Speciella universa och alla tänkbara matematiska relationer
Lempa
jag bland annat
"Alla nu levande livsformer kan delas in i två stora grupper:
prokaryoter, enkla organismer med små celler utan avgränsad cellkärna,
och eukaryoter, med mer komplext byggda, större celler, som har
arvsmassan innesluten i en cellkärna."
"Prokaryotiskt liv har funnits överlägset längre än något annat liv på
jorden. Att det tog så lång tid för eukaryotiskt liv att uppkomma kan
förklaras med att kemin som våra prokaryotiska cellinnevånare utför åt
oss är så speciell. Kemin som bakterierna utför är så långt ifrån
speciell som man kan tänka sig. Det finns knappast någon möjlig kemisk
reaktion som inte någon bakterie någonstans använder sig av."
Det slår mig nu att det kan tjäna som en analogi till Tegmarks idéer,
där alla tänkbara matematiska relationer motsvarar alla möjliga
kemiska reaktioner och att de olika universa som uppstår motsvarar den
speciella kemin hos cellerna...
Torgny Tholerus
http://hem.bredband.net/b124876/intro.htm ).
När jag läste boken fick jag intrycket av att du anser att universum är
något som existerar i sej självt, oberoende av matematiken. Matematiken
är enbart något som kan användas för att beskriva universum med.
Jag (och Max Tegmark) anser däremot att universum ÄR matematik, att
existens ÄR matematik.
När man har en uppsättning regler och en uppsättning begynnelsevillkor,
då får man ett universum, som existerar på samma sätt som vårt
universum. Detta gäller för alla uppsättningar regler och
begynnelsevillkor. Ty det är bara att applicera dessa regler ett
obegränsat antal gånger på begynnelsevillkoren, så får man ett
händelseförlopp för just detta universum. Och detta gäller oberoende av
ifall någon människa någon gång betraktar och applicerar dessa regler.
Lempa
Eller för att anknyta till ditt ordval: Vad applicerar dessa regler
ett obegränsat antal gånger på begynnelsevillkoren?
Torgny Tholerus
> Jag måste med Stephen Hawking säga: Vad blåser liv i ekvationerna?
> Eller för att anknyta till ditt ordval: Vad applicerar dessa regler
> ett obegränsat antal gånger på begynnelsevillkoren?
>
2 antingen någon lägger ihop 1 och 1, eller ifall ingen gör det. 1 + 1
= 2 även om det inte finns några människor, och även om det aldrig har
funnits några människor, och även om det aldrig kommer att finnas några
människor.
Det enklaste exemplet är Game of Life. Under mänskligheten historia har
man provat med en mängd olika begynnelsevillkor, och då sett vad som har
hänt. Man har observerat gliders, och för ett speciellt
begynnelsevillkor har man observerat en kanon som hela tiden skickar ut
nya gliders.
Men det är även en massa uppsättningar begynnelsevillkor i GoL, som
aldrig har provats av någon människa. Men även för dessa
begynnelsevillkor är det så att om man skulle ha provat dessa villkor,
så skulle ett visst händelseförlopp ha inträffat. Även från dessa,
aldrig provade begynnelsevillkor, så skulle man från var och en av dessa
ha fått ett eget universum.
Det behövs inget subjekt som applicerar reglerna ett obegränsat antal
gånger på begynnelsevillkoren. För varje uppsättning regler, och för
varje uppsättning begynnelsevillkor, så är det framtida
händelseförloppet entydligt bestämt. Detta gäller även om det inte
finns något subjekt som applicerar reglerna, detta gäller även om man
inte simulerar reglerna på en dator. Matematiskt sett är det framtida
händelseförloppet entydligt bestämt.
Lempa
åstadkomma rörelse. Jag har i "Mångfaldens Mönster" skrivit hur jag
ser på problemet. Vi står inte så långt ifrån varandra egentligen. Här
är det aktuella avsnittet ur den boken:
HUR MÄTA FÖRÄNDRING?
En attraktiv kvinna med skarpt intellekt och stor insikt om kroppens
funktioner frågade mig en gång var rörelsen som får hjärtat att slå
kommer ifrån. Jag blev svaret skyldig den gången, men har ett slags
svar nu.
Det fysiologiska svaret lämnar jag därhän. Det kan den som är
intresserad säkert söka upp. Vad det svaret än är, så är jag helt
säker på att det inte är sant. Det är inte sant alldenstund som det
motsäger den bästa vetenskapliga teori vi har för rörelse - Einsteins
allmänna relativitetsteori.
Relativitetsteorin säger nämligen att ingen rörelse existerar. Det har
att göra med att det inte finns något gemensamt "nu" i tiden att
kalibrera rörelse med. Det som är gemensamt är hela rumtiden. Man kan
tänka sig alltihop som en jättelik limpa. Hur man skär upp den i
tidsögonblick är en smaksak, eller åtminstone beroende på den
subjektiva positionen. Fysikerna säger att vi befinner oss i ett
"blockuniversum". Ingenting kan egentligen hända, för allt har redan
hänt. Limpan är jäst och bakad en gång för alla!
Lokalt verkar ju dock vår intuition om rörelse i tiden fungera. Jag
och du kära läsare är relativt överens om vad som redan har hänt och
vad som ligger i framtiden. Vi upplever att det som händer, händer nu.
Detta är alltså inte sant. Det är en illusion. På samma sätt som
ordbehandlingsprogrammet jag använder för att skriva den här texten
ger en illusion av att skriva på en sida, nästan som om jag satt vid
en gammaldags skrivmaskin med ett rörligt skrivhuvud, så har
evolutionen installerat illusionen av ett rörligt nu i våra
hjärnfunktioner.
Men ligger det inte en motsägelse i detta? Hur kan evolutionen
åstadkomma någonting om det rörliga nuet är en illusion? Ta analogin
med ett datorprogram igen. Den här gången kan vi tänka oss ett program
som visar en helt blå skärm som långsamt, långsamt övergår till en
allt grönare nyans. Gör det någon skillnad om du ser färgens
förändring på skärmen när programmet körs? Gör det någon skillnad om
skärmen är påslagen om ingen ändå tittar när programmet körs? Spelar
det någon roll om datorn ens är påslagen? Programmet är ju redan
installerat. Hela färgskiftningen från blått till grönt finns i någon
mening redan i alla datorer som har detta program installerat. Om det
har någon betydelse när, och om, datorerna slås på är närmast en
smaksak.
Men själva upplevelsen i sig är ju rörelse kanske du säger. Ja, jag
håller med om det. Jag vill till och med säga att upplevelse tillhör
en speciell sorts händelser, nämligen handlingar. Jag vill därför
inbjuda till ännu en analogi. Anta att programmet som ger
färgskiftningarna på dataskärmarna ovan istället ersätts med en pensel
som du händelsevis doppar i två färgpytsar, en med blå färg och en med
gul färg. För att du ska känna färgen på penseln krävs att du doppar
den två gånger. Du kan då få fyra upplevelser. Doppar du penseln två
gånger i den blå pytsen känner du blått. Doppar du den först i den blå
och sen i den gula pytsen känner du grönt. Doppar du först i den gula
och sedan i den blå pytsen känner du likaså grönt. Doppar du penseln
två gånger i den gula känner du dock gult.
I exemplet ger olika händelser i två fall samma känsla - att handla
grönt. Om du fortsätter att doppa penseln exakt varannan gång i de två
pytsarna så är handlingen fortsatt grön. Om du avviker från det
mönstret så börjar den gröna färgen skifta antingen åt det gula eller
det blå hållet.
Nu kommer det fina i kråksången. Medan relativitetsteorin säger att
allt som ska hända redan har hänt, så säger den andra grundpelaren som
vår kunskap om naturen vilar på, kvantmekaniken, att allt som kan
hända också händer.
I vårt penseldopparscenario betyder det att penseln redan vid start
kan ha vilken som av alla tänkbara färgnyanser mellan gult och blått.
Mest sannolikten ganska höggradigt grön färg, men även knallgult eller
himmelsblått är möjligt, om än mindre sannolikt. Alla de fyra utfallen
händer sen ånyo, om och om igen. Det uppstår lokala vågrörelser där
den överallt förekommande gröna färgen skiftar mot det gula och sedan
mot det blå hållet. All sådan rörelse kan beskrivas som avstånd mellan
sannolika fördelningar av färgnyanser.
Att mäta avstånd mellan olika sannolikhetsfördelningar är en exakt
vetenskap. Att bedöma det troligaste avståndet mellan två närliggande
sannolikhetsfördelningar likaså. Hur det avståndet förändras när man
rör sig över färgspektrat beskrivs av Bayes lag på samma sätt som den
beskriver sannolikheten av att överleva i evolutionspanoramat.
Bayes lag är också formen att beskriva upplevelsen och inlärningens
rörelser med. Forskning inom så kallad generell artificiell
intelligens har tagit fasta på detta.
Referens: Change, time and information geometry Ariel Caticha, Augusti
2000
On 13 Aug, 11:26, Torgny Tholerus <tor...@dsv.su.se> wrote:
Torgny Tholerus
> Jag instämmer helt i att det inte behövs något subjekt för att
> åstadkomma rörelse. Jag har i "Mångfaldens Mönster" skrivit hur jag
> ser på problemet. Vi står inte så långt ifrån varandra egentligen.
>
allting som kommer att hända i framtiden strikt förutbestämt. Men vi
människor kan aldrig få reda på vad som kommer att hända i framtiden,
eftersom vi aldrig kan få reda på hur vårt universum ser ut just nu, på
grund av osäkerhetsprincipen. Så det är omöjligt för oss att räkna ut
vad som kommer att hända.
Sannolikheter har ingen objektiv existens, utan sannolikheterna är
enbart ett mått på hur ofullständig vår kunskap om verkligheten är.