Varför har "yrkesefternamn" försvunnit i Sverige??
Felix Ahlner
I många germanska språk finns fortfarande yrkesefternamn, t.ex.
Schumacher, Shoemaker (skomakare), Müller, Möller, Miller (mjölnare),
Smith (smed), Carpenter (snickare), ni kan säkert komma på fler. Men -
varför inte i svenskan?
Tacksam för nåt vettigt svar, om det finns...
/Felix Ahlner
Bortom Bergen
"Niklas Dougherty" <dk...@cam.moc> skrev i meddelandet
news:dkin-D4315F.1...@news.wineasy.se...
> Felix Ahlner:
>
> > I många germanska språk finns fortfarande yrkesefternamn, t.ex.
> > Schumacher, Shoemaker (skomakare), Müller, Möller, Miller (mjölnare),
> > Smith (smed), Carpenter (snickare), ni kan säkert komma på fler. Men -
> > varför inte i svenskan?
>
> yrken. Vi har ju annars Bonde i gruppen. Soldat var ett vanligt
> efternamn för några hundra år sedan. Annars har man nog lagt yrket som
> ett förled till förnamnet i Sverige, såsom i Klockar-Anders o.d.
>
> Vidare fanns det ju länge ett bruk där efternamn inte var fasta utan
> togs efter föräldrarna. Eriks pöjk blev Eriksson och Birgers dotera blev
> Birgersdotter. När namnen väl blev fasta blev det i regel -son-formen
> som vann intåg, medan främst adeln hade sina fasta silvriga och gyllene
> namn.
>
> --
> Libertas optima rerum, nunquam servili sub nexu vivito
> http://homepage.mac.com/nikd/ C:\ONGRTLNS.WXP
Från Österbotten kan jag påminna mig några,
Exempelvis Smeds och Gästgivars.
Len N
Jan Böhme
wrote:
>Från Österbotten kan jag påminna mig några [yrkesefternamn]
>Exempelvis Smeds och Gästgivars.
Genitivformerna antyder att de yrkesbeteckningarna har tagt vägen via
gårdsnamn innan de blev efternamn.
--
Jan Böhme
Korrekta personuppgifter är att betrakta som journalistik.
Felaktigheter utgör naturligtvis skönlitteratur.
Torkel Franzen
> Förmodligen för att det blivit "fult" att förknippas med hantverk eller
> yrken.
Vad för gaggande är detta? När menar du att svenskar hade
familjenamn knutna till yrket?
Torkel Franzen
> http://www.kb.se/bus/Gamlanamn.htm
Och vad i detta menar du ger stöd åt ditt gaggande?
Torkel Franzen
> Följande är också intressant i sammanhanget:
Torkel Franzen
> Allt det du klippte bort...
Du fantisrar. Det fanns ingenting i texten som gav stöd åt dina
förmodanden.
Torkel Franzen
> Till att börja med måste vi korrigera en sak. Du pratar om
> "familjenamn", medan jag pratar om "efternamn". Som artikeln ovan visar,
> var bruket med yrkesnamn vanligt som binamn (=efternamn) på 1500- och
> 1600-talen.
Och hur menar du att detta stöder ditt förmodande?
Torkel Franzen
> Det framgick av det du klippte bort...
Nu har du väl blivit lite förvirrad? Ditt förmodande var
att "det blivit 'fult' att förknippas med hantverk eller
yrken". Vilket i det citerade vill du anföra till stöd för
detta?
Torkel Franzen
> Och den frågan har blivit adekvat besvarad.
"Adekvat" i vilken bemärkelse? Dina kommentarer har ju inget
uppenbart samband med ditt förmodande. Menar du att svenskar
en gång i tiden hade familjenamn knutna till yrket, men
eftersom det blev "fult" att förknippas med hantverk eller
yrken så började de ta namn efter naturen i stället? I så fall,
på vad grundar du denna vid första anblicken befängda tanke?
Torkel Franzen
> Din fråga om *när* efternamn var knutna till yrken och *att* de var det
> är adekvat besvarad.
Inte. Du har bara framhävt att det existerade binamn som var knutna
till yrket. Vill du hävda att det inte fanns binamn som var knutna
till orten eller naturen?
Jan Böhme
>Torkel Franzen:
>
>> Niklas Dougherty:
>>
>> > Din fråga om *när* efternamn var knutna till yrken och *att* de var det
>> > är adekvat besvarad.
>>
>> Inte. Du har bara framhävt att det existerade binamn som var knutna
>> till yrket. Vill du hävda att det inte fanns binamn som var knutna
>> till orten eller naturen?
>
>Något påstående om att efternamn (binamn på den tid efternamn inte
>fanns) *enbart* varit knutna till yrken har jag verkligen inte hävt ur
>mig.
Nej. Däremot har du gjort den högst personliga definitionen "binamn =
efternamn". Den är inte särskilt lämplig rent generellt, och var
ytterst förvirrande och ohjälpsam i tråden.
Niezamysl Gwozdzinski
Felix Ahlner <felix....@swipnet.se> skrev i
diskussionsgruppsmeddelandet:ALIAS.c255cec6.02...@posting.goog
le.com...
Något vettigt svar kan jag tyvärr inte ge, men jag har icke desto mindre en
fråga; är inte efternamn som "Kvick", "Modig", "Skytte" och dylikt
yrkesefternamn, närmare bestämt soldatnamn?
Nisse Husberg
> "Niezamysl Gwozdzinski" <gosta_va...@hotmail.com> writes:
>
> >> I många germanska språk finns fortfarande yrkesefternamn, t.ex.
> >> Schumacher, Shoemaker (skomakare), Müller, Möller, Miller
> >> (mjölnare), Smith (smed), Carpenter (snickare), ni kan säkert komma
> >> på fler. Men - varför inte i svenskan?
> >>
> >> Tacksam för nåt vettigt svar, om det finns...
> >
> > Något vettigt svar kan jag tyvärr inte ge, men jag har icke desto
> > mindre en fråga; är inte efternamn som "Kvick", "Modig", "Skytte"
> > och dylikt yrkesefternamn, närmare bestämt soldatnamn?
>
> De är namn som _gavs till_ soldater men de är inte yrkesnamn i samma
> mening som exemplen ovan. "Kvick" och "Modig" betyder ju inte
> "soldat".
>
> "Skytte" hör väl å andra sidan inte till den kategorin soldatnamn.
> Eller gör det det?
Andra länder, andra seder. I svenskan har ofta naturen fått stå för
namnen: Lindholm, Tallkvist, mm. Men det finns nog yrkesnamn också,
t.ex. Smeds, Glasmästars, Bonde - kanske speciellt i Österbotten.
Nisse
Henrik Otto
>Mats Löfdahl <xy...@chello.se> writes:
Faktum är att flera av naturnamnen faktiskt också är yrkesnamn. Kika på
http://www.algonet.se/~hogman/namnskick_sv.htm för mer info om hur namnen
valdes och varför.
/Henrik
Jan Böhme
> "Skytte" hör väl å andra sidan inte till den kategorin soldatnamn.
> Eller gör det det?
Jag är osäker. Korsposta inlägget till swnet.politik, så ger dig Ulf
Berggren sakkunnigast tänkbara svar om sådär tre månader.
Jan Böhme
Jana
> I många germanska språk finns fortfarande yrkesefternamn, t.ex.
> Schumacher, Shoemaker (skomakare), Müller, Möller, Miller (mjölnare),
> Smith (smed), Carpenter (snickare), ni kan säkert komma på fler. Men -
> varför inte i svenskan?
Visst har vi en liknande bildning när det gäller svenska namn, även om dessa är
långt ifrån lika vanliga som i andra länder. Efter en liten stunds sökande i
telefonkatalogen på internet -- http://privatpersoner.gulasidorna.se/ -- så
hittade jag följande efternamn med större eller mindre yrkesanknytning:
Bagare
Bryggare
Brännare
Domare
Drejare
Farmare
Fejare
Fiskare
Förare
Grävare
Jägare
Klippare
Klockare
Lekare
Målare
Murare
Mjölnare
Odlare
Resare
Riggare
Ryttare
Slöjdare
Skalare
Skrifvare
Snickare
Sotare
Spejare
Spikare
Sprängare
Spännare
Svarvare
Vävare
Åkare
Bergman
Elman
Gruvman
Köpman
Lagman
Lekman
Pålman
Rådman
Sjöman
Spelman
Sågman
Chef
Fogde
Mentor
Pilot
Präst
Råd
Skald
Smed
Vakt
Mats Löfdahl
> Jan Böhme wrote:
>>
>> Mats L?dahl <xy...@chello.se> wrote in message news:<ALIAS.sg8z...@royac6.astro.su.se>...
>
> Vilket program är det som förvränger Subject och Mats namn? Troligen
> är det inte dina program som har fel, däremot använder inte Mats
> program (Emacs Gnus) rätt kodning för Subject och From, som ju inte
> enligt standarderna får innehålla okodade 8bitstecken.
Gnus kan använda den kodning man vill.
Men okodat 8bitars iso-8859-1 anses nog normalt vara att föredra i
headrarna, framför störande markörer som talar om vilken
teckenuppsättning som avses. De flesta kan då läsa tecknen som de är
menade och övriga ser någon liten förvrängning som är betydligt mindre
störande än markören.
--
-- Mats Löfdahl --
--
Lars Enderin
Jag vet inte varför jag tycker det, men det verkar som om dessa två
namn, i varje fall Tallkvist, och liknande (hur det nu skall definieras)
är finlandssvenska i första hand.
Även i finskan är väl naturnamn vanliga?
> t.ex. Smeds, Glasmästars, Bonde - kanske speciellt i Österbotten.
Bonde är väl ändå reserverat av högadeln för flera hundra år sedan?
--
Lars Enderin <end...@dsv.su.se>
Lars Enderin
>
> Mats L?dahl <xy...@chello.se> wrote in message news:<ALIAS.sg8z...@royac6.astro.su.se>...
Troligen är det inte dina program som har fel, däremot använder inte
Mats program (Emacs Gnus) rätt kodning för Subject och From, som ju inte
enligt standarderna får innehålla okodade 8bitstecken.
--
Lars Enderin <end...@dsv.su.se>
Mats Löfdahl
> Mats Löfdahl:
>
> > Gnus kan använda den kodning man vill.
>
> Får vi se ett inlägg i Big5 då?
Det kräver att man vill det...
--
Mats Löfdahl
Alexander Backlund
"Niklas Dougherty" <dk...@cam.moc> skrev i meddelandet
> Och eftersom det inte finns någon direkt status idag att vara smed eller
> glasblåsare, blir det "fult" att ta sig sådana namn i största allmänhet.
Det är väl snarare rätt fint att vara glasblåsare.
Alexander Backlund
"Henrik Otto" <d96...@dtek.chalmers.se> skrev i meddelandet
news:ALIAS.a5g829$atm$1...@nyheter.chalmers.se...
> Faktum är att flera av naturnamnen faktiskt också är yrkesnamn. Kika på
> http://www.algonet.se/~hogman/namnskick_sv.htm för mer info om hur namnen
> valdes och varför.
Det verkar märkligt att präster kallade sig "Abrahamus". I Versio Vulgata
kallas han nämligen Abraham.
Henrik Otto
Det är möjligt.. har faktiskt ingen aning. En enkel sökning på namnet
Abrahamus ger dock några hundra svar.. de flesta verkar vara präster.
Kanske är det så enkelt att det viktiga var att det lät som latin och
inte att det faktiskt var det. Gemene man lär ju knappast ha haft någon
aning ändå.
Abraham är ju förstås inget latinskt namn så en latiniserad form kan
ändå finnas trots att den hebreiska används i Bibeln.
/Henrik
Ulf Berggren
Nej, det är inget soldatnamn.
Däremot finns det bl a en borgerlig släkt Skytte från Nyköping,
och där föddes ju också en mycket känd person med detta efternamn...
F ö var korta namn som Modig inte typiska soldatnamn i den meningen att
det var typiskt för en soldat att ha sådana namn. De hade alla möjliga
namn. Men när man stöter på ett namn av den typen, ett kort namn som
beskriver en egenskap el dyl, så är det typiskt att det är ett soldatnamn.
> ger dig Ulf Berggren sakkunnigast tänkbara svar om sådär tre månader.
Normalt tre veckor.
Men ibland tar det bara tre dagar...
Jan Böhme
<alexander...@mbox301.swip.net> wrote:
>Det verkar märkligt att präster kallade sig "Abrahamus". I Versio Vulgata
>kallas han nämligen Abraham.
Mm. Men namnet har nog latiniserats ändå, ibland.
Tänk på ärkebiskopen vid Uppsala Möte 1593.. I latiniserad form skrivs
han mycket ofta som Abrahamus Andreae Angermannus.
Jan Böhme
wrote:
>Felix Ahlner:
>> I många germanska språk finns fortfarande yrkesefternamn, t.ex.
>> Schumacher, Shoemaker (skomakare), Müller, Möller, Miller (mjölnare),
>> Smith (smed), Carpenter (snickare), ni kan säkert komma på fler. Men -
>> varför inte i svenskan?
>
>Visst har vi en liknande bildning när det gäller svenska namn, även om dessa är
>långt ifrån lika vanliga som i andra länder. Efter en liten stunds sökande i
>telefonkatalogen på internet -- http://privatpersoner.gulasidorna.se/ -- så
>hittade jag följande efternamn med större eller mindre yrkesanknytning:
><namnexemplen klippta>
Observera att åldern på dina exempel varierar högst betydligt. Somliga
namn är gamla - för ett namn som "Förare" torde yrket till exempel
röra som den nu helt utdöda militära yrksbeteckningen, och inte om
framförare av några som helst fordon - men en stor del av de
yrkesefternamn du belägger torde vara påhittade i mycket sen tid, och
har kanske inte så oerhört mycket med _hävdvunnet_ svenskt namnskick
att göra.
Nisse Husberg
> On Wed, 27 Feb 2002 00:10:12 +0100, "Alexander Backlund"
> <alexander...@mbox301.swip.net> wrote:
>
> >Det verkar märkligt att präster kallade sig "Abrahamus". I Versio Vulgata
> >kallas han nämligen Abraham.
>
> Mm. Men namnet har nog latiniserats ändå, ibland.
>
> Tänk på ärkebiskopen vid Uppsala Möte 1593.. I latiniserad form skrivs
> han mycket ofta som Abrahamus Andreae Angermannus.
De latiniserade formerna finns överallt i kyrkböckerna. Från en rad
till en annan kan Hindrik Ersson bli "Henric Erici". Antagligen
beroende på skrivarens allmänna inställning.
Nisse
Alexander Backlund
"Nisse Husberg" <n...@functor.tcs.hut.fi> skrev i meddelandet
news:ALIAS.85wu...@functor.tcs.hut.fi...
> jan....@REMOVE.THIS.sh.se (Jan Böhme) writes:
>
> > On Wed, 27 Feb 2002 00:10:12 +0100, "Alexander Backlund"
> > <alexander...@mbox301.swip.net> wrote:
> >
> > >Det verkar märkligt att präster kallade sig "Abrahamus". I Versio
Vulgata
> > >kallas han nämligen Abraham.
> >
> > Mm. Men namnet har nog latiniserats ändå, ibland.
> >
> > Tänk på ärkebiskopen vid Uppsala Möte 1593.. I latiniserad form skrivs
> > han mycket ofta som Abrahamus Andreae Angermannus.
>
> De latiniserade formerna finns överallt i kyrkböckerna. Från en rad
> till en annan kan Hindrik Ersson bli "Henric Erici".
Eller Henricus.
Jan Böhme
>
>"Yrkesnamn och andra binamn är också vanliga (Albertus pictor eller
>målare, Nils smed, Jöran sämskare, Benedikt Romfarare) men särskilt
>yrkesnamnen börjar först i ganska sen tid användas som släktnamn
>(hantverksnamn i tysk språkform börjar däremot bli släktnamn redan på
>1600-talet (Körsner, Schröder)."
Japp. Observera att detta betyder att de svenska yrkesbeteckningarna
inte användes som familjenamn, dvs inte ärvdes, utan var personliga.
Jana
> Observera att åldern på dina exempel varierar högst betydligt. Somliga
> namn är gamla - för ett namn som "Förare" torde yrket till exempel röra
> som den nu helt utdöda militära yrksbeteckningen, och inte om framförare
> av några som helst fordon - men en stor del av de yrkesefternamn du
> belägger torde vara påhittade i mycket sen tid, och har kanske inte så
> oerhört mycket med _hävdvunnet_ svenskt namnskick att göra.
Ja, visst varierar åldern på namnen, men ytterst få av dem är nog från
_mycket_ sen tid. Det vore intressant att höra din åsikt om en ungefärlig
tidpunkt då det "hävdvunna svenska namnskicket" stelnade i sin form så
pass att inga tillägg längre kunde göras.
Jan Böhme
>Jan Böhme:
>> Observera att åldern på dina exempel varierar högst betydligt. Somliga
>> namn är gamla - för ett namn som "Förare" torde yrket till exempel röra
>> som den nu helt utdöda militära yrksbeteckningen, och inte om framförare
>> av några som helst fordon - men en stor del av de yrkesefternamn du
>> belägger torde vara påhittade i mycket sen tid, och har kanske inte så
>> oerhört mycket med _hävdvunnet_ svenskt namnskick att göra.
>
>Ja, visst varierar åldern på namnen, men ytterst få av dem är nog från
>_mycket_ sen tid.
Tro det? Det är inte alldeles lätt att ta reda på, naturligtvis
eftersom, låt oss säga, 1950 års efternamn inte finns lätttillgängliga
på webben. Men att ett namn som "Farmare", som aldrig någonsin har
syftat på någon _inhemsk_ yrkesutövareinte har särskilt många
decennier på nacken måste väl vara rätt okontroversiellt. Jag vet att
"oupptagna" släknamn av den typen var populära nybildningsnamn under
1950-talet och 1960-talet, och jag skulle gissa att ganska m¨ånga av
namnen på din ista har tillkommit ungefär då.
>Det vore intressant att höra din åsikt om en ungefärlig
>tidpunkt då det "hävdvunna svenska namnskicket" stelnade i sin form så
>pass att inga tillägg längre kunde göras.
Det är en intressant fråga. De flesta torde nog anse att namn av typen
"Hönebjär" "Rydefalk" eller "Fittemyr" inte tillhör hävdvunnet svenskt
namnskick.
Jag skulle nog personligen påstå att det hävdvunna svenska namnskicket
stelnar i och med fossiliseringen av patronymika till släktnamn under
andra hälften av 1800-talet. Namn som till form och typ uppenbart
avviker från några efternamn - eller, i förekommande fall, gårdsnamn -
som bars 1875 kan inte betraktas som representanter för hävdvunnet
svenskt namnskick.
Malte Lewan Neelsen
> I många germanska språk finns fortfarande yrkesefternamn, t.ex.
> Schumacher, Shoemaker (skomakare), Müller, Möller, Miller (mjölnare),
> Smith (smed), Carpenter (snickare), ni kan säkert komma på fler. Men -
> varför inte i svenskan?
Det har varit många kommentarer om detta. Jag hade ett litet citat från
Ingemar Ingers "Namnskicket i en skånsk lanthandlares kassabok" ur
_Personnamnsstuider_ 1964:
"Beteckningar för yrkesmän av typen Nils drejare (svarvare), Per Smed
och Nils möllare är vanliga i större delen av Skåne, men i nordligaste
Skåne avlöses de av typen Snickare-Olan (Visseltofta) med förnamnet
efterställt."
Av detta har jag gissat att förnamnet efterställt var en tradition som
tilltog där och fortsatte upp i övriga Sverige, men att döma av flera
citat i denna tråd, så verkar ju förnamnet först vara vanligt också i
övriga Sverige. Det vore intressant att veta den geografiska
fördelningen mellan Drejare-Nils och Nils drejare.
Malte Lewan Neelsen
Lars Olsson
"Malte Lewan Neelsen" <mlneelse...@europe.com> skrev i meddelandet
> Av detta har jag gissat att förnamnet efterställt var en tradition som
> tilltog där och fortsatte upp i övriga Sverige, men att döma av flera
> citat i denna tråd, så verkar ju förnamnet först vara vanligt också i
> övriga Sverige. Det vore intressant att veta den geografiska
> fördelningen mellan Drejare-Nils och Nils drejare.
Hmm,ibland har jag funderat över namnet på div. 'spelmän'
(företrädelsevis med fiol) med märkliga namn(om dom nu
verkligen heter så)!
Tex. Pärv-Erik,Pärk-Nils eller Grå-Johans snoa för att ta ett låtnamn,
observera att dessa namn kanske inte existerar men får tjäna
som exempel.
Kan någon lägga ut texten lite mer om den här typen av namn
på 'spelmän'?
--
//
W
Lars O.
Arndt Jonasson
"Lars Olsson" <lars....@nobullshitmbox.swipnet.se> writes:
> Hmm,ibland har jag funderat över namnet på div. 'spelmän'
> (företrädelsevis med fiol) med märkliga namn(om dom nu
> verkligen heter så)!
>
> Tex. Pärv-Erik,Pärk-Nils eller Grå-Johans snoa för att ta ett låtnamn,
> observera att dessa namn kanske inte existerar men får tjäna
> som exempel.
>
> Kan någon lägga ut texten lite mer om den här typen av namn
> på 'spelmän'?
Varför sätter du citattecken runt "spelmän"? Kan de inte spela?
Nisse Husberg
Inte är det fråga enbart om spelmän. Folk som hade en viss egenskap
eller kom från något speciellt ställe fick ofta en förled som
karakteriserade dem.
Ludi-Heikk var en ganska luden typ och Bos-Jussn var hemma från Bosas
(eller Boos som det hette i början på 1700-talet). De var inga
spelmän, men en spelman var en så känd person att deras namn lätt gick
till historien.
För att nu inte tala om Åsa-Nisse (Nisse på Åsen).
Vissa namn var så vanliga att man helt enkelt måste hitta på en förled
för att skilja på dem. Sådana var Henrik, Johan, Anders och Gustaf. Om
tre Johannes på samma gård var söner till tre Henrikar så blev det
problem (inte alls ovanligt om man läser kyrkböckerna). Så det blev
Minas Hannes, Tildas Hannes och kanske Annas Hannes ifall gummorna
hette Wilhelmina, Matilda och Anna.
En av mina förfäder kallades Mosa-Gusta (kort o, kort s) eftersom han
började odla upp en mosse mitt i skogen.
Ofta användes inte ens namnen utan man talade om "Oppstu moofa"
(Gustaf Ericsson Nissas) och "Gaambelstu fafa". Hos oss är "moofa" min
pappas morfar Anders Johan Gustafsson Bosas medan "mofa" (kort o, kort
f) är min morfar Gustaf Henriksson Mickels.
Språket är minsann inte alltid så regelmässigt.
På tal om det så samlar vi in gamla namn i Hindersby. Ett av de
intressantaste är namnet på en åker, "Julafton". Det kom från senaste
skifte då skiftesförrättningen avslutades på julaftonsdagen just på
den åkern år 1905.
Ett annat intressant är "Pärthyviln" eftersom en pärthyvel (takspån
kallas de visst i Sverige) var uppställd där i tiderna före moderna
kraftkällor såsom ångmaskiner.
Nisse
Lars Olsson
> > (företrädelsevis med fiol) med märkliga namn(om dom nu
> > verkligen heter så)!
> >
> > Tex. Pärv-Erik,Pärk-Nils eller Grå-Johans snoa för att ta ett låtnamn,
> > observera att dessa namn kanske inte existerar men får tjäna
> > som exempel.
> >
> > Kan någon lägga ut texten lite mer om den här typen av namn
> > på 'spelmän'?
>
> Inte är det fråga enbart om spelmän. Folk som hade en viss egenskap
> eller kom från något speciellt ställe fick ofta en förled som
> karakteriserade dem.
>
> Ludi-Heikk var en ganska luden typ och Bos-Jussn var hemma från Bosas
> (eller Boos som det hette i början på 1700-talet). De var inga
> spelmän, men en spelman var en så känd person att deras namn lätt gick
> till historien.
Tack för ditt utförliga svar,det var verkligen intressant.
När jag dock ser unga människor idag ta sig sådana namn så
tycker jag mera det verkar som snobberi,att man vill förknippas
med något gammalt och äkta.
Lars Olsson
"Arndt Jonasson" <ajon...@rsasecurity.com> skrev i meddelandet
> > Hmm,ibland har jag funderat över namnet på div. 'spelmän'
> > (företrädelsevis med fiol) med märkliga namn(om dom nu
> > verkligen heter så)!
> >
> > Tex. Pärv-Erik,Pärk-Nils eller Grå-Johans snoa för att ta ett låtnamn,
> > observera att dessa namn kanske inte existerar men får tjäna
> > som exempel.
> >
> > Kan någon lägga ut texten lite mer om den här typen av namn
> > på 'spelmän'?
>
> Varför sätter du citattecken runt "spelmän"? Kan de inte spela?
Så /kan/ jag uppleva det,jag säger dock inte att jag gör det,
men 'spelmän' är ett abstrakt uttryck tycker jag,det är inget
yrke utan dom blir det när dom tar tag i fiolen.
Jag själv spelar gitarr,men är jag 'gitarrist'?
Jämför med dansbandsmusiker som är en yrkestitel.
Arndt Jonasson
Jag förstår fortfarande inte riktigt ditt bruk av apostrofer. Om du
sitter och spelar gitarr och jag behöver syfta på dig i skrift i den
egenskapen, så nog skriver jag /gitarrist/, inte /'gitarrist'/ eller
/"gitarrist"/. Om jag tycker att du låtsas vara professionell fast du
i mina ögon inte är det, och jag vill framhäva detta, så skriver jag
/"gitarrist"/.
> Jämför med dansbandsmusiker som är en yrkestitel.
Det finns nog en del som har andra jobb och turnerar bara en del av
året.
--
Arndt Jonasson
ajon...@rsasecurity.com
Jan Böhme
> "Nisse Husberg" <n...@functor.tcs.hut.fi> skrev i meddelandet
> > > Hmm,ibland har jag funderat över namnet på div. 'spelmän'
> > > (företrädelsevis med fiol) med märkliga namn(om dom nu
> > > verkligen heter så)!
> > >
> > > Tex. Pärv-Erik,Pärk-Nils eller Grå-Johans snoa för att ta ett låtnamn,
> > > observera att dessa namn kanske inte existerar men får tjäna
> > > som exempel.
> > Inte är det fråga enbart om spelmän. Folk som hade en viss egenskap
> > eller kom från något speciellt ställe fick ofta en förled som
> > karakteriserade dem.
> >
> > Ludi-Heikk var en ganska luden typ och Bos-Jussn var hemma från Bosas
> > (eller Boos som det hette i början på 1700-talet). De var inga
> > spelmän, men en spelman var en så känd person att deras namn lätt gick
> > till historien.
>
> Tack för ditt utförliga svar,det var verkligen intressant.
När det gäller namn från Dalarna, vilket det för det mesta handlar om
när det gäller spelmansnamn, är förklaringen delvis en annan än vad
Nisse från sin östnyländska horisont anger.
Traditionellt har en persons fullständiga namn i övre och mellersta
Dalarna varit av typen <gårdsnamn> <förnamn> <patronymikon>, till
exempel Grudd Anders Matsson, Djos Erik Olsson osv. Det konstiga ordet
framför det som vi allmänt tycker ser ut som ett vanligt namn är
alltså ett gårdsnamn, som betecknar vilken gård man hör till i byn.
När det skulle vara litet kortare lade man bort partonymikon, däremot
behöll man gårdsnamnet. Det traditionella förnamnskicket i Dalarna -
och försåvitt på många andra håll i Sverige - var så begränsat (långt
mer än hälften av männen torde alltid ha hetat endera Anders, Erik,
Olof, Mats, Lars eller Per i förnamn) att man alltid var tvungen att
tala om ifall det det var Olhans Lars eller Täpp Lars eller Back Lars
eller Skräddars Lars det var fråga om, även i en liten by.
Så när det heter "polska efter Pekkos Per", eller "Hjort Anders
gånglåt" eller nåt i den stilen, så är det alltså det här gamla
dalanamnskicket det är fråga om.
Och förledet är inte något allmänt karakteriserande i still med
"Ludd-Heikk" utan ett helt formaliserat sätt att ange gårdsnamn, som
fortfarande används på en hel del håll i Dalarna.
Om unga människor "tar" sig sådana namn idag, så kan det ofta nog bero
på att deras farfar eller farfarsfar hette så, och att de vill
återknyta till traditionellt namnskick.
Fast egentligen kan man nog inte heta Kur Hans Matsson om man är född
och uppvuxen på fjärde våningen i ett hyreshus på Bastugatan, oavsett
var man härstammar ifrån.
Gårdsnamnen var just gårdsnamn.
Jan Böhme
Malte Lewan Neelsen
Att vara spelman vara ett yrke. Se t ex
http://hem.passagen.se/jasa/frans/p07d23ee81.html för ett gammalt
exempel. Och "riksspelman" är ju en välkänd titel.
Malte
Malte Lewan Neelsen
> När det gäller namn från Dalarna, vilket det för det mesta handlar om
> när det gäller spelmansnamn, är förklaringen delvis en annan än vad
> Nisse från sin östnyländska horisont anger.
>
> Traditionellt har en persons fullständiga namn i övre och mellersta
> Dalarna varit av typen <gårdsnamn> <förnamn> <patronymikon>, till
> exempel Grudd Anders Matsson, Djos Erik Olsson osv. Det konstiga ordet
> framför det som vi allmänt tycker ser ut som ett vanligt namn är
> alltså ett gårdsnamn, som betecknar vilken gård man hör till i byn.
Det finns i Skåne också, men inte lika konsekvent genomfört...och än en
gång är gårdsnamn/traktnamn/yrke efterställt. Så man kunde heta Hans
Halling (hallänning), Hans Bosing (från Bosarps by), Anders Grafve
(gårdsnamnet Grave), Måns Köle (ortnamnet Köle), Hans Munk (Munk
möjligen i samband med ortsnamn), Per Smed (yrket smed) eller Jöns Post
(brevbärare). Källa: samma som av mig tidigare nämnd i tråden.
I Danmark har vi ju också mellannamn av typen Poul Nyrup Rasmussen (från
Nyrup gård?), Anders Fogh Rasmussen (fogde?) eller Hans Møller
Christensen. Fast här ärvdes mellannamnen in i modern tid. I
telefonkatalogen står dessa män på mellannamnet + efternamnet, t ex Fogh
Rasmussen, Anders.
Jag ser inte riktigt det bland de skånska namnen, men det finns namn
antecknade av typen Anders Nilsson (Bosing) och Anders Hansson (Munk).
Jag hittar t o m en Lars Nilsson som kallas "Tua Lars". Om Tua är ett
gårdsnamn så liknar det en dalsk modell i detta enstaka fall.
Annars är bland det häftigaste förstås de skånska
genitivkonstruktionerna. Nils Anderssons maka Kerstin hette alltså
Kerstin Nils Anders, varken mer eller mindre (observera att genitiven av
Andersson var Anders). När hon var ogift hette hon efter sin far Anders
Åkessons Kerstin (aldrig Kerstin Andersdotter). Men när hon gift sig
blev alltså förnamnet som tidigare sagt förställt till Kerstin Nils
Anders (eller Mor Nils Anders, dvs "Nils Anderssons fru"). Nils Anders
kunde f ö också betyda hela familjen: "Hur många är de i Nils Anders?
Ja, de är väl sju med barnen inräknade."
Malte
Jan Böhme
(Malte Lewan Neelsen) wrote:
>Jan Böhme <jan....@sh.se> wrote:
>> Traditionellt har en persons fullständiga namn i övre och mellersta
>> Dalarna varit av typen <gårdsnamn> <förnamn> <patronymikon>, till
>> exempel Grudd Anders Matsson, Djos Erik Olsson osv. Det konstiga ordet
>> framför det som vi allmänt tycker ser ut som ett vanligt namn är
>> alltså ett gårdsnamn, som betecknar vilken gård man hör till i byn.
>
>Det finns i Skåne också, men inte lika konsekvent genomfört...och än en
>gång är gårdsnamn/traktnamn/yrke efterställt. Så man kunde heta Hans
>Halling (hallänning), Hans Bosing (från Bosarps by), Anders Grafve
>(gårdsnamnet Grave), Måns Köle (ortnamnet Köle), Hans Munk (Munk
>möjligen i samband med ortsnamn), Per Smed (yrket smed) eller Jöns Post
>(brevbärare).
Efterställt gårdsnamn, men strikt just gårdsnamn, förekommer på södra
Gotland, där man traditionellt har använt namnet på gården i stället
för patronymikon. Fortfarande när jag var liten var detta det vanliga
sättet att omtala folk på. Man stod med sitt "officiella" efternamn,
vanligen ett stelnat patronymikon, i telefonkatalogen (fast där stod
det ju vilken gård man bodde på också) och i folkbokföringen, men i
alla internt gotländska sammanhang kallades man för Einar Nore, Henry
Sindarve, Bengt Lasses, och så vidare. Det förekommer än idag, men
inte lika konsekvent som på min barndoms sextiotal.
Jag kanske ska komplettera med en uttalsangivelse av dalanamnen,
förresten. Gårdsnamnet och förnamnet uttalas som ett sammansatt ord,
inte som två. Grudd Anders uttalas alltså "Grudd-Anders", osv.
>Annars är bland det häftigaste förstås de skånska
>genitivkonstruktionerna. Nils Anderssons maka Kerstin hette alltså
>Kerstin Nils Anders, varken mer eller mindre (observera att genitiven av
>Andersson var Anders).
Så har det ofta hetat förr i världen längre upp i landet också. En av
mina anmödrar fjorton generationer upp, som var borgarhustru i
Stockholm på femtonhundratalet, omtalas som "Mariet Olof Swensons" i
Stockholms stads tänkebok 1585. Och då var Olof Svensson dessutom
redan död, och hon var änka. Hette änkor likadant i Skåne också?
>När hon var ogift hette hon efter sin far Anders
>Åkessons Kerstin (aldrig Kerstin Andersdotter).
Om hon förblev ogift, hette hon så till sin död? Anders Åkesson kunde
ju vara en sedan femtio år död och glömd figur i sådana fall.
Lars Olsson
>
> Jag förstår fortfarande inte riktigt ditt bruk av apostrofer. Om du
> sitter och spelar gitarr och jag behöver syfta på dig i skrift i den
> egenskapen, så nog skriver jag /gitarrist/, inte /'gitarrist'/ eller
> /"gitarrist"/. Om jag tycker att du låtsas vara professionell fast du
> i mina ögon inte är det, och jag vill framhäva detta, så skriver jag
> /"gitarrist"/.
Om jag förstår dig rätt så får du /lutande/ text när du använder
dessa / / tecken,det är bättre och mera uttrycksfullt än de ' ' tecken
som också har sin plats.
Jag har dock inte hittat var jag sätter / / så att det ser lutande ut
hos mig i OE,hur gör jag det?
> > Jämför med dansbandsmusiker som är en yrkestitel.
>
> Det finns nog en del som har andra jobb och turnerar bara en del av
> året.
Jo,och där har du lite grann kärnan i det jag menar.....är man professionell
så tjänar man ihop till sitt dagliga bröd,är man därefter amatör så betyder
det att man älskar det man gör utan att direkt få så mycket pengar för det.
Jag stod och kopierade stora färgbilder i fem år för att få ihop till hyran,
men det som utvecklade mig var när jag stod hemma och gjorde
svartvita bilder på riktigt papper,amatör är den finaste tilel man kan få
om man blir erkänd för det,annars går det bra ändå.
Lars Olsson
> > men 'spelmän' är ett abstrakt uttryck tycker jag,det är inget
> > yrke utan dom blir det när dom tar tag i fiolen.
> >
> > Jag själv spelar gitarr,men är jag 'gitarrist'?
> >
> > Jämför med dansbandsmusiker som är en yrkestitel.
>
> Att vara spelman vara ett yrke. Se t ex
> http://hem.passagen.se/jasa/frans/p07d23ee81.html för ett gammalt
> exempel.
En 'spelman' är väl gårdagens dansbandsmusiker,idag har det en annan
innebörd.....ännu mera i Sverige än i tex. England tycker jag mig ha
uppfattat när jag har varit där.
Och "riksspelman" är ju en välkänd titel.
"Titel" ja,inte yrke.
Malte Lewan Neelsen
Debatten startade ju när du kallade spelman för ett "abstrakt uttryck"
och sa "dom blir det när dom tar tag i fiolen".
Malte Lewan Neelsen
Lars Olsson
> > innebörd.....ännu mera i Sverige än i tex. England tycker jag mig ha
> > uppfattat när jag har varit där.
> >
> > Och "riksspelman" är ju en välkänd titel.
> >
> > "Titel" ja,inte yrke.
>
> Debatten startade ju när du kallade spelman för ett "abstrakt uttryck"
> och sa "dom blir det när dom tar tag i fiolen".
Ja,så upplever jag det och jag har den största respekt för 'spelmän',
även om uttrycket i sig är väldigt flytande i dagens samhälle.
Arndt Jonasson
"Lars Olsson" <lars....@nobullshitmbox.swipnet.se> writes:
> "Arndt Jonasson" <ajon...@rsasecurity.com> skrev i meddelandet
> > > Jag själv spelar gitarr,men är jag 'gitarrist'?
> >
> > Jag förstår fortfarande inte riktigt ditt bruk av apostrofer. Om du
> > sitter och spelar gitarr och jag behöver syfta på dig i skrift i den
> > egenskapen, så nog skriver jag /gitarrist/, inte /'gitarrist'/ eller
> > /"gitarrist"/. Om jag tycker att du låtsas vara professionell fast du
> > i mina ögon inte är det, och jag vill framhäva detta, så skriver jag
> > /"gitarrist"/.
>
> Om jag förstår dig rätt så får du /lutande/ text när du använder
> dessa / / tecken,det är bättre och mera uttrycksfullt än de ' ' tecken
> som också har sin plats.
>
> Jag har dock inte hittat var jag sätter / / så att det ser lutande ut
> hos mig i OE,hur gör jag det?
'/' är vanliga snedstreck. Texten i närheten blir inte lutande av det.
Jag använde de okonventionella snedstrecken som citattecken för att inte
tappa bort mig bland de olika ' och " som förekom och som skulle ingå
i citaten.
--
Arndt Jonasson
ajon...@rsasecurity.com
Lars Olsson
> > dessa / / tecken,det är bättre och mera uttrycksfullt än de ' ' tecken
> > som också har sin plats.
> >
> > Jag har dock inte hittat var jag sätter / / så att det ser lutande ut
> > hos mig i OE,hur gör jag det?
>
> '/' är vanliga snedstreck. Texten i närheten blir inte lutande av det.
> Jag använde de okonventionella snedstrecken som citattecken för att inte
> tappa bort mig bland de olika ' och " som förekom och som skulle ingå
> i citaten.
Hur katten får man lutande,understruken eller tjock text i OE då? :?