VW-skandalen är sannerligen tankeväckande. Jag inser att vi alla är lurade. På pengar men framför allt på förtroende.
Det minst viktiga först, pengar. Eftersom bilskatten i Sverige numera bestäms av koldioxidutsläppen redovisar alla nyare bilar mycket lägre utsläpp än äldre. Det beror till en del på bättre teknik men också på en massa trixande vid provningarna. Se t ex senaste Ny Teknik (40, tyvärr inte länkbar). I så måtto fuskar alla tillverkare vilket många bilister har insett när de tankar.
Så här kan det vara i reda tal: om fusket sänkt de formella CO2-utsläppen med (säg) 27 g/km (siffran kan vara både högre och lägre) har bilägaren varje år sluppit betala ca 600 kr i fordonsskatt. Skattebördan flyttas över på dem som betalar bilskatt enligt mer ärliga data. Å andra sidan har många med nya bilar fått betala mycket mer i bränslekostnader än tillverkaren utlovat. 27 g CO2 per kilometer och normal körsträcka (1.500 mil/år) betyder 400 kg CO2 eller 150 liter bensin. Som kostar nästan 2.000 kr.
Så förtroendet. VW-skandalen handlar tydligen mest om dieselbilar och kväveoxider men det är å andra sidan ett riktigt ”inbyggt” bedrägeri, inte bara fiffel med mätmetoderna. Den förtroendeskandalen är en ”game changer”: hur ska man nu kunna tro på de stora företagen och i förlängningen företagsamheten; någon kanske vill säga kapitalismen (fast andra system har också varit bedrägliga!)? När världens största biltillverkare systematiskt har lurat oss i flera år; ingen skulle väl höja på ögonbrynen om det visar sig att andra fuskat på liknande sätt? Jämförelser är vanskliga men jag vill påminna om neurosedyn-katastrofen för drygt 50 år sedan. Den avslöjade också skrämmande cynism och profithunger, då hos ett stort läkemedelsföretag, och dessutom valhänta myndigheter. Den som vill friska upp minnet kan läsa http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/staten-gor-aldrig-fel/; intressant nog figurerar JK Göran Lambertz även här och i en liknande roll som han valde i Thomas Quick-fallet! Som ”game changer” kan man jämföra med attacken på World Trade Center 2001 där läxan var att global terrorism kan drabba västländerna på hemmaplan. Efter VW-skandalen faller företagens otaliga bedyranden om sitt engagemang i en hållbar utveckling – som vi hört i åratal i FN och Sverige – pladask.
”Vem kan man lita på?” sjöng Hoola Bandoola. Inte FRA, inte Google, inte … fyll i själv! Du är en lekboll för ”big data” också.
I all bedrövelse måste jag ändå notera en paradox: politik kan göra skillnad! Jag – och många med mig – brukar sucka över politikens senfärdighet när det gäller att ställa miljökrav. Gång på gång ger man efter för företagens lobbying (och hänvisar gärna till ”konsumentmakten” att välja rätt). Bilarnas utsläpp är ett exempel. Vi européer har som medborgare krävt bättre bilar och EU föreslog för två år sedan skärpta utsläppsgränser. Då uppvaktade den tyska bilindustrin (sic!) Merkels parti med miljonbidrag. Veckan efter satte hon stopp för EU-kraven. Nu visar VW-skandalen att redan dagens – politiskt beslutade – krav faktiskt haft så stor betydelse att man betett sig på detta huvudlösa sätt. Politik kan göra skillnad. Fast det spårade fel den här gången.
Kommentarer är som vanligt välkomna. Det gäller även min artikel om jobb, investeringar och en hållbar framtid i Ordfront Magasin, se nedan.
Christer
Du får gärna sprida det här brevet till fler (men inte publicera det utan överenskommelse). Jag skriver några per år; tidigare brev finns länkade på min hemsida. Vill du inte ha fler brev så säg till.
Christer Sanne
Tel +46 (0)8 30 47 38 mobil 0739/22 17 33
Hemsida: http://goto.glocalnet.net/christersanne/
Senast publicerat:
”En bättre värld inom räckhåll”. Ordfront Magasin 3.2015. För en korrekt version
av texten se http://omlinemagasin.se/2015/08/27/varmed-skola-vi-betala