att ska & att kan på svenska?
Helge ºÎÁÐ
skulle", og udtalen er oftest som "å ku" og "å sku". Men i nogle områder i
Danmark findes infinitivformen "å ka" og "å ska" ("at kan, at skal", ja,
norsk ortografi passer oftest bedre til dansk udtale end dansk ortografi).
Altså bruges präsensformen osse som infinitiv for disse modalverber mod det
normale sammenfald mellem infinitiv og imperfektum, dvs at skulle, skal,
skulle; at kunne, kan kunne; at ville, vil, ville etc.
Eksempler:
Jeg er glad for at kan väre her i dag.
Det er svärt at skal tage afsekd.
Findes et tilsvarende fänomen i svensk, måske (især) skånsk?
Hilsen
(dansk æ > â af hensyn til svensk tegnsæt)
Arne Edström
"Helge ºÎÁÐ" skrev:
Jag har aldrig hört det på någon svensk dialekt. Infinitiven anses nog lite
gammalmodig. Presensformen i sin helhet används.
Jegär glad for att jag kan vara här i dag.
Det känns tungt att jag skall ta farväl.
Arne
Jan Böhme
>
> "Helge ºÎÁÐ" skrev:
> > Jeg er glad for at kan väre her i dag.
> > Det er svärt at skal tage afsekd.
> > Findes et tilsvarende fänomen i svensk, måske (især) skånsk?
> Jag har aldrig hört det på någon svensk dialekt. Infinitiven anses nog lite
> gammalmodig.
Dvs infinitivformen "skola". Infinitivformen "kunna" vet jag inte någon
svensk dialekt eller sociolekt som har problem med.
--
Jan Böhme
Korrekta personuppgifter i detta inlägg är att betrakta som
journalistik.
Felaktigheter utgör naturligtvis skönlitteratur.
Arne Edström
"Jan Böhme" skrev:
> Arne Edström wrote:
> >
> > "Helge ºÎÁÐ" skrev:
>
> > > Jeg er glad for at kan väre her i dag.
> > > Det er svärt at skal tage afsekd.
>
> > > Findes et tilsvarende fänomen i svensk, måske (især) skånsk?
>
> > Jag har aldrig hört det på någon svensk dialekt. Infinitiven anses nog lite
> > gammalmodig.
>
> Dvs infinitivformen "skola". Infinitivformen "kunna" vet jag inte någon
> svensk dialekt eller sociolekt som har problem med.
Javisst! lapsus av mig.
Arne
Alexander Backlund
Arne Edström skrev i meddelandet ...
>Jag har aldrig hört det på någon svensk dialekt. Infinitiven anses nog lite
>gammalmodig. Presensformen i sin helhet används.
>Jegär glad for att jag kan vara här i dag.
>Det känns tungt att jag skall ta farväl.
Däremot naturligtvis:
"Jag är glad att kunna vara här i dag."
"Det känns tungt att skola ta farväl." (Detta är förstås någonting som
mycket sällan sägs spontant eller ens över huvud taget. Omskrivningen "Det
känns tungt att jag skall ta farväl" används vanligen.)
--
* Alexander Backlund
http://www-pp.hogia.net/alexander.backlund/
* Swnet.svenskas VAF
http://www-pp.hogia.net/alexander.backlund/swnet.svenska/VAF.html
"Man äger ej snille för det man är galen." (Kellgren)