Fick ett filosofiskt brev från Aila som återges ordagrant - vad anser ni?
Nils-Erik Forsberg
Nu börjar vi alla fatta att livet utan mening är meningslöst.
Många letar efter meningen t.ex. i New Age, olika utvecklingsteorier
och religioner och många i datavärlden och kunskap, tävling, ekonomi
och hierarki men....
vi alla borde kunna frigöra oss från all gammal mysticism och
fumlighet och från modern oklarhet om livsproblemet med hjälp av
vetenskapens upptäckter, egen erfarenhet av existens och den
allmängiltiga logiken.
Vi vet ju att allting är en helhet; en enhet, som vi är delar av. Om
vi logiskt utgår ifrån upptäckten att allt vi ser är energi,
vibrationsmekanik; skapelse - alltså funktion, aktivitet, och inte
existens, då är det lätt att dra den självklara slutsatsen att det
måste finnas något osynlig, icke-skapat som existerar bakom skapelsen.
Av ingenting kan ju inte uppstå någonting, inte ens funktion,
aktivitet - och någonting som existerar kan inte bli ingenting.
Denna osynliga enhet måste ha samma egenskap som delarna, alltså vara
levande, medveten. Därifrån namnet Gud.
- Och livets mening då? Gud - orsaken, måste ha ett behov bakom sin
aktivitet; skapelsen, om den skall ha någon mening. Att vara förstådd
och älskad är ju det största behovet för all medvetande. Och Gud som
helhet kan få tillfredställelse för det behovet endast av sina delar;
oss. För det måste vi ha perspektiv på det hela. - Därför skapelsen.
Så livets mening måste vara att förstå och älska det hela; Gud och
varandra, spegla sig i likasinnade! T.o.m. Jesus pratade om det men då
var det svårt att få fram det enkelt.... "älska din nästa som dig
själv" - och Einstein undrade om Gud hade något val. Så tro och
vetenskap går att förena.
Kan någon hitta något ologiskt i det här enkla självklara
resonemanget?
(Finns mera på www.reality.org.uk)
Aila Siponmaa