Imperfekt konjunktiv i svenskan
Kristian Wahlgren
kombineras oftast imperfekt konjunktiv med konditionalis. Vet någon hur det
var i svenskan då konjunktivformerna användes? Se följande exempel:
-- Komme hon bleve jag glad.
Är denna mening korrekt? Är den det låter det för mig som om båda verben
står i imperfekt konjunktiv. Är det så, eller är bleve konditionalis?
Sammanföll i så fall dessa verbformer med varandra ibland eller alltid?
Kristian Wahlgren
Fredrik :Ostman
| -- Komme hon bleve jag glad.
|
| Är denna mening korrekt?
Njae, i vilket tid menar du att detta skulle utspela sig? Dåtid, nutid
eller framtid?
+-
| Är den det låter det för mig som om båda verben
| står i imperfekt konjunktiv. Är det så, eller är bleve konditionalis?
+-
Nej, konditionalis är "skulle komma" och "skulle bli" respektive
"skulle ha kommit" och "skulle ha blivit".
+-
| Sammanföll i så fall dessa verbformer med varandra ibland eller alltid?
+-
Nej, men bruket av (uttryckssätten) konditionalis och konjunktiv
vacklar.
--
______ _~
(_/_ _ _ _/) _ . /) / ) , _/) _
__/ _/(_(/_(/__/(_/_/Z_ (_/_/)_/__/))_(I_/)_
Orange
:Ostman) shared some wisdom with us all:
>+-----< Kristian Wahlgren >-----<7vs82b$d...@newstoo.ericsson.se>
>| -- Komme hon bleve jag glad.
>|
>| Är denna mening korrekt?
>+-
>
>Njae, i vilket tid menar du att detta skulle utspela sig? Dåtid, nutid
>eller framtid?
>
>+-
>| Är den det låter det för mig som om båda verben
>| står i imperfekt konjunktiv. Är det så, eller är bleve konditionalis?
>+-
>
>Nej, konditionalis är "skulle komma" och "skulle bli" respektive
>"skulle ha kommit" och "skulle ha blivit".
Det är väl närmast så i svenskan att konditionalis är nusvenskans sätt
att uttrycka konjunktiv (sett på ett mycket förenklat vis).
I vissa språk är ju konjunktiv och konditionalis två helt olika modus
som används för att uttrycka skilda saker.
Jag skulle själv vara intresserad av att få veta när imperfekt
konjunktiv och presens konjunktiv användes i svenskan (dvs i vilka
situationer). I t ex tyskan används ju presens konj. främst i indirekt
tal, medan imp. konj. mest används för att uttrycka ovisshet, önskan
eller liknande.
Christian Henriksson
--
"Dear George,
You I dig the most because you sing the loudest!
Your 2 sweet 2 be 4gotten"
-from "Love Letters to the Beatles"
Alexander Backlund
Kristian Wahlgren skrev i meddelandet ...
>I de latinska länderna, där konjunktiv fortfarande är ett levande modus,
>kombineras oftast imperfekt konjunktiv med konditionalis. Vet någon hur det
>var i svenskan då konjunktivformerna användes? Se följande exempel:
>
>
>Är denna mening korrekt?
Ja, naturligtvis. "Vore det så funnes det hopp."
>Är den det låter det för mig som om båda verben
>står i imperfekt konjunktiv. Är det så, eller är bleve konditionalis?
Man brukar bara tala om imperfekt konjunktiv. Någon noggrannare analys gör
man vanligen inte på svenska.
--
* Alexander Backlund
http://www-pp.hogia.net/alexander.backlund/
* Swnet.svenskas VAF
http://www-pp.hogia.net/alexander.backlund/swnet.svenska/VAF.html
"Räkna icke på all den galenskap jag skriver eller tänker. I brev liksom i
umgänge bör allting vara fritt." (Tegnér till Martina von Schwerin d. 10
nov. 1822)
Alexander Backlund
Orange skrev i meddelandet <3825fc82...@194.213.69.152>...
>Jag skulle själv vara intresserad av att få veta när imperfekt
>konjunktiv
Något tänkt, önskat eller villkorat.
"Ack, om vi vore där!"
"Om han vore hungrig kanske han skulle äta litet."
"Tänk om man hade pengar! Då vore man inte pank."
>och presens konjunktiv användes i svenskan (dvs i vilka
>situationer).
Oftast i något önskat eller närmast påbjudet.
"Leve konungen!"
"Gånge hatt till och mössa ifrån."
"Sådana tankar vare mig främmande."
"Vare därmed hur som helst."
"Gud give att inget har hänt."
"Nu [gör någon det och det], böte 1 mark."
"Varde ljus."
>I t ex tyskan används ju presens konj. främst i indirekt
>tal,
T. ex.: "Der Dieb fragte, wo das Geld sei."
Henrik Soderstrom
<snip>
> >| Är den det låter det för mig som om båda verben
> >| står i imperfekt konjunktiv. Är det så, eller är bleve konditionalis?
> >
> >Nej, konditionalis är "skulle komma" och "skulle bli" respektive
> >"skulle ha kommit" och "skulle ha blivit".
Jo. Men det här är väl konditionalis indikativ. Som jag uppfattade det
gällde frågan om "bleve" eventuellt var konditionalis konjunktiv.
> Det är väl närmast så i svenskan att konditionalis är nusvenskans sätt
> att uttrycka konjunktiv (sett på ett mycket förenklat vis).
>
> I vissa språk är ju konjunktiv och konditionalis två helt olika modus
> som används för att uttrycka skilda saker.
Vilka språk är det ?
/Henrik
Fredrik :Ostman
| Det är väl närmast så i svenskan att konditionalis är nusvenskans sätt
| att uttrycka konjunktiv (sett på ett mycket förenklat vis).
Det är ett sätt, omgivet med speciella regler. Skulle man kunna
använda konditionalis hur som helst, vad! Användandet av konditionalis
för konjunktiv innebär ett ifrågasättande som närmar sig förnekandet;
det konditionella inslaget är alltså högst begränsat. Att man när man
för över en allmän osäkerhet till en fråga om rätt eller del går över
från konjunktiv til konditionalis förefaller fullkomligt logiskt.
+-
| I vissa språk är ju konjunktiv och konditionalis två helt olika modus
| som används för att uttrycka skilda saker.
+-
Så är det också på svenska. Om det inte vore så, så skulle vi inte
skriva så här.
Fredrik :Ostman
| "Tänk om man hade pengar! Då vore man inte pank."
Ja, här använder man inte, som man hade väntat sig i ett logiskt
resonemang, konditionalis, eftersom man inte riktigt vill ta sin
hypotes på allvar, utan istället fortsätta spekulerandet, som i sig är
syftet med uttalandet. Naturligtvis missbrukas och missförstås ofta
stilmedel som detta.
Fredrik :Ostman
| konditionalis indikativ [...] konditionalis konjunktiv.
+-
Dessa begrepp är mig obekanta. Kan någon förklara?
Henrik Soderstrom
>
> +-----< Henrik Soderstrom >-----<38229559...@rioja.ericsson.se>
> | konditionalis indikativ [...] konditionalis konjunktiv.
> +-
>
> Dessa begrepp är mig obekanta. Kan någon förklara?
Ja, kanske. Mina kunskaper baserar sig på när jag lärde mig
hela raddan former på spanska för ganska länge sedan och jag
vet inte hur allmängiltigt det är eller om det finns alternativa
grammatikteorier som benar ut det hela på något annat sätt.
Rättelser mottas gärna men som jag uppfattade det så inbegriper
"indikativ" alla de "vanliga" verbformerna (presens, imperfekt, futurum,
konditionalis etc.) Som motsats till "indikativ" finns "konjunktiv"
där ett antal av de föregående också förekommer (presens konjunktiv,
imperfekt konjunktiv etc.) - T.ex. i spanskan fanns de flesta med
här också (presens-, imperfekt-, futurum-, konditionalis konjunktiv
- fast futurum konjunktiv har försvunnit ur dagligt bruk och
förekommer bara i högtidligare och äldre texter och något
enstaka idiomatiskt uttryck som "fuera lo que _fuere_").
Med "indikativ" menade jag alltså ungefär samma som "icke konjunktiv".
Fast nu när du frågar blir jag osäker. Som sagt, rättelser eller
förtydligande av ovanstående är välkomna.
hälsn. /Henrik
Lars Sjöström
>Med "indikativ" menade jag alltså ungefär samma som "icke konjunktiv".
>Fast nu när du frågar blir jag osäker. Som sagt, rättelser eller
>förtydligande av ovanstående är välkomna.
>
>hälsn. /Henrik
indikativ - verb som uttrycker att handligen är verklig, jämfört med
konjuktiv - verb som uttrycker någonting som önskat, ovisst eller tänkt.
Lasse Sjöström
idegran
klipp
>
>Oftast i något önskat eller närmast påbjudet.
>
>"Leve konungen!"
>"Gånge hatt till och mössa ifrån."
>"Sådana tankar vare mig främmande."
>"Vare därmed hur som helst."
>"Gud give att inget har hänt."
>"Nu [gör någon det och det], böte 1 mark."
>"Varde ljus."
>
>>I t ex tyskan används ju presens konj. främst i indirekt
>>tal,
>
Nattsuddarens klagan (eller önskan):
Ack, om jag vore hemma
och hemma vore här
och sängen vore bäddad
och jag låge där !
Ida Gran
Orange
<eme...@rioja.ericsson.se> shared some wisdom with us all:
>Orange wrote:
><snip>
>> I vissa språk är ju konjunktiv och konditionalis två helt olika modus
>> som används för att uttrycka skilda saker.
>
>Vilka språk är det ?
Exempelvis ungerskan.
Orange
:Ostman) shared some wisdom with us all:
>+-----< Orange >-----<ALIAS.3825f...@194.213.69.152>
>| Det är väl närmast så i svenskan att konditionalis är nusvenskans sätt
>| att uttrycka konjunktiv (sett på ett mycket förenklat vis).
>+-
>
>Det är ett sätt, omgivet med speciella regler. Skulle man kunna
>använda konditionalis hur som helst, vad! Användandet av konditionalis
>för konjunktiv innebär ett ifrågasättande som närmar sig förnekandet;
>det konditionella inslaget är alltså högst begränsat. Att man när man
>för över en allmän osäkerhet till en fråga om rätt eller del går över
>från konjunktiv til konditionalis förefaller fullkomligt logiskt.
Men för mig framstår det som att konditionalis främst används i
villkorssatser. Stämmer inte det? (Till och med namnet tyder på
detta.) Detsamma gällde (gäller?) för konjunktiv (åtminstone konj.
imperfekt).
>+-
>| I vissa språk är ju konjunktiv och konditionalis två helt olika modus
>| som används för att uttrycka skilda saker.
>+-
>
>Så är det också på svenska. Om det inte vore så, så skulle vi inte
>skriva så här.
"Om det inte vore så, skreve vi inte så här." Är det därmed inte rätt
att skriva så?
familjen reinert
presens, perfekt, imperfekt, pluskvamperfekt, ex: av verbet ha(va)
j'aie j'aie eu j'eusse j'eusse eu
Orange
<rei...@swipnet.se> shared some wisdom with us all:
>I Franskan (den extremt puristiska) finns fyra former av konditionalis:
>presens, perfekt, imperfekt, pluskvamperfekt, ex: av verbet ha(va)
>j'aie j'aie eu j'eusse j'eusse eu
Är inte detta fyra former av konjunktiv?
familjen reinert
Orange
<rei...@swipnet.se> shared some wisdom with us all:
>Orange wrote:
>
>> On Sat, 06 Nov 1999 15:54:41 +0100, familjen reinert
>> <rei...@swipnet.se> shared some wisdom with us all:
>>
>> >I Franskan (den extremt puristiska) finns fyra former av konditionalis:
>> >presens, perfekt, imperfekt, pluskvamperfekt, ex: av verbet ha(va)
>> >j'aie j'aie eu j'eusse j'eusse eu
>>
>> Är inte detta fyra former av konjunktiv?
>
>Ursäkta, detta är fyra former av konjunktiv.
Hör du, svara under det du replikerar på.
Fredrik :Ostman
| indikativ - verb som uttrycker att handligen är verklig, jämfört med
| konjuktiv - verb som uttrycker någonting som önskat, ovisst eller tänkt.
Då måste ju slags konditionalis vara konjunktiv snarare än indikativ,
även om jag knappast tror att dessa två termer beskriver en dikotomi.
Konditionalis beskriver ju hypotetiska verkligheter.
Fredrik :Ostman
| Men för mig framstår det som att konditionalis främst används i
| villkorssatser. Stämmer inte det? (Till och med namnet tyder på
| detta.) Detsamma gällde (gäller?) för konjunktiv (åtminstone konj.
| imperfekt).
+-
Normalt sett bekriver man å ena sidan sin hypotes medelst konjunktiv,
eftersom den är något osäkert eller tänkt i största allmänhet, och å
andra sidan det positiva utfallet av hypotesen -- eller hypotetiska
situationer i största allmänhet, som kännetecknas av att antingen vara
rätt eller fel beroende på någon "kondition" -- med konditionalis.
+-
| "Om det inte vore så, skreve vi inte så här." Är det därmed inte rätt
| att skriva så?
+-
Jovisst. Som sagt använder vi ibland konjunktivformer för att beskriva
konditionalisförhållanden. Ibland är det en stilfråga, eftersom man
med konjunktiv bibehåller osäkerheten också i sin slutsats. Det är
ömsom påkallat, ömsom ovälkommet -- det tidigare exemplet i tråden med
hypotesen "om jag hade pengar" var väl valt.
Ibland gör vi tvärtom, och använder konditionalis för att beskriva en
hypotes: "Om det inte skulle vara så, så skulle vi inte skriva så
här." Det har väl snarast innebörden att förneka möjligheten att det
skulle kunna vara fel, det är en skenhypotes, en retorisk fint.
Men allt detta finlir är möjligt bara om formernas grundläggande
värden ligger fast.
Orange
:Ostman) shared some wisdom with us all:
Kan man då anta att det är på grund av att skillnaden mellan
konjunktiven och konditionalis är ganska liten som man numera kan
använda konditionalis i stort sett i varenda mening där tidigare
konjunktiv användes, och att det är därför konjunktiven i det närmaste
utrotats?
Fredrik :Ostman
| att det är därför konjunktiven i det närmaste
| utrotats?
Tycker jag inte. Snarare används konjunktiv alltför mycket i
konditionalis ställe. Att de speciella konjunktivformerna har inte
något med detta att göra, såvitt jag kan bedöma. Det går ju lika bra
med preteritumformerna samt "vore".