Flytt av inlägg från tidigare MSN Gruppen Letter i Sverige
Från: Egil (Ursprungligt meddelande)Skickat: 2005-07-23 23:41
För femton år sedan, sommaren 1990, kom den första gruppen direkt från
Lettland till Sandby prästgård på Öland. Varje sommar sedan dess har
många barn tillbringat några veckor i det gula huset på ön, där de
under ledning av duktiga och påhittiga ledare kunnat koppla av från
vardagens bekymmer och få med sig minnen för livet. Årets grupp består
av sexton barn och fyra ledare från staden Talsi m. omnejd i Kurland
(hemsida
http://www.talsi.lv/pub/?doc_id=31140 m. engelsk text).
Många i gruppen är föräldralösa och flera har mor- och farföräldrar
som "styvföräldrar". Barnen känner inte varandra sedan tidigare men
ledarna som arbetar i den kyrkliga församlingens kriscentrum för
kvinnor och barn har före resan skapat kontakter mellan barnen. Den
tre veckor långa vistelsen i Sandby stärker och utvecklar kontakten
och kommer förhoppningsvis att fortsätta när barnen återvänt till
Lettland. "Det är mycket värdefullt för barnen att komma hit", säger
en av ledarna, "de får se och uppleva att de inte är ensamma, det
finns andra barn som är i samma situation. De lär känna varandra och
de kanske fortsätter att skriva till varandra".
Under lägerveckorna har barnen gjort flera utflykter, bl.a. till
Eketorps borg (
http://www.eketorp.se), Ottenby fågelstation med fyren
Långe Jan (
http://www.olanningen.com/oland/lange_jan.htm ) och
Kastlösa stiftsgård
(
http://www.checkpoint-oland.com/kastlosa/ ). De har sjungit för
pensionärerna på ett ålderdomshem och besökt Ölands köpstad f.a.
handla lite souvenirer att ta med sig hem.
I slutet av lägervistelsen brukar man ordna ett "öppet hus" där man
informerar besökarna om verksamheten, bjuder på kaffe och där barnen
"visar upp sig". I år har man jobbat en del kríng temat Pippi
Långstrump, mycket populär i Lettland. Det är lätt för barnen att
identifiera sig med Pippi (el Pepija som hon kallas i Lettland)
eftersom hon inte har någon mamma el. pappa i närheten precis som
många av barnen. Under den eftermiddag då det var öppet hus framförde
barnen och ledarna ett flertal sånger och danser från den lettiska
teaterversionen av Pippi Långstrump, allt inövat under lägertiden och
framfört med glädje och entusiasm till publikens förtjusning.
En vistelse i Sandby prästgård blir till ett minne för livet - "jag
älskar det här, precis allt", säger en av lägergrabbarna.
Läs mer om Lettiska Hjälpinsamlingen under Länkarkivet/Verksamheter.
Rekommendera Ta bort Meddelande 2 av 4 i diskussionen
Från: ConnyMorke Skickat: 2005-07-30 20:55
Hej Egil!
Det var intressant att läsa om Lettiska Hjälpinsamlingen. Med tanke på
alla ensamma pensionärerna som finns på våra ålderdomshem i Sverige så
är nog ett besök av alla dess slag välkomna. Kanske fler lettiska barn
och ungdomar från andra svensk – lettiska samarbeten har möjligheten
att göra detsamma som Lettiska Hjälpinsamlingen nu gjort.
Ett fint initiativ!
Hmm, pippi ja!
Det finns i en av parkerna (Bernu Pilsetina = Barnens stad) i
Ventspils en staty på pippi. Vi tog en bild nu när vi var där:
http://storage.msn.com/x1pmAkndzHuOfdA8mvPScZQ1Gem-KHVTTJa_NpbQgpE7EL8vdUcQTRBqgZfKHSBDm1-N2A0s9fq6du94MX3qfYklD2L3ggnDQ_wMCMgDGjUKdE5xwjEAXjANvd3sYWgyQw5
De letter vi visat bilden för har gillat den. Så som du skriver så
gillar man Pippi ganska mycket i Lettland.
De här lettiska barnen är verkligen inte de första att spela teater i
Sverige. Som jag tolkar det så har det funnits många letter i Sverige
som spelat teater.
Läs Immigrant Institutets information om letter i Sverige:
http://www.immi.se/alfa/l.htm#letter
Mvh
Conny
Rekommendera Ta bort Meddelande 3 av 4 i diskussionen
Från: Egil Skickat: 2006-07-12 21:34
En skildring från årets barnläger i Sandby prästgård från Ölandsposten
(070711 - eftersom artikeln inte finns i tidningens internetupplaga
lägger jag in texten direkt).
Tre veckor i det öländska paradiset
Stillheten och tystnaden härskar när vi går in genom grindarna till
Sandby prästgård. Från boningshuset hörs bara det svaga klirret av
bestick mot porslin. Att där huserar 15 barn tyder bara skorna i
entrén på. Men så är de också alldeles nyanlända. Barnhemsbarnen från
Lettland.
Vi, Anne Wilks och jag, kliver in i matrummet där lunchen just intas,
soppa på morötter, potatis, ärter och någon form av frikadeller. Inga
protester och upplysningar om att vi just avverkat vår lunch hjälper,
vi får varsin rågad tallrik framför oss på bordet. Efter maten skyndar
vi oss att fotografera gruppen innan barnen och ungdomarna, som är i
åldrarna åtta till arton år, tar cyklarna ner till vattnet för att
svalka sig lite. Vi vuxna sätter oss i skuggan under den gigantiska
lönnen på gårdsplanen. Barnhemmet Anneles föreståndare, Lilita
Gravite, översätter från lettiska till engelska, ibland använder vi
lite tyska.
FRÅN STAD TILL LAND
De kommer från Bauska, nära gränsen till Litauen, en stad med cirka
10.000 invånare. Sandby påminner om landsbygden hemma, menar de. Långt
från stadens hets och gråa husväggar.
– Det här är bra och hälsosamt för barnen, alla är sjuka på något
sätt, berättar Lilita.
Hon vill inte gå in på deras åkommor närmare, men jag förstår att det
handlar om allvarliga sjukdomar, som förkortar barnens liv med flera
år. Bland deras föräldrar är i princip alla alkoholister och barnen
har tagit både fysisk och psykisk skada.
– De kommer från dåliga och fattiga familjer, förklarar Daina Pluce
som är lärare på barnhemmet och diakonissa i Rigas diakonicenter.
Daina, Lilita, Janis Serzans, som är musiklärare och har hand om
småbarnsgruppen hemma i Lettland och kokerskan Laila Korvina betonar
gång på gång hur tacksamma de är över Lettiska Hjälpinsamlingens
insatser.
– Du måste skriva det i din tidning, TACK med stora bokstäver. Vi hade
aldrig kunnat köpa biljetter själva, poängterar Lilita allvarligt.
– Folket i vårt land vill inte skänka pengar, de tänker bara på sig
själva. Vårt land ligger bara i startgroparna än så länge, säger hon.
ANSVAR OCH VÄNSKAP
Med sig hem tar barnen alla upplevelser från bland annat besök på
Eketorps borg, Kalmar slott och Ottenby fågelstation. Men framför allt
känslan av gemenskap.
– Det är något deras familjer inte kan ge dem. De vill arbeta och
hjälpa till när de är här, berättar Lilita och ger uppgifter i köket
och trädgårdsarbete som exempel.
– Barnen förstår att det är möjligt att leva annorlunda, med en stor
familj, vänskap och alla dessa famnar. Deras familjer har inga tankar
på deras framtid, fortsätter Daina som i framtiden också vill hjälpa
föräldrarna ur deras alkoholmissbruk, hon menar att det är där
problemet börjar.
FÄRGGLADA SVERIGE
Nu har Rivo Vozniaks, 14, och Janis Bukss, 15, återvänt från stranden,
de tycker att omgivningarna är mycket vackra.
– Jag gillar att nästan alla husen är gula eller röda. Det är inte som
i Lettland, där är det mörka färger, säger Janis på bra engelska.
– Vi kopplar av, svarar Rivo på frågan vad de gör hela dagarna.
Janis berättar att han försöker lära sig spela gitarr. Under tiden i
Sandby övar barnen på danser, instrument och sång med hjälp av Janis
Serzans. Resultatet får pensionärerna på ålderdomshemmet i Skogsby och
de som besöker ”Öppet hus” den 22 juli ta del av.
PS Om Barnhemmet Annele finns att läsa även här:
http://webnews.textalk.com/se/article.php?id=186456 .
Meddelande 4 av 4 i diskussionen
Från: Egil Skickat: 2006-08-30 10:05
Åter en artikel från Ölandsbladet, i detta fall om en grupp lettiska
lärare o. lärarstudenter som besökte Sandby prästgård under augusti.
Man arbetade med kursplaner i religionskunskap som nyligen blivit
obligatorisk i lettiska skolor. Passade också på att besöka en öländsk
skola.
Tidningsartikeln:
Två världar möttes i Gårdby
Renare. Mer datortätt. Och betygfritt.
Olikheterna mellan många skolor i Lettland och Gårdbyskolan är
visserligen många. Men det finns naturligtvis också likheter.
I torsdags besökte en grupp lettiska lärare skolan i Gårdby för att
hämta intryck inför det egna arbetet på hemmaplan.
Laima Geikina undervisar lärare och lärarstudenter på ett universitet
i Riga. Hon ser stora skillnader mellan Sverige och Lettland.
– Vi har inte så bra teknisk utrustning. Här finns det en dator för
tre till fyra barn, i Lettland går det 20 barn på en dator. Och så
finns det utrymmen för grupparbeten, vi har bara ett klassrum att
tillgå, säger hon.
I Lettland infördes för tre år sedan ett nytt ämne, religion och etik.
Det är en stor del av anledningen till att lärarna gör ett studiebesök
i Sverige.
– Vi använder tiden här för att lösa frågor som uppkommit under dessa
tre år. Allt från läroplanen till uppföljning och material, berättar
Ieva Graufelde som är präst, numera bosatt i Sverige och ordförande
för stiftelsen som driver Sandby prästgård där Lettiska
hjälpinsamlingen huserar.
KATEDERUNDERVISNING
Ina Kovaleva är lärare i en trea på Rigas kristna skola. Hon säger att
barnen är desamma, vare sig de är letter eller svenskar. Men
undervisningen skiljer sig mycket.
– Vi har 28 barn i klassen. Man är en klassledare som står framför
barnen, då har man inte samma möjlighet att jobba med dem
individuellt, det händer att man missar frågor som uppstår, säger Ina.
Hon skulle vilja dela upp barnen mer i grupper som hon sett exempel på
i Gårdby skola. Och säger också att de svenska klassrummen är bättre
utformade för barn.
Men har inte lettiska lärare något att dela med sig av till sina
svenska kolleger?
– Våra lärare är väldigt kreativa, de har inte så många möjligheter
utan måste arbeta framför tavlan med bara en krita, säger Laima
Geikina.
FINNS GODA EXEMPEL
Janis Krievkalns arbetar på en liten privatskola utanför Riga och ser
betydligt fler likheter mellan sin egen skola och den i Gårdby.
Skolorna i Lettland håller väldigt ojämn kvalitet, det är upp till
kommunen att sköta dem.
– Jag har faktiskt ingenting att klaga på, säger Janis. På hans skola
har de möjlighet att vistas ute, men de har inte någon fin sporthall
att tillgå som barnen i Gårdby.
Något de förundras över och beundrar är att det är så rent, både ute
och inne.
– Vi vill tacka alla öborna för att miljön är så oförstörd och att de
kunnat bibehålla det som är unikt för Öland. Tack för att vi får
möjligheten att kunna vistas här, säger Laima Geikina.
ELEVDEMOKRATI
Gitt Cederqvist får besök mitt under en mattelektion. Hon tycker att
mötet med de lettiska lärarna är intressant.
– Vi har talat mycket om elevdemokrati där vi har kommit långt, de är
nyfikna på hur barnen kan komma till tals, ger Gitt som exempel på vad
de utbyter tankar om.
Hon säger att datorn tagit över mycket av renskrivandet. Så är det
inte i Lettland.
– Om inte lärarna tycker att det är tillräckligt fint får man skriva
om, det ska vara läsligt och rent med vacker handstil, säger Ieva
Graufelde.
– Man får sig flera tankeställare. De verkar ha tiden som vi hade
förr, vi gör alldeles för mycket i den svenska skolan, det är ett
större informationsflöde, tror jag, avslutar Gitt Cederqvist.