Patrik Hadenius om svenskan
Marcus Strömberg
Redaktören för publikationen Språktidningen, Patrik Hadenius, har i
tidningen Journalisten skrivit en krönika där han frankt deklarerar att "det
är tanken på språkens monokultur som jag vill se död".
Denne Hadenius avslutar sina publika funderingar med följande ord --
"Standardspråket är inte alltid rätt eller bäst. Det är den synen,
standardspråkets överhöghet, som jag hoppas är död." Innan konklusionen
räknade han upp ett antal, som vi får förmoda, rimliga varianter av svenska
i sin krönika: "uppsatsspråk, lagspråk, kvällstidningsspråk, sms-språk,
deckarjargong, chattspråk".
Hadenius säger det inte rakt ut, men vi får nog i fortsättningen alla finna
oss i att alltid, i alla sammanhang och överallt, tillhöra en minoritet.
Ibland så liten som endast en enda person.
--
Marcus
Fredrik :Ostman
> Redaktören för publikationen Språktidningen, Patrik Hadenius, har i
> tidningen Journalisten skrivit en krönika där han frankt deklarerar att "det
> är tanken på språkens monokultur som jag vill se död".
Kulturradikalismen förnekar sig inte. Tjugo år efter kommunismens
upplösning spökar den ännu hos människor som utsett sig själv att
bestämma över vårt språk. Som tur är kommer svenska språket att se
redaktör Hadenius död snarare än tvärtom.
Ett språk är en konvention implicit ingånget av miljontals människor
spridda över tid och rum. Det varierar helt naturligt så mycket att
det inte behövs någon aktivitet för att det skall lösa upp sig.
Kulturradikalernas obegåvade aktiviteter syftar inte till att hjälpa
språkanvändarna att kommunicera effektivare med varandra, utan bara
till att ge dem själva makt och uppmärksamhet.
Vill man att också obekanta personer, personer från olika landsändar,
personer från olika tidsepoker, personer med olika kulturell och
social status och bakgrund skall kunna kommunicera med varandra, då
måste man också vara beredd att underkasta sig ett standardspråk.
Detta är en av de viktigaste anledningarna till att vi skickar våra
barn till skolan i stället för att låta dem leka eller arbeta.
Kulturradikalismen är en förstörande och ondsint kraft. Uttalanden som
detta säger oss bara hur liten auktoritet vi skall tillmäta organ som
"Språktidningen".
--
Fredrik Östman
Marcus Strömberg
Fredrik :Ostman skrev:
> Vill man att också obekanta personer, personer från olika landsändar,
> personer från olika tidsepoker, personer med olika kulturell och
> social status och bakgrund skall kunna kommunicera med varandra, då
> måste man också vara beredd att underkasta sig ett standardspråk.
> Detta är en av de viktigaste anledningarna till att vi skickar våra
> barn till skolan i stället för att låta dem leka eller arbeta.
När jag såg detta blev jag eggad att fräscha upp minnet av vad Erik
Wellander en gång i tiden (70-talsutgåvan av klassikern "Riktig svenska")
hade att säga om saken.
Wellander uttalade sig betydligt mindre kategoriskt jämfört med dig, även om
han också var sympatiskt inställd till ett reglerat och väl dokumenterat
standardspråk i såväl tal som skrift.
Han såg, kanske, "fackspråk", "yrkesspråk", "gruppspråk" och "slangspråk"
som motkrafter till en hotande utveckling som kunde leda till svenskans
förstelning och död:
"Många av dessa särspråk har ringa räckvidd och föga betydelse för svenskan
i dess helhet, men åtskilliga, såsom fotbollsspelets, boxningens och radio-
teves språk, sträcker sitt inflytande till de vidaste kretsar och påverkar
märkbart även skriftspråkets *utveckling*." (Min markering)
Till saken hör att Wellander var en kraftfull propagandist för den skola som
önskade att det talade språket skulle sätta prägel på skriften (vilket
alltså är något annat nedskrivet talspråk). Den så kallade substanstivsjukan
var för honom något ont. "Den första och viktigaste regeln för verbets bruk
är helt enkelt, att det skall användas."
--
Marcus
Fredrik :Ostman
> [fjonk]
Jag har förstås inte uttalat att jag önskar mig vare sig
substantivsjuka (en anakronistisk anklagelse i en tid när ingen i
Sverige längre talar tyska) eller språkinfarkt. Redaktör Hadenius
menar enligt ditt referat, att man inte behöver något standarspråk
alls, och där har jag invändningar att anföra.
Hur ställer du dig själv till denna kulturradikalismens helrakade
runkförebild och tidskriftens utgivares förväntning att läsekretsen
kommer att exmera utviket? Jag tycker det är rätt äckligt.
--
Fredrik Östman
Marcus Strömberg
Fredrik :Ostman skrev:
> Jag har förstås inte uttalat att jag önskar mig vare sig
> substantivsjuka (en anakronistisk anklagelse i en tid när ingen i
> Sverige längre talar tyska) eller språkinfarkt. Redaktör Hadenius
> menar enligt ditt referat, att man inte behöver något standarspråk
> alls, och där har jag invändningar att anföra.
Bara det faktum att någons åsikter eller uttalanden väcker din avsky, gör
det knappast acceptabelt att sluta läsa eller lyssna -- och ändå kommentera
det du som mest uppfattat till hälften, oftast mindre ändå.
> Hur ställer du dig själv till denna kulturradikalismens helrakade
> runkförebild och tidskriftens utgivares förväntning att läsekretsen
> kommer att exmera utviket? Jag tycker det är rätt äckligt.
Hur det ska bli möjligt att stoppa en viss sorts användning (kalla det
"utveckling" eller "avveckling" eller vad du vill) av svenskan är svårt att
begripa. Kan språkanvändningen dikteras uppifrån?
--
Marcus
Fredrik :Ostman
> Hur det ska bli möjligt att stoppa en viss sorts användning (kalla det
> "utveckling" eller "avveckling" eller vad du vill) av svenskan är svårt att
> begripa. Kan språkanvändningen dikteras uppifrån?
Om kulturradikalerna och dekostruktivisterna lyckades övertala staten
att den skall sluta undervisa grundskolans elever i svenska språket,
så skulle detta förstås i högsta grad vara ett diktat uppifrån.
--
Fredrik Östman
Marcus Strömberg
Fredrik :Ostman skrev:
> Om kulturradikalerna och dekostruktivisterna lyckades övertala staten
> att den skall sluta undervisa grundskolans elever i svenska språket,
> så skulle detta förstås i högsta grad vara ett diktat uppifrån.
Kan det förhålla sig som så att du inte vill eller kan skilja mellan "bejaka
ett konstaterat faktum" vis-à-vis "aktiv kulturradikalism"?
Min egen ståndpunkt sammanfaller i stort med Wellanders hållning från 70-
talet:
"Många av dessa särspråk har ringa räckvidd och föga betydelse för svenskan
i dess helhet"
Och sprider sig ord eller hela uttryck i vidare kretsar bland svensktalande,
då är det så.
--
Marcus
Fredrik :Ostman
> Kan det förhålla sig som så att du inte vill eller kan skilja mellan "bejaka
> ett konstaterat faktum" vis-à-vis "aktiv kulturradikalism"?
"Standardspråket är inte alltid rätt eller bäst. Det är den
synen, standardspråkets överhöghet, som jag hoppas är död."
När du gjorde detta citat ville du alltså bara ha sagt, att det över
huvud taget existerar något annat än standardspråket? Eller menar du
att det är ett konstaterbart faktum, att ingen längre behärskar något
som skulle kunna kallas standardspråk? Vad skall i så fall skolorna
lära ut? Varför finns i så fall en Språktidning, en Svensk Akademi
etc.? Om vi redan är dekonstruerade, sslkj asko oolg geöe g
gjg83904572358977 hj .--sg-sd-----sf----sdf-
--
Fredrik Östman
Marcus Strömberg
Fredrik :Ostman skrev:
> När du gjorde detta citat ville du alltså bara ha sagt, att det över
> huvud taget existerar något annat än standardspråket? Eller menar du
> att det är ett konstaterbart faktum, att ingen längre behärskar något
> som skulle kunna kallas standardspråk? Vad skall i så fall skolorna
> lära ut? Varför finns i så fall en Språktidning, en Svensk Akademi
Äntligen en ansats till diskussion. Ponera att Patrik Hadenius uppfattat en
förändring bland yngre modersmålstalare av svenska. För att väcka
uppmärksamhet väljer han ett garanterat uppseendeväckande ställningstagande.
Just det kan vi lämna därhän.
Nå. Ska eller ska inte det omgivande samhället (som skolan) förhålla sig på
något sätt till ett förändrat språkbruk? Om ja, hur?
--
Marcus
Björn Westling
wrote:
Du har stavat ett ord fel:
"sslkj" betyder nämligen något helt annat än du tror. Du menade
förmodligen "sslmj".
Fredrik :Ostman
> Nå. Ska eller ska inte det omgivande samhället (som skolan) förhålla sig på
> något sätt till ett förändrat språkbruk? Om ja, hur?
Det blir inte ett förändrat språkbruk bara för att någon, t.ex Sture
Allén, som är mästare på området, säger något dumt och ogenomtänkt.
Först måste en stor del av högprestigeanvändarna av språket i och runt
de tre största städerna anamma nyheten. Sedan kan skolan överväga att
ändra på undervisningen.
Det är inte skolans uppgift att aktivt förändra språket, utan att lära
ut det redan etablerade standardspråket samt de äldre former som
behövs för att man skall kunna tillägna sig de senaste två hundra
årens svenska litteratur. Ju mer idiotiska ändringar, desto mer måste
eleverna lära sig. Det tycker jag vi kan låta dem slippa.
--
Fredrik Östman
Marcus Strömberg
Fredrik :Ostman skrev:
> Först måste en stor del av högprestigeanvändarna av språket i och runt
> de tre största städerna anamma nyheten. Sedan kan skolan överväga att
> ändra på undervisningen.
Även du medger alltså att språket förändras och förvandlas.
> Det är inte skolans uppgift att aktivt förändra språket, utan att lära
> ut det redan etablerade standardspråket samt de äldre former som
> behövs för att man skall kunna tillägna sig de senaste två hundra
> årens svenska litteratur. Ju mer idiotiska ändringar, desto mer måste
> eleverna lära sig. Det tycker jag vi kan låta dem slippa.
Hadenius' betraktelse, som jag citerade valda bitar från, visar om inte
annat på att knappast ens en skolundervisning som utgår från en deskriptiv
och aktivt styrande hållning förmår hålla tillbaka användningen av
"informell" svenska. Om det är bra eller dåligt? Säg det.
--
Marcus
Fredrik :Ostman
> knappast ens en skolundervisning som utgår från en deskriptiv
> och aktivt styrande hållning förmår hålla tillbaka användningen av
> "informell" svenska.
Vem har hävdat motsatsen?
Vaffanjiddraruom?
--
Fredrik Östman
Marcus Strömberg
Fredrik :Ostman skrev:
> Vem har hävdat motsatsen?
För det första: lär dig citera korrekt. Du ska inte sätta ditt namn ovan
eller under en annan persons text.
För det andra är det bestående intrycket av så gott som allt du hasplar ur
dig att önskvärda tänkesätt verkligen går att forcera fram. Det tyder dina
haranger mot "kulturradikalismen" på. Östmans modell är helt enkelt att bara
vända de förhatliga idéerna 180°, så blir det bra sedan.
--
Marcus
Fredrik :Ostman
> lär dig citera korrekt
Som du mycket väl vet kan jag det. Jag ber om ursäkt för att det gick
snett. Själv då?
--
Fredrik Östman