Anders Hillborg treasure ‘hidden’ in youtube video!
puzzlion
The solo instrument, which appears a bit into the video (actually
before they start playing the Hillborg piece), is an invention by
Mikael Pauli (who also is the soloist here, it seems). The piece is
composed in 1992 and is called “Paulinesisk Procession”. It was
commissioned by The Stockholm Transport Wind Band, which obviously is
performing it here, in the streets of Stockholm. A wonderful studio
recording was also made, about 18 minutes long. The structure and
ideas are much easier to follow and the sound is much better in the
studio version than in this short and rather too chaotic video, in
which in particular the breathing sounds are far to vague, and in
general many nuances lost. (but it is still worth seeing, imo, and it
captures well the mood of the occasion etc).
The Swedish CD which contained the piece was never easy to find. I
heard the piece on the Swedish Classical Radio station and recorded
it on cassette tape ( except for a minute of the beginning) some 15
years ago, and always loved it. Until today I had only heard the piece
this way, and always used to wonder how Mr.Pauli’s instrument looked
like. Many times I searched for a picture of it, but always in vain.
So for me it was something of an event to stumble across this video!
The piece is constructed much like Mussorgsky’s Pictures, with a
repeating march between the more expressive segements, where the
soloist find himself in a constant struggle with chaos and anarchy (as
I see it) in form complete irregularity, with of atonal, microtonal
and nanotonal outbursts, as well as elements of threatening cacophony,
probably signifying the surroundings as the soloist-hero concieves it,
as (s)he fights his way through life, in his/her everyday battle to
cope. A slight relief occure with a short dreamlike passage which
makes you think of Sibelius at 5.45 and also at 6.35. Well these
things are much more obvious in the studio recording, as I said. A
very moving piece of music, apart from the pure hilariousness of it,
if you ask me.
Cheers, Olaf
whisky...@yahoo.com
Very funny stuff! Explain to the uninitiated, the inflated "lady" with
the enormous protruding buttocks and why is she hauling around a
torpedo on wheels?
More of the same, please.
puzzlion
http://www.mediafire.com/?98d8t6nxm6dajeq
I have upploaded the studio version! A small section is missing in the
beginning, but I don't think it matters too much, in view of the
character of the music..( anyway it is much better and more complete
than the street version). Please don’t be put of by the harsh stuff
“our heroine” has to endure during the first few minutes; both joyful
and heavenly passages are to follow. (a tad ‘per aspera ad astra’
stuff going on in the piece, as a whole). I like in particular the
broad mid “night” section with its more dreamy stuff.
puzzlion
wrote:
>
> - Show quoted text -
I really cannot tell more. I found this:
http://www.bergmark.org/instrumentuppfinnareinorden.html
(About instrument-inventing in Sweden, amazing stuff. Almost hard to
believe that so much creativity could thrive in a country dominated by
socialism…)
Both Pauli and Hillborg are mentioned in the section about the
experimental Geomen group. According to the text, the group was
dissolved after a a conservative politician in Gothenburg managed to
have its performances forbidden. (sorry, the text is in Swedish, and
my English is not good enough to translate. Please use google
translator, on your own risk).
GEOMEN
grupp i Göteborg bestående av bl a Zbigniew Karkowski (komponist),
Johan Söderberg (musiker) och syskonen Johann (som står för samordning
och koncept) och Kia Nordkvist. Delvis är gruppen arvtagare till DNA.
Ofta var de som senare skulle bilda Fläskkvartetten också med, liksom
Jonny Axelsson och tyske komponisten och instrumentuppfinnaren Volker
Staub.
Gruppen startade som en reaktion på "elektronmusikboomen" och en
önskan tillbaks till det fysiska, sceniska, till humor mer än
perfektionism. Idén med G var att uppföra alla verk som skrevs för dem
så gott det gick, oavsett om de verkade omöjliga att genomföra och
utan kvalitetsaspekter. Detta innebar att många komponister använde
dem som testgrupp, en lekstuga, och att tolkningarna av verken ofta
skedde med stor frihet. Då en kör behövdes tog man en vid namn
Hymenkören. Det var först till en mässa, varpå allt fler började
skriva för den. Anders Hillborg och Mikael Edlund var några som skrev
för G. Ibland var noterna grafiska med total tolkningsfrihet, och ofta
byggde man instrument till detta, vanligast var maskiner och skrot.
"Normala" instrument spelades ofta av inköpta solister. Slagverk
stämdes om eller spelades med andra tekniker.
Man hade fem stora konserter i Göteborg och några mindre utanför. Den
konsert de hade i Stenhammarsalen, innehöll kompositioner av bl a Sven-
Erik Johansson (med bl a piano och moped), Mikael Pauli och en
besynnerligt modern gammal komponist från Santiago de Compostella vid
namn Fernando Hubbal, som de själva uppfunnit. (Men bara 7-8 stycken i
ensemblen kände till denna hemlighet. En recencent kom på vem det var
"när han tänkte efter"!)
En annan konsert, i 80-talets början, försiggick på en bilskrot, i den
underbara akustiken under det upp-och-nervända skrovet av en ofärdig
träbåt, där bildelar delats upp systematiskt och gav känslan av en
"stormarknad". Varje konstnär gavs ett eget rum att spela i. Det
ovanliga "instrumentet" bilpress ingick bl a, och man hade fäst stora
kläppar på containrar så att de fungerade som gigantiska tumpianon.
En annan konsert, kallad "Carlus Rex" framfördes i en gammal
grottliknande skans i försvarsverket på gamla Göteborgs murar, från
1600-1700-tal. Akustiken fortplantade vibrationer i väggarna på ett
omskakande sätt. Här ingick femton vinare gjorda med gummisnoddar, PVC-
rör som blåsinstrument, slagverk och förstärkta skvättningar av
pirayor som låg ovanpå bensinfat där de hade för lite vatten.
Musikerna bar hjälmar med ringklockor som anslogs av en kläpp då de
böjde sig framåt. Mikael Pauli i Stockholm hade gjort gummidräkter som
var ett luftinstrument till denna föreställning. Bildmässiga kriterier
har gällt lika mycket som de musikaliska.
Det formella slutet på G blev dramatiskt: en moderat politiker stämde
dem och drev igenom att de inte fick genomföra offentliga konserter i
Göteborg! Alla gick då olika vägar. Nu är 20 st, varav många av de
forna G och Hymenkören inblandade i en audiovisuell föreställning på
teaterfestival i Göteborg i augusti 1994, av Dostojevskijs "Idioten"
med skulptur, koreografier, musik, delvis densamma igen, som ZK
skrivit, installationer, film och barockopera.
Enligt JN finns inte längre den stora publik som G hade, ingen
möjlighet att göra det på deras sätt. Själv har han slutat vara
musiker och leder istället Utomjordiska Barockbolaget, gammal musik
som är starkare musikaliskt och inte beroende av det visuella enligt
honom som G var. Det är plats för nya, andra.
CharlesSmith
Thanks. Does this little entertainment have an explicit text or plot, or even a title? How do you know we have a heroine?
Charles
puzzlion
>
> - Show quoted text -
Oh, I think you can hear that it is a woman, at least...
Actually she has a name, mrs Pattak! I found some additional
information:
http://dvm.nu/periodical/ns/ns_1994/ns_1994_02/record-review-7/
The Stockholm Transport Wind Band is a substantial outfit of about 50
players. In recent years it has been bolstered by an infusion of
young, classically trained musicians, and it now gives performances
three days per week. Part of their value stems from their willingness
to play contemporary music, and this is reflected on the present disc,
which includes pieces by four living composers.
The band actually commissioned Anders Hillborg’s Paulinesisk
procession, which, as the title indicates, is designed for open-air
performance. Hence, the addition of a doll called Mrs Pattak, which is
inflated at the start of the disc, and coupled to a set of organ pipes
to create a Pattak-organ’. This unconventional instrument is certainly
capable of generating some strange sounds, and Hillborg has responded
by asking other members of the band to produce some unusual
sonorities, interspersed between brief marches.
This is clearly an occasional piece, designed to amuse, and not one of
the composer’s most profound statements.