Månens rotation
david rinnan
Vet nån varför inte Månen roterar.. Det verkar ju konstigt tycker jag
efterssom något av de stora nedslagen borde ha kunnat åstakomma rotation..
mvh
d
Commander Keen
Den kanske stannade på grund av dessa?
--
Bengt Andersson
Månen roterar visst det!
Månens roterar 1 varv runt sin axel per varv runt jorden. Det är därför
den alltid visar i samma sida mot Jorden. Att den roterar så långsamt är
nog Jordens fel. Jordens gravitation har "bromsat" upp Månen.
mvh
Bengt
david rinnan
det e klart den måste göra det. Men det är ändå svårt att förklara, antar
jag, varför det sker med sån exakt "timing" att vi hela tiden ser samma
sida.
Lite samma sak som en del av de planeter som hittats i universum där
rotationstiden hos 2 planeter runt deras motsvarighet till solen är exakt
1/2
alltså att den ena planeten roterar 2 gånger när den endra roterar en gång.
Finns nått liknande i vårt solsystem typ. när pluto roterat 3gånger har
neptunus roterat 2 varv? eller nått liknande... är det nån som vet hur exakt
detta är. Om det e på "sekunden" eller om det finns nån avvikelse.
mvh
d
Bengt Andersson <boa...@chello.se> skrev i
diskussionsgruppsmeddelandet:3A648C99...@chello.se...
Bengt Andersson
Du går långt utanför mina avbrytna 10 Poäng i Astronomi, men det kommer
säkert någon med större insikter i den Celestamekaniken.
mvh
Bengt
Lennart A
"david rinnan" <david...@hotmail.com> skrev i meddelandet
news:TYW86.6848$AH6.1...@newsc.telia.net...
> Hej alla,
>
> Vet nån varför inte Månen roterar.. Det verkar ju konstigt tycker jag
> efterssom något av de stora nedslagen borde ha kunnat åstakomma rotation..
>
dagar d.v.s när den fullbordat ett varv kring jorden. Den vänder ju alltid
samma sida mot jorden annars skulle vi ju kunna se baksidan också. Fenomenet
kallas för tidvattenkoppling, jorden och månen påvarkar m.a.o varandra
med sin gravitation.
mvh Lelle
> mvh
>
> d
>
>
Pieter Kuiper
> Vet nån varför inte Månen roterar.. Det verkar ju konstigt tycker jag
> efterssom något av de stora nedslagen borde ha kunnat åstakomma rotation..
Visst roterar den, med samma period som omloppsbanan.
Den tyngsta sidan pekar hela tiden mot jorden. Det finns små
variationer, så att man från jorden kan se några procent (10% ?) av
baksidan.
--
Pieter...@msi.vxu.se http://www.msi.vxu.se/fysik/cv/pieter.html
david rinnan
Det var lite vad jag trodde. Problemet då, som uppkommer, blir att förklara
varför månen "åker" bort från jorden hela tiden. Om jag har förstått det
hela korrekt så har detta pågått under en tid, exempelvis så var månen
mycket större på himlen än vad den är idag. Det talades också om att efter
en tid (x000år eller nått) så kommer månen inte längre ha kvar sin
omloppsbara runt jorden.
Jag vet inte vart jag hört detta från eller om det är exakt återberättat..
Men nått åt detta håll var det i alla fall.
mvh
d
Lennart A <zju...@tninet.se> skrev i
diskussionsgruppsmeddelandet:9425ne$n9v$1...@cubacola.tninet.se...
Johnny Rönnberg
cm/år). Orsaken till detta skulle jag tro har med rotationskraften att göra.
Det finns säkert någon som kan förklara bättre.
Johnny Rönnberg
johnny....@telia.com
----------------------------------------------------------------------------
http://www.spacenews.cjb.net - Your Way To Space!
http://www.arneweise.cjb.net - En Levande Legend!
"We choose to go to the moon in this decade and
do the other things, not because they are easy,
but because they are hard..."
----------------------------------------------------------------------------
"david rinnan" <david...@hotmail.com> skrev i meddelandet
news:Az196.7045$AH6.1...@newsc.telia.net...
david rinnan
längre från jorden månen kommer, desto mindra 'drar' jordens
gravitationskraft.
Vi borde ha nån månexport som har svaret på alla frågor :)
Måste bara förmedla en kollegas teori ang. varför månen åker bort från
jorden:
"att den drar från oss kanske beror på att den vill av ascociera sig och
leta efter en bättre partner eftersom vi inte kommer på besök :)"
mvh
d
anders thelemyr <anderst@_NO_SPAM_NO_UCE_algonet.se> skrev i
diskussionsgruppsmeddelandet:93f96t0uug18b64c8...@4ax.com...
> "Johnny Rönnberg" <08-74...@telia.com> said:
>
> >Det stämmer att månen rör sig bort från jorden (jag har hört siffror på 2
> >cm/år). Orsaken till detta skulle jag tro har med rotationskraften att
göra.
>
> Rycker någon annan planet eller solen i månen? Men då borde väl banan bli
> mera elliptisk istället?
>
> Blir månen tyngre? Blir jorden lättare?
>
Paul Schlyter
david rinnan <david...@hotmail.com> wrote:
> hahah sant Bengt!
> det e klart den måste göra det. Men det är ändå svårt att förklara, antar
> jag, varför det sker med sån exakt "timing" att vi hela tiden ser samma
> sida.
> Lite samma sak som en del av de planeter som hittats i universum där
> rotationstiden hos 2 planeter runt deras motsvarighet till solen är exakt
> 1/2
> alltså att den ena planeten roterar 2 gånger när den endra roterar en gång.
>
> Finns nått liknande i vårt solsystem typ. när pluto roterat 3gånger har
> neptunus roterat 2 varv? eller nått liknande... är det nån som vet hur exakt
> detta är. Om det e på "sekunden" eller om det finns nån avvikelse.
De flesta månar i vårt solsystem har bunden rotation, dvs en
rotationstid som i genomsnitt är exakt lika med omloppstiden. Kända
undantag är Saturnusmånarna Hyperion och Phoebe samt Neptunus måne
Nereid. Troliga undantag är också Jupiters yttre små månar.
Angående himlakroppar i banresonans med varandra finns det ett intressant
exempel Jupiters månar Io, Europa och Ganymedes: när två av dem är på
samma sida om Jupiter är den tredje alltid på dne motsatta sidan.
Två andra intressanta fenomen:
1. Varje gång Venus står i undre konjunktion så vänder den alltid
samma sida mot jorden.
2. Då Merkurius går två varv runt solen så roterar den samtidigt
tre varv runt sin egen axel.
--
----------------------------------------------------------------
Paul Schlyter, Swedish Amateur Astronomer's Society (SAAF)
Grev Turegatan 40, S-114 38 Stockholm, SWEDEN
e-mail: pausch at saaf dot se or paul.schlyter at ausys dot se
WWW: http://hotel04.ausys.se/pausch http://welcome.to/pausch
Paul Schlyter
Lennart A <zju...@tninet.se> wrote:
> Månen roterar visst kring sin egen axel, närmare bestämt ett varv på 29
> dagar d.v.s när den fullbordat ett varv kring jorden.
Ett varv tar bara 27,5 dyng. Däremot är tiden mellan två nymånar
29,5 dygn, men månen måste alltså gå lite mer än ett varv runt jorden
mellan två nymånar - detta p.g.a. jordens banrörelse.
Paul Schlyter
anders thelemyr <anderst@_NO_SPAM_NO_UCE_algonet.se> wrote:
> "Johnny Rönnberg" <08-74...@telia.com> said:
>
>> Det stämmer att månen rör sig bort från jorden (jag har hört siffror på 2
>> cm/år). Orsaken till detta skulle jag tro har med rotationskraften att göra.
>
> Rycker någon annan planet eller solen i månen? Men då borde väl banan bli
> mera elliptisk istället?
Eller mindre elliptisk -- störningar från framförallt solen men även
de övriga planeterna ger upphov till periodiska förändringar i
månbanans form och orientering.
Det som orsakar den s.k. sekulära accelerationen (= effekten att
månen förflyttar sig sakta bortåt från jorden) är tidvattenkrafterna.
Om jorden vore slät och helt friktionsfri, skulle tidvattenvågens
topp ständigt befinna sig rakt under månen, och månen skulle inte
förflytta sig sakta bortåt.
Men nu har vi alltså friktion, och dessutom ett geografiskt landskap
med kontinenter och oceaner. Detta orsakar att tidvattenvågen
"släpar efter" lite, och når sin topp strax efter det att månen står
högst på himlen sett från jordytan. Sett från månen kommer denna
förskjutna tidvattentopp att dra månen en aning "framåt" i sin bana.
Detta överför energi från jordens rotation till månens banrörelse.
Och då månen får ökar energi i sin banrörelse kommer dess bana att
bli en aning större. Nettoeffekten blir att månen sakta förflyttar
sig bort från jorden, med en hastighet på några centimeter per år.
På ungefär 100 miljoner år har månen förflyttat sig bort ungefär en
måndiameter.
Så småningom kommer detta ett innebära att totala solförmörkelser
blir alltmer kortvariga och sällsynta, tills någon gång om hundratals
miljoner år den allra sista totala solförmörkelsen inträffar --
därefter kommer alla solförmörkelser att vara antingen partiella
eller ringformiga.
Samtidigt som månen rör sig bortåt så sakter jorden ner sin rotation.
Ett jämviktsläge uppnås hundratals miljarder år fram i tiden, då
månens omloppstid är ca 40 dygn, och jordens rotationstid är lika
lång. Fast långt innan dess kommer solen att ha blivit en röd
jättestjäårna som kanske slukar upp både jorden och månen.
----------------------------------------------------------------------
Om månens omloppstid hade varit kortare än ett dygn, skulle
tidvattnet istället fått månen att ständigt röra sig närmare jorden,
för att till sist kollidera med jorden. Precis detta händer med Mars
innersta måne Phobos: dess omloppstid är bara drygt 7 timmar medan
Mars rotationstid är 25 timmar. Och, mycket riktigt, Phobos rör sig
allt snabbare runt Mars, dvs dess bana minskar i storlek. Om några
miljoner år bör Phobos kollidera med Mars. "Men det finns ju inget
vatten på Mars så hur kan det finnas tidvatten där då?", hör jag
någon ropa. Det beror på att tidvattnet inte bara verkar på vätskor
som vatten, utan även på den "fasta" planeten, som egentligen inte är
speciellt fast utan är ganska formbar i större skala. På jorden är
det inte bara oceanerna som lyfts upp och ned av månen utan även
jordens "fasta" yta lyfts upp och ned, två gånger per "mån-dygn".
Tid-"vattnet" i den fasta jordskorpan är ca hälften så högt som i
oceanerna.
> Blir månen tyngre? Blir jorden lättare?
Båda blir (marginellt) tyngre p.g.a. alla de meteorer som ständigt
ramlar ner på dem.
Timo Karhula
In article <ALIAS.160120012042197825%pi...@itn.hh.se>, Pieter Kuiper <pi...@itn.hh.se> writes:
|>X-BORG-Path: snopp!newsfeed1.telenordia.se!news.algonet.se!algonet!feed2.news.luth.se!luth.se!news.lth.se!piku
|>From: Pieter Kuiper <pi...@itn.hh.se>
|>Newsgroups: swnet.sci.astro
|>X-BORG-Newsgroups: se.vetenskap.astronomi
|>Subject: Re: Månens rotation
|>Date: Tue, 16 Jan 2001 20:42:19 +0100
Pieter Kuiper skrev:
Pga månbanans excentricitet (ellipticitet) på 0.0549 kan man se lite
runt 'hörnen' vid månkanten (optisk libration). Upp till 59% av månens
hela yta kan ses från jorden pga detta fenomen.
/Timo
Timo Karhula
David Rinnan skrev:
|>Ok, så det har alltså med relationen mellan jorden och månens gravitation.
|>Det var lite vad jag trodde. Problemet då, som uppkommer, blir att förklara
|>varför månen "åker" bort från jorden hela tiden. Om jag har förstått det
|>hela korrekt så har detta pågått under en tid, exempelvis så var månen
|>mycket större på himlen än vad den är idag. Det talades också om att efter
|>en tid (x000år eller nått) så kommer månen inte längre ha kvar sin
|>omloppsbara runt jorden.
|>Jag vet inte vart jag hört detta från eller om det är exakt återberättat..
|>Men nått åt detta håll var det i alla fall.
Anledningen varför månen avlägsnar sig är att tidvattnet bromsar upp
jordens rotation. Då förlorar jorden en del av sin rotationsenergi och för
att summan av jord-månens impulsmoment ska bevaras måste månen ta emot
energin i form av ökad rörelseenergi. Det medför att månen får en liten
hastighetsökning och därmed en 'puff' utåt i sin bana.
Månen kommer aldrig att lämna helt sin omloppsbana kring jorden.
När jordens rotationstid blir densamma som månens omloppstid (en månad,
som blir 48 nuvarande dygn lång om någon miljard år), blir jord-månesystemet
stabilt. För närvarande avlägsnar sig månen med 3.8 cm/år.
När månens medelavstånd har ökat med 47% till 44 jorddiametrar
(560000 km) kommer månen och jorden att alltid peka samma sidor mot varandra.
Överkursfråga: Vilken sida av jorden kommer då aldrig att kunna se månen?
:-)
/Timo
Timo Karhula
Paul Schlyter skrev:
|> Det beror på att tidvattnet inte bara verkar på vätskor
|>som vatten, utan även på den "fasta" planeten, som egentligen inte är
|>speciellt fast utan är ganska formbar i större skala. På jorden är
|>det inte bara oceanerna som lyfts upp och ned av månen utan även
|>jordens "fasta" yta lyfts upp och ned, två gånger per "mån-dygn".
|>Tid-"vattnet" i den fasta jordskorpan är ca hälften så högt som i
|>oceanerna.
Även "tidluft" existerar. Har man kunnat mäta "tidluftens"
storlek med barometrar eller med andra instrument? Tidluften
är som störst vid nymåne och fullmåne men har man kunnat bekräfta
det empiriskt i och med lufttryckets variation?
/Timo
david rinnan
Nu börjar man kunna greppa det här känns det som.. Jag hörde en annan
variant av det ni säger.. Den liknar lite det nån av er skrev om mars måne.
Det är på engelska:
The Oxford dictionary of astronomy (by Ian Ridpath) explains:
"The Earth tris to carry the ocean waters round with it, while the Moon
tries to keep them heaped up under it and on the far side of the Earth.
Over long periods of time tidal friction decreases the Earth's rate of
spin, thus lengthening the day. In turn, the Moon has angular momentum
added to its orbit and gradually spirals away from Earth. Ultimately,
when the day equals the moon's orbital period (each about 40 times the
length of the precent day) the process will cease, and both Earth and Moon
will be tidally locked - just as the Moon is right now."
This is a qurious fact: "A new process will then begin in which the Sun's
tide-rising power takes angular momentum from the Earth-Moon system. The
Moon
will then spiral closer to Earth until it is torn to pieces when it enters
the Earth's Roche limit (about 10000km away from Earth's surface)."
Jag gillade den där kommentaren om att det faktiskt finns "tidluft" vore kul
att veta mer om nån gång :)
Så här sa en planetolog student från finlad gällande hur mycket man ser av
månen, vilket är i linje med föregående post:
Actually we see 59% - because of two things:
1) moon's equator is tilted 6.5 degrees to the plane of
its orbit - thus we see 6.5 degrees 'over' and 'below'
the poles at times.
2) the moon seems to rock to east and west as it goes along
- thus we see up to 7.5 degrees behind each side at times.
This is called libration, not precession as I said in some
other message.
Sedan har vi Timos kommentar om att månen är eliptisk..
verkar som alla håller med varandra :]
det e ju bra!
mvh
david
Timo Karhula <inf...@u.ato.abb.se> skrev i
diskussionsgruppsmeddelandet:ALIAS.3...@news1e1.seinf.abb.se...
david rinnan
:]
d
anders thelemyr <anderst@_NO_SPAM_NO_UCE_algonet.se> skrev i
diskussionsgruppsmeddelandet:1gmb6tcfg3uvqajb1...@4ax.com...
> inf...@u.ato.abb.se (Timo Karhula) said:
>
> >Överkursfråga: Vilken sida av jorden kommer då aldrig att kunna se
månen?
>
> Baksidan...
Paul Schlyter
david rinnan <david...@hotmail.com> wrote:
> Actually we see 59% - because of two things:
> 1) moon's equator is tilted 6.5 degrees to the plane of
> its orbit - thus we see 6.5 degrees 'over' and 'below'
> the poles at times.
> 2) the moon seems to rock to east and west as it goes along
> - thus we see up to 7.5 degrees behind each side at times.
> This is called libration, not precession as I said in some
> other message.
De där siffrorna gäller för en geocentrisk observatör, dvs en
tänkt observatör i jordens centrum. För observatörer på jordens
yta kan du lägga till en grad för max libration både i longitud
och i latitud, eftersom jordens skenbara radie, sett från
månen, uppgår till ca en grad. Detta kallas topocentrisk
libration. Jag vet inte om de där 59% avser geocentrisk eller
topocentrisk libration.
På
http://www.btinternet.com/~kburnett/kepler/tmoon.c
hittar man ett program i C som beräknar topocentrisk libration
för månen för valfria datum samt valfria platser på jordytan.
Paul Schlyter
Timo Karhula <inf...@u.ato.abb.se> wrote:
"Tidluften" är i stort sett osynlig vid våra breddgrader som har
så stora lufttrycksvariationer av andra orsaker. Men nära ekvatorn,
där vädret och lufttrycket är mycket stadigare, visar en typisk
barometerkurva en oscillation med ca två perioder per dygn. Det
är "tidluften", direkt synlig på barometerkurvan.
david rinnan
Professor of Aeronautical & Astronautical Engineering
Hans nuvarande projekt:
* Earth escape using a solar sail (funded by NASA Jet Propulsion
Laboratory )
* Applications of second-order necessary and sufficient conditions in
optimal control problems
* Investigation of a recently-discovered simple form for the optimal thrust
on a power-limited trajectory in an arbitrary gravitational field
* Optimal cooperative rendezvous
* Geocentric and heliocentric applications of solar sails
Och han sa:
Yes the earth is affecting the moon's spin. The moon is not a sphere,
but a (triaxial) ellipsoid. The torque that causes the *long* axis of
the ellipsoidal moon to stay (approximately) aligned with the earth-moon
line is the gravity gradient torque due to the fact that the earth's
gravity decreases with distance from the earth (inverse-square).
The equilibrium configuration is exact alignment, but various
perturbations cause the oscillation (libration) about this equilibrium.
The gravity gradient provides a restoring torque toward the earth-moon
line. The result is basically an undamped oscillation of the long
axis of the moon about the earth-moon line, like a pendulum.
The moon is also three-axis stable (obviously) because of the orientation
of the other two ellipsoidal axes. That's harder to explain physically,
but it's an aspect of rotational motion that used in passive control
of spacecraft.
The deviation of the moon from perfect sphericity is not large
in terms of percentages, but the effect on its motion is significant.
It's a bit like oblateness of the earth. Not a huge amount geometrically,
but the effect on near-earth orbits is appreciable.
--
=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=
John E. Prussing
Dept. of Aeronautical & Astronautical Engineering
University of Illinois at Urbana-Champaign
http://www.uiuc.edu/~prussing
=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=
Paul Schlyter <pau...@saaf.se> skrev i
diskussionsgruppsmeddelandet:ALIAS.945317$ohs$1...@merope.saaf.se...
Mansur
eller?
/Mansur
Paul Schlyter
Mansur <maus...@hem.passagen.se> wrote:
>> Två andra intressanta fenomen:
>>
>> 1. Varje gång Venus står i undre konjunktion så vänder den alltid
>> samma sida mot jorden.
>>
>> 2. Då Merkurius går två varv runt solen så roterar den samtidigt
>> tre varv runt sin egen axel.
>
> Vad menar du med undre konjunktion, Är det när den står närmast Jorden
> eller?
En konjunktion mellan två himlakroppar inträffar då de två
himlakropparna har samma "himmelslongitud" (dvs rektascension).
Om man bara nämner en himlakropp, t.ex. "Jupiter står i konjunktion"
underförstår man att den andra himlakroppen är solen.
När en övre planet (från Mars och utåt) står i konjunktion måste
planeten alltid ligga bortom solen.
När en undre planet (Merkurius eller Venus) står i konjunktion, kan
planeten antingen ligga bortom solen och då kallas det "övre
konjunktion" -- planeten har då fasen "full" dvs vänder sin solbelysta
sida mot oss. Eller också kan planeten ligga hitom solen, och då
kallas det "undre konjunktion" -- planeten har då fasen "ny" dvs
vänder sin mörka sida mot oss.
Merkurius och Venus är oss närmast ungefär (men inte exakt!)
samtidigt som de står i undre konjunktion.
Nästa gång Venus stor i under konjunktion blir nu i mars-april, då
man lätt kan se den tunna Venusskäran med en vanlig kikare. Prova!
Mansur
mot jorden när den är i det läget. Det är likadant med månen. Man kan tro
att det är en matematiker som har varit i farten, kanske är det så!?
MVH /Mansur