MISSLYCKAD INTEGRATION – GIGANTISKA BELOPP

17 views
Skip to first unread message

Lars Rønbeck

unread,
Dec 27, 2005, 8:27:31 AM12/27/05
to
MISSLYCKAD INTEGRATION – GIGANTISKA BELOPP

<http://skattesankarna.se/index.htm>
<Kilde : http://skattesankarna.se/pdfer/artikel004.pdf>

Misslyckandet med att integrera utlänningar i det svenska samhället beror
på att allt för många, allt för fort och från allt för avlägsna platser
och kulturer kommit till Sverige. Integrationsprocessen försvåras också av
att våra politiker och medier vanligtvis inte är förtjusta i att tala om
det svenska samhällets enorma kostnader, både ekonomiska och sociala, för
den förda asyl-, invandrings- och integrationspolitiken. Utan vetskap och
insikt om kostnaden finns inget underlag för demokratisk diskussion för
val av hållbara lösningar. Styrande kretsar i Sverige: rikspolitiker,
tidningar, mediala debattörer m.fl. debatterar gärna kostnader i olika
offentliga system och ställer dem emot varandra, vilket ju är politikens
uppgift för att hushålla med landets resurser. Ytterst sällan sker detta
beträffande de svenska skattebetalarnas kostna-der för den förda asyl-,
invandrings-, och integrationspolitiken. I min analys försöker jag med
enkla och rimliga beräkningar visa på de verkliga kostnaderna och några
konsekvenser.
Varför så många så fort?
Orsaken är en serie svenska politiska misstag, varav de värsta gjordes i
början av 90-talet. Då lyckades Folkpartiet med Bengt Westerberg och
Birgit Friggebo i spetsen olyckligtvis få makt att driva sin naiva
asylpolitik, dessutom tvärt emot svenska folkets och de egna
sympatisörer-nas vilja. Opinionsundersökningar visade nämligen att 67%
svenskarna i allmänhet och 65% av folkpartisterna i synnerhet var emot den
då aktuella politiken. Socialdemokraterna har låtit galenskaperna
fortsätta genom att inte nämnvärt våga ändra politiken och lagstiftningen
av rädsla för kritik från vänstern och miljöpartiet. Detta har t.ex. lett
till att Sverige numera har en utlänningslag, praxis och diverse andra
lagar, som gör det mycket attraktivt för folk i fatti-ga delar av världen
att ta sig till Sverige och söka asyl.
Många blir rikligt försörjda av de svenska skattebetalarna under flera år
och vissa resten av livet. Allt detta utan krav på motprestation, som
t.ex. arbete och integration i det svenska samhället. Ingen annanstans i
världen är detta möjligt. Det gamla tyska uttrycket ”Die dum-men Schweden”
gäller i högsta grad här.
Är det verkliga flyktingar som kommer hit?
En enkel undersökning på Migrationsverkets hemsida visar att av alla som
sökte asyl hos oss 2004 är det bara 15% som är verkliga flyktingar enligt
FN:s definition. 85% använder alltså asyl som verktyg för att försöka
komma in i Sverige och leva på en högre materiell nivå. De flesta är
alltså i praktiken ekonomiska migranter som söker bättre materiella
livsvillkor, alltså inte flyktingar. Det är ju naturligt att folk i
fattiga delar av världen satsar hårt för att förbättra sin materiella
situation. Ett av de enklare och mest lönsamma sätten är att mygla sig in
i Sve-rige genom asyldörren.
Runt gränserna mot södra och östra Europa bor ca 500 miljoner människor i
stater med mes-tadels odemokratiska regimer och ofta därför i stor
fattigdom. Trots att västvärlden vräkt in 100-tals miljarder dollar per år
i form av betalning för olja, har praktisk taget ingen materiell
utveckling skett i de breda folklagren i arabländerna och Afrika.
Regimerna använder olje-pengarna till sina intressen och medeltida
kulturer och religionen bidrar knappast till någon materiell utveckling.
Nu vill många av dessa 500 miljoner naturligtvis söka sig till Europa och
Amerika på olika sätt. Sverige med sina 7,2 miljoner svenskar och 1,8
miljoner med utländsk
bakgrund har, hur mycket humanism, liberalism och allmän snällhet svenska
politiker än upp-bådar på den svenska urbefolkningens bekostnad, ingen som
helst chans att hjälpa alla som vill komma till Sverige för bättre
materiella livsvillkor. Världen utanför Europa må lösa sina egna problem
nu, när vi själva är på väg mot massarbetslöshet och ökande sociala
problem.
Vad gör politiker, media och näringslivet?
De flesta politiker på riksnivå verkar inte vara medvetna om eller bry sig
om kostnaderna för den förda politiken, därför finns det helt enkelt inget
ekonomiskt tryck för att förändra politi-ken. Svenska folket törs ju inte
ha någon öppen mening i frågan inför risken att omedelbart bli anklagat
för rasism, främlingsfientlighet mm. Rikspolitiker och media samverkar
effektivt när det gäller att hålla locket på mot kritik av de politiska
misstagen och de enorma kostnaderna. Ett citat av Sven Delblanc passar bra
här: "Och som varje överklass i historien byggde de sig en vacker ideologi
och hyrde professorer att försvara den och poeter att besjunga den."
Många svenska företagare och offentliga förvaltningar är rädda för att
anställa utlänningar, eftersom arbetsmarknadsregler gör det riskabelt,
dyrt och krångligt. De har också en mängd fördomar, vilket blir till ett
hinder i integrationsarbetet. Det finns alltså en mängd orsaker till att
det inte är någon fart på integrationsarbetet.
Varför så tyst om kostnaderna – och hur stora är de?
Den enkla sanningen är att de är obehagligt stora. En enkel, rättvisande
och lättbegriplig be-räkning kan göras med utgångspunkt från det helt
rimliga i att alla familjer bosatta i Sverige solidariskt delar på alla
offentliga utgifter. För år 2004 var de samlade offentliga utgifterna
1.403 miljarder kronor. Totala skatteinkomsterna var bara 1.290 miljarder,
varför Sveriges offentliga ekonomi tvingades låna 113 miljarder under år
2004. I dessa 1.403 miljarder kronor ingår naturligtvis samtliga kostnader
för asyl-, flykting- och invandringspolitiken.
Antalet utlänningar och personer med utlänningsbakgrund i Sverige är ca
1,8 miljoner. Alltså ca 20% av befolkningen. Varav de flesta bjudits in
under 80-, 90- och 2000-talet då Sverige drabbades exempellöst av
arbetslöshet och ekonomisk nedgång i modern tid. 20% på 1.403 miljarder är
280,6 miljarder. Till det kan läggas minst 20 miljarder per år i extra
kostnader för diverse stöd och hjälp till stora grupper utlänningar, som
nu kommer och kommit under de se-naste 20 åren. Summan för 2004 blir
alltså 300 miljarder eller mer. I sanningens namn måste sägas att de ca
500.000 utlänningar, som har arbete, bidrar med skatter och avgifter.
Dessas bidrag kan beräknas till ca 75 miljarder för 2004. Bristen för år
2004 är alltså minst 300 - 75 = 225 miljarder. Den misslyckade asyl-,
invandrings- och integrationspolitiken kostar alltså oss skattebetalare ca
225 miljarder per år och om några år kanske uppåt 250 miljarder om inget
görs. I debatten finns otroligt nog de som kallar detta att berika
Sverige. Med normal logik är det tvärt om. Invandringen slutade faktiskt
att vara ekonomiskt lönsam för Sverige redan 1976. Alltså, migrationen är
sedan 1976 en gigantisk förlustaffär för Sverige.
Inte särskilt konstigt att den svenska offentliga verksamheten ständigt
måste göra nedskär-ningar år efter år i skola, sjukvård, tandvård, omsorg,
polis, vägar, rättsväsende mm. Dess-utom pressas den arbetande
befolkningen till max och sjukskrivningar, förtidspensioneringar och
statsskulden ökar. Fängelser, rättsapparaten och apparaten
”vård+skola+omsorg” mm. överbelastas. Detta håller inte längre. Nu måste
det till krafttag. Svenska folket orkar helt enkelt inte med denna
belastning. Politikerna som driver denna galna politik känner naturligtvis
inte av belastningen. De bor i sina välordnade ”getton” och har höga löner
på skattebetalarnas bekostnad.
Hur mycket är då 225 miljarder?
Det motsvarar skatteintäkterna från ca 1.350.000 löntagare i det svenska
näringslivet. Varför näringslivet? Jo, enkelt, därifrån kommer pengarna
till offentlig konsumtion. Se där, alla svenskar och utlänningar i Sverige
i arbetsför ålder måste helt enkelt arbeta och bidra till eko-nomin. Är
det nödvändigt att bristen på 225 miljarder kompenseras? Ja, åtminstone
till stor del. Sverige kan inte fortsätta att skära i offentlig service
för att försörja och ge samhällsservi-ce åt en ökande skara
bidragsberoende ekonomiska migranter.
Var finns de 1 350 000 jobben?
Normala svenska jobb i denna mängd är bara att glömma. Det finns helt
enkelt inte 1,35 mil-joner 100% arbetsföra personer i Sverige som kan
producera vad som krävs för egen försörj-ning och dessutom betala världens
högsta skatter. Hur skall då kostnaden minskas? Det rim-liga är en mix av
sänkta bidrag och fler i resursskapande arbeten, d.v.s. arbeten i
näringslivet. Det svenska näringslivet rationaliserar för fullt och
minskar antalet arbetstillfällen, främst på grund av höga
arbetskraftskostnader och ökad internationell konkurrens. Situationen
verkar omöjlig.
Ett rent teoretiskt resonemang skulle kunna vara att öka antalet
arbetstillfällen i Sverige ge-nom att kraftigt sänka kostnaden för
arbetskraft. Genom att minska den till 25%, ungefär vad som gäller i
Östeuropa, kanske näringslivet kan vända trenden och öka antalet
anställda. 225 miljarder i skatter och avgifter skulle då kräva mer än
5.400.000 nya jobb. I praktiken full-ständigt orimligt att skapa dessa
jobb i Sverige, men siffrorna visar vilka resurser den förda politiken
motsvarar. 225 miljarder kronor är mer än hela bruttonationalprodukten för
Estland, Lettland och Litauen tillsammans, vilken är ca 185 miljarder kr.
Svenska skattebetalare skulle alltså teoretiskt kunna ge hela Baltikum
evig semester + 20% standardhöjning.
Var finns åtminstone några 100.000-tal av normala svenska jobb? Kan de
skapas? Har det politiska etablissemanget några idéer? Svaret måste tyvärr
bli nej! Varför är svaret nej. Jo, det regerande svenska politiska
etablissemanget är trött och navelskådande och har fullt upp med att ordna
med sina egna angelägenheter. Det orkar därför bara beordra
försäkringskassan, kommuner m.fl. att betala ut allehanda bidrag och
strunta i kontrollen, och vi, den dumma ur-befolkningen, bara betalar våra
skyhöga skatter.
5.400.000 miljoner jobb i praktiken.
För att skapa 5.400.000 jobb, alltså inte samhällsfinansierad
sysselsättning, i Sverige på några år skulle kostnadsnivån, löner
inklusive skatter, behöva sänkas till nivåer i närheten av dem som gäller
i Kina, Indien och andra låglöneländer i Världen. Vad skulle hända då? Vi
skulle naturligtvis få stora grupper som lever i ofattbar misär mätt med
svenska mått. Marknadsme-kanismer skulle göra att även den svenska
urbefolkningen skulle tvingas ta jobb till dessa låga löner. Vill vi ha
det så i Sverige? Självklart inte. Vad göra? Skall vi svenskar fortsätta
att för-sörja 100.000-tals utlänningar, som inte har skyddsbehov, och se
alla former av välfärd och social stabilitet raseras? Hur många gökungar,
som lägger beslag på bostäder och andra ekonomiska resurser, tål vi i
boet? Hur mycket humanitet och snällhet har vi råd med? Vi måste helt
enkelt ställa ordentliga krav på anpassning till svenska förhållanden,
d.v.s. krav på kun-skaper i svenska språket, yrkeskunskaper, arbetsvilja
och omvändelse till nordeuropeisk kris-ten etik- och rättsuppfattning samt
svensk kultur. Då först kan integrationen i Sverige lyckas. Det måste helt
enkelt skapas ett ordentligt omvandlingstryck.
Vad göra med dem som inte vill eller kan uppfylla kraven?
Enkelt, de som inte vill anpassa sig till kraven må lämna Sverige med det
snaraste. De som vill men inte kan, bör vi hjälpa att återvända till sina
respektive hemländer och ge visst eko-nomiskt stöd under några år. De
apatiska asylantbarnen, som nu är aktuella, bör naturligtvis, efter
individuell prövning av migrationsverket och läkare, få stanna tills de
tillfrisknat.
Vad betyder 225 miljarder för skatterna?
225 miljarder = ca 17,5% av Sveriges samlade skatteintäkter år 2004. Utan
denna kostnad skulle det samlade skattetrycket kunna sänkas till 34%,
vilket är den normala nivån västvärl-dens länder. Ett för svensk del
bättre alternativ är att åtminstone delvis rusta upp den offentli-ga
servicen och de offentliga investeringarna.
Eftersom BNP ökar då t.ex. någon krossar ett fönster och någon annan får
betalt för att repare-ra, så bidrar invandringens kostnader till
omsättning i den svenska ekonomin så att BMP-talet ökar med ca. 10% och
Sverige måste betala ca 2,5 miljarder mer i EU-avgift. Även
ulandsbi-ståndet blir några miljarder mer eftersom det baseras på Sveriges
BNP-tal.
Vad medför den nuvarande politiken?
Den medför ett gigantiskt ekonomiskt och socialt bedrägeri mot det svenska
folket. Ett verk-tyg i bedrägeriarbetet är den svenska utlänningslagen,
som medger permanent uppehållstill-stånd och därmed en försörjningsbörda
för all framtid för 100.000-tals utan skyddsbehov en-ligt FN:s definition.
Politiken innebär också ett allvarligt bedrägeri mot människor med
ut-bildning och yrkeskunskaper, som på ryktets vägnar om en ljus framtid i
Sverige tar sig hit under svåra strapatser och stora kostnader, för att
sedan finna att de blir en bidragsberoende underklass i Sverige. Frågan är
om Sverige redan hunnit för långt i utförsbacken. Men våra politiker har
under alla förhållanden den moraliska plikten att stoppa det enorma
missbruket och vrida flyktingpolitien rätt. Annars kommer landets
skattebetalare att totalt tappa tålamodet med den förda politikens ekonomi
och moral.
Erik T Johansson
Karlstad


--
Using Opera's revolutionary e-mail client: http://www.opera.com/mail/

Reply all
Reply to author
Forward
0 new messages