Vad svåra frågor du ställer!
Nåja. Det är kanske litet olyckligt att säga 'de', precis
som det är olämpligt att skriva 'dom'.
Här är min teori varför 'domses' inte passar så bra:
Det händer att folk säger 'hanses', även om det, såvitt
jag vet inte existerar som ord (dialektalt?). Men hur är
det sedan då? Tja... Resultatet blir litet kul:
Hanses Hans
Honses Hennes
Denses Dess
Det(e)ses Dess
Domses Deras
Det mesta måste kunna sättas i system för att vara 'godkänt'.
Med hemlig väsning
Karl Blume
Fredrik E. wrote in message ...
Fredrik E. <fredrik...@swipnet.se> skrev i inlägg
<KJeI2.1593$zY1....@nntpserver.swip.net>...
> De och dem.... Deras skall man ju säga, men varför inte "domses"?
>
>
>
I dialekter finns formen domses; i alla fall i västgötskan där det i och
för sig uttalas "dumses" eller "dumsa" i plural eller femininum.
Ex.
"Jag satt i dumsa eka." / "Jag såg dumses hund."
Och formen domses har använts i Stockholm också, men jag tror
inte att det uppfattas som "godtagbart". Det förekom allmänt i
min uppväxtmiljö i Enskede. Våra lärare i skolan var dock starkt
emot, och det är nog fyrtio år eller så sedan jag slutade säga
domses. Det är dock inte frågan om barnspråk, jag känner också
vuxna som sade domses.
Urban
>Sven Johansson wrote:
>> I dialekter finns formen domses; i alla fall i västgötskan
>Och formen domses har använts i Stockholm också, men jag tror
>inte att det uppfattas som "godtagbart".
Däremot ingår den även i östgötskan.
I Oslo-dialekt brukes formen "demses", men er på vei ut til fordel for
"dems" eller "deres".
Torbjørn