Sedan jag hörde Guy Standing för ett år sedan och läste hans bok
Prekariatet har det gnagt på mitt medvetande att världen faktiskt
inte längre fungerar så välordnat som vi vill tro med fasta jobb och
inkomst. I ett UR-program –
http://www.ur.se/Produkter/178940-En-bok-en-forfattare-Prekariatet
– före jul gjorde han en utmärkt en historisk exposé (bättre än i
boken) och är mycket övertygande.
Saken är den att många människor, även i min närhet, numera lever
osäkert, utan fast jobb eller utan jobb och ibland utan pengar. De
lever i en prekär (= vansklig; hotande; bekymmersam; osäker)
situation – den nya "klassen"
prekariatet. I Sverige t ex
korttidsanställda, timvikarier och andra löshästar (inklusive
välmeriterade "fast anställda" akademiker som kan stå utan jobb när
forskningsanslagen sinar). Runt om i världen papperslösa,
arbetsmigranter, flyktingar som av olika skäl tvingats från sina
hem. Att det gått så här har två orsaker: att det finns för många
arbetssökande i världen och att det förts en politik i företagens
intresse som urholkat villkoren för arbete.
Det är alltså en missgynnad grupp men knappast en klass i meningen
att den kan tänkas gå samman för att kämpa sig till bättre situation
så som proletariatet en gång gjorde. Därför kan bokens underrubrik,
"den nya farliga klassen", tyckas lite sensationssökande men
Standing vill varna för att utvecklingen kan gynna extremhögern. På
många håll är arbetslösa utan framtidshopp också en bas för att
rekrytera terrorister.
Idag utgör prekariatet en så stor del av arbetsmarknaden att det
måste påverka vårt sätt att tackla olika samhällsproblem. Kan vi
verkligen få till ett nytt samhällskontrakt för minska löneklyftorna
eller för arbetsdelning – som krävs för en hållbar utveckling – om
alla söker sitt i arbetslivet medan fack och stat är så försvagade
som idag?
–––––––––––––––
En av höstens stora överraskningar och ett riktigt glädjeämne är att
forskningsrådet FORMAS delade ut ett stort anslag, nästan 25
miljoner, för att studera vad det skulle betyda om tillväxten
upphör, vare sig det beror på yttre omständigheter eller en medveten
politik. I sin nättidning Extrakt har man också en artikel där jag
intervjuas:
http://www.extrakt.se/livsstil-och-konsumtion/forskare-undersoker-landet-bortom-tillvaxten/
(och med min gamla bild av statens Janusansikte från Keynes
barnbarn; det var faktiskt Formas som publicerade den 2007).
–––––––––––––––
Till slut: den som har en stund att avvara rekommenderas Fredrik
Lindströms vinterprat på juldagen. En bitande kritik av ekonomismen
varvad med en analys av tomtens roll för tillväxten och andra roliga
historier. Allt försåtligt sockrat med oförargliga
standardjulsånger. Lyssna!
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/290911?programid=2071
Ska framtiden visa att 2013 var året då tillväxtkritik blev
salongsfähig?
Gott nytt i så fall!
Christer
[Du får gärna sprida detta. Vill du inte ha fler rundbrev så säg
till.]
--