att splitter
skulle flyga ut åt sidorna och därmed minska spliter volymen.
Ett sådant gamalt cementrör (med 2-3 cm tjocka väggar) sprängde vi
sönder (av misstag) en gång. Underskatt aldrig kraften i krut!
10) Oberoende av vilken stubin du har: använd alltid lång stubin!
Jag har sett stubiner som bara pyr och knappt brinner alls, för att
helt plötsligt på bråkdelen av någon sekund brinna av 3 cm - detta för
stubin till fabrikstillverkade fyrverkeri raketer.
Om detta händer dig när du experimentera då hjälper det inte
skolrekord i 100m långt.Tro alltså aldrig att du kan tillverka, eller
använda, stubin som är säker.
Det föreligger alltid en riks med stubin. Bästa vore att ha en lång
stubin men tyvärr är oftast stubin en bristvara. Gör då hellre en lång
stubin en två korta!
11) Lär känna brinnhastigheten på stubin!
Känner du inte till hur fort en stubin brinner så är det lätt att
missbedöma hur länge man bör vänta. Det har hänt mig vid tillfällen
att jag tänkt "varför smäller det inte, det borde ha smällt nu" och
jag började traska framåt. Då plötsligt kom explosionen. Detta hände
när vi använde krutstubin! Å då bör du veta att stubin för smällare
och fyverkeripjäser har en ännu osäkrare brintid. Brinhastigheten på
sådan stubin kan varier ganska ordentligt - även för samma stubin.
Dessa stubiner tenderar till att brina ryckvisst.
En rekommendation är att du köper ett packet med, vad heter de numera,
maxi-puffar(?). I varje fall en sådan där ask med 10 smällare. Köp
några stycken askar, en tre fyra stycken, och ta av stubinen och bränn
den separat opch studera hur stubinen brinner.
Smällarna som blir över kan du ju alltid öppna och använda som försats
i egna krusatser. Hemtillverkat krut kan i bland vara svårt att få fyr
på, så lite fabrikstillverkad krut kan vara bra för att sätta i gång
reaktionen - detta är också en orsak till varför explosionen kan bli
fördröjd. Stubinen har brunit ut, men ditt krut pyr bara och väntar
bara på att få explodera - det är en del ungar som förlorat händer och
ögon pga denna orsaken.
Dessutom kan det vara en nyttig lektion i att studera hur mycket krut
som faktiskt finns i de grövre smällarna. Det är inte mycket, men det
smäller kraftigt ändå. Det är något att ha i åtanke när du själv
tillverkar satser: krut har mer inneboende kraft än vad du tror!
12) Om en bomb inte exploderat efter antändning - vänta! vänta! vänta!
Vänta _minst_ tio minuter helst en halvtimme! Jag att vet att detta
låter dödstråkigt och man oftast har lite tålamod, men har du bråttom
här, så är detta det samma som att bråttom till akuten. Orsakerna till
detta hittar du i punkt 10) och 11). Var alltså mycket försiktig och
skynda långsamt!
Men den bästa säkerhets rådet för att behålla hälsan och goda
relationer med polisen är nog ändå:
Experimentera över huvud taget inte alls med krut och bomber!
Torbjörn Svensson Diaz
>
> 5) Undvik Klorex 55!
>
> Klorex är instabilt och kan självantända när det utsätts för tryck.
Vad är Klorex 55?
>
> 9) Använd riktiga krutstubin vid antändning av "bomber".
>
> Allt annats måste klassa som direkt häslovårdligt. Som tur var var min
> farsa marinofficer, och han visste vad vi höll på med. Efter som jag
> bodde ute på landet så letade vi upp gamla cementrör (av diameter runt
> 50 -100 cm och placerade laddningar inne i dessa så att splitter
> skulle flyga ut åt sidorna och därmed minska spliter volymen.
>
> Ett sådant gamalt cementrör (med 2-3 cm tjocka väggar) sprängde vi
> sönder (av misstag) en gång. Underskatt aldrig kraften i krut!
>
Var får man tag på stubin? Jag har tänkt på det en del och jag absolut
ingenstans där det säljs och jag har inte heller någon aning om hur man
skulle kunna tillverka egen. Jag vet inte ens var man får tag på information
om det. I USA kan man i alla fall köpa det, men jag vet inte om det är
lagligt att beställa det därifrån. Och vad skulle man säga att man tänker
använda det till ifall någon myndighet frågar?
Erland Sommarskog
> egentligen? Just nu har jag precis börjat på gymnasiet och jag har ju inte
> läst så jättemycket kemi, men jag tycker verkligen att det är intressant.
> Vilka böcker började du läsa när du gick i högstadiet? Eller kräver kanske
> "Allmän och Oorganisk kemi" inte så stora förkunskaper?
Tja, det är väl en bok man läser på universitetsnivå, så något man bör
nog ha läst innan. Jag tjuvtränade på några mer lättsmälta saker i sexan
eller vad det var. Och så hade jag kemilåda hemma. Jag fick den första
när jag var nio-tio kanske. När jag vuxit ur den största i serien, så
fixade farsan som var rektor på min högstadieskola kemikalier den vägen.
Jag tror katten att det var innan jag började högstadiet själv.
Men det ska sägas att olika delar i boken är olika lätta att förstå. Den
första delen som behandlade teori av olika slag var mestadels långt över
mitt huvud. Undantaget var den fantastiska tabellen i kapitel 16 med
redox-potentialer.
Den andra delen är mera lättsmält. Den drar igenom alla grupper i periodiska
systemet och berättar om de olika ämnenas egenskaper som t ex olika
färger på joner i olika oxidationstal. Det var en guldgruva för tips
för experiement med kemikalierna hemma!
Jag fattade säkert inte allt i del två heller, men det gäller att läsa på
rätt sätt. Dvs att insupa det man förstår. Men innan man ger sej på Hägg
ska man nog i alla fall se till att man förstår det här med elektronskal
och oxidationstal. Och innebörden av en redox-potential. (Det är redox-
potentialen som avgör att järn löses upp i saltsyra, men inte koppar,
och att en järnbit blir förkopprad om man stoppar ner den i en koppar-
saltlösning.)
Erland Sommarskog
> Sådan salpetersyra sönderfaller till vatten och kvävedioxid, dvs
> 'salpetersyran ryker'. Kvävedioxiden färgar även salpetersyran röd så
> ett annat förekommande namn är 'röd rykande salpetersyra'.
Det måste bli något mer än vatten och kvävedioxid, eftersom det blir
en syremolekyl över. Fritt syre antar jag?
Bo Anders Svensson
>> 5) Undvik Klorex 55!
>>
>> Klorex är instabilt och kan självantända när det utsätts för tryck.
>
>Vad är Klorex 55?
Läs tidigare inlägg härt i, det klargör den saken.
>
>>
>> 9) Använd riktiga krutstubin vid antändning av "bomber".
>>
>> Allt annats måste klassa som direkt häslovårdligt. Som tur var var min
>> farsa marinofficer, och han visste vad vi höll på med. Efter som jag
>> bodde ute på landet så letade vi upp gamla cementrör (av diameter runt
>> 50 -100 cm och placerade laddningar inne i dessa så att splitter
>> skulle flyga ut åt sidorna och därmed minska spliter volymen.
>>
>> Ett sådant gamalt cementrör (med 2-3 cm tjocka väggar) sprängde vi
>> sönder (av misstag) en gång. Underskatt aldrig kraften i krut!
>>
>
>Var får man tag på stubin?
I järnhandlen eller där man säljer såprängämen för civilt bruk - men
räkna med att det är svårt att köpa detta utan förfrågan - speciellt
om man är tonårig. Som jag skrev innan: det är olagligt att tillverka
bomber! Alltså återståt att använda stubin från smällare. men som jag
redan ksrivt: detta är mycket vanskligt!!!!!!!!!
Personligen tycker jag: låt bli dessa saker!!!
Annars kan du få tag i den genom att sno under övringar med hemvärnet;
de har ju ungdoms avdelningar! Jag fick tag i krutstubin genom att
farsan var officer. Han brukade plocka hem knallskott och
spärngpatroner som vi smälde av till påsken. Knallskotten demonterade
jag och plockade ur krustubinen ur - detta är dock en totalt
livsfarlig övning om man inte vet vad det är man håller på med!!!!!!
>Jag har tänkt på det en del och jag absolut
>ingenstans där det säljs och jag har inte heller någon aning om hur man
>skulle kunna tillverka egen. Jag vet inte ens var man får tag på information
>om det. I USA kan man i alla fall köpa det, men jag vet inte om det är
>lagligt att beställa det därifrån. Och vad skulle man säga att man tänker
>använda det till ifall någon myndighet frågar?
Det finns en viss anledning till varför det är svårt att få tag i
krutstubin. ;)
Nåja, visserligen skulle jag kunna ge recept på hur du tillverkar egen
stubin, men jag tycker följande: okej,. tillverka krut om du tycker
det är kul, men GE FAN I ATT TILLVERKA BOMBER!!!!!!!!! Glöm den saken,
riskerna är för stora. Jag är jävligt lycklig att jag inte skadade mig
under mina tonår när jag lekte med detta.
Om du tycker det är kul. Ett tips då: utbilda dig till sprängingejör i
stället - sammhället behöver sådana, och då får du spränga så mycket
du vill! Men lek för helvete inte med det, det kan ju förstöra hela
dit liv!!!!!!!!!! Det är helt enkelt inte värt det!!!!!!
Bo Anders Svensson
> Men innan man ger sej på Hägg
Hägg, jag känner igen namnet. Vad var det han skrev?
Erland Sommarskog
> Den Sat, 27 Oct 2001 20:16:39 +0000 (UTC) skrev Erland Sommarskog
>
>> Men innan man ger sej på Hägg
>
> Hägg, jag känner igen namnet. Vad var det han skrev?
"Allmän och oorganisk kemi". Vilket också framgår om du går bakåt i
tråden.
Tommy Lindgren
> Den Tue, 23 Oct 2001 14:39:14 GMT skrev "Torbjörn Svensson Diaz"
> >Just socker och salpeter testade jag också, precis innan sommarlovet. Hur
> >farligt är det att experimentera med krut?
[Intressant info]
> Experimentera över huvud taget inte alls med krut och bomber!
Bah, för dem som vill bygga riktiga bomber:
http://my.ohio.voyager.net/~dionisio/fun/make-your-own-h-bomb.html
;)
--
Tommy Lindgren <t.o.m.y.l (at) l.i.n.u.x . n.u>
Daniel Dahlberg
> > Även om det kanske inte låter så farligt är det en bra grundregel att
> > alltid vara försiktig när man sysslar med kemiska experiment. Har man
> > sett ett lab blåsas ut har man i allmänhet fått lite större respekt...
>
> Det har ju aldrig jag, men det låter verkligen otäckt. Jag bor i Malmö och
> jag kommer ihåg när det stod i tidningarna att det hade skett nån explosion
> i Latinskolan. Jag har för mig att det var läraren som skulle blanda natrium
> med vatten och att han tog för mycket. Men jag vet inte hur sann det
> förklaringen är, det låter nästan lite som ett rykte, jag satte mig aldrig
> in i det så mycket. Men jag kommer ihåg att många pratade om det i skolan
> och att vår kemilärare började prata om säkerhet i samband med det.
En hel kemisal blåstes ut på Latin, men jag vet inte riktigt varför. Vad
jag däermot vet, är att en kemisal blåstes ut på Petri kring '95.
Natrium (tror jag det var), blandades med vatten. Det blev lite för
mycket vätgas i salen, och det sa lite mer än poff. Vi skulle haft samma
labb någon vecka senare. Av förklarliga skäl valde vår lärare att
demonstrera det hela framme vid tavlan.
// Daniel
Bo Anders Svensson
>postm...@127.0.0.1 (Bo Anders Svensson) writes:
>
>> Den Tue, 23 Oct 2001 14:39:14 GMT skrev "Torbjörn Svensson Diaz"
>
>> >Just socker och salpeter testade jag också, precis innan sommarlovet. Hur
>> >farligt är det att experimentera med krut?
>
>[Intressant info]
>
>> Experimentera över huvud taget inte alls med krut och bomber!
>
>Bah, för dem som vill bygga riktiga bomber:
>
>http://my.ohio.voyager.net/~dionisio/fun/make-your-own-h-bomb.html
>
>;)
"The recipe we've given is for a budget-pleasing H-bomb, no frills, no
flourishes; it's just a simple 5-megaton bomb"
Hehe.
"if you plan to make more than one bomb"
Jo, jo.. serietillverkning kanske vore något. :)
"After your A-bomb is completed you'll have a pile of moderately fatal
radioactive wastes like U-238. These are not dangerous, but you do
have to get rid of them. You can flush leftovers down the toilet."
Hehehe... Kul tjomme. Kul länk, tack för tipset!
K.W. Persson
Sommarskog <som...@algonet.se> wrote:
> K.W. Persson (svalba...@japan.co.jp) skriver:
> > Sådan salpetersyra sönderfaller till vatten och kvävedioxid, dvs
> > 'salpetersyran ryker'. Kvävedioxiden färgar även salpetersyran röd så
> > ett annat förekommande namn är 'röd rykande salpetersyra'.
>
> Det måste bli något mer än vatten och kvävedioxid, eftersom det blir
> en syremolekyl över. Fritt syre antar jag?
Syreoxid?
Bo Anders Svensson
>Syreoxid?
Det skulle väl vara O3 då. :)
---
Tage D's Vetenskapliga fakta:
Om man upptager en i vatten nedsänkt kropp ur vattnet