Ang: [nordic-sdr] Re: Senaste nytt om SDR-RADIO

[be...@algonet.se]

Jag instämmer till fullo med Anders, har ungefär samma förutsättningar
dvs bor i stad där egentlig DX annat änn FM är omöjlig pga
störningsdimman. Min SDR radio är placerad tre mil utanför staden i
mitt "orginalQTH" där min DX karriär startade i slutet på 70-talet.Jag
får fortfarande och dit och sätta upp och underhålla antennerna,
exprimentera med nya varianter osv.
Med denna lösning så kan jag vara aktivare änn jag någonsin förut
kunnat vara och med internet så har jag också dagligdags kontakt mail-
ledes med flertal andra aktiva DXkompisar runtom i Sverige. Med dagens
fåtal DXare och geografiska utspriddhet så är gammeltidens DXklubbar
där man träffades ett tiotal medlemmar en eller fleragånger i månaden
för de allra flesta en ren omöjlighet.
Med utnyttjande av dagens teknik har vi fortfarande en "klubbkänsla"
och har roligt tillsammans trots den geografiska utbredningen.

mvh
Bernt-Ivan Holmberg, Sala/Möklinta.

----Ursprungligt meddelande----
Från: and...@hultqvist.com
Datum: 2009-nov-30 12:14
Till: "Nordic SDR"<nordi...@googlegroups.com>
Ärende: [nordic-sdr] Re: Senaste nytt om SDR-RADIO




DX har för mig aldrig varit så rolig och givande som den är idag.
Min Perseus ger mig så oerhört mycket glädje som jag bara kunde
fantisera om i slutet av 1960-talet när jag var aktiv i min ungdom.
Detta att kunna spela in hela mellanvågen och lyssna på de bästa
kondstopparna om och om igen tyckte jag redan då skulle vara en bra
idé. Men mina lyssnarkompisar i Kalmar menade att det var en
omöjlighet. Nu vet vi hur det gick!

Jag inte bara spelar in mellanvågen och sparar godbitarna för
upprepade intressanta jakter, jag även kör remote för det mesta. Min
Perseus och min IQ står på Dalarö där jag och min familj har ett hus
som vi använder så ofta vi kan. Men vi bor även inne i Stockholm. Med
ADSL och LogMeIn Pro kan jag lyssna när jag vill med stor behållning
eftersom radioläget i kombination med kanonantennen ALA100 är lysande.
Och den lösningen har jag fått till efter enormt mycket testande. Att
jag för det mesta lyssnar via internet är dock av underordnad
betydelse för själva DX-jakten. Det är lika mycket DX vare jag sitter
på Dalarö eller i Stockholm och lyssnar.

Som en extra bonus har det nu dessutom blivit riktigt spännande att ta
del av andra lyssnares loggar och bulletiner med loggar, eftersom även
jag kan testa att höra samma stationer på samma tider under
förutsättning att jag har spelat in samma tider.

Detta är riktig DX.

Det du beskriver är ju inte DX. Att lyssna på en radioapparat som står
uppställd på en plats som inte är din egen hemvist och lyssna på
lokalstationer i radioapparatens närområde kan ju vara kul på sitt
sätt. Men det är ju inte DX.

73
Anders

[Allan Helm]

Instämmer med föregående talare.
Utan SDR radio och möjlighet till fjärrstyrning/spectruminspelning hade jag
lagt av med DX för MÅNGA år sedan pga stördimman där jag bor.
I praktiken hade jag lagt av när jag upptäckte möjligheterna med SDR för
drygt 2 år sedan.
Och ett nyvaknat intresse blev resultatet. Och mängder med nya kunskaper.

Det går helt enkelt inte längre att bo i en lägenhet i en stad och höra de
allra svagaste stationerna.

Och svenska DX:are måste snart vara sällsyntare än svenska vargar!
Som tur är är det i alla fall jaktförbud på DX-are. (för det är det väl
(sagt med orolig röst)).

Utan Internet och mailinglistor hade vargar och DX-are (för att fortsätta
analogin) haft samma kontaktproblem och DX-are hade fått vandra land och
rike runt för att träffa likasinnade! Nu icke så pga modern teknik.

Och för att avsluta varg analogin. Även hos Dx-are skulle det behövas nytt
ungt blod för att vitalisera svensk DX-ing!
Frågan är bara vad man skall hitta på för att attrahera nya unga förmågor
att lyssna på knastriga och brusiga signaler mitt i natten när man hör
perfekt ljud från samma station via Internet hela dygnet runt...


Med vänlig hälsning
Allan

[Sigvard Andersson]

VAR OCH EN BLIR SALIG PÅ SIN EGEN TRO är ett uttryck som jag ibland har
hört, verkar ha använts då folk inte kommit överens i en diskussion och för
att släta över motsättningarna och inte bli osams, har man tagit till denna
"klyscha".
Här, i denna diskussion, passar detta uttryck alldeles utmärkt (inga
paralleller med att vi annars skulle ha blivit osams, dock).

Vi är indelade i flera falanger,
1. Redan långt före WiNRADIO och SDR, de som bara ville använda EN mottagare
och ansåg (och anser fortfararande) att DX-ar gör man direkt, accepterar
inga inspelningar.
2. Motsatsen var då de som kom med flera mottagare, t.ex. på expeditioner,
två, tre, eller upp till sex eller kanske ännu fler mottagare med
motsvarande inspelningsutrustning för att sedan lyssna på allt inspelat
hemma.

Så kom SDR och Perseus, diskussionerna har tilltagit, jämförelser med
metspö- och trålfiske.

Och nu är det en diskussion inom den senare falangen, vad som räknas som
DX-ing eller ej, ställa mottagaren i sommastugan eller någon annanstans
(inom rimligt avstånd för att byta hårddisk, etc) eller styra allt hemifrån
via Internet. Eller ställa utrustningen på ett expeditions-QTH i norr. Vad
är acceptabelt?

För egen del accepterar jag trålfisket och kan även tänka mig att ställa
utrustningen i klubb-QTH:et 15 km bort och sedan åka hem och sova i min egen
säng och morgonen efter hämta grejerna. Däremot vill jag bara använda egna
mottagare och antenner (inte låna utrustningen på någon annans QTH).
Antennerna ska jag på något sätt ha varit med och arbetat med, planering,
uppsättning, etc.

Det Lennart beskriver, att lyssna och styra mottagare som står i en annan
världsdel, betraktar inte jag som ett alternativ till den DX-ing vi
bedriver; det är en kul grej (och det tror jag Lennart anser också). Jag
skulle hellre vilja jämföra det med den lyssning jag bedriver när jag följer
med Classe till Florida.
Alf funderar över om detta skulle vara "dödsstöten mot DX-ingen". Jag tror
inte det, DX-ingen har redan fått dödsstöten och den har orsakats av datorer
och Internet. De ungdomar som skulle ha blivit DX-are ägnar sig i stället åt
datorer och Internet. Återväxten inom DX-ingen är minimal - är inte de
flesta DX-are i dag pensionärer?

Att lyssna på alla tusentals stationer via Internet, är definitivt inte
DX-ing, det gör man väl som programlyssnare. När jag berättar om hobbyn,
brukar jag påpeka att det är inte innehållet vi är ute efter utan att logga
och identifiera stationerna, jämförelse med fågelskådarna som har sin lista
på 350 fåglar som de prickar av då de sett dem. De är ju lika tokiga som vi,
de kan kasta sig på tåget, flyget eller ta bilen 100 mil för att se en ny
fågelart.

Åter till frågan om fjärrstyrda mottagare i norr - närmare bestämt i Parka.
Skulle någon vilja ställa sin Perseus eller liknande där, är det OK så länge
som han betalar samma avgift per dygn som de som är på plats, dvs. f.n.
130kr till idrottsklubben och 30kr (ickemedlemmar 100kr) till Parkakassan.
Det är nödvändigt, annars kan vi inte behålla anläggningen hos idrottklubben
och hålla antennanläggningen i skick och övervakad under vintern mot
nedhängande trådar.
Mvh /Sigge

[Hermod Pedersen]

Sigvard Andersson skrev:

Att lyssna på alla tusentals stationer via Internet, är definitivt inte
DX-ing, det gör man väl som programlyssnare. När jag berättar om hobbyn,
brukar jag påpeka att det är inte innehållet vi är ute efter utan att logga
och identifiera stationerna, jämförelse med fågelskådarna som har sin lista
på 350 fåglar som de prickar av då de sett dem. De är ju lika tokiga som vi,
de kan kasta sig på tåget, flyget eller ta bilen 100 mil för att se en ny
fågelart.

Visst, så kan man se det.
DXing för DXare.
Kortvåg för lyssnare.
En annan variant är att se det som både och, att det en gång fanns en massa kortvågslyssnare för att det inte fanns så många andra sätt att skaffa sig information på. Samtidigt fanns det DXare, som inte brydde sig om det.
Ser man det som en upplysningskälla är det inte så konstigt att det finns allt färre som lyssnar på kortvåg (eller distans-MV för freaksen), för alla har sedan länge upptäckt satellit-tv, kabel-tv och internet.
Kvar på radiovågarna finns då DXarna, och föga annat. Snart inte ens radiostationer.
Bra så, men jag kan själv tycka att det var roligare när man _både_ kunde få vara informationsjägare och stationsjägare. Och då tänker jag på 70-talets presidentval i USA (VoA), månfärder (dito), Solidaritet (BBC, Radio Free Europe, Polens Radio, jodå, som polaritet), Timisoara (Radio Bukarest) och alla avvikande lyssnarfrågor som man kunde ställa till Radio Moskva ("finns det alkoholism i Sovjetunionen?").
Det var då.
I dag måste jag skilja och välja och då blir det litet som kyrkan och staten. Mest en fråga om tro:
Finns Gud?

/hermod