Varför är där ingen is till punschen?
1 view
Skip to first unread message
Christer Sanne
May 28, 2014, 1:53:41 AM5/28/14
to christe...@glocalnet.net
I valtider blir SVT gärna lite
extra räddhågset. Vetenskapens värld 12 maj visade ändå ett
välmatat program av Jens Ergon om de växande ekonomiska
klyftorna i Sverige och hela världen
(http://www.svtplay.se/video/2040485/avsnitt-16). Det visar, med fart och fyndig
grafik, att
den politiskt så omhuldade Tillväxten mest kommer de redan
rika till del.
Vi har alltså en enastående teknisk utveckling och blir allt rikare, totalt sett, men gör inte längre framsteg, socialt sett. I stället blir de rika allt rikare. En del kallar det Matteuseffekten: den som har, åt honom skall varda givet. Det är också slutsatsen i Thomas Pikettys nya bok Capital in the Twenty-First Century: de ekonomiska klyftorna är snart på samma nivå som före första världskriget. En tid som kallas la Belle Epoque – inte som Kent alltså utan mer som Povel Ramel i Varför är där ingen is till punschen? (enda gången (?) som Povel visar renodlad social indignation – lyssna på http://www.youtube.com/watch?v=k7dXYpjBn8s om du undrar).
Pikettys bok är ett fenomen i sig, en snackis i många kretsar. Jag har bara börjat läsa – den är på 685 sidor! – men gillar författarens sätt att resonera med läsaren på ett tydligt och enkelt språk. Och att han är så rak i beskrivningen av hur ekonomi och politik är sammanvävda och för att han står för tydliga åsikter. Dit hör att de flesta akademiska ekonomer är ointresserade av de viktiga problemen i världen och i stället ägnar sig åt ideologiskt spekulerande och inbördes beundran. Det fick Johan Norberg att gå i taket med att Piketty "koketterar med okunskap" (SvD 14-05-18). Men Riksbankspristagare som Robert Solow skriver att "Piketty is right" och Paul Krugman talar beundrande om "a book that will change both the way we think about society and the way we do economics".
Boken är alltså en pendang till "Jämlikhetsanden" (av Wilkinson/Pickett 2010) – också den en mycket spännande läsning som tvingar oss att tänka nytt om samhället eftersom den visar, mycket övertygande, att ojämlika samhällen är sämre samhällen – för alla, även för de rika!
Den tekniska utvecklingen betyder också att robotarna tar över jobben. Det är temat i The second machine age (Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee, 2014). Vi har det hört förut men trenden kanske är starkare nu när digitaliseringen går in i ett slags mognadsfas. Författarna hävdar t ex att 30 miljoner människor redan förlorat jobbet därför att robotar tagit över – i Kina! De luftar Keynes tanke från 1930 – och min käpphäst – att vi borde tacka för vad tekniken kan göra och skära ner på vårt arbetande. Man citerar att ”the goal of the future is full unemployment, so we can play” men backar till slut ändå och slår ett slag för någon form av basinkomst. Märkligt eftersom de samtidigt påpekar att arbete har så många sidor – även positiva som stimulans och bekräftelse. Eller med ett annat citat (från Voltaire): work saves a man from three great evils: boredom, vice and need.
Mellan hägg och syren
Christer
PS: ett tips till som faktiskt också har en tråd till la Belle Epoque: är du Stockholm i sommar så se (friherre?) Carl Johan De Geers utställning på Färgfabriken. Väl värt minst en halvdag att förnya bekantskapen med denne generöse, känslige och begåvade multikonstnär!
------------------
Du får gärna skicka detta brev vidare. Tidigare brev finns numera på min hemsida.
Denna gång har jag lagt till några adressater på eget bevåg. För alla gäller att vill du inte ha fler brev så säg till.
Vi har alltså en enastående teknisk utveckling och blir allt rikare, totalt sett, men gör inte längre framsteg, socialt sett. I stället blir de rika allt rikare. En del kallar det Matteuseffekten: den som har, åt honom skall varda givet. Det är också slutsatsen i Thomas Pikettys nya bok Capital in the Twenty-First Century: de ekonomiska klyftorna är snart på samma nivå som före första världskriget. En tid som kallas la Belle Epoque – inte som Kent alltså utan mer som Povel Ramel i Varför är där ingen is till punschen? (enda gången (?) som Povel visar renodlad social indignation – lyssna på http://www.youtube.com/watch?v=k7dXYpjBn8s om du undrar).
Pikettys bok är ett fenomen i sig, en snackis i många kretsar. Jag har bara börjat läsa – den är på 685 sidor! – men gillar författarens sätt att resonera med läsaren på ett tydligt och enkelt språk. Och att han är så rak i beskrivningen av hur ekonomi och politik är sammanvävda och för att han står för tydliga åsikter. Dit hör att de flesta akademiska ekonomer är ointresserade av de viktiga problemen i världen och i stället ägnar sig åt ideologiskt spekulerande och inbördes beundran. Det fick Johan Norberg att gå i taket med att Piketty "koketterar med okunskap" (SvD 14-05-18). Men Riksbankspristagare som Robert Solow skriver att "Piketty is right" och Paul Krugman talar beundrande om "a book that will change both the way we think about society and the way we do economics".
Boken är alltså en pendang till "Jämlikhetsanden" (av Wilkinson/Pickett 2010) – också den en mycket spännande läsning som tvingar oss att tänka nytt om samhället eftersom den visar, mycket övertygande, att ojämlika samhällen är sämre samhällen – för alla, även för de rika!
Den tekniska utvecklingen betyder också att robotarna tar över jobben. Det är temat i The second machine age (Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee, 2014). Vi har det hört förut men trenden kanske är starkare nu när digitaliseringen går in i ett slags mognadsfas. Författarna hävdar t ex att 30 miljoner människor redan förlorat jobbet därför att robotar tagit över – i Kina! De luftar Keynes tanke från 1930 – och min käpphäst – att vi borde tacka för vad tekniken kan göra och skära ner på vårt arbetande. Man citerar att ”the goal of the future is full unemployment, so we can play” men backar till slut ändå och slår ett slag för någon form av basinkomst. Märkligt eftersom de samtidigt påpekar att arbete har så många sidor – även positiva som stimulans och bekräftelse. Eller med ett annat citat (från Voltaire): work saves a man from three great evils: boredom, vice and need.
Mellan hägg och syren
Christer
PS: ett tips till som faktiskt också har en tråd till la Belle Epoque: är du Stockholm i sommar så se (friherre?) Carl Johan De Geers utställning på Färgfabriken. Väl värt minst en halvdag att förnya bekantskapen med denne generöse, känslige och begåvade multikonstnär!
------------------
Du får gärna skicka detta brev vidare. Tidigare brev finns numera på min hemsida.
Denna gång har jag lagt till några adressater på eget bevåg. För alla gäller att vill du inte ha fler brev så säg till.
--
Christer Sanne
Tel +46 (0)8 30 47 38 mobil 0739/22 17 33
Hemsida: http://goto.glocalnet.net/christersanne/
Aktuellt skrivet: Mitt Europa i Vi tar debatten om framtidens Europa från Global utmaning http://goto.glocalnet.net/christersanne/Christer_Sanne/Mitt_Europa.html
Reply all
Reply to author
Forward
0 new messages