asya śrī pacamukhahanumanmantrasya brahmā r̥ṣiḥ gāyatrīchandaḥ pacamukhavirāṭ hanumān dēvatā hrīṁ bījaṁ śrīṁ śaktiḥ krauṁ kīlakaṁ krūṁ kavacaṁ kraiṁ astrāya phaṭ iti digbandhaḥ
ōṁ namō bhagavatē pacavadanāya pūrvakapimukhāya sakalaśatrusaṁhārakāya svāhā
ōṁ namō bhagavatē pacavadanāya dakṣiṇamukhāya karālavadanāya narasiṁhāya sakalabhūtapramathanāya svāhā
ōṁ namō bhagavatē pacavadanāya paścimamukhāya garuḍānanāya sakalaviṣaharāya svāhā
ōṁ namō bhagavatē pacavadanāya uttaramukhāya ādivarāhāya sakalasampatkarāya svāhā
ōṁ namō bhagavatē pacavadanāya ūrdhvamukhāya hayagrīvāya sakalajanavaśaṅkarāya svāhā
ōṁ asya śrī pacamukhahanumanmantrasya śrīrāmacandra r̥ṣiḥ anuṣṭupchandaḥ pacamukhavīrahanumān dēvatā hanumān iti bījaṁ vāyuputra iti śaktiḥ ajanīsuta iti kīlakam śrīrāmadūtahanumatprasādasiddhyarthē japē viniyōgaḥ
iti r̥ṣyādikaṁ vinyasēt
atha dhyānam
vandē vānaranārasiṁhakhagarāṭkrōḍāśvavaktrānvitaṁ
divyālaṅkaraṇaṁ tripacanayanaṁ dēdīpyamānaṁ rucā
hastābjairasikhēṭapustakasudhākumbhāṅkuśādriṁ halaṁ
khaṭvāṅgaṁ phaṇibhūruhaṁ daśabhujaṁ sarvārivīrāpaham
atha mantraḥ
ōṁ śrīrāmadūtāya ājanēyāya vāyuputrāya mahābalaparākramāya sītāduḥkhanivāraṇāya laṅkādahanakāraṇāya mahābalapracaṇḍāya phālgunasakhāya kōlāhalasakalabrahmāṇḍaviśvarūpāya
saptasamudranirlaṅghanāya piṅgalanayanāya amitavikramāya sūryabimbaphalasēvanāya duṣṭanivāraṇāya dr̥ṣṭinirālaṅkr̥tāya sajīvinīsajīvitāṅgada-lakṣmaṇamahākapisainyaprāṇadāya
daśakaṇṭhavidhvaṁsanāya rāmēṣṭāya mahāphālgunasakhāya sītāsahitarāmavarapradāya ṣaṭprayōgāgamapacamukhavīrahanumanmantrajapē viniyōgaḥ
ōṁ harimarkaṭamarkaṭāya bambambambambaṁ vauṣaṭ svāhā
ōṁ harimarkaṭamarkaṭāya phamphamphamphamphaṁ phaṭ svāhā
ōṁ harimarkaṭamarkaṭāya khēṅkhēṅkhēṅkhēṅkhēṁ māraṇāya svāhā
ōṁ harimarkaṭamarkaṭāya luṁluṁluṁluṁluṁ ākarṣitasakalasampatkarāya svāhā
ōṁ harimarkaṭamarkaṭāya dhandhandhandhandhaṁ śatrustambhanāya svāhā
ōṁ ṭaṇṭaṇṭaṇṭaṇṭaṁ kūrmamūrtayē pacamukhavīrahanumatē parayantra paratantrōccāṭanāya svāhā
ōṁ kaṅkhaṅgaṅghaṁṅaṁ cachajajhaṁaṁ ṭaṇṭhaṇḍaṇḍhaṁṇaṁ tanthandandhaṁnaṁ pamphambambhaṁmaṁ yaṁraṁlaṁvaṁ śaṁṣaṁsaṁhaṁ laṅkṣaṁ svāhā
iti digbandhaḥ
ōṁ pūrvakapimukhāya pacamukhahanumatē ṭaṇṭaṇṭaṇṭaṇṭaṁ sakalaśatrusaṁharaṇāya svāhā
ōṁ dakṣiṇamukhāya pacamukhahanumatē karālavadanāya narasiṁhāya ōṁ hrāṁ hrīṁ hrūṁ hraiṁ hrauṁ hraḥ sakalabhūtaprētadamanāya svāhā
ōṁ paścimamukhāya garuḍānanāya pacamukhahanumatē maṁmaṁmaṁmaṁmaṁ sakalaviṣaharāya svāhā
ōṁ uttaramukhāya ādivarāhāya laṁlaṁlaṁlaṁlaṁ nr̥siṁhāya nīlakaṇṭhamūrtayē pacamukhahanumatē svāhā
ōṁ ūrdhvamukhāya hayagrīvāya ruṁruṁruṁruṁruṁ rudramūrtayē sakalaprayōjananirvāhakāya svāhā
ōṁ ajanīsutāya vāyuputrāya mahābalāya sītāśōkanivāraṇāya śrīrāmacandrakr̥pāpādukāya mahāvīryapramathanāya brahmāṇḍanāthāya kāmadāya pacamukhavīrahanumatē svāhā
bhūtaprētapiśācabrahmarākṣasa śākinīḍākinyantarikṣagraha parayantra paratantrōccaṭanāya svāhā
sakalaprayōjananirvāhakāya pacamukhavīrahanumatē śrīrāmacandravaraprasādāya jajajajajaṁ svāhā
I heard in one of the religious discourses by some Sadhu that whenever Rama used to be in trouble during war with Ravna somehow Hanuman would come and save him. Some say that Lord Rama had recited Hanuman Kavach before fighting with Ravna and thus Lord Hanuman used to save him during sudden trouble. Is this true? Why Lord Rama being a supreme God needed recitation of Hanuman Kavacham?
No, Sri Rama never did any such thing. While there are many 'AdhyAtmika' versions of Ramayana in existence, the root of them all, and the historical report on which they are all based on, is the Valmiki Ramayana.
Valmiki Ramayana does not state any such hanumad kavacham being recited by Sri Rama (or any one for that matter) before fighting Ravana. In fact, the only prayer Sri Rama recited was the 'Aditya Hrydayam', which Sage Agastya came personally and imparted to him, before he fought Ravana a second & final time (the first time, Sri Rama decimated Ravana & his chariot so badly that he let Ravana escape, spend time in his palace in utter shame & re-equip himself to come back for his death).
The one & only instance of Hanuman ever 'saving' Sri Rama was when he was sent by Jambavaan to fetch medicinal herbs from Himalayas (Hanuman did that one before already but that was for saving Lakshmana if I remember correctly). That was it. And also, other than Indrajit, the only people Sri Rama actually fought in the war were Kumbhakarna & Ravana, both of whom he killed effortlessly.
This is NO slight on Hamunan's prowess btw. Per VAlmiki Ramayana, when Indrajit decimates the vAnanra army along with Sri Rama & Lakshmana & leaves the battlefield (or battle-sky rather since he always fought from sky), only 2 people were still left standing & in walk-able state. Those 2 were Vibheeshana & Hanuman. When they go waking others up & searching for Sri Rama & Lakshmana & they come across Jambavaan & wake him up, the first thing Jambavaan asks is not whether Sri Rama (or Lakshmana) is alive or not!! He actually asks Vibheeshana whether HanumAAn is alive or not! When Vibheeshana politely retorts him saying perhaps he meant to ask whether Sri Rama was alive or not, Jambavaan quips that no, he asked for HanumAAn because if Hanumaan was still alive, then there is hope for the entire army, but if Hanumaan was no longer alive, then the war was as good as over!!! That should tell you about the prowess of HanumAAn!
The Panchmukhi Hanuman Kavach is addressed to the fierce form of Lord Hanuman. Lord Hanuman is an ardent devotee of Lord Rama. Hanuman is the son of Anjana and Kesari and is also the son of the wind god Vayu, who according to several stories, played a role in his birth.
Om Asya Sri Pancha Mukha Hanumath kavacha maha manthrasya Brahma Rishi, Gayathri Chanda, Pancha mukha virat Hanuman Devatha, Hreen bheejam Sreem Shakthi , Kroum keelakam , Kroom kavacham, Kraim astraya phat
Om for the armor of the great armor of the five-faced Hanuman, sage is Brahma, Gayatri is the meter, God addressed is the regal five-faced Hanuman, Hreem is the root, Shreem is the power, Kroum is the nail. Kroom is the armor and Kraim is the arrow. Thus all directions are tied.
ऊर्ध्वं हयननं घरं दनवन्तकरं परम्
येन वक्त्रेण वप्रेन्द्र तरकख्यं महसुरम् ७
प्रेतसनपवष्टं तं सर्वभरणभूषतम्
दव्यमल्यम्बरधरं दव्यगन्धनुलेपनम् सर्वश्चर्यमयं देवं हनुमद्वश्वतमुखम् ११
I mentally meditate on him who has five faces of Vishnu,
Who have multi-colored and diverse faces,
Who was the top one respected by all monkeys,
Who shines in the yellow silk that he ties on his head,
Who has red eyes and who is the first always.
ॐ हरमर्कट मर्कट मन्त्रमदं
परलख्यत लख्यत वमतले
यद नश्यत नश्यत शत्रुकुलं
यद मुञ्चत मुञ्चत वमलत १४
ॐ नम भगवते पञ्चवदनय दक्षणमुखय करलवदनय नरसंहय सकलभूतप्रमथनय स्वह
Om asya Shri Pancha Hanuman maha manthrasya , Sri Ramachandra Rishi , anushtup Chanda , Pancha mukha veera Hanuman devatha, Hanumanithi bheejam, Vayu puthra ithi shakthi , Anjani sutha ithi keelakam, Sri Rama dhootha hanumath prasad siddhartha jape viniyoga. Ithi rishyadhika vinyasa.
Om for the great chant of the five-faced Hanuman, the sage is Lord Ramachandra, the meter is Anushtup, the god addressed is the five-faced Hanuman, the root is Hanuman, the power is the son of Wind God, the nail is the son of Anjana, and the chant is being done to please Hanuman who is the emissary of Sri Rama. Thus do the preliminaries starting from the sage.
Om Anjani sutay angushtabhyam nama
Om Rudhra murthaye Tharjaneebhyam nama
Om Vayu puthraya madhyamabhyam nama
Om Agni garbhaya Anamikabhyam nama
Om Rama Dhoothaya kanishtikabhyam nama
Om Pancha mukha hanumath kara thala kara prushtabhyam nama
Om salutations to the son of Anjana through the thumb
Om salutations to Rudhra Murthy through the forefinger
Om salutations to the son of wind-god through the middle finger
Om salutations to he who has fire within him through the fourth finger
Om salutations to the messenger of Rama through the little finger
Om salutations to he who has five faces through the entire palm.
Om Anjani suthaya hrudayaya nama
Om Rudhra murthaye Sirase Swaha
Om Vayu puthraya shikhaya vashat
Om Agni Garbhaya kavachaya hoom
Om Rama dhoothathaya nethraya Voushat
Om Pancha mukha hanumathe asthraya phat
Om Pancha mukha Hanumathe swaha