Lena Askerlund
unread,Feb 13, 2013, 4:19:24 PM2/13/13Sign in to reply to author
Sign in to forward
You do not have permission to delete messages in this group
Either email addresses are anonymous for this group or you need the view member email addresses permission to view the original message
to ntg20...@googlegroups.com
Helt klart är det så att eleverna behöver få uppleva naturen aktivt med alla sina sinnen, gärna utifrån ett socialt konstuktivistiskt perspektiv där eleverna är delaktiga tillsammans, och kan bygga sin egen förståelse och mening med naturens förekomst och funktion. Det skapar ro i själen att vistas i skog och trädgård, upptäcka djur och växter som många av er skrivit. Men vi pedagoger behöver också visa på olika ekosystem, näringsvävar, kretslopp så att kunskapen etableras om vad som faktiskt försegår ute i naturen. Att upptäcka glädjen i att hjälpa en skalbagge tillbaka på "fötter", att upptäcka maskrosens solgula miniatyrvärld osv. Att undersöka mossor och lavar, följa en myrstig och se hur arbetsmyran och soldatera arbetar på olika sätt. Att låta eleverna så både morötter och ringblommor, vattna och sköta om för att till slut njuta av dofter, färger och smak. Att om möjligt få vara med när kycklingar föds, eller andra djur, allt detta bidrar till att väcka känslor! Precis som Helldén skriver, kan vi engagera eleverna på ett känslomässigt plan så finns förutsättningar till empatisk förmåga och respekt för organismer. Sen vill jag tillägga att vi pedagoger är modeller och hur vi agerar påverkar barnen förstås. Om barn får vistas ute i naturen med en kunnig, engagerad pedagog, tror jag det bidrar till trygghetsskapande och ett respektfullt, empatiskt förhållningssätt till naturen.