Erich Zanns musik
Marcus Strömberg
Hallå där, alla Lovecraft-älskare!
För några dagar sedan läste jag min livs första Lovecraftnovell. Det
blev "Erich Zanns musik".
Berättelsen inbjuder förstås till symboliska tolkningar, och
innebörden av alla detaljer som Lovecraft spritt ut i texten har säkert
stötts och blötts åtskilligt genom åren. Personligen funderar jag mest
över *varför* berättarjaget inte kan hitta gatan på de kartor han
studerar. Han påstår sig undvika alla fällor man kan ramla i, och
ändå är gatan försvunnen som om den aldrig någonsin existerat. Onekligen
förefaller den vara något av världens återvändsgränd, inte minst med
tanke på den höga mur som avslutar den högst uppe på backen. Men den
är å andra sidan bara avspärrad åt ett håll och man tycks så att
säga kunna backa ut från den problemfritt. Den förefaller alltså inte
vara något slags köttätande växt för typer som redan klivit ut ur
livet.
Eller?
Någon som har en intressant analys på lager?
--
Marcus