Google Groups no longer supports new Usenet posts or subscriptions. Historical content remains viewable.
Dismiss
Starka krafter motarbetar ekologiska livsmedel
1 view
Skip to first unread message
Mikael Forsberg
Jun 6, 2016, 6:09:39 PM6/6/16
to
https://anthropocene.live/2016/06/06/starka-krafter-motarbetar-ekologiska-livsmedel/
Starka krafter motarbetar ekologiska livsmedel
Jag skrev den 29 maj en krönika om bl.a. en kostomläggning för att
bromsa den metabola pandemin som är på väg att orsaka historiens största
humanitära katastrof. Vi nås nu även av rapporter att denna pandemi gått
så långt att t.o.m. våra svenska barn visar de första storskaliga
symtomen på metabol sjuklighet – en tredjedel av dem är idag
överviktiga. Min krönika har bl.a. förargat några som menar att åtgärder
för att möta katastrofen som jag pekar på, inte skulle vara
genomförbara. Jag skall här försöka utveckla min syn på problemet lite
mer ingående.
Den näringskedja som ligger bakom våra födoämnen börjar med fotosyntesen
som skapar växtmaterial från koldioxid, vatten och ultraviolett
solstrålning plus en massa olika mineralämnen. Den stigande
koldioxidhalten i atmosfären och det varmare klimatet är mycket gynnsamt
för växtligheten och medverkar idag till att bredda basen för vår
livsmedelsproduktion. Genom växterna kan vi få fram spannmål, rötter,
frukter, växtoljor och annat växtmaterial som vi människor klarar av att
helt eller delvis direktomsätta till energi genom vår metabolism. Större
delen av det som växer på jorden består dock av cellulosa och annat
växtmaterial som vår metabolism inte kan nyttiggöra. Det finns då som
tur är olika växtätande djur som har en metabolism som kan omvandla
detta för oss oätliga växtmaterial till prima människoföda.
Basen för dagens livsmedelsförsörjning är monokulturer på åkermark där
man odlar olika spannmål och annan kolhydratrik föda som t.ex. socker,
oljeväxter och stärkelseprodukter. Det stora inslaget av kolhydratrik
föda är grundorsaken till att människor blir metabolt sjuka. Genom den
födan får människor förhöjt blodsocker, vilket ofta leder till
insulinresistens som ger fetma och diabetes, som sedan blir inkörsporten
till övriga metabola sjukdomar som cancer, Alzheimer, ateroskleros m.fl..
För att maximera produktiviteten hos dessa monokulturer krävs massiva
insatser av konstgödning och giftbesprutning. Monokulturerna leder till
en utarmning av jordarnas naturliga mineralsammansättning, som bara
delvis kan mötas med konstgödning. Rester av bekämpningsmedel och
föroreningar i tillsatta konstgödselprodukter följer med i de födoämnen
som produceras.
Det finns stora skillnader mellan konstgödsel och naturgödsel när det
gäller miljöpåverkan, bördighet och näringsvärde. Konstgödsel består i
allmänhet av tre näringsämnen, kväve, fosfor och kalium samt farliga
föroreningar av kadmium, arsenik, bly m.m.. Dessa ämnen fogar man samman
i en fabrik till pellets som är lätta att sprida på åkrarna.
Produktionsprocessen kräver mycket energi (oftast naturgas).
Västerländskt spannmålsjordbruk får på detta sätt en energiförbrukning
som är tio gånger högre än den energi man får fram i form av mat.
Kväve, fosfor och kalium är makronäringsämnen som gör att växterna växer
snabbt. Man kan likna dem vid snabba kolhydrater som socker och vitt
bröd. De ger mycket energi och volymtillväxt men näringskvaliteten blir
sämre. Allt som växer behöver ju betydligt fler näringsämnen, man räknar
med att det finns ungefär 50 olika mineraler i jorden. När man år efter
år endast tillför tre näringsämnen samtidigt som man tar ut höga skördar
kommer jorden således att urlakas. Forskning visar att den blir allt mer
mineralfattig. Försök på lantbruksuniversiteten i Sverige visar att vår
åkerjord till exempel endast har hälften så mycket järn som i början av
60-talet. Samma sak gäller med andra viktiga mineraler som koppar och
magnesium.
Konstgödseln minskar jordarnas bördighet. Naturgödsel från djurhållning
är mat för maskar, bakterier, svampar m fl organismer som gör jordarna
levande. Genom att gödsla med naturgödsel som innehåller organiskt
material bygger man upp mullhalten och förbättrar jordstrukturen.
Ensidig konstgödsling ger endast energi till växterna men förstör jorden
och gör den på sikt till bara ett dött odlingsmedium. Redan idag
använder växthusodlare ibland inte jord utan mineralull som de gödslar
med näringslösning.
Konstgödsel förstör miljön och ger mat med dåligt näringsvärde och dess
föroreningar följer med i den mat som produceras. Genom att ensidigt
satsa på kvantitet i jordbruket kan vi idag framställa enorma mängder
mat – med dåligt näringsvärde. Detta vet bönder som därför regelmässigt
ger sina djur mineraltillskott eftersom djuren lätt blir sjuka om de
enbart äter eget odlat foder. Vi människor ska däremot överleva på det
som odlas på åkrarna.
På sikt är det moderna jordbruket med sina giftbesprutade och konstgödda
monokulturer på väg att slå ut sig självt genom att utarma själva
grunden för odling, nämligen jordens bördighet. För att återföra
livsmedelsproduktionen till en långsiktigt hållbar ordning måste
monokulturerna gradvis fasas ut och ersättas av en naturligt varierad
växtlighet typ naturbetesmark. Vägen dit går genom en gradvis övergång
till föda från fler gräsbetande djur och en vidgad upparbetning av
marker för naturbete samt att omvandla mer åkermark till vall för
produktion av vinterfoder via ensilage. Gräsbetande djur tillför
naturlig gödning till jorden och ger ett betydligt mindre ingrepp i
kretsloppet som för bort näring från jorden i jämförelse med
spannmålsjordbruket.
Ett ökande innehåll av animaliskt fett och protein i vår föda på
kolhydraternas bekostnad är det effektivaste sättet att bromsa den
metabola pandemin, förutsatt att animalierna produceras på ett
ekologiskt sätt dvs främst genom bete. Mindre kolhydrater och mer fett
gör även att människor känner sig mättare och därför inte överäter som
idag. Vi kommer således att äta mindre, vilket bara det har mycket
positiva hälsoeffekter.
Dagens industriella köttdjursuppfödning och mjölkproduktion som är
optimerad för maximal produktivitet baseras i allt för stor utsträckning
på sojaprotein som odlas på landskapsstora hårt besprutade och
konstgödda monokulturer i främst Sydamerika. Inte sällan används även
stora mängder antibiotika och tillväxthormoner i denna typ av
köttfabriker. Industriköttet får en näringsfattig sammansättning med ett
högt innehåll av inflammatoriskt omega-6 fett och ett lågt innehåll av
balanserande antiinflammatoriskt omega-3 fett. Om en övergång till ett
större animaliskt innehåll i kosten skall få hälsofördelat krävs således
att köttet och mjölkprodukterna kommer från naturbete och vinterfoder
från ekologiskt odlade vallväxter.
Invändningen som ofta framförs mot den övergång jag pekat på, är att
arealerna inte räcker till om vi skall kunna producera tillräckligt med
föda. Här krävs givetvis en betydande satsning på att öka
produktiviteten hos den ekologiska odlingen och ett vidgat
ianspråktagande av olika marker för betesändamål. I dagens samhäller
torkar och förmultnar mycket stora mängder växtmaterial bort. Delar av
det kan med en utvidgad djurhållning som passar respektive betesmark
omvandlas till högvärdig och hälsosam människoföda.
Även om vi inte med dagens teknik klarar av att snabbt ersätta flertalet
kolhydrater i kosten med animalier, så är det inget skäl att inte börja
vända utvecklingen som idag går åt fel håll. Den ena orsaken är att
världens största och kanske mäktigaste industri – Big Food – föredrar
den storskaliga spannmålsbaserade monokulturråvaran. Den är billig och
ger stora vinster och möjlighet att kontrollera världens jordbruk. Den
andra orsaken är en miljörörelse som har fått klimathot och global
uppvärmning på hjärnan och låter rädslan för växthusgaser överordnas
allt annat.
Kampanjer mot köttätande som duggar tätt i klimathypens kölvatten är ur
hälsosynpunkt helt kontraproduktivt. Det senare är f.ö. sannolikt helt
felriktat eftersom jordens viktigaste spannmål – ris är en av de största
utsläppskällorna för växthusgaser. Senare tid har det även publicerats
en rad forskning, som visar att klimatets känslighet för stigande
växthusgaser som legat till grund för FN:s larmrapporter varit kraftigt
överskattat. Klimathotet är sannolikt som så ofta med stora miljölarm
våldsamt överdrivet.
Det kanske viktigaste området för animalieproduktion är dagens utarmande
fiske som även det är på fel väg. Dagens fiskodlingsindustri är likt
jordbrukets monokulturer ohållbart och även det på väg att slå ut sig
själv. Det hoppas jag kunna komma tillbaka till vid ett senare tillfälle.
https://anthropocene.live/2016/06/06/starka-krafter-motarbetar-ekologiska-livsmedel/
---
Detta e-postmeddelande har sökts igenom efter virus med antivirusprogram från Avast.
https://www.avast.com/antivirus
Starka krafter motarbetar ekologiska livsmedel
Jag skrev den 29 maj en krönika om bl.a. en kostomläggning för att
bromsa den metabola pandemin som är på väg att orsaka historiens största
humanitära katastrof. Vi nås nu även av rapporter att denna pandemi gått
så långt att t.o.m. våra svenska barn visar de första storskaliga
symtomen på metabol sjuklighet – en tredjedel av dem är idag
överviktiga. Min krönika har bl.a. förargat några som menar att åtgärder
för att möta katastrofen som jag pekar på, inte skulle vara
genomförbara. Jag skall här försöka utveckla min syn på problemet lite
mer ingående.
Den näringskedja som ligger bakom våra födoämnen börjar med fotosyntesen
som skapar växtmaterial från koldioxid, vatten och ultraviolett
solstrålning plus en massa olika mineralämnen. Den stigande
koldioxidhalten i atmosfären och det varmare klimatet är mycket gynnsamt
för växtligheten och medverkar idag till att bredda basen för vår
livsmedelsproduktion. Genom växterna kan vi få fram spannmål, rötter,
frukter, växtoljor och annat växtmaterial som vi människor klarar av att
helt eller delvis direktomsätta till energi genom vår metabolism. Större
delen av det som växer på jorden består dock av cellulosa och annat
växtmaterial som vår metabolism inte kan nyttiggöra. Det finns då som
tur är olika växtätande djur som har en metabolism som kan omvandla
detta för oss oätliga växtmaterial till prima människoföda.
Basen för dagens livsmedelsförsörjning är monokulturer på åkermark där
man odlar olika spannmål och annan kolhydratrik föda som t.ex. socker,
oljeväxter och stärkelseprodukter. Det stora inslaget av kolhydratrik
föda är grundorsaken till att människor blir metabolt sjuka. Genom den
födan får människor förhöjt blodsocker, vilket ofta leder till
insulinresistens som ger fetma och diabetes, som sedan blir inkörsporten
till övriga metabola sjukdomar som cancer, Alzheimer, ateroskleros m.fl..
För att maximera produktiviteten hos dessa monokulturer krävs massiva
insatser av konstgödning och giftbesprutning. Monokulturerna leder till
en utarmning av jordarnas naturliga mineralsammansättning, som bara
delvis kan mötas med konstgödning. Rester av bekämpningsmedel och
föroreningar i tillsatta konstgödselprodukter följer med i de födoämnen
som produceras.
Det finns stora skillnader mellan konstgödsel och naturgödsel när det
gäller miljöpåverkan, bördighet och näringsvärde. Konstgödsel består i
allmänhet av tre näringsämnen, kväve, fosfor och kalium samt farliga
föroreningar av kadmium, arsenik, bly m.m.. Dessa ämnen fogar man samman
i en fabrik till pellets som är lätta att sprida på åkrarna.
Produktionsprocessen kräver mycket energi (oftast naturgas).
Västerländskt spannmålsjordbruk får på detta sätt en energiförbrukning
som är tio gånger högre än den energi man får fram i form av mat.
Kväve, fosfor och kalium är makronäringsämnen som gör att växterna växer
snabbt. Man kan likna dem vid snabba kolhydrater som socker och vitt
bröd. De ger mycket energi och volymtillväxt men näringskvaliteten blir
sämre. Allt som växer behöver ju betydligt fler näringsämnen, man räknar
med att det finns ungefär 50 olika mineraler i jorden. När man år efter
år endast tillför tre näringsämnen samtidigt som man tar ut höga skördar
kommer jorden således att urlakas. Forskning visar att den blir allt mer
mineralfattig. Försök på lantbruksuniversiteten i Sverige visar att vår
åkerjord till exempel endast har hälften så mycket järn som i början av
60-talet. Samma sak gäller med andra viktiga mineraler som koppar och
magnesium.
Konstgödseln minskar jordarnas bördighet. Naturgödsel från djurhållning
är mat för maskar, bakterier, svampar m fl organismer som gör jordarna
levande. Genom att gödsla med naturgödsel som innehåller organiskt
material bygger man upp mullhalten och förbättrar jordstrukturen.
Ensidig konstgödsling ger endast energi till växterna men förstör jorden
och gör den på sikt till bara ett dött odlingsmedium. Redan idag
använder växthusodlare ibland inte jord utan mineralull som de gödslar
med näringslösning.
Konstgödsel förstör miljön och ger mat med dåligt näringsvärde och dess
föroreningar följer med i den mat som produceras. Genom att ensidigt
satsa på kvantitet i jordbruket kan vi idag framställa enorma mängder
mat – med dåligt näringsvärde. Detta vet bönder som därför regelmässigt
ger sina djur mineraltillskott eftersom djuren lätt blir sjuka om de
enbart äter eget odlat foder. Vi människor ska däremot överleva på det
som odlas på åkrarna.
På sikt är det moderna jordbruket med sina giftbesprutade och konstgödda
monokulturer på väg att slå ut sig självt genom att utarma själva
grunden för odling, nämligen jordens bördighet. För att återföra
livsmedelsproduktionen till en långsiktigt hållbar ordning måste
monokulturerna gradvis fasas ut och ersättas av en naturligt varierad
växtlighet typ naturbetesmark. Vägen dit går genom en gradvis övergång
till föda från fler gräsbetande djur och en vidgad upparbetning av
marker för naturbete samt att omvandla mer åkermark till vall för
produktion av vinterfoder via ensilage. Gräsbetande djur tillför
naturlig gödning till jorden och ger ett betydligt mindre ingrepp i
kretsloppet som för bort näring från jorden i jämförelse med
spannmålsjordbruket.
Ett ökande innehåll av animaliskt fett och protein i vår föda på
kolhydraternas bekostnad är det effektivaste sättet att bromsa den
metabola pandemin, förutsatt att animalierna produceras på ett
ekologiskt sätt dvs främst genom bete. Mindre kolhydrater och mer fett
gör även att människor känner sig mättare och därför inte överäter som
idag. Vi kommer således att äta mindre, vilket bara det har mycket
positiva hälsoeffekter.
Dagens industriella köttdjursuppfödning och mjölkproduktion som är
optimerad för maximal produktivitet baseras i allt för stor utsträckning
på sojaprotein som odlas på landskapsstora hårt besprutade och
konstgödda monokulturer i främst Sydamerika. Inte sällan används även
stora mängder antibiotika och tillväxthormoner i denna typ av
köttfabriker. Industriköttet får en näringsfattig sammansättning med ett
högt innehåll av inflammatoriskt omega-6 fett och ett lågt innehåll av
balanserande antiinflammatoriskt omega-3 fett. Om en övergång till ett
större animaliskt innehåll i kosten skall få hälsofördelat krävs således
att köttet och mjölkprodukterna kommer från naturbete och vinterfoder
från ekologiskt odlade vallväxter.
Invändningen som ofta framförs mot den övergång jag pekat på, är att
arealerna inte räcker till om vi skall kunna producera tillräckligt med
föda. Här krävs givetvis en betydande satsning på att öka
produktiviteten hos den ekologiska odlingen och ett vidgat
ianspråktagande av olika marker för betesändamål. I dagens samhäller
torkar och förmultnar mycket stora mängder växtmaterial bort. Delar av
det kan med en utvidgad djurhållning som passar respektive betesmark
omvandlas till högvärdig och hälsosam människoföda.
Även om vi inte med dagens teknik klarar av att snabbt ersätta flertalet
kolhydrater i kosten med animalier, så är det inget skäl att inte börja
vända utvecklingen som idag går åt fel håll. Den ena orsaken är att
världens största och kanske mäktigaste industri – Big Food – föredrar
den storskaliga spannmålsbaserade monokulturråvaran. Den är billig och
ger stora vinster och möjlighet att kontrollera världens jordbruk. Den
andra orsaken är en miljörörelse som har fått klimathot och global
uppvärmning på hjärnan och låter rädslan för växthusgaser överordnas
allt annat.
Kampanjer mot köttätande som duggar tätt i klimathypens kölvatten är ur
hälsosynpunkt helt kontraproduktivt. Det senare är f.ö. sannolikt helt
felriktat eftersom jordens viktigaste spannmål – ris är en av de största
utsläppskällorna för växthusgaser. Senare tid har det även publicerats
en rad forskning, som visar att klimatets känslighet för stigande
växthusgaser som legat till grund för FN:s larmrapporter varit kraftigt
överskattat. Klimathotet är sannolikt som så ofta med stora miljölarm
våldsamt överdrivet.
Det kanske viktigaste området för animalieproduktion är dagens utarmande
fiske som även det är på fel väg. Dagens fiskodlingsindustri är likt
jordbrukets monokulturer ohållbart och även det på väg att slå ut sig
själv. Det hoppas jag kunna komma tillbaka till vid ett senare tillfälle.
https://anthropocene.live/2016/06/06/starka-krafter-motarbetar-ekologiska-livsmedel/
---
Detta e-postmeddelande har sökts igenom efter virus med antivirusprogram från Avast.
https://www.avast.com/antivirus
0 new messages