Jag tänker att arrangörer som använder eBrevet så småningom betalar en årsavgift motsvarande en del av driftskostnaden men att eBrevet är gratis under hela säsongen 2025 för arrangörer som vill testköra ett digitalt brevet.
En avgift för eBrevet kan t ex ingå i en årsavgift till Randonneurs Sverige. Avgiften bekostar då inte bara digitala brevet-kort utan även ett centraliserat administrativt system för sporten samt en plattform för marknadsföring och informationsspridning på datorer och mobiltelefoner.
Vad är det värt? Vem arbetar klubbarrangörer för?
Hur mycket värderar vi arrangörer vår fritid? Vilket värde sätter vi på klubbens och sportens långsiktiga utveckling?
Om vi utgår från de nuvarande 148 arrangemangen i Google dokumentet 2025 och räknar med ett minimum på 3 arbetstimmar per arrangemang för hantering av papperskort före, direkt efter, samt långt senare på eftersäsongen, motsvarar det totala värdet av vårt ideella arbete, värderat till 250 kr/timme:
148 arrangemang x 3 timmar = 444 timmar x 250 kr = 111 000 kr.
Detta är alltså ideellt arbete inriktad uteslutande på administration av papperskort. Vare sig vi tycker om sortera papperskort eller inte utgör detta 444 ineffektiva arbetstimmar sett till nyttan för klubben och sporten i det att arrangörens arbete i praktiken enbart gagnar enskilda individer.
Arbetet är inte bara ineffektivt utan i dag onödigt givet att vi nu har datasystem som kan göra det mesta av administrationsarbetet. Större delen av dessa 444 timmar kan alltså redan idag ägnas åt mer kreativt och konstruktivt arbete som direkt gynnar klubben, t ex att locka fler deltagare till arrangemangen eller skapa fler arrangemang.
Arbetet är inte bara ineffektivt och i dag onödigt; hantering av papperskorten växer dessutom i proportion med antalet deltagare som ett arrangemang har. För arrangören, som arbetar ideellt, straffar det sig alltså att organisera större arrangemang. Följden blir, som vi ser, att arrangörer över tid är benägna att anordna arrangemang som inte marknadsförs utanför en nära krets vänner och bekanta som utgör klubbens medlemmar.
Även digitala breveter kräver arbete men det är främst koncentrerat till försäsongen och med att lägga upp arrangemangen i brevet-kalendern. För arrangörer av digitala breveter finns därefter egentligen inte så mycket mer att göra annat än att invänta ett mejl med preliminär ACP-rapport efter loppen (nuvarande rutin för 2025). Arbetet växer inte i samma utsträckning i proportion till arrangemangens storlek och det finns förstås ingen hantering alls av etiketter till papperskort på eftersäsongen.
Genom att i högre utsträckning använda digitala brevet-kort frigörs alltså möjliga arbetstimmar för verksamhet om direkt gynnar klubbverksamheten och sporten i sin helhet och eBrevet bör värderas i den kontexten.
Digitala breveter och sportens karaktär
ACP sanktionerade digitala breveter förra året och vår ACP-representant har visat flera exempel på projekt runtom i världen. Frågan är inte om digitala breveter blir normen framledes utan när. Hur sannolikt är det att arrangörer födda på 90-talet kommer att välja att ägna en förmiddag åt att sortera papperskort istället för att vara ute och cykla med kompisarna eller umgås med familjen när de vet att administrationsarbetet lika gärna kunde göras av ett datasystem?
För att hålla takt med samhällsutvecklingen måste även den här sporten vara öppen för ny teknik och för input från yngre generationer. Sporten måste alltså tilltala cyklister födda på 90-talet och senare, d v s generationer som är uppvuxna med smartphones, mobilt bredband och mobila applikationer. Det är dessa cyklister som förhoppningsvis kommer att ta över efter oss om några år.
Kanske är det någon som tycker att digitala brevet-kort rimmar illa med sportens väsen? Om sporten uppfanns idag är det inte helt långsökt att föreställa sig att digital registrering implementerades från start så att utövare inte behövde, som nu är fallet, förlita sig på butiksmedarbetares goda vilja. Faktiskt, om vi ska spekulera över regeländringar som riskerar att förändra sportens karaktär så är regeltolkningen att kontrolltider inte är tvingande en mer tydlig kandidat i mina ögon.
Nu 2025 behöver vi inte längre uppta butiksmedarbetares tid och inte heller vår egen tid med att köa på bensinstationer för en påskrift i papperskortet. Vi kan istället lägga kontrollerna precis var vi vill t ex på natursköna grusvägar och mindre trafikerade vägar, utan bensinstationer.
I den utformning som eBrevet applikationen har behålles dessutom sportens särmärke: att manuellt checka in på kontroller vilket vi nu gör själva med en knapptryckning i mobilen. Vi cyklar inte fritt och laddar upp våra Strava-filer efter loppet, vi stannar inte vid kontroller och tar bilder som vi laddar upp till en server osv. När deltagare i eBrevet-lopp checkar in på sista kontrollen är tids- och närvarorapporteringen klar för deras del. De behöver inte uppsöka en brevlåda eller en bensinstation för lämna in ett papperskort, eller åka hem och ladda upp filer till en server.
Avgiftens storlek?
Vad är värdet av eBrevet sett i den härovan beskrivna kontexten? Hur mycket är ett centraliserat administrativt system och en samlad plattform för marknadsföring och information värd för sporten? En majoritet av landets cyklister känner faktiskt knapp till vår sport än mindre var man anmäler sig till ett lopp. Och detta trots att världens största distanslopp arrangeras i Sverige, årligen.
Är eBrevet värt ideellt arbete motsvarande 1 dag per klubb?:
8 tim x 250 kr = 2 000 x 10 klubbar = 20 000 kr
Eller räknat i nya startplatser per säsong och klubb med nuvarande startavgift:
20 startplatser x 100 kr = 2 000 x 10 klubbar = 20 000 kr
Mer lättillgänglig information om arrangemang presenterat på ett inbjudande sätt lär sannolikt locka fler deltagare så vi kanske bör räkna med 30 nya startplatser per klubb som använder eBrevet? En startavgift på 100 kr är en låg avgift om man ser till andra sporter så varför inte 150 kr? eBrevet ger deltagare feedback från loppen i form av statistik om rulltider, stopptider, snitthastigheter mm vilket kan vara värt några kronor:
30 startplatser x 150 kr = 4 500 x 10 klubbar = 45 000 kr
Jag ska inte föreslå en exakt siffra här och nu utan låta er fundera på saken men jag tänker ändå att det finns anledning att sätta ribban lite högre än förslaget 5 kr per startplats vilket skulle ge intäkter för drift under en hel säsong motsvarande:
982 starter (totalt 2024) x 5 kr = 4 910 kr
4 500 kr motsvarar konsultarvode för 3 timmars arbete för eBrevets programmerare i sitt ordinarie arbete. Det motsvarar inte ens priset för en av servrarna som används för att testköra webbapplikationen.
En övergripande plattform för marknadsföring och informationsspridning på datorer och mobiltelefoner ger oss, som visats ovan, mer frihet att både promota och utöva sporten. Och se, det händer redan: Svenska Cykelförbundet uppmärksammar eBrevet idag på sin Facebook-sida (14 000 följare) genom att dela mitt inlägg på Randonneurs Sveriges Facebook-sida:
https://www.facebook.com/swecycling/posts/pfbid0aGWtqHfnd5ookg7Fh8L9A8Kmb4EgRoC2JZBQMo1c82yy4kYv1tQbsMyeUv6TzhLRl.
Som jag skrev tidigare, min förhoppning är att alla arrangörer testar ett digitalt brevet säsongen 2025. Vad har ni att förlora på det? Inom kort blir digitala breveter normen.
Hälsningar
Florian
Randonneurs Laponia