Myten om Tyskland den Onda Nationen: Del 4

[Mikael Forsberg]

Myten om Tyskland den Onda Nationen: Del 4

Det går inte att förstå vår samtid om vi inte förstår skeendet före,
under och efter första världskriget. Det är den i särklass viktigaste
perioden som lagt grunden till den utveckling vi ser idag. Detta inlägg
anser Fria Sidor att du bör läsa om du har ambitionen att förstå den
värld vi idag lever i. Läs det gärna fler gånger, för i detta ligger en
kärna som är helt avgörande för allt som sedan följde under 1900-talet
fram till vår tid. Tack för att du tar dig tid att läsa!

Innan första världskriget var Tyskland det ekonomiskt starkaste landet i
Europa. När kriget var över, var man som många andra länder, förutom
USA, bankrutt. Versaillesfördraget gjorde inte saken bättre. Tyskland
förlorade 13% av sitt land, 10% av sin population, 25% av
spannmålsproduktionen, 80% av järngruvorna, 68% av zinkgruvorna, 33% av
kolproduktionen, alla sina textilindustrier och stora delar av sitt
transportsystem. Hela den kommersiella flottan konfiskerades. De tyska
varven skulle nu producera fartyg till segrarmakterna. 5000 lokomotiv,
150000 järnvägsvagnar och 10000 lastbilar beslagtogs. Alla tyska
tillgångar utomlands konfiskerades och alla kolonierna gick över till
segrarmakterna. Industrierna i Ruhr tvingades producera varor till de
som vunnit kriget. Dessutom tvingades man att betala 132 miljarder
Guldmark, vilket var tre gånger så mycket som man kunde klara av. Man
tryckte pengar för att betala alla skadestånd och hade inte längre någon
produktion som skapade möjlighet att försörja sin egen befolkning. En
hyperinflation följde där en mark gick från 4,2 mark för en USD till
4,210,500,000,000 år 1923.

Fria Sidor ska granska vem som gynnades av denna hyperinflation i ett
senare inlägg men nu räcker det med att konstatera att alla som hade
besparingar blev av med dem och att i princip samtliga tyska banker gick
i konkurs. De som skulle köpa bröd fick ta med sig miljarder tyska mark.
Tyska folket hade ruinerats.

Man beräknar att en miljon dog till följd av de Allierades blockad som
vidmakthölls som ett påtryckningsmedel för att få tyskarna att skriva
under på dessa slavliknande villkor den 29 juni 1919. Ytterligare
miljoner svalt och den som drev på detta var den i västvärlden hyllade
Winston Churchill. Faktum var att villkoren var så hårda att
hundratusentals tog sitt liv och 1/3 av befolkningen befann sig i så
svåra förhållanden att man såg sin egen framtid som hopplös.

Hade Tyskland verkligen förtjänat det straff man fick? Låt oss titta
lite på bakgrunden till första världskriget. Vi måste ha den bilden klar
för att förstå det som sedan följde.

Bakgrunderna till första världskriget

Frankrike och Preussen hade länge haft konflikter. Det hela ställdes på
sin spets när Preussen år 1870 önskade sätta sin egen man på tronen i
Spanien, prins Leopold Hohenzollern-Sigmaringen. Frankrike var rädda att
man skulle omringas av tyskvänliga regenter. Frankrike förklarade då
Preussen krig men Otto Bismarck vann kriget och han kunde sedan ena alla
delstater i en stor tysk federation. I kriget vann man Alsace och
Lorraine. Dessa stater hade historiskt genom århundraden varit föremål
för dispyt. Dessa staters övergång låg där och pyrde som ett missnöje
hos Frankrike. Frankrike hade under många hundra år på olika sätt
förödmjukat andra i krig och nu fick man smaka på sin egen medicin. De
kände sig förödmjukade. Revansch blev ett mål för dem. Tyskland var inte
längre ett antal ofarliga småstater utan med enandet under Bismarck
försköts makten i Centraleuropa.

Efter enandet av Tyskland, 1871, upplevde Tyskland en mycket snabb
ekonomisk tillväxt. Tyskland tog marknadsandelar i världshandel,
importerade allt mindre och hotade brittisk överhöghet och
arbetstillfällen. Tyskland arbetade mer långsiktigt än britterna och
avsatte stora summor till forskning och utveckling. Man högaktade
utbildning och var det ledande landet i världen inom vetenskapen.
Tyskland hade flest Nobelpristagare i världen. Tyskland var på väg att
gå om Storbritannien som den ledande exportnationen i världen. Man
planerade att bygga en järnväg ända till Bagdad, som skulle gjort stora
delar av den brittiska flottan obsolet. Innan Tysklands enande 1871
utgjorde landet inget hot mot britterna, och bankirerna i City of
London. Nu sågs man som ett stort hot som måste elimineras.

Britterna, som alltid sett Frankrike som sin största rival, fick nu
Tyskland i sitt kikarsikte. Det man var mest rädd för var att Tyskland
skulle dra med sig länderna runtomkring så att makten skulle förskjutas
från ön Storbritannien som framför allt levde på sin dominans på havet,
till fastlandet. Ett enade av Tyskland, Frankrike och alla andra
Europeiska länder i ett gigantiskt ekonomiskt block, vilket
diskuterades, var en mardröm för de som satt på den ekonomiska makten i
City of London. Den tyska handelsflottan hade den senaste skeppstekniken
och byggdes ut i snabb takt. Det hade alla skäl att kväva utmanaren
innan det var för sent.

Tyskland hade av tradition en annan kultur som byggde på medelstora
företag, produktion, samarbete och små sparbanker. Deras egna system för
pengar riskerade att bli dominerande i Europa och kanske t.o.m. sprida
sig till USA. Enorma förmögenheter stod på spel. Möjligheten att
expandera sitt skuldbaserade system, byggt på luft, hotades i grunden.

Den tänkta järnvägen från Tyskland till Bagdad hotade den brittiska
överhögheten.

Ryssland saknade tillgång till fri passage ut till medelhavet. Tyskland
var i allians med Osmanska riket och kontrollerade passagen genom
Bosporen. Det var här som järnvägen till Mesopotamien (senare omdöpt
till Irak) skulle gå.

Vi ser här att de tre Allierade, Storbritannien, Frankrike och Ryssland
var och en hade sitt eget skäl att sedan önska ett krig mot Tyskland.
Dess enda synd var i grunden att man sent blev en stormakt och att man
var mycket framgångsrik. Här fanns fröet till en väsensskild värld mot
den vi ser idag och ett dödligt hot mot bankirerna i City of London, med
bankirfamiljen Rothschild i centrum.

Någon gång mellan 1912-1914 slöt Ryssland och Frankrike ett hemligt
avtal att gå till krig mot Tyskland. Det som kom att bli skälet för
kriget var sedan de många ”spontana” uppror som skedde på Balkan.
Taktiken var att skapa konflikt i det som Winston Churchill kallade ”the
soft belly of Europe”. En konflikt här skulle genom olika pakter och
löften om stöd i händelse av krig kunna vara det som till slut skapade
den konflikt man behövde. En våg av ”spontana” konflikter följde. Balkan
var föremålet för ett smutsigt hemligt krigshetsande. Vi har sett
motsvarigheten idag med alla färgrevolutioner.

Den konflikt som sedan fick bägaren att rinna över var mordet på
kronprinsen till Österrike-Ungern, Franz Ferdinand och hans gemål
Sophie. I ett katastrofalt beslut kom sedan Österrike-Ungern att
förklara krig mot Serbien. Tyskland var rädda för att Ryssland skulle
inta Österrike-Ungern och spelade högt genom att ge dem ett löfte att
stå på deras sida om de blev angripna. Tanken var förmodligen att detta
skulle verka avskräckande men Ryssland som såg Serbien som sin utpost i
Balkan mobiliserade för krig.

Var Tysklands anfall ett försvar?

Tyskland befinner sig på plattalandet i Europa. Är landet omringat från
flera sidor kan man inte försvara sig. Därför såg man Rysslands
mobilisering som en krigsförklaring. Man kunde inte bara vänta på att
Ryssland skulle sätta upp miljoner soldater och fordon, redo för ett
snabbt anfall, samtidigt som man angreps från Frankrike och kanske också
Storbritannien. Tyskland försökte desperat att få Ryssland att inte
mobilisera. Man skickade telegram till Tsaren och vädjade. Tsaren
tvekade ett ögonblick men hans rådgivare hade stort inflytande över
honom och han fattade beslut om en fullskalig mobilisering. En
mobilisering i så stor skala måste ses som en krigsförklaring, ur
Tysklands perspektiv. Man hade, då man visste att ett tvåfrontskrig inte
skulle kunna vinnas, utarbetat något som kallades ”Schlieffenplanen”.
Det var en plan just för att hantera att inte behöva kriga på två
fronter samtidigt, vilket man bedömde skulle vara förödande.

En del historiker pekar på att det var Tyskland som började sin
aggression genom att man först attackerade Belgien med syfte att sedan
kunna flytta över styrkorna för att möta en betydligt starkare fiende i
öst. Men är det aggressivt att inte tillåta fienden i lugn och ro sätta
upp och rikta in sina kanoner bara för att du inte vill slå till först i
ett krig du vet ändå ska komma? Tyskland har hela tiden förstått att de
aldrig skulle kunna vinna ett tvåfrontskrig. Därför ser det ut som om
man var den som först visade aggression. Vi ser samma mönster sedan
upprepas i andra världskriget.

En ganska bra liknelse är Rysslands agerande i Ukraina. USA och Sverige
hävdar att det var Ryssland som var aggressiva. Men vad skulle de göra?
Bara vänta på att USA hade skeppat in alla soldater och krigsmateriell
bara för att inte agera först? Vi vet alla (som vågar gå utanför
krigspropagandan i MSM) att i detta fall är det USA som mobiliserat
genom utvidgningen av NATO, genom sina robotsystem vid den ryska gränsen
och genom den USA-finansierade kuppen i Ukraina. Ryssland agerade för
att försvara ett legitimt intresse i sitt närområde, men de kunde bara
försvara det om de agerade först, snabbt och resolut. Detta har sedan av
maktmedia målats upp som om det är Ryssland som är den aggressiva
parten. Inget kan vara mer fel.

Vad du än anser om denna sak så är det tydligt att Tyskland under inga
omständigheter ensam bar skulden för att första världskriget bröt ut.
Det fanns intressen för det både i Storbritannien, Frankrike och
Ryssland. De hade alla sina egna skäl till att önska kväva den tyska
resningen. Tyskland hade inget att vinna på ett krig.

Eftersom Tyskland förlorade kriget får vi bara höra de Allierades
version. Historiker som Harry Elmer Barnes, som söker efter vad som
verkligen hände säger att han anser att alla parter hade del i skulden
för att kriget bröt ut. Så är det säkert men vi vet från dokument att
Woodrow Wilson, USA’s president i händerna på sionisterna, skickade
Överste Edward Mandel House till Europa, 3 månader före första
världskrigets utbrott och att han rapporterade:

”När England ger sitt godkännande kommer Ryssland och Frankrike att
attackera Tyskland.” Det var också det som sedan skedde. Tyskland hade
inget att vinna, men allt att förlora på ett krig. Det går inte för
Tyskland att vinna ett krig mot Ryssland, än mindre vinna ett
tvåfrontskrig där Frankrike och Storbritannien finns på andra sidan.

Vi vet också att resultatet av kriget var just att få Tyskland på fall.
Tyskland skulle kvävas. Det framgår tydligt av villkoren i Versailles.
Tyskland sökte också aktivt, vid upprepade tillfällen, redan 1916 att få
till stånd en fred med återgång till ursprungliga gränser. USA hade
ingen som helst anledning att ge sig in i kriget. Amerikanska folket är
i hög grad ättlingar till tyskar och där har fram till 1900-talets
krigshetsande propaganda alltid funnits ett band till Tyskland.

Vi vet idag att skälet att USA gick med i kriget, vilket hindrade en
tidig fred, var det tryck som judiska bankirer och sionister satte på
Woodrow Wilson. De var samma judar som tagit Woodrow Wilson till makten.
Det huvudsakliga skälet för dessa judar var att få en stat i det redan
bebodda Palestina. USA behövde bara en ursäkt. Media hade redan gjort
sitt arbete att hetsa upp amerikanska folket. Man körde så sitt fartyg
Lusitanina in nära tyska ubåtsstråk. Man drog tillbaka jagare som skulle
skydda henne. Tyskland hade t.o.m. annonserat i amerikansk press att
civila inte skulle åka med dessa fartyg eftersom man visste att de i
hemlighet försåg Storbritannien med vapen. USA var på detta sätt redan
tidigt en aktiv krigförande part i kriget. Att tusen civila dog, brydde
man sig inte om.

Tyskland varnade i annonser privatpersoner att åka med Lusitanina

Tyskland tvingades sedan att skriva under ett avtal som innebar landets
undergång. Den sionistiska lobbyn och de judiska finansiärerna hade på
detta sätt skapat grunden för den västerländska civilisationens
undergång. På första världskriget följde sedan en resning i Tyskland och
sedan ett andra världskrig som kom att fullständigt släcka den främsta
kraften i Europa som inte böjde sig för den judiskt påbjudna
världsordningen.

Storbritannien var, som vi redan lärt oss, i deras händer sedan 1660 och
Frankrike efter Napoleons fall, 1815. Ryssland intogs 1918 som bekant.
Nu hade turen kommit till Tyskland. Triumfen för dessa bankirer kunde
inte vara större. Det vi här bevittnar är inget annat än ett cyniskt
spel om makt och enorma förmögenheter. Att alla dessa konflikter som man
varit upphov till, från ”Franska” Revolutionen till den judiska i
Ryssland 1918, till första och andra världskriget har två gemensamma
nämnare – makt och pengar. Inget annat.

Bankirerna fick som de ville som vanligt. Hoppet om en europeisk
högkultur släcktes med dem. Idag ser vi hur land, efter land i
västvärlden fullständigt upplöses och desintegreras i kaos, mångkultur
och lögner. Det har vi dessa herrar att ”tacka” för.

Hundratals miljoner har dött eller lemlästats för att de skulle kunna nå
sina mål. En hel civilisation går nu mot sin undergång. Deras
kontrollerade media döljer allt för oss.

Hur skulle världen sett ut om inte bankirerna vunnit?

Det är en spekulativ fråga men en viktig aspekt är att efter de två
världskrigen släcktes hoppet om en högkultur baserad på arbete,
folkgemenskap, äkta vetenskap, en rik kultur, heder, integritet,
samarbete och sanning till en baserad på egoism, pengar, makt, konflikt
och lögner.

Det är högst troligt att utan dessa bankirers inblandning, Tsaren i
Ryssland aldrig hade kunnat avsättas, Österrike-Ungern hade förblivit
intakt och kanske också det Osmanska riket. Det hade troligen inte
funnits plats för den av finansoligarkerna skapade kommunistiska smittan
på den europeiska kontinenten med sin bas i den av de judiska bankirerna
planerade, genomförda och finansierade s.k. ”Ryska” Revolutionen. Något
andra världskrig hade inte följt. Inte heller följaktligen något kallt
krig. Ett enat starkt Centraleuropa hade vuxit fram runt de tyska
idéerna. De goda krafterna i Storbritannien och USA hade fått vind i
seglen och de enormt förmögna judiska bankirerna hade förlorat mycket av
sin makt, som de bibehållit och väsentligt utökat i vår samtid.

USA’s medverkan i kriget måste mot bakgrund av detta ses som en av de
värsta katastrofer som drabbat den europeiska kontinenten. Dessa falska
intriger, bakom lyckta dörrar, och lögner till det amerikanska folket om
det ”Onda Tyskland” för att få till stånd en amerikansk inblandning, får
i bakspegeln ses som helt avgörande för den värld vi lever i idag. Det
går inte att förstå vår värld idag om du inte förstår skeendet före,
under och efter första världskriget. Det är därför Fria Sidor gång, på
gång, envisas med att lyfta upp frågan.

Det som skett, har skett av en anledning. Allt för att ett antal judiska
finansiärer och sionister arbetat i lönndom, under hemlighetsmakeri, med
propaganda som vädjar till våra lägsta instinkter, för att sedan i
efterhand skylla allt på ett enda land och folk – Tyskland den Onda
Nationen.

Texten bygger på den fantastiska boken ”The Myth of German Villainy” av
Brenton L. Bradberry. Rekommenderas varmt.

http://friasidor.is/myten-om-tyskland-den-onda-nationen-3/


---
Detta e-postmeddelande har sökts igenom efter virus med antivirusprogram från Avast.
https://www.avast.com/antivirus