Min fråga gäller följande: för några dagar sedan satt jag och lyssnade
på min tjejs föräldrar som berättade om sina planer för kvällen. När
de nämnde att de skulle "åka över till Svenssons" tyckte jag att det
lät fel och en debatt var igång.
Så jag undrar om det är någon som vet om det är grammatiskt korrekt
att lägga till ett s i slutet på ett efternamn på det här sättet,
eller om man faktiskt borde säga att man "åker över till familjen
Svensson"? Kan nån referera mig till en relevant regel?
Ha det bra!
/Richard
Så säger jag också ibland, då underförstått att det är "åka över
till Svenssons bostad" som menas.
--
Torgny Lyon
tor...@enterprise.shv.hb.se
Med tanke på rubriken, är det inte "Svenssonar" eller "Svenssöner" som är
pluralformen?
"Svenssons" är väl en slags genitivform om vi inte pratar engelska
(Svenssons bostad). Fast det är ju inte deras bostad som är det primära
målet utan människorna som bor där. Det är oftast inte intressant att åka
till deras bostad om dom inte är hemma. Detta talar till viss del emot min
genitivteori.
Det finns visserligen många Svenssonar och Anderssöner i Sverige, precis som
det finns många Marior och Pellar. Det är dock lite svårt att göra
pluralformer av alla namn som finns. "Dannar" fungerar till exempel inte
riktigt bra. Men ändelser som -or, -ar eller -are kan ofta användas.
Finns det nån regel?
/Danne
Det finns ingen som helst anledning att undvika uttrycket "åka över
till Svenssons", vare sig i tal eller skrift.
Jan Böhme
> Så jag undrar om det är någon som vet om det är grammatiskt korrekt
> att lägga till ett s i slutet på ett efternamn på det här sättet,
> eller om man faktiskt borde säga att man "åker över till familjen
> Svensson"? Kan nån referera mig till en relevant regel?
Svenska Akademiens Grammatik (lämna aldrig landet utan den!) bok 2,
kapitel 3, § 23, sid 148-150:
Egennamn. §23. Genitiv: funktion och betydelse. Egennamnet böjs i
genitiv när det står sist i en nominalfras med någon av följande
funktioner:
[...]
b) I vissa fall som bundet predikativ:
Den här båten är Lindgrens.
c) Vid några få prepositioner:
för Lindgrens skull, på Lindgrens vägnar
d) I nominal funktion som primärt satsled för att ange personens
familj och liknande (kollektiviserande genitiv):
Jag har varit hos Anderssons.
Kollektiviserande genitiv förekommer också vid personbetecknande
substantiv [...] men är särskilt vanlig vid familjenamn och förnamn:
Gå till Svenssons med din klocka.
Hos Annas vet de alltid vad man ska tycka.
Vi ska på middag till {Erik Lundgrens/kamrer Olssons}.
Berggrens behöver däremot inte bekymra sig över vägbullret.
De har naturligtvis inte så gott om det Anderssons.
Genitiv av denna typ har kollektiv flertalsbetydelse. De refererar
antingen till familj eller till firma [2]. Kollektiviserande genitiver
av egennamn tar plurala predikativ.
Svenssons är alltid hyggliga.
Svenssons, vilka alltid varit så hjälpsamma, tänker tyvärr flytta.
Också attributiva bestämningar är plurala:
Alla Svenssons ska komma på festen.
De där Svenssons är rätt besvärliga.
Adjektivattribut undviks dock av de flesta språkbrukare:
?De hyggliga Lindgrens hjälpte oss med flyttningen.
?De unga Bergs känner jag inte men de gamla är jag bekant med sedan
många år.
[2] Svenssons betecknar en familj med det gemensamma namnet Svensson
eller en familj som en vanligen manlig person vid namn Svensson kan
kalla sin familj (och som då inkluderar honom själv) eller en firma
som Svensson äger eller har ägt.
- Sten
Hur är det med sammansatta ord? När ska de va s emellan?
ex fotboll(s)förbundet, universitets-styrelsen, osv.
Jo det finns vissa regler och undantag; men om du verkligen hade velat veta
det så hade du kollat i böckerna.
Nu vill jag störa din låtsassociala "dröm" och "ger" dig därför en gratisbok
där det även står lite om detta:
http://justitie.regeringen.se/klarsprak/pdf/ds2001_32.pdf
S
Ett fall där det absolut skall vara s emellan är, när förledet är ett
sammansatt substantiv, t.ex. när förledet är ordet "fotboll":
boll + förbund = bollförbund
fotboll + förbund = fotbollsförbund
bil + däck = bildäck
lastbil + däck = lastbilsdäck
--
______ _~
(_/_ _ _ _/) _ . /) / ) , _/) _
__/ _/(_(/_(/__/(_/_/Z_ (_/_/)_/__/))_(I_/)_
Nu täcker den där regeln inte in alla fall. Dels har vi många
sammansättningar med ett förled som slutar på vokal, t.ex.
"postgiroblankett", "demokratiminister" och "grundskoleutbildning". Dels
finns det en problematisk grupp med bl.a. "kärnkraftverk",
"klädpokerspelare", "kvicksilvertermometer" och "osthyvelprincip". En
förklaring som man testat är att det här inte skulle röra sig om en
sammansättning av typen AB+C, utan snarare AB+BC (dvs.
kärnkraft+kraftverk). Men då undrar man ju vad en silvertermometer eller
en hyvelprincip är för något.
Tomas
OK, det är förenklat att säga "s", det stämmer bättre men hjälper
kanske mindre om man säger det lite otympligare "(pseudo)genitivform
(för sammansättning)".
+-
| Dels
| finns det en problematisk grupp med bl.a. "kärnkraftverk",
+-
Där är förledet "kärn", efterledet "kraftverk". Menar man att
sammansätta "kärnkraft" med "verk", vilket är mindre genomtänkt, blir
det mycket riktigt "kärnkraftsverk", och det ordet hör man inte så
sällan. Det låter lite som en beskrivning av Statens
strålningsinstitut.
+-
| "klädpokerspelare", "kvicksilvertermometer" och "osthyvelprincip". En
| förklaring som man testat är att det här inte skulle röra sig om en
| sammansättning av typen AB+C, utan snarare AB+BC (dvs.
| kärnkraft+kraftverk).
+-
En helt onödig tillkrångling av något mycket enkelt, se ovan. Vi kan
åter taga "kärnkraftverk" som exempel. Vi föreställer oss nu, att
kärnkraft är ett okänt begrepp. Vi har då redan i språket begreppen
"kraftverk" och "kraft". När vi uppfinner kärnkraften ligger det nära
till hands att använda förledet "kärn" för att beskriva den, och vi
bildar då de två orden "kärn-kraft" respektive "kärn-kraftverk". Det
finns över huvud taget ingen anledning, att ge sammansättningen
"kärnkraft" högre prioritet samtidigt som vi löser upp den sammansatta
termen "kraftverk" bara för att med vår nya högprioritetsterm
återbilda den på precis samma sätt men med ett specialiserat förled.
+-
| Men då undrar man ju vad en silvertermometer eller
| en hyvelprincip är för något.
+-
Kvicksilver uppfattas uppenbarligen inte som ett sammansatt ord.
Kanske är osthyvel på väg dit också, även om jag nog vill mena att
osthyvelsprincip är en fullt gångbar variant. Man kan också förklara
avvikelser som dessa med en generell avoghet mot att använda foge-s
och andra genitivformer, som antagligen hänger samman med usel
utbildning och ty följande dåligt språkligt självförtroende. Jag har
t.ex. hört annars sansade personer göra sig lustiga över att
"tidslucka" skulle innehålla ett efterled "slucka", och vi känner alla
till felaktigheterna ?"Svenska fotbollförbundet", "Stockholm centrum"
och "Orust kommun".
Förmodligen rör det sig om flera olika mekanismer. När det gäller
"kvicksilvertermometer" är det ju lätt att konstatera att
"kvicksilver" aldrig någonsin tar fog-s, (kvicksilverförgiftning,
kvicksilverallergi, kvicksilversalt etc) så där hänger det ju
uteslutande på förleden. Man kan undra om detta möjligen beror på att
"kvicksilver" är den enda sammansatta benämningen på ett grundämne,
och att det har anpassat sig till alla de osammansatta.
"Klädpoker" är möjligen av samma natur. Ordet kombinerar sig inte
sådär jätteosökt med så värst många efterled, men "klädpokeranhängare"
och "klädpokerfantast" saknar i vart fall de fullt klart också fog-s.
Här är en förklaring mindre uppenbar. Gäller det möjligen alla
kortspel? Nog säger man väl "bluffstoppspelare" också? Det gäller
fullt klart inte i idrott, för där sticker fotbollsspelaren upp sitt
fula huvud, och inte ens i all hasard, för vi har ju till och med
tärningsspelaren utan sammansatt förled.
Vad gäller kärnkraftverket kontrasterar det ju till
kärnkraftsmotståndaren, så här hänger det inte på förleden. Här kan
man naturligtvis tänka sig den AB+BC-förklaring du apostroferar.
När det gäller osthyvelprincipen hänger det möjligen också på
förleden. Säger man "osthyvelprincip" säger man säkert också
"osthyveltillverkare". Men det är samtidigt det är det enda av dina
exempel där sammansättningsfogen inte känns fullständigt självklar.
Jag skulle självklart sätta bock i kanten om jag läste
"kärnkraftsverk" "klädpokersspelare" eller "kvicksilverstermometer".
Men jag tror inte att jag överhuvudtaget skulle reagera om jag läste
ordet "osthyvelsprincip".
Dock slår det mig plötsligt att "kärnkraftsverk" faktiskt _kan_ betyda
något. Om nån disputerar i samtidshistoria på den svenska kärnkraften,
dess uppbyggnad och opinionsströmmarna omkring den, och avhandlingen
blir bra, kan jag mycket väl tänka mig en recension i Historisk
Tidskrift under rubriken "Ett betydande kärnkraftsverk".
Fog-s förekommer ju också i våra nordiska grannspråk. Att reglerna
inte är helt identiska vet alla som har sett just den svenska
"Historisk Tidskrift" och den danska "Historisk Tidsskrift" bredvid
varandra på perK-hyllan i ett fackbibliotek. Men hur är det med den
typen av undantag som vi diskuterar här? Är de gemensamma för de
skandinaviska språken?
Jan Böhme
S
"Fredrik :Ostman" <Fredrik...@siemens.com> wrote in message
news:sf8mmucatpd6fhhd9...@4ax.com...
S
"Jan Böhme" <jan....@sh.se> wrote in message
news:5cbdad47.02082...@posting.google.com...
> Fog-s förekommer ju också i våra nordiska grannspråk. Att reglerna
> inte är helt identiska vet alla som har sett just den svenska
> "Historisk Tidskrift" och den danska "Historisk Tidsskrift" bredvid
> varandra på perK-hyllan i ett fackbibliotek. Men hur är det med den
> typen av undantag som vi diskuterar här? Är de gemensamma för de
> skandinaviska språken?
Dansk har kviksølvtermometer, kviksølvforgiftning, kviksølvsalt,
kviksølvallergi og kernekraftværk. Altså helt tilsvarende svensk.
Ostehøvl kan ikke slås op i den officielle Retskrivningsordbogen,
men høvl tager normalt ikke fuge-s. Ostehøvl er pudsigt i sig
selv. Der lader jo til at være et fuge-e.
--
Torsten
S
"Torsten" <t_usen...@hotmail.com> wrote in message
news:akfnit$hid$1...@news.cybercity.dk...
> +-
> | Men då undrar man ju vad en silvertermometer eller
> | en hyvelprincip är för något.
> +-
>
> Kvicksilver uppfattas uppenbarligen inte som ett sammansatt ord.
> Kanske är osthyvel på väg dit också, även om jag nog vill mena att
> osthyvelsprincip är en fullt gångbar variant.
Jag skulle rentav vilja häva att "osthyvelprincip" är en dålig variant.
S
"Alexander Backlund" <alex...@backlund-online.info> wrote in message
news:ALIAS.JFPa9.27076$t4.2...@nntpserver.swip.net...
"Mea virtute me involvo."
"Kärnkraft" föregår "kärnkraftverk" med några år. Och meningen med
AB+BC-modellen är ju just att *inte* lösa upp vare sig "kärnkraft" eller
"kraftverk". Nåja, hur som helst tror jag att den banala verkligheten är
att sammansättningen helt enkelt bildades utan någon lingvistisk
diskussion om saken och att alla förklaringar mer eller mindre blir
blott efterhandskonstruktioner.
> Kvicksilver uppfattas uppenbarligen inte som ett sammansatt ord.
Det har sammansättningsaccent i åtminstone min dialekt.
> Kanske är osthyvel på väg dit också, även om jag nog vill mena att
> osthyvelsprincip är en fullt gångbar variant.
Inte mig emot.
Tomas
Det skulle förvåna mig om det hade någon avgörande betydelse (utanför
facksammanhang) huruvida ett ord betecknar ett grundämne eller inte.
I "gjutjärnsgryta" och dess släktingar har vi foge-s (men där är å andra
sidan sammansättningen inget grundämne för sig).
> "Klädpoker" är möjligen av samma natur. Ordet kombinerar sig inte
> sådär jätteosökt med så värst många efterled, men "klädpokeranhängare"
> och "klädpokerfantast" saknar i vart fall de fullt klart också fog-s.
> Här är en förklaring mindre uppenbar.
Fonetiska skäl kanske? Liknande undantag till Fredriks regel är inte
alls ovanliga, i synnerhet vad gäller nybildningar. Här i gruppen har
jag under bara några minuter fått se "schweizerostintellekt" och
"nysläsarprogramvara".
Tomas
Google-sökning:
osthyvelprincip 1
osthyvelprincipen 13
osthyvelsprincip 3
osyhyvelsprincipen 51
En mindre vanlig, men tydligen bruklig, variant alltså .
Tomas
Äsch då. Lite mer fantasi bör jag nog kunna uppvisa. Frågan om varför
"kärnkraft" drar till sig ett foge-s i alla sammansättningar utom
"kärnkraftverk" kanske kan besvaras med analogiresonemang.
"Vattenkraftverk" och "värmekraftverk" existerade ju redan på
1960-talet, däremot inte "vattenkraftmotståndare" eller
"vattenkraftavfall". Tvärtom skulle vi väl idag tänka oss
"vattenkraftsavfall" - kanske i analogi med "kärnkraftsavfall"!
Detta förskjuter ju dock frågeställningen till varför det inte var
"vattenkraftsverk" som lanserades på 1910-talet...
Tomas
>"Jan Böhme" <jan....@sh.se> skrev i meddelandet
>news:5cbdad47.02082...@posting.google.com...
>> Man kan undra om detta möjligen beror på att
>> "kvicksilver" är den enda sammansatta benämningen på ett grundämne,
>> och att det har anpassat sig till alla de osammansatta.
>
>Det skulle förvåna mig om det hade någon avgörande betydelse (utanför
>facksammanhang) huruvida ett ord betecknar ett grundämne eller inte.
Det ska nog inte humanisten ge sig fan på, i och för sig.
Allmänspråket tar ju emot en hel del inflytelser från olika typer av
fackspråk. Men det är kanske viktigare i icke-facksammanhang att det
betecknar det specialfall av grundämne som en ren metall utgör. Det
står ju fullständigt klart att "kvicksilver" inte står för någon form
av modifierat silver, utan för en egen och självständig entitet.
>I "gjutjärnsgryta" och dess släktingar har vi foge-s (men där är å andra
>sidan sammansättningen inget grundämne för sig).
Nä, det var liksom det som var skillnaden. "Gjutjärn" är modifierat
järn, "kvicksilver" förvisso inte modifierat silver. Och det har folk
vetat läääänge.
>> "Klädpoker" är möjligen av samma natur. Ordet kombinerar sig inte
>> sådär jätteosökt med så värst många efterled, men "klädpokeranhängare"
>> och "klädpokerfantast" saknar i vart fall de fullt klart också fog-s.
>> Här är en förklaring mindre uppenbar.
>
>Fonetiska skäl kanske? Liknande undantag till Fredriks regel är inte
>alls ovanliga, i synnerhet vad gäller nybildningar. Här i gruppen har
>jag under bara några minuter fått se "schweizerostintellekt" och
>"nysläsarprogramvara".
Båda av min hand, ja... Vad gäller "nysläsarprogramvara" så har vi
väl här en rent generell fonetisk regel som vi har glömt, nämligen att
substantiv på -are i sammansättningar alltid tar negativt e, som iaf
en naturvetare skulle uttrycka saken, i fogen, dvs ändelsen -are
motsvaras av ett ledslut på -ar-.
Schweizerostintellektet, som jag får erkänna att jag var ganska stolt
över som metafor, skulle nog egentligen lika gärna kunna vara ett
"schweizerostsintellekt". Att jag valde formen utan fog-s kan mycket
väl också ha haft att göra med fonetik. "sts"-kombinationen inne i
"scweizerostsintellekt" känns litet småbesvärlig, om man ska säga
ordet högt.
--
Jan Böhme
Korrekta personuppgifter är att betrakta som journalistik.
Felaktigheter utgör naturligtvis skönlitteratur.
> Ostehøvl kan ikke slås op i den officielle Retskrivningsordbogen,
Selvfølgelig ikke. Ostehøvl bruges jo slet ikke i Danmark :-)
Jan Böhme
> Selvfølgelig ikke. Ostehøvl bruges jo slet ikke i Danmark :-)
Nej! Jeg kan næsten ikke tro at jeg skrev det. Ostehøvl står
selvfølgelig i ordbogen. Jeg mente ostehøvl(s)princip.
--
Torsten