I början av avsnittet anger Max sju axiom, som ska beskriva det
tre-dimensionella rummet. Men den främsta nackdelen med dessa är att
rummet då innehåller en speciell punkt, noll-punkten, som inte finns i
vårt universum.
Det är riktigt att det inte finns någon nollpunkt i rummet. Men i tiden
finns det ju en uppenbar noll-punkt, nämligen Big Bang. Så några
liknande axiom borde i alla fall kunna beskriva tids-dimensionen i vårt
universum.
Sedan går Max vidare och ändrar axiomen genom att ersätta två av dessa
med ett nytt axiom. Detta gör då att den speciella noll-punkten
försvinner. Den främsta nackdelen nu är att det finns en speciell
längdenhet. Och en sådan finns inte i vårt universum, enligt Max.
Men detta är fel. I vårt universum finns det ju en speciell längdenhet,
nämligen Plancklängen. Och det finns en speciell tidsenhet, nämligen
Plancktiden. Så denna andra uppsättning axiom skulle mycket väl kunna
användas för att beskriva vårt universum.
Som tredje försök till matematisk beskrivning framför Max de åtta
axiomen som beskriver det Euklidiska rummet i den klassiska fysiken.
Den främsta nackdelen med dessa är att den inte tar hänsyn till den
speciella relativitetsteorin. Här skulle man då behöva avskaffa
relationerna mellan punkter som ligger långt ifrån varandra, och bara
betrakta avstånd mellan punkter som ligger nära varandra. Men hur en
sådan uppsättning axiom skulle se ut, anger inte Max.
I slutet av avsnittet nämner Max den matematiska strukturen hos den
allmänna relativitetsteorin, som innehåller en 3+1-dimensionell
pseudo-Riemann-manifold med olika materie-tensor-fält som uppfyller
speciella partiella differentialekvationer. Sist nämner han gruppen
SU(3) x SU(2) x U(1), som förekommer i kvantteorin, men det överstiger
min fattningsförmåga...
Men detta innebär då att de angivna relationerna inte är definierade för
alla argument. Men det bör inte vara något problem. Tex blir R2 då:
R2(xi1, xi2) = xi1/i2, som ju då bara är definierat ifall i1 är en
multipel av i2. Likaså blir R1: R1(xi1, xi2) = xi1-i2, som då bara är
definierat när i1 är större än eller lika i2.
Andra ändringar av axiomen på sidan 5 blir att S2 får vara mängden av
alla element yt, där indexet t är en 1-vektor, som då ska motsvara den
1-dimensionella tiden. Och 1-vektorer uppför sej ju ungefär på samma
sätt som skalärer, så eventuellt kan man där använda S1 och S2 som samma
mängd?
-----Ursprungligt meddelande-----
Från: alltin...@googlegroups.com [mailto:alltin...@googlegroups.com]
För Torgny Tholerus
Skickat: den 22 augusti 2007 20:21
Till: alltin...@googlegroups.com
Ämne: [Allting] Re: Universums matematiska struktur, enligt Max.
-----Ursprungligt meddelande-----
Från: alltin...@googlegroups.com [mailto:alltin...@googlegroups.com]
För Torgny Tholerus
Skickat: den 23 augusti 2007 10:49
Till: alltin...@googlegroups.com
Ämne: [Allting] Re: SV: [Allting] Re: Universums matematiska struktur,
enligt Max.
Jag kan komma med en motfråga: Hur bevisar du att universum är
kontinuerligt?
-----Ursprungligt meddelande-----
Från: alltin...@googlegroups.com [mailto:alltin...@googlegroups.com]
För Torgny Tholerus
Skickat: den 23 augusti 2007 11:31
Till: alltin...@googlegroups.com
Ämne: [Allting] Re: SV: [Allting] Re: SV: [Allting] Re: Universums
matematiska struktur, enligt Max.
-----Ursprungligt meddelande-----
Från: alltin...@googlegroups.com [mailto:alltin...@googlegroups.com]
För Torgny Tholerus
Skickat: den 23 augusti 2007 12:01
Till: alltin...@googlegroups.com
Ämne: [Allting] Re: SV: [Allting] Re: SV: [Allting] Re: SV: [Allting] Re:
Universums matematiska struktur, enligt Max.
På Wikipedias sida om Conway's Game of Life så har du ett konkret
exempel på ett universum med 30*40 = 1200 diskreta rumspunkter, och där
tiden går i en cirkel med 15 tidssteg. Dvs detta universum består av
15.000 diskreta rumtidspunkter, där varje punkt antingen är vit eller
svart. Där kan du med egna ögon se hur kanonen skjuter iväg kanonkulor
hela tiden, dvs du har rörelse. Detta universum kan sedan abstraheras
till en matematisk struktur som är helt isomorft med det man ser på
dataskärmen, och där det är precis lika befogat att prata om "rörelse".
-----Ursprungligt meddelande-----
Från: alltin...@googlegroups.com [mailto:alltin...@googlegroups.com]
För Torgny Tholerus
Skickat: den 23 augusti 2007 15:06
Till: alltin...@googlegroups.com
Ämne: [Allting] Re: Universums matematiska struktur, enligt Max.
Även Max själv lutar åt att världen inte är kontinuerlig. På sidan 21
skriver han:
By banishing the continuum altogether, perhaps
the CUH may also help downsize the inflationary
landscape [75–79], and resolve the cosmological measure
problem, which is in large part linked to the ability of
a true continuum to exponential stretching forever and
producing infinite numbers of observers [59–63].
Han menar att många problem kan lösas ifall man överger kontinuumhypotesen.
På sidan 22 skriver han även:
In the second approach, one abandons the continuum
as fundamental and tries to recover it as an approximation.
We have never measured anything in physics to
more than about 15 significant digits, and no experiment
has been carried out whose outcome depends on
the hypothesis that a true continuum exists, or hinges
on Nature performing a non-halting computation. It is
striking that many of the continuum models of classical
mathematical physics (like the wave equation, diffusion
equation and Navier-Stokes equation for various media)
are known to be mere approximations of an underlying
discrete collection of atoms. Quantum gravity research
suggests that even classical spacetime breaks down on
very small scales. We therefore cannot be sure that quantities
that we still treat as continuous (like the metric,
field strengths, and quantum amplitudes) are not mere
approximations of something discrete. Indeed, difference
equations, lattice models and other discrete computable
structures can approximate our continuum physics models
so well that we use them for numerical computations,
leaving open the questions of whether the mathematical
structure of our universe is more like the former or more
like the latter.
Max tar inte ställning för vad som är sant, men nog verkar det från
citaten ovan att han känner sej stark sugen på en diskret världsbild...
> Max tar inte ställning för vad som är sant, men nog verkar det från
> citaten ovan att han känner sej stark sugen på en diskret världsbild...
Ja, det gör det. Men min inspiratör när det gäller dessa frågor är
fortfarande David Deutsch - och enligt honom finns det ett kontinuum
av universa, medan allt i varje enskilt universum är diskret.
Men i så fall är vi ju överens. Detta betyder ju att du anser att
vårt universum är diskret, eftersom vårt universum är ett enskilt
universum. Men varje matematisk möjlighet motsvarar ju ett eget
universum, och antalet matematiska möjligheter är ju obegränsat
många. Så man skulle ju mycket väl kunna säga att det finns ett
kontinuum av universa, även om ordet kontinuum inte riktigt passar så
bra när man jämför två universa...
-----Ursprungligt meddelande-----
Från: alltin...@googlegroups.com [mailto:alltin...@googlegroups.com]
För Torgny Tholerus
Skickat: den 24 augusti 2007 09:24
Till: Allting List
Ämne: [Allting] Re: Universums matematiska struktur, enligt Max.