Kvantumeter och rotormodeller.

[Torgny Tholerus]

Ett intressant uppslag till hur man kan utforma en matematisk modell för
en diskret rumtid finns i Levin och Wen: Photons and electrons as
emergent phenomena (som finns på http://front.math.ucdavis.edu/0407.0140
) och Levin och Wen: Quantum ether: photons and electrons from a rotor
model (som finns på http://arxiv.org/abs/hep-th/0507118 ).

Där betraktar de diskreta vibrerande strängar. Dessa kan lättast
betraktas som ljudvågor i kristaller ("fononer"). I en kristall har ju
atomerna fasta positioner. När en ljudvåg träffar kristallen, då
flyttar sej först de närmaste atomerna, och stöter då till atomerna
längre in i kristallen, och på så sätt kan ljudvågen passera igenom
kristallen, trots att atomerna i stort sett behåller sina ursprungliga
positioner i kristallen.

Det märkliga med dessa diskreta vibrande strängar är att de uppför sej
på samma sätt som bosoner (fotoner), medan de öppna ändpunkterna på
strängarna uppför sej som fermioner (elektroner). Detta gör att denna
teori (eller något liknande) borde gå att kunna använda som själva
grundvalen för vårt universum.