Ni & Er
news.algonet.se
Vissa finare personer använder Ni och Er till mig.
Är det korrekt svenska? Ni och er är ju ett plural och ska användas till
flera peroner och inte till en enda individ.
Frågar jag Kungen hur han mår, hur säger jag då??
Hur mår Ni.. Säger jag så, kan det tolkas att jag frågar hela familjen.
Hur mår Du Då undrar jag hur han mår personligen......och inte
familjen... Fast Ni låter ju trevligare?
Jag har en komis som däger Ni till mig och jag säger Du til lhan...... vad
är rätt igentligen?? och vad ska man säga????? Hur vet man vad som är
rätt??
Robert
Pieter Kuiper
<tam...@algonet.se> wrote:
> Frågar jag Kungen hur han mår, hur säger jag då??
Journalister osv säger: "Hur mår Kungen?"
Extra fint är: "Hur mår Eders Majestät?"
Det här tilltalet i tredje person ser fånigt ut när man interviewer en
studentska i jeans som råker vara kungens dotter.
Sinsemellan har kunglighterna antagligen "lagt bort titlerna".
> Hur vet man vad som är rätt??
För alla andra människor har Bror Rexed sagt att man ska säga du
(socialstyrelsens rekomendation ca 1960). Av någon konstig anledning
skriver man det "Du" (med stor bokstav alltså).
--
kui...@fysik.uu.se http://usx218.fysik.uu.se/PieterWWW/
Mats Löfdahl
> Vissa finare personer använder Ni och Er till mig.
>
> Är det korrekt svenska? Ni och er är ju ett plural och ska användas
> till flera peroner och inte till en enda individ.
Tidigare diskussion i gruppen indikerar att det alltid är acceptabelt
att dua, utom när man
* talar med kungen,
* beställer taxi åt en viss professor vid namn Allan Straxmark.
--
Mats Löfdahl
Samuel G Siren
writes:
> Vissa finare personer använder Ni och Er till mig.
På vilket sätt är de "finare"?
> Frågar jag Kungen hur han mår, hur säger jag då??
Tror faktiskt inte att det är absolut korrekt att fråga kungen
hur han mår, men det är bara en vag intuitiv känsla. Skall nog
tilltala honom med "ers majestät". En av mina skolkamrater lär
(av en slump) ha bistått kungen vid någon lindrig incident till
sjöss för länge sedan, och då hojtat, från en båt till en annan,
"Skulle ers majestät kunna kasta hit den där tampen?" (Kan dock
icke gå i garanti för denna anekdots sanningshalt.)
> Jag har en komis som däger Ni till mig och jag säger Du til lhan......
Tillhör denna kompis de "finare"?
/SS - - - - - - - http://www.algonet.se/~stampede/
Samuel G Siren
> <. . .>
Förresten, glömde att påpeka att a l d r i g n å g o n s i n
säga vare sig "du" eller "ni" till kungen.
Mats Löfdahl
> Av någon konstig anledning skriver man det "Du" (med stor bokstav
> alltså).
Nej, det gör man helst inte.
--
Mats Löfdahl
Christian Davén
>
> På vilket sätt är de "finare"?
>
> > Frågar jag Kungen hur han mår, hur säger jag då??
>
> Tror faktiskt inte att det är absolut korrekt att fråga kungen
> hur han mår, men det är bara en vag intuitiv känsla. Skall nog
> tilltala honom med "ers majestät". En av mina skolkamrater lär
> (av en slump) ha bistått kungen vid någon lindrig incident till
> sjöss för länge sedan, och då hojtat, från en båt till en annan,
> "Skulle ers majestät kunna kasta hit den där tampen?" (Kan dock
> icke gå i garanti för denna anekdots sanningshalt.)
Min pappa "råkade" en gång säga "hej" till kung Gustav VI Adolf, varpå denne
svarade "goddag".
--
Christian Davén
cy...@home.se
http://cyner.cjb.net
"When I hear somebody sigh,
'Life is hard' I am always
tempted to ask, 'Compared to what?'"
Christian Davén
> studentska i jeans som råker vara kungens dotter.
När man v a d ?
Alexander Backlund
news.algonet.se skrev i meddelandet ...
>Hallå.
>
>Vissa finare personer använder Ni och Er till mig.
>
>flera peroner och inte till en enda individ.
Vissa använder det som artigt tilltalsord. Jfr. tyskans "Sie".
>Frågar jag Kungen hur han mår, hur säger jag då??
>
>Hur mår Ni.. Säger jag så, kan det tolkas att jag frågar hela familjen.
>
>Hur mår Du Då undrar jag hur han mår personligen......och inte
>familjen... Fast Ni låter ju trevligare?
Till kungen säger man varken "du" eller "ni". Enligt protokollet tilltalas
han "Ers Majestät" eller, minde formellt, "kungen".
"Hur mår Ers Majestät?"
"Hur mår kungen?"
--
* Alexander Backlund
http://www-pp.hogia.net/alexander.backlund/
* Swnet.svenskas VAF
http://www-pp.hogia.net/alexander.backlund/swnet.svenska/VAF.html
"Räkna icke på all den galenskap jag skriver eller tänker. I brev liksom i
umgänge bör allting vara fritt." (Tegnér till Martina von Schwerin d. 10
nov. 1822)
Alexander Backlund
Pieter Kuiper skrev i meddelandet ...
>
>Extra fint är: "Hur mår Eders Majestät?"
>studentska i jeans som råker vara kungens dotter.
Nu blir jag osäker, men en prinsessa tilltalas väl "Ers Höghet" eller
"prinsessan"?
Samuel G Siren
alexander...@mailbox.hogia.net (Alexander Backlund) writes:
> Nu blir jag osäker, men en prinsessa tilltalas väl "Ers Höghet" eller
> "prinsessan"?
"Eders Kungliga Höghet". I talspråk blir det väl "ers kungliga
höghet", utom vid exordiumet i högtidstal, där det väl torde
heta just "eders".
Samuel G Siren
(Samuel G Siren) writes:
> utom vid exordiumet i högtidstal, där det väl torde
> heta just "eders".
Denna del av talets inledning (exordium) har kanske någon
ytterligare specialbeteckning?
"Eders Majestäter, Eders Kungliga Höghet, mina damer och,
herrar."
Heter detta initialyttrande måhända något speciellt?
Örjan Skog
wrote:
Varför inte då?
Örjan
(Jag hoppas detta inte redan har behandlats till leda här. Men jag har
tittat i innehållsförteckningen till VAF:en och där står det inte.)
Arne Edström
Samuel G Siren skrev i meddelandet ...
>In article <7sqvql$kd4$2...@cubacola.tninet.se>, stam...@algonet.se
>(Samuel G Siren) writes:
>
>> utom vid exordiumet i högtidstal, där det väl torde
>> heta just "eders".
>
>Denna del av talets inledning (exordium) har kanske någon
>ytterligare specialbeteckning?
>
> "Eders Majestäter, Eders Kungliga Höghet, mina damer och,
> herrar."
>
>Heter detta initialyttrande måhända något speciellt?
Jag funderar på om Du har rätt. För mig låter det som om formen Eders
används för flera kungligheter samtidigt, att det helt enkelt är en
pluralform. "Ers kungliga höghet" låter alltid rätt, men "Ers kungliga
högheter" låter fel i mina öron. Men jag är inte säker.
Arne
Eva Birgersson
Ni och Er; markering med versal kom till för att särskilja adressering till
enskild person från adressering till faktiskt plural.
I samband med "du-reformen", fann man så på ett sätt att markera att några
"du" var mer "ni", så man kapitaliserade till "Du"...ganska ologiskt!
Fortfarande använder man dock det opersonliga "man"...;-)
Beträffande direkt adressering till kungligheter, torde det mesta vara
klarlagt; dock:
Kungen själv; bör enligt gängse tradition, beskriva sin egen verksamhet i
s.k. "majestätiskt plural"; t ex, "Vi hade en bra eftermiddag", även om
majestätet endast beskriver sin egen verksamhet...
Peter Carlsson
Teknisk översättare
Samuel G Siren
arn...@telia.com (Arne Edström) writes:
> För mig låter det som om formen Eders
> används för flera kungligheter samtidigt, att det helt enkelt är en
> pluralform.
Så är det nog inte. Jag kollade för säkerhets skull runt lite på
AltaVista, och hittade inget som tyder på att det är så.
Gunnar Creutz (Achird)
>Förresten, glömde att påpeka att a l d r i g n å g o n s i n
>säga vare sig "du" eller "ni" till kungen.
Jag undrar just vad jag skulle säga till kungen
om jag skulle råka träffa honom.
Jag brukar alltid tänka som så:
Varför skulle jag inte dua kungen när jag duar Gud? ;^)
Jag har förresten två gånger i mitt liv blivit tilltalad i tredje person.
Det var mycket förvirrande.
En gammal dam frågade mig en dag:
"Bor han här?"
"Vem då?" undrade jag dumt.
Även andra gången missade jag vad som menades
då en nittioårig f.d. häradshövding tilltalade mig med "han".
Jag svarade bara förvånat: "Vem menar du?"
Jag undrar just hur ovanligt detta tilltalssätt är nuförtiden?
När var detta tilltalssätt egentligen gångbart?
Gunnar Creutz
<ach...@hem1.passagen.se>
Orange
Skog) shared some wisdom with us all:
>On 28 Sep 1999 18:07:24 +0200, Mats Löfdahl <mats_l...@bigfoot.com>
>wrote:
>
>>Pieter...@itn.hh.se (Pieter Kuiper) writes:
>>
>>> Av någon konstig anledning skriver man det "Du" (med stor bokstav
>>> alltså).
>>
>>Nej, det gör man helst inte.
>>
>>--
>> Mats Löfdahl
>
>Varför inte då?
Därför att många tar anstöt av att se ordet "du" med stor inledande
bokstav.
>(Jag hoppas detta inte redan har behandlats till leda här. Men jag har
>tittat i innehållsförteckningen till VAF:en och där står det inte.)
Ett klart misstag. Alexander, varför inte lägga in det?
Christian Henriksson
--
"Dear Paul,
I think it is wonderful that you & John can write such great
songs and not even be able to read a note.
I cant explain why but I have a strange feeling that if you
ever learned the mechanics of music and harmony it would ruin
you."
-from "Love Letters to the Beatles"
Alexander Backlund
Samuel G Siren skrev i meddelandet ...
>alexander...@mailbox.hogia.net (Alexander Backlund) writes:
>
>> Nu blir jag osäker, men en prinsessa tilltalas väl "Ers Höghet" eller
>> "prinsessan"?
>
>"Eders Kungliga Höghet". I talspråk blir det väl "ers kungliga
>heta just "eders".
Valet mellan "ers" och "eders" torde vara fritt, precis som valet mellan
"er" och "eder". I båda fallen gäller att den som inte avser att vara
osedvanligt högtidlig inte använder "eder" och att den som vill vara
högtidlig inte behöver använda "eder".
Alexander Backlund
Arne Edström skrev i meddelandet ...
>Jag funderar på om Du har rätt. För mig låter det som om formen Eders
>används för flera kungligheter samtidigt, att det helt enkelt är en
>högheter" låter fel i mina öron. Men jag är inte säker.
Nej, "ers" och "eders" används precis likadant, både i singularis och i
pluralis.
Alexander Backlund
Eva Birgersson skrev i meddelandet ...
>Kungen själv; bör enligt gängse tradition, beskriva sin egen verksamhet i
>s.k. "majestätiskt plural"; t ex, "Vi hade en bra eftermiddag", även om
>majestätet endast beskriver sin egen verksamhet...
Jag kan inte minnas att kungen brukar begagna sig av pluralis majestatis.
>Peter Carlsson
Hej, Eva!
Torkel Franzen
> Vissa använder det som artigt tilltalsord. Jfr. tyskans "Sie".
Dock har "Sie", som vi tidigare haft anledning att konstatera,
ingenting att göra med artighet, lika lite som det tidigare "ni" i
svenskan.
Torkel Franzen
> I samband med "du-reformen", fann man så på ett sätt att markera att några
> "du" var mer "ni", så man kapitaliserade till "Du"...ganska
> ologiskt!
Åter dags att dra fram en gammal tjatramsa! Stavningen "Du" är
ingalunda någonting som uppstod i samband med dureformen utan är
hävdvunnen i svenskan.
Mats Löfdahl
> >> Av någon konstig anledning skriver man det "Du" (med stor bokstav
> >> alltså).
> >
> >Nej, det gör man helst inte.
>
> Varför inte då?
Bl a för att versaler mitt i en mening bromsar läsningen. Men kanske
främst för att det ser fånigt ut.
--
Mats Löfdahl
Gunnar Creutz (Achird)
><Gunnar Creutz (Achird)|achi...@hem2.passagen.se> -> swnet.svenska
<ALIAS.O1cI3.352$7Ce.17...@newsb.telia.net> (Tue, 28 Sep 1999 23:19:10
GMT):
>GCA: Samuel G Siren skrev i meddelandet ...
>
>>>Förresten, glömde att påpeka att a l d r i g n å g o n s i n
>>>säga vare sig "du" eller "ni" till kungen.
>
>GCA: om jag skulle råka träffa honom.
>GCA: Jag brukar alltid tänka som så:
>GCA: Varför skulle jag inte dua kungen när jag duar Gud? ;^)
>
>Det är inte på det viset att du tillskriver hans majestät personligen
>någon storhet genom att tilltala honom "konungen", "ers majestät" o.s.v.,
>utan du följer helt enkelt ett etiskt protokoll som alla personer med
>någorlunda hyfs antas följa, i officiella sammanhang. Har du däremot en
>sommarstuga på Soliden och råkar på majestätet är jag säker på att han
>vill tilltalas med namn och "du" och helt enkelt vill glömma bort sin
>arbetstitel.
Ja, det är just ett sådant informellt möte med privatpersonen jag åsyftar.
Skulle jag träffa på honom i sin yrkesutövning
så är det givetvis andra regler som gäller.
>Att i officiella sammanhang titlulera kungen på rätt sätt är att visa
>respekt för landet Sverige, dess seder och bruk, dess författning, samt
>för folkviljan. Detta gäller även om man är republikan eller annan
>motåndare till det rojalistiska ämbetet per se.
Jag håller med om vad du ordagrannt skrev,
men det betyder ju inte att jag skulle dela dina politiska åsikter för
övrigt.
Eftersom detta inte är en nysgrupp för politik
så tänker jag inte fördjupa mig i detta ämne.
Jag kanske dock ska poängtera att skrev en ironisk liten smiley
efter meningen med kungen och Gud ovan.
Gunnar Creutz
<ach...@hem1.passagen.se>
Markus Holst
Gunnar Creutz (Achird) <achi...@hem2.passagen.se> wrote in message
news:6MkI3.30$uhe.18...@newsa.telia.net...
>
> Ja, det är just ett sådant informellt möte med privatpersonen jag åsyftar.
> Skulle jag träffa på honom i sin yrkesutövning
> så är det givetvis andra regler som gäller.
>
kände en sådan vördnad att jag omöjligt kunde dua honom. Ni kändes inte som
en användbar form heller, så under flera år tituylerade jag honom helt
enkelt som "kapten". merd åren kändes det lite underligt, varför jag under
de, tja, 3 sista åren han levde inte tilltalade honom alls. Det gick
faktiskt alldeles förträffligt. Jag lyckades prata runt problemet, på
gammaldags manér. Så dkulle jag npg göra även om jag hamnade solos ensam
kungen.
Markus Holst
Markus Holst
Torkel Franzen <tor...@sm.luth.se> wrote in message
news:ALIAS.vcbr...@sm.luth.se...
Vad finns det då för gränssättning mellan "Du" och "Sie" i tyskan, omd et
inte är en artighet. Jag upplever "Sie" som ett respekterande
avståndstagande.
Vad jag har lärt mig om tyska arbetsplatser är att man duar varadra inom den
egna gruppen. Arbetarna på golvet duar varandra, och tjänstemännen duar
varandra, men tjänstemän duar inte arbetare, eller tvärtom.
Markus Holst
Torkel Franzen
> Vad finns det då för gränssättning mellan "Du" och "Sie" i tyskan, omd et
> inte är en artighet. Jag upplever "Sie" som ett respekterande
> avståndstagande.
Just, "Sie" är distanserande.
Gunnar Creutz (Achird)
>
>Undermin tonårstid umgicks jag en hel del med en äldre man för vilken jag
>kände en sådan vördnad att jag omöjligt kunde dua honom. Ni kändes inte som
>en användbar form heller, så under flera år tituylerade jag honom helt
>enkelt som "kapten". merd åren kändes det lite underligt, varför jag under
>de, tja, 3 sista åren han levde inte tilltalade honom alls. Det gick
>faktiskt alldeles förträffligt. Jag lyckades prata runt problemet, på
>gammaldags manér. Så dkulle jag npg göra även om jag hamnade solos ensam
>kungen.
Detta att prata runt problemet påminner mycket om det sätt jag löste
problemet med den gamle häradshövdingen jag nämnde i ett tidigare inlägg. Jag
mötte den gamle sirlige mannen någon gång var eller varannan månad i mitt
arbete och jag tror att jag så småningom lyckades växa i den gamle mannens
ögon. En av de sista gångerna jag träffade honom så blev han så nöjd med mig
att han slutligen duade mig. Tyvärr var det nu länge sedan jag träffade
honom, vilket jag antar kan bero på att han nu inte längre orkar att gå ut på
egen hand.
Gunnar Creutz
<ach...@hem1.passagen.se>
Anders Goeransson
wrote:
>"Alexander Backlund" <alexander...@mailbox.hogia.net> writes:
>
> > Vissa använder det som artigt tilltalsord. Jfr. tyskans "Sie".
>
> Dock har "Sie", som vi tidigare haft anledning att konstatera,
>ingenting att göra med artighet, lika lite som det tidigare "ni" i
>svenskan.
"Ni" är ändå ett jättetrevligt tilltalsord!
Alexander Backlund
Torkel Franzen skrev i meddelandet ...
>"Alexander Backlund" <alexander...@mailbox.hogia.net> writes:
>
> > Vissa använder det som artigt tilltalsord. Jfr. tyskans "Sie".
>
> Dock har "Sie", som vi tidigare haft anledning att konstatera,
>ingenting att göra med artighet, lika lite som det tidigare "ni" i
>svenskan.
Att "ni" i allmänhet inte varit artigt är obestridligt. Lika obestridligt är
att "ni" i vissa kretsar använts som artigt tilltal (som alternativ till
tredje person-tilltalet) och att vissa nu använder "ni" som ett artigt
tilltal. Huruvida "Sie" är artigt eller inte kan man diskutera, men det är
definitivt oartigt att inte använda "Sie" i vissa sammanhang.
Alexander Backlund
Gunnar Creutz (Achird) skrev i meddelandet ...
>Samuel G Siren skrev i meddelandet ...
>
>>Förresten, glömde att påpeka att a l d r i g n å g o n s i n
>>säga vare sig "du" eller "ni" till kungen.
>
>
För att Gud står långt över kungen. Det finns en tendens att den som står
allra högst på rangskalan kan omges av enklast ceremoniel, titulatur och
klädsel. (Antag att olika glada färger anger högre rang. Den högste kan då
ha en helvit dräkt. Det är en form av omvänt skryt.)
Dessutom är det väl teologiskt korrekt att du och Gud ska stå varandra nära,
och alltså används ett förtroligt tilltal. Till kungen skall det däremot
vara ett avstånd.
>Jag har förresten två gånger i mitt liv blivit tilltalad i tredje person.
>Det var mycket förvirrande.
>En gammal dam frågade mig en dag:
>"Bor han här?"
>"Vem då?" undrade jag dumt.
>Även andra gången missade jag vad som menades
>då en nittioårig f.d. häradshövding tilltalade mig med "han".
>Jag svarade bara förvånat: "Vem menar du?"
>Jag undrar just hur ovanligt detta tilltalssätt är nuförtiden?
>När var detta tilltalssätt egentligen gångbart?
Has det hund?
Detta tilltalssätt blev nog allt ovanligare under 1960- och 1970-talet.
Alexander Backlund
Niklas Mirjamstjarna skrev i meddelandet ...
>någon storhet genom att tilltala honom "konungen", "ers majestät" o.s.v.,
>utan du följer helt enkelt ett etiskt protokoll som alla personer med
>någorlunda hyfs antas följa, i officiella sammanhang. Har du däremot en
>sommarstuga på Soliden och råkar på majestätet är jag säker på att han
>vill tilltalas med namn och "du" och helt enkelt vill glömma bort sin
>arbetstitel.
Att vara kung är iofs. ett heltidsjobb, och det är inte så säkert att kungen
vill duas av andra än sina vänner.
Mats Löfdahl
> On 29 Sep 1999 08:12:44 +0200, Torkel Franzen <tor...@sm.luth.se>
> wrote:
>
> >"Alexander Backlund" <alexander...@mailbox.hogia.net> writes:
> >
> > > Vissa använder det som artigt tilltalsord. Jfr. tyskans "Sie".
> >
> > Dock har "Sie", som vi tidigare haft anledning att konstatera,
> >ingenting att göra med artighet, lika lite som det tidigare "ni" i
> >svenskan.
>
> "Ni" är ändå ett jättetrevligt tilltalsord!
Javisst. Om det är riktat till en grupp människor.
--
Mats Löfdahl
Anders Goeransson
wrote:
>ande...@fabula.se (Anders Goeransson) writes:
"En värld är varje människa, befolkad
av blinda varelser i dunkelt uppror
mot jaget konungen som härskar över dem."
och "ni:et" riktar sig till alla dessa varelser.
Pieter Kuiper
<alexander...@mailbox.hogia.net> wrote:
> Att vara kung är iofs. ett heltidsjobb, och det är inte så säkert att kungen
> vill duas av andra än sina vänner.
När kungen shoppar incognito i London, vill han antagligen inte tilltalas
som "Ers MAjestät"
--
kui...@fysik.uu.se http://usx218.fysik.uu.se/PieterWWW/
Jan Böhme
wrote:
>Stavningen "Du" är
>ingalunda någonting som uppstod i samband med dureformen utan är
>hävdvunnen i svenskan.
Men å andra sidan städse kontroversiell.
Jan Böhme
Korrekta personuppgifter i detta inlägg är att betrakta som journalistik.
Felaktigheter utgör naturligtvis skönlitteratur.
Arne Edström
Mats Löfdahl skrev i meddelandet ...
news-grupper.
Åtminstone vi som kommit litet till åren har lärt oss att så skall det vara.
Jag har litet svårt att fördra dem som tar illa upp att man är artig mot dem
även om det är av slentrian. Av samma skäl får man väl stå ut med
ny-Ni-andet, men jag hade hoppats och trott att tilltalsordet ni var dött
och begravet. För min del är det dock för sent; jag kommer att fortsätta
säga du och skriva Du.
Arne
Fredrik :Ostman
| Jag kan inte minnas att kungen brukar begagna sig av pluralis majestatis.
Nej, han brukar kalla sig "man": "Man snubblade till en smula när man
gick nedför trappan till frukostbordet i måndags."
--
______ _~
(_/_ _ _ _/) _ . /) / ) , _/) _
__/ _/(_(/_(/__/(_/_/Z_ (_/_/)_/__/))_(I_/)_
Torkel Franzen
> Huruvida "Sie" är artigt eller inte kan man diskutera, men det är
> definitivt oartigt att inte använda "Sie" i vissa sammanhang.
Det kan aldrig vara oartigt att inte använda "Sie". Däremot kan det
vara otillbörligt påfluget att använda "Du". Användningen av "Sie" är
helt förenlig med den grövsta oförskämdhet utan att det föreligger
någon språklig egendomlighet, vilket visar att "Sie" i sig inte har
något att göra med artighet i någon betydelse som innebär respekt
eller hänsyn eller god vilja. "Die Form Sie ist kein Ausdruck der
Höflichkeit, sie hat mit Höflichkeit im Grunde gar nichts zu tun."
Alexander Backlund
Anders Goeransson skrev i meddelandet ...
>
>
>"En värld är varje människa, befolkad
> av blinda varelser i dunkelt uppror
> mot jaget konungen som härskar över dem."
>
>och "ni:et" riktar sig till alla dessa varelser.
"Legio är mitt namn; förty vi äro många."
Alexander Backlund
Torkel Franzen skrev i meddelandet ...
>
> > Huruvida "Sie" är artigt eller inte kan man diskutera, men det är
> > definitivt oartigt att inte använda "Sie" i vissa sammanhang.
>
> Det kan aldrig vara oartigt att inte använda "Sie". Däremot kan det
>vara otillbörligt påfluget att använda "Du".
Jag skulle tro att tertium non datur.
Alexander Backlund
Pieter Kuiper skrev i meddelandet ...
>In article <7stb05$fbs$1...@cubacola.tninet.se>, "Alexander Backlund"
><alexander...@mailbox.hogia.net> wrote:
>
>> Att vara kung är iofs. ett heltidsjobb, och det är inte så säkert att
kungen
>> vill duas av andra än sina vänner.
>
>När kungen shoppar incognito i London, vill han antagligen inte tilltalas
>som "Ers MAjestät"
Frågan är väl hur inkognito han kan förvänta sig att vara.
Torkel Franzen
> Jag skulle tro att tertium non datur.
Verkligen inte! Det finns många möjligheter att undvika såväl "Sie"
som "Du". I svenskan var ju som du vet motsvarande undvikande en
speciell konst.
Yidaki
till polarn din får du säja vad du vill bara han inte blir generad eller
skum.
till äldre säjer man tant eller herrn.
det är bara onödigt att säja plurale till dem...
news.algonet.se <tam...@algonet.se> skrev i
diskussionsgruppsmeddelandet:7sql0m$r29$1...@zingo.tninet.se...
> Hallå.
>
> Vissa finare personer använder Ni och Er till mig.
>
> Är det korrekt svenska? Ni och er är ju ett plural och ska användas till
> flera peroner och inte till en enda individ.
>
> Frågar jag Kungen hur han mår, hur säger jag då??
>
> Hur mår Ni.. Säger jag så, kan det tolkas att jag frågar hela familjen.
>
> Hur mår Du Då undrar jag hur han mår personligen......och inte
> familjen... Fast Ni låter ju trevligare?
>
> Jag har en komis som däger Ni till mig och jag säger Du til lhan......
vad
> är rätt igentligen?? och vad ska man säga????? Hur vet man vad som är
> rätt??
>
> Robert
>
>
Gunnar Creutz (Achird)
>till äldre säjer man tant eller herrn.
Man ska nog akta sig för att tilltala äldre damer med tant.
Jag har många gånger hört folk fräsa
att så gamla är de minsann inte
när det blivit tilltalade med tant.
Gunnar Creutz
<ach...@hem1.passagen.se>
Örjan Skog
wrote:
> Verkligen inte! Det finns många möjligheter att undvika såväl "Sie"
>som "Du". I svenskan var ju som du vet motsvarande undvikande en
>speciell konst.
>
>
Fram till 80-talet var "Sie" i Tyskland i princip allenarådande med få
undantag. Detta var inget som problematiserades eller upplevdes som
störande eller onaturligt.
Användning av Du däremot förutsatte att man på ett mycket uttalat och
ceremoniellt sätt hade kommit överens om detta.
(Typiskt i samband med fest, gemensam fylla el. dyl. Dessutom fick
aldrig den hierarkin lägre stående "erbjuda du-et".)
Oöverenskommet duandet tillämpades nästan bara bland ungdomar, i
vänsterkretsar, inom reklambranschen och andra undantagsgrupper.
Detta har visserligen luckrats upp dom senaste åren och jag har inte
riktigt lika bra koll på det nu som då, när jag bodde där, men jag har
tillräckligt mycket kontakt för att våga påstå att förändringen inte
är särskilt revolutionerande.
Att på svenskt manér undvika direkt tilltal, tror jag är och har varit
sällsynt och språklig obekvämt på tyska.
Örjan
Torkel Franzen
>Att på svenskt manér undvika direkt tilltal, tror jag är och har varit
>sällsynt och språklig obekvämt på tyska.
Säkerligen, men inte desto mindre fullt möjligt. "Tertium non
datur" är alltså felaktigt.
Alexander Backlund
Orange skrev i meddelandet <37f13e25...@news.edu.sollentuna.se>...
>>(Jag hoppas detta inte redan har behandlats till leda här. Men jag har
>>tittat i innehållsförteckningen till VAF:en och där står det inte.)
>
>Ett klart misstag. Alexander, varför inte lägga in det?
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om det. "Du" med stor bokstav är
klart etablerat, men åtminstone här finns en hel del antipatier mot bruket.
Har du lust att skriva ett stycke om saken?
Alexander Backlund
Torkel Franzen skrev i meddelandet ...
>
> > Jag skulle tro att tertium non datur.
>
>som "Du". I svenskan var ju som du vet motsvarande undvikande en
>speciell konst.
Men tyskan använder sig inte av tilltal i tredje person.
Alexander Backlund
Örjan Skog skrev i meddelandet <37f474b1...@news.algonet.se>...
>Oöverenskommet duandet tillämpades nästan bara bland ungdomar, i
>vänsterkretsar, inom reklambranschen och andra undantagsgrupper.
>Detta har visserligen luckrats upp dom senaste åren och jag har inte
>riktigt lika bra koll på det nu som då, när jag bodde där, men jag har
>tillräckligt mycket kontakt för att våga påstå att förändringen inte
>är särskilt revolutionerande.
Vid en viss ålder har man rätt att bli tilltalad med "Sie". Trots detta har
jag upplevat att åtminstone en tysk gymnasist värjt sig mot detta tilltal.
Alexander Backlund
Torkel Franzen skrev i meddelandet ...
Är detta en rent fiktiv möjlighet eller något som förekommer och är socialt
accepterat?
Alexander Backlund
Yidaki skrev i meddelandet ...
>till polarn din får du säja vad du vill bara han inte blir generad eller
>skum.
Det är nog inte tillrådligt.
Örjan Skog
wrote:
> Säkerligen, men inte desto mindre fullt möjligt. "Tertium non
>datur" är alltså felaktigt.
>
Visst, allt är möjligt och språk inte logiska.
Örjan
Alexander Backlund
Torkel Franzen skrev i meddelandet ...
>
> > Jag skulle tro att tertium non datur.
>
> Verkligen inte! Det finns många möjligheter att undvika såväl "Sie"
>som "Du". I svenskan var ju som du vet motsvarande undvikande en
>speciell konst.
Man måste ju t. o. m. använda vissa verbformer för att kunna tilltala dem
med "Sie" resp. "du" och "ihr".
Antag att vi vill ställa följande fråga till en person resp. flera personer
på ett artigt sätt! Ponera vidare att vi inte vill använda "Sie", "du" eller
"ihr" eller de tillhörande verbformerna! Hur skulle du bära dig åt?
Här ges den i en artig variant till flera personer med vilka vi inte är du
och vilka vi inte tidigare träffat:
"Entschuldigung, könnten Sie mir sagen, wo Herr Müller ist? Wissen Sie,
wohin er gegangen ist?
Hur skulle du vidare, under samma förutsättningar, uttrycka följande
uppmaning:
"Bitte, folgen Sie mir!"
Arne Edström
Torkel Franzen skrev i meddelandet ...
>
> Säkerligen, men inte desto mindre fullt möjligt. "Tertium non
>datur" är alltså felaktigt.
>
Jag skäms naturligtvis över min okunskap men måste be om en översättning.
Arne
Arne Edström
Yidaki skrev i meddelandet ...
>till kungen säjer man ers majestät konungen.
>till polarn din får du säja vad du vill bara han inte blir generad eller
>skum.
>till äldre säjer man tant eller herrn.
>
NEJ, Nej,Nej. Äldre är jag kanske, men om Du tilltalar mig med Herrn finner
jag det bara löjligt och min fru skulle tycka mycket illa om att bli kallad
tant. Jag tror inte att det finns n å g o n som idag tar illa upp att bli
tilltalad med Du. Om det finns någon i denna gruppen bör han/hon meddela
detta.
Arne
Pieter Kuiper
<alexander...@mailbox.hogia.net> wrote:
> Antag att vi vill ställa följande fråga till en person resp. flera personer
> på ett artigt sätt! Ponera vidare att vi inte vill använda "Sie", "du" eller
> "ihr" eller de tillhörande verbformerna! Hur skulle du bära dig åt?
>
> Här ges den i en artig variant till flera personer med vilka vi inte är du
> och vilka vi inte tidigare träffat:
>
> "Entschuldigung, könnten Sie mir sagen, wo Herr Müller ist? Wissen Sie,
> wohin er gegangen ist?
"Entschuldigung, ich möchte wissen wo Herr Müller ist?"
> Hur skulle du vidare, under samma förutsättningar, uttrycka följande
> uppmaning:
>
> "Bitte, folgen Sie mir!"
"Bitte! Ich werde forgehen."
--
kui...@fysik.uu.se http://usx218.fysik.uu.se/PieterWWW/
Alexander Backlund
Pieter Kuiper skrev i meddelandet ...
><alexander...@mailbox.hogia.net> wrote:
>
>> Antag att vi vill ställa följande fråga till en person resp. flera
personer
>> på ett artigt sätt! Ponera vidare att vi inte vill använda "Sie", "du"
eller
>> "ihr" eller de tillhörande verbformerna! Hur skulle du bära dig åt?
>>
>> Här ges den i en artig variant till flera personer med vilka vi inte är
du
>> och vilka vi inte tidigare träffat:
>>
>> "Entschuldigung, könnten Sie mir sagen, wo Herr Müller ist? Wissen Sie,
>> wohin er gegangen ist?
>
>"Entschuldigung, ich möchte wissen wo Herr Müller ist?"
Du har inte fått med frågans innehåll.
>
>> Hur skulle du vidare, under samma förutsättningar, uttrycka följande
>> uppmaning:
>>
>> "Bitte, folgen Sie mir!"
>
>"Bitte! Ich werde forgehen."
"Bitte, geben Sie mir Ihr Geld aber nicht das Geld, das Ihrem Freund
gehört!"
Alexander Backlund
Arne Edström skrev i meddelandet
"Ett tredje gives icke." Det är egentligen en logikterm.
Alexander Backlund
Arne Edström skrev i meddelandet ...
Vad skulle du tycka om att bli tilltalad med "farbror", då?
Orange
<alexander...@mailbox.hogia.net> shared some wisdom with us all:
>
>Orange skrev i meddelandet <37f13e25...@news.edu.sollentuna.se>...
>
>>>(Jag hoppas detta inte redan har behandlats till leda här. Men jag har
>>>tittat i innehållsförteckningen till VAF:en och där står det inte.)
>>
>>Ett klart misstag. Alexander, varför inte lägga in det?
>
>
>Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om det. "Du" med stor bokstav är
>klart etablerat, men åtminstone här finns en hel del antipatier mot bruket.
>
>Har du lust att skriva ett stycke om saken?
Din kommentar får gälla för min del också. Jag får fundera på saken,
tror jag.
Christian Henriksson
--
"Dear Paul,
I think it is wonderful that you & John can write such great
songs and not even be able to read a note.
I cant explain why but I have a strange feeling that if you
ever learned the mechanics of music and harmony it would ruin
you."
-from "Love Letters to the Beatles"
Orange
<alexander...@mailbox.hogia.net> shared some wisdom with us all:
>
>Torkel Franzen skrev i meddelandet ...
>>"Alexander Backlund" <alexander...@mailbox.hogia.net> writes:
>>
>> > Jag skulle tro att tertium non datur.
>>
>> Verkligen inte! Det finns många möjligheter att undvika såväl "Sie"
>>som "Du". I svenskan var ju som du vet motsvarande undvikande en
>>speciell konst.
>
>
>Men tyskan använder sig inte av tilltal i tredje person.
Tja, rent tekniskt sett är ju "Sie" tredje person plural.
Det är egentligen en rätt intressant grej. Ofta(st?) är "Sie"-andet i
olika språk inte direkt tilltal, utan böjs som tredje person. Detta
gäller ju exempelvis även ungerskan, italienskan, danskan, ryskan och
jag tror även spanskan. Övriga slaviska språk är jag osäker på, liksom
norskan, isländskan och finskan.
Franskan använder 2:a person, och engelskans "you" som ursprungligen
var artighetstilltal (förutom att det var vanlig plural) är också 2:a
person.
Lotta
vara lyhörd gentemot kunderna. Vissa av dem blev väldigt glada över att bli
kallade Ni (och därvid känna sig förmer än mig, butiksbiträdet), vilket jag
då "bjöd" på. De som njöt av detta övertag var företrädes vis från
Saltjöbaden. Butiken var belägen vid Slussen.
Dock hände det att jag felbedömde kunden, vilket bl.a. gjorde att jag Niade
en kvinna i femtioårsåldern, som därvid svarade:
Vadå NI? Jag och mina löss, eller? och lämnade butiken. Mycket hårda hälar.
Antagligen var hon bosatt på Södermalm....
Även om det naturligtvis inte var fullt såhär enkelt att (Be)döma kunderna,
så var tendensen ganska tydlig (utan att ha gjort en vetenskapligt
acceptabel undersökning): Nacka/Saltsjöbaden föredrog att bli Niade,
Södermalm föredrog Du/du. Detta handlar nästan uteslutande om kvinnor över
50; själv var jag runt de 20 och (är fortfarande) av kvinnligt kön. Karlar
över 50 blev förtjusta över ett Du...
Arne Edström skrev i meddelandet
Örjan Skog
<alexander...@mailbox.hogia.net> wrote:
>Vid en viss ålder har man rätt att bli tilltalad med "Sie". Trots detta har
>jag upplevat att åtminstone en tysk gymnasist värjt sig mot detta tilltal.
>
"Sie" skapar/bevarar distans, formaliserar hövlighet, respekt
och/eller speglar hierarkiska skillnader.
Att (låta sig) tilltalas med ni innebär att man har tagit steget in i
den (del av) vuxenvärld(en) där sådana regler gäller. Detta är inte
alltid eftertraktat.
Örjan
Gunnar Creutz (Achird)
>Vad skulle du tycka om att bli tilltalad med "farbror", då?
Tja, jag var nog i övre tonåren första gången någon unge tilltalade mig
farbror. Detta fick mig givetvis att rysa, men man får tänka på att för små
barn finns det bara barn och vuxna och inga direkta (1) mellanting.
Än värre var det dock en dag för några år sedan då en liten kille,
gissningsvis i femårsåldern, frågade mig om jag var en pojke eller en flicka
när jag råkade gå förbi dagiset. Med tanke på att jag då hade skägg och
knappast var särskilt långhårig (åtminstone ur mitt perspektiv) så är det för
mig en gåta varför ungen frågade (såvida han inte bara ville vara retlig
eller var extremt närsynt).
(1) Jag lyckades skriva "dirketa" först, vilket låter som ett underbart ord
att berika min samling lustiga felstavningar med.
Gunnar Creutz
<ach...@hem1.passagen.se>
Alexander Backlund
Gunnar Creutz (Achird) skrev i meddelandet ...
>Alexander Backlund skrev i meddelandet <7t39q5$n20$1...@cubacola.tninet.se>...
>>Vad skulle du tycka om att bli tilltalad med "farbror", då?
>
>Tja, jag var nog i övre tonåren första gången någon unge tilltalade mig
>farbror. Detta fick mig givetvis att rysa, men man får tänka på att för små
>barn finns det bara barn och vuxna och inga direkta (1) mellanting.
Det är nog inte så ovanligt. Som gymnasist blev jag på bussen omtalad som
"gubbe" av ett av de små fröna. Andra i samma ålder som praktiserat på dagis
hade fått höra att de kunde vara mellan någonting rätt ungt och 60 år.
Arne Edström
>>
>>Yidaki skrev i meddelandet ...
>>>till kungen säjer man ers majestät konungen.
>>>till polarn din får du säja vad du vill bara han inte blir generad eller
>>>skum.
>>>till äldre säjer man tant eller herrn.
>>>det är bara onödigt att säja plurale till dem...
>>>
>>
>>NEJ, Nej,Nej. Äldre är jag kanske, men om Du tilltalar mig med Herrn
finner
>>jag det bara löjligt och min fru skulle tycka mycket illa om att bli
kallad
>>tilltalad med Du. Om det finns någon i denna gruppen bör han/hon meddela
>>detta.
>
>
inte på senare år.
Arne
Fredrik :Ostman
| Användning av Du däremot förutsatte att man på ett mycket uttalat och
| ceremoniellt sätt hade kommit överens om detta.
Så är det fortfarande, åtminstone här i Wien i de kretsar jag umgåtts i.
Min förre chef är jag fortfarande "Sie" med, medan min nye sade
"Wolfgang" och tog i hand första dagen.
+-
| Att på svenskt manér undvika direkt tilltal, tror jag är och har varit
| sällsynt och språklig obekvämt på tyska.
+-
Om vi talar om att tala direkt i ansiktet på någon, ja. Man upprepar
också personens titel och namn, framför allt mot slutet av
konversationen, vilket vi aldrig gör i Sverige.
Men allmänt sett är det tvärtom mycket vanligt att klura runt
tilltalsformerna. Istället för att föra in personer och böjda verb,
skriver (och säger) man t.ex. instruktioner med genomgående
infinitivformer (som med god vilja kan beskrivas som imperativ för
"Sie"): "Erdäpfel schälen." "Karotten in dünnen Scheiben schneiden." Det
är ett substantiv-adjektiv-språk, ofta säger man t.ex. "die zu
schneidende Karotte" istället för "die Karotte, die geschnitten werden
muss" -- men i båda dessa fall undviker man person!
Tertium datur massur massur.
--
______ _~
(_/_ _ _ _/) _ . /) / ) , _/) _
__/ _/(_(/_(/__/(_/_/Z_ (_/_/)_/__/))_(I_/)_
Fredrik :Ostman
| Vid en viss ålder har man rätt att bli tilltalad med "Sie". Trots detta har
| jag upplevat att åtminstone en tysk gymnasist värjt sig mot detta tilltal.
Och andra i samma ålder, kanske i samma skolklass, värjer sig mot
tilltal med "du". Men IKEA kör hårt för att introducera duandet!
Fredrik :Ostman
| Men tyskan använder sig inte av tilltal i tredje person.
Sind Sie darauf ganz sicher?
Fredrik :Ostman
| "Entschuldigung, könnten Sie mir sagen, wo Herr Müller ist? Wissen Sie,
| wohin er gegangen ist?
Entschuldigung, wo ist bitte Herr Müller? Wohin ist er gegangen?
+-
| "Bitte, folgen Sie mir!"
+-
Mir folgen!
Men du kanske menade "Bitte, folgen Sie mit" -- "Bitte mitfolgen!"?
Otto-Ville Ronkainen
>Det är egentligen en rätt intressant grej. Ofta(st?) är "Sie"-andet i
>olika språk inte direkt tilltal, utan böjs som tredje person. Detta
>gäller ju exempelvis även ungerskan, italienskan, danskan, ryskan och
>jag tror även spanskan. Övriga slaviska språk är jag osäker på, liksom
>norskan, isländskan och finskan.
Ryskan? På ryska niar man med 2. person pluralis, liksom
f ö på finska och vissa norska dialekter (och nynorska,
De : Dykk : Dykkar), andra norska dialekter (och bokmål
och Rigsmaal) använder 3. person pluralis som danskan
(De : Dem : Deres).
Thomas Martin Widmann
På danska böjs "De" inte som 3. person, om man ser på de reflexiva
verben:
2. person:
du vasker dig
I vasker jer
De vasker Dem
3. person:
han vasker sig
hun vasker sig
de vasker sig
"sig" är bara 3. person, och brukes inte med "De".
/Thomas
--
Thomas M Widmann | Master's Student | Programmer | Uni-parken 8, 2. v.333
vira...@daimi.au.dk|Ling. & Comp. Sci.| Stibo DS | DK-8000 Århus C, Danio
+45 21 67 61 27 |Aarhus Universitet|t...@ccieurope.com | President/DK-TUG
<URL:http://www.daimi.au.dk/~viralbus> | +45 87 33 44 65 / T³ONF/TÅGEKAMMERET
Alexander Backlund
Orange skrev i meddelandet <37f72b69...@news.edu.sollentuna.se>...
>On Fri, 1 Oct 1999 18:25:08 +0100, "Alexander Backlund"
><alexander...@mailbox.hogia.net> shared some wisdom with us all:
>
>>
>>Torkel Franzen skrev i meddelandet ...
>>>"Alexander Backlund" <alexander...@mailbox.hogia.net> writes:
>>>
>>> > Jag skulle tro att tertium non datur.
>>>
>>> Verkligen inte! Det finns många möjligheter att undvika såväl "Sie"
>>>som "Du". I svenskan var ju som du vet motsvarande undvikande en
>>>speciell konst.
>>
>>
>
Ja, men inte på svenskt manér.
Alexander Backlund
Fredrik :Ostman skrev i meddelandet ...
>
>Sind Sie darauf ganz sicher?
*Warum fragt Herr Östman das? :-/
Naturligtvis är "Sie" ett slags tredje person-tilltal, men då använder man
just "Sie" och inte tredje person-tilltal på svenskt manér.
Alexander Backlund
Fredrik :Ostman skrev i meddelandet ...
>Men allmänt sett är det tvärtom mycket vanligt att klura runt
>tilltalsformerna. Istället för att föra in personer och böjda verb,
>skriver (och säger) man t.ex. instruktioner med genomgående
>infinitivformer (som med god vilja kan beskrivas som imperativ för
>"Sie"): "Erdäpfel schälen." "Karotten in dünnen Scheiben schneiden." Det
>är ett substantiv-adjektiv-språk, ofta säger man t.ex. "die zu
>schneidende Karotte" istället för "die Karotte, die geschnitten werden
>muss" -- men i båda dessa fall undviker man person!
Men så är det också "skyltspråk" och ett rätt oförskämt kommenderande om man
talar med någon.
Alexander Backlund
Fredrik :Ostman skrev i meddelandet ...
>Mir folgen!
Det är knappast artigt.
Stefan Ventura
wrote:
>NEJ, Nej,Nej. Äldre är jag kanske, men om Du tilltalar mig med Herrn finner
>jag det bara löjligt och min fru skulle tycka mycket illa om att bli kallad
>tant. Jag tror inte att det finns n å g o n som idag tar illa upp att bli
>tilltalad med Du. Om det finns någon i denna gruppen bör han/hon meddela
>detta.
Greve Magnus Stenbock har uttryckligen förklarat att han vill bli
kallad "Greven" och intet annat. Men detta är väl å andra sidan inte
den första egenheten han släppt ur sin mun.
--
Stefan Ventura
Erland Sommarskog
>Orange skrev i meddelandet <37f72b69...@news.edu.sollentuna.se>...
>>On Fri, 1 Oct 1999 18:25:08 +0100, "Alexander Backlund"
>><alexander...@mailbox.hogia.net> shared some wisdom with us all:
>>
>
>
>Ja, men inte på svenskt manér.
Fast det är lika mycket tredje person i tyska som i svenska. Däremot
använder tyskan plural även i singular, medan svenskan anpassar sej
till faktiskt numerus. Det du tänker på som skillnad är att svenskan
över huvud taget undvek pronomen tilltal och bara använde titlar,
vilket gjorde att systemet brakade sönder av sin egen tyngd.
--
Erland Sommarskog, Stockholm, som...@algonet.se
Först kommer programvaran i en alfa-version. Sedan släpps den som beta.
Sedan blir det en gamma(l)-version.
Erland Sommarskog
>Det är egentligen en rätt intressant grej. Ofta(st?) är "Sie"-andet i
>olika språk inte direkt tilltal, utan böjs som tredje person. Detta
>gäller ju exempelvis även ungerskan, italienskan, danskan, ryskan och
>jag tror även spanskan. Övriga slaviska språk är jag osäker på, liksom
>norskan, isländskan och finskan.
Italienska har tredje person som formellt tilltal i singular. I plural
används "voi" över hela linjen. Det finns ett formellt "Loro" som är
tredje person, men det har svag livskraft. Spanska har helt rätt
tredjeperson, som dessutom böjs efter numerus.
Ryska, har som redan påpekats inte artighetstilltal i tredje person,
utan använder 2 pl.
Däremot har polska använder tredje person i artigt tilltal. Då används
inte pronomen, utan Pan (herr), Pani (fru/fröken) eller Pan'stwo ("herr-
skapet") som tilltal. Dessa kan f ö gärna kombineras med förnamn.
Torkel Franzen
> "Sie" skapar/bevarar distans, formaliserar hövlighet, respekt
> och/eller speglar hierarkiska skillnader.
"Sie" formaliserar ingalunda hövlighet och respekt. Om du tänker dig
att så är fallet, hur vill du förklara att det inte föreligger någon
språklig inkongruens i att vara grovt oförskämd och använda "Sie"?
Torkel Franzen
> Är detta en rent fiktiv möjlighet eller något som förekommer och är socialt
> accepterat?
Vad för något?
Torkel Franzen
>Jag skäms naturligtvis över min okunskap men måste be om en översättning.
"Tertium non datur" är "logiklatin" och betyder "[något] tredje
gives icke".
dag.st...@helsinki.nospam.fi
> *Warum fragt Herr Östman das? :-/
Är det där faktiskt korrekt? Ur Sauerbruchs memoarer minns jag med stor
säkerhet uttalandet: "Herr Geheimerat wissen ganz genau, dass ..."
vilket skulle ge "Warum fragen Herr Östman das?", mao 2 pl. ur "fragen
Sie" kombinerat med 3.person "Herr Östman". Tecknet :-/ förvirrar mig.
Jag minns ingenting av min skolkurs i tyska i det här avseendet...
tragiskt i betraktande av att jag om ett dygn skall landa i Dresden.
Dag Stenberg
Calle
är ett exempel paa en s.k. gerundivum-form. Nu vet du det!!
// Calle Flajs
Alexander Backlund <alexander...@mailbox.hogia.net> wrote in article
<ALIAS.7t7l7m$6os$4...@zingo.tninet.se>...
>
> Fredrik :Ostman skrev i meddelandet ...
>
> >Men allmänt sett är det tvärtom mycket vanligt att klura runt
> >tilltalsformerna. Istället för att föra in personer och böjda verb,
> >skriver (och säger) man t.ex. instruktioner med genomgående
> >infinitivformer (som med god vilja kan beskrivas som imperativ för
> >"Sie"): "Erdäpfel schälen." "Karotten in dünnen Scheiben schneiden." Det
> >är ett substantiv-adjektiv-språk, ofta säger man t.ex. "die zu
> >schneidende Karotte" istället för "die Karotte, die geschnitten werden
> >muss" -- men i båda dessa fall undviker man person!
>
>
>
> Men så är det också "skyltspråk" och ett rätt oförskämt kommenderande om
man
> talar med någon.
>
Markus Holst
Torkel Franzen <tor...@sm.luth.se> wrote in message
news:ALIAS.vcbr...@sm.luth.se...
Är det dock inte så att ett oöverneskommet duande betraktas som en
förolämpning eller ringaktning? På det viset har väl "Sie" ett vist syfte
att visa vördnad även om meningsutbytet i sig visar något annat?
Markus Holst
Torkel Franzen
> Är det dock inte så att ett oöverneskommet duande betraktas som en
> förolämpning eller ringaktning? På det viset har väl "Sie" ett vist syfte
> att visa vördnad även om meningsutbytet i sig visar något annat?
Nej, "Sie" i sig är blott och bart neutralt distanserande. Att
spotta någon i ansiktet är en oartig handling. Det betyder inte att
det är artigt att inte spotta någon i ansiktet.
Markus Holst
news:ALIAS.7t9iar$8h3$1...@oravannahka.helsinki.fi...
Uttrycker man det verkligen så när man talat till en person? På mig ger
ovanstående mening intrycket att 2 personer pratar om herr Östman. Vid
direkt tal till herr Östman är, så som jag har lärt mig språket, den enda
förekommande varienten "Warum fragen Sia das, Herr Östman?" I vilket fall
måsta väl ändå tal till en person ske i 3e person, såvida man inte är "med
du", varpå ditt exemple borde vara "Farum fragen herr Östman das?", fast jag
är som sagt tveksam till att den formen används.
Markus Holst
Fredrik :Ostman
| Naturligtvis är "Sie" ett slags tredje person-tilltal, men då använder man
| just "Sie" och inte tredje person-tilltal på svenskt manér.
Nej, detta bruk har på tyska liksom på svenska numera övergivits.
Fredrik :Ostman
| [Mir folgen!] är knappast artigt.
+-
Det är emellertid inte heller oartigt, speciellt inte om det är en
någorlunda opersonlig (och de blir de lättare i det tyska kulturrummet
än i det svenska) instruktion.
Fredrik :Ostman
| För kännedom!!! Dipl.Ing. Östman, satsen "...die zu schneidende Karotte."
| är ett exempel paa en s.k. gerundivum-form. Nu vet du det!!
Jo, jag har hört talas om det.
Formen har emellertid inte mycket gemensamt med t.ex. det italienska
tempuset "gerundio", som bl.a. alltid betecknar en aktiv handling och
inte som detta tyska tempus en passiv.
Fredrik :Ostman
| > *Warum fragt Herr Östman das? :-/
+-----< dag.st...@helsinki.nospam.fi >-----<7t9iar$8h3$1...@oravannahka.helsinki.fi>
| Är det där faktiskt korrekt?
Nej, det är därför Alexander satte en stjärna framför.
+-
| Ur Sauerbruchs memoarer minns jag med stor
| säkerhet uttalandet: "Herr Geheimerat wissen ganz genau, dass ..."
| vilket skulle ge "Warum fragen Herr Östman das?"
+-
Jo, men Alexander ville illustrera tilltal i tredje person singularis
istället för tredje person pluralis. Det hade kanske varit tydligare om
han använt det gamla, numera utdöda tilltalssättet, fullt ut:
Warum fragt er das?
dag.st...@helsinki.nospam.fi
> +-----< Alexander Backlund >
> | > *Warum fragt Herr Östman das? :-/
> | Är det där faktiskt korrekt?
> +-
> Nej, det är därför Alexander satte en stjärna framför.
Aha. Inte visste jag att stjärna hade sådan etablerad betydelse.
Dag Stenberg
Hans.Bjärstål
Arne Edström wrote in message ...
>>
>
>NEJ, Nej,Nej. Äldre är jag kanske, men om Du tilltalar mig med Herrn finner
>jag det bara löjligt och min fru skulle tycka mycket illa om att bli kallad
>tant. Jag tror inte att det finns n å g o n som idag tar illa upp att bli
>tilltalad med Du. Om det finns någon i denna gruppen bör han/hon meddela
>detta.
>
>Arne
Jag tar inte illa upp av att bli tilltalad med du. Jag utgår från att det är
så jag ska bli tilltalad. Däremot blir jag klart störd av ett Du i skrift (i
tal är det ju lite svårt att höra det stora D-et). Det är nästan som att bli
Ni-ad, och blir jag Ni-ad reser jag ragg. Jag tar Ni som ett medvetet
distansierande och jag tycker inte om när folk gör så mot mig.
MEN samtidigt är det ju så att det inte går att med säkerhet veta vad en
person vill ha sagt om du inte känner dennes språkbruk. Min farfar Ni-ade
sin omgivning allt som oftast utan att för den skull avse att distansiera
sig. Det var helt enkelt hans språkbruk. Jag hörde honom även uttrycka sig i
tredje person: "Så Nilsson är ute och njuter av solen idag" eller "Hur är
det med Hans idag då" när han tilltalade mig. Jag kan tillägga att farfar
var född 1890 och kom från en tämligen proletär bakgrund i Östergötland.
Skillnader i uttryckssätt finns ju inte bara mellan språk som svenska och
franska utan även inom ett språk och att då som jag ta illa upp av att bli
Ni-ad är ju egentligen bara fånigt. (Däremot skulle jag bli tämligen brydd
om mamma skulle börja tilltala mig med Ni.)
För att knyta an till en annan gren av den här tråden så menar jag att det
är omöjligt att komma fram till om Ni och Er på svenska och Sie på tyska är
distansierande eller inte, om du inte känner meddelandets avsändare och
dennes språkbruk tämligen väl.
Jag läste nyligen en bok av Knut Ståhlberg där han beskriver hur han under
sin första tid här i Frankrike på 40-talet försökte knyta kontakt med en
fransk kollega, av rent yrkesmässiga skäl. Utbyte av "inside information"
var förhoppningen. Som ett led i detta bjöd han honom på bordell vilket var
okej, men när han gav sig till att dua honom efteråt gick det sämre: "Inte
ens mina föräldrar och jag säger du till varandra", blev reaktionen. Vidare
kontakt uteblev.
Hans Bjärstål
Hans.Bjärstål
Hans.Bjärstål wrote in message ...
>
>Arne Edström wrote in message ...
>>NEJ, Nej,Nej. Äldre är jag kanske, men om Du tilltalar mig med Herrn
finner
>>jag det bara löjligt och min fru skulle tycka mycket illa om att bli
kallad
>>tant. Jag tror inte att det finns n å g o n som idag tar illa upp att bli
>>tilltalad med Du. Om det finns någon i denna gruppen bör han/hon meddela
>>detta.
>
>
>
Arne Edström
Hans.Bjärstål skrev i meddelandet ...
>
>Arne Edström wrote in message ...
>
>>>
>>
>>NEJ, Nej,Nej. Äldre är jag kanske, men om Du tilltalar mig med Herrn
finner
>>jag det bara löjligt och min fru skulle tycka mycket illa om att bli
kallad
>>tant. Jag tror inte att det finns n å g o n som idag tar illa upp att bli
>>tilltalad med Du. Om det finns någon i denna gruppen bör han/hon meddela
>>detta.
>>
>
>
>Jag tar inte illa upp av att bli tilltalad med du. Jag utgår från att det
är
>så jag ska bli tilltalad. Däremot blir jag klart störd av ett Du i skrift
(i
>tal är det ju lite svårt att höra det stora D-et). Det är nästan som att
bli
>Ni-ad, och blir jag Ni-ad reser jag ragg. Jag tar Ni som ett medvetet
>distansierande och jag tycker inte om när folk gör så mot mig.
Stor eller liten bokstav har vi diskuterat förut. Jag hör till den
generation som lärt mig att du (till adressaten) i skrift stavas ned stor
bokstav (Liksom Ni), Annat är oartigt. Jag har svårt att förstå att man blir
störd av att jag inte är oartig. Men jag blir också störd av
"Specialerbjudande till Dig Arne Simon .. " genom den falska förtrolighet
vars falskhet avslöjas av att man inte tagit reda på mitt tilltalsnamn. Och
jag håller med om att vi fått för mycket av den varan.
Situationen i en grupp som denna blir litet annorlunda då breven ju riktas
till ett kollektiv, men formellt är ju breven oftast svar till en person, i
detta fall till Dig, Hans.
Efter tidigare diskussioner i gruppen har jag blivit mycket noggrannare med
att alltid skriva Du.
Arne
Alexander Backlund
dag.st...@helsinki.nospam.fi skrev i meddelandet ...
Nej, det är därför det står en stjärna framför. Det är dessutom förtydligat
med en smilis.
Alexander Backlund
Markus Holst skrev i meddelandet ...
><dag.st...@helsinki.nospam.fi> wrote in message
>news:ALIAS.7t9iar$8h3$1...@oravannahka.helsinki.fi...
>> > *Warum fragt Herr Östman das? :-/
>
Nej, naturligtvis inte - därav stjärnan.
Alexander Backlund
Fredrik :Ostman skrev i meddelandet ...
>istället för tredje person pluralis. Det hade kanske varit tydligare om
>han använt det gamla, numera utdöda tilltalssättet, fullt ut:
>
> Warum fragt er das?
Ja, men det gjorde jag. Det ovan är en annan variant. Ytterligare en vore
följande: "Warum wird das gefragt?"