Brännkyrka Fredsgrupp - Farsta Centrumkyrka - Eila och Arne Lindholm
Conny Mörke
Från: janisvikmanis (Ursprungligt meddelande) Skickat: 2008-05-02 20:59
En tystlåten men lysande verksamhet. Brännkyrka Fredsgrupp. En utomkyrklig
verksamhet inne i krykan.
Den startades 1986 som reaktion mot kärnvapenprov och olika fredsevenemang
påbörjades. Pengar strömmade in och vettiga verksamheter började stödjas.
1990 togs första kontakten med ett aktivt par i Farsta Centrumkyrka som
engagerade sig i Lettland. Eila och Arne Lindholm.
Redan 1994 började Brännkyra Fredsgrupp hålla loppmarknader i Fruängen..
Matpaket sändes till Lettland. 2007 inbringade loppmarknaden 100.000 kr. Och
bar på en basar fick man in 27.000 kr. 37.800 kr gick oavkortat till
Lettland. 7 resor gjordes till Lettland i fullastade lastbilar. Den
verksamhet man stödde i Lettland, och främst Jelgava var:
. Hjälp till sämre bemedlade pensionärer,
. Fadderfamiljer,
. Skolmat för sämre bemedlade barn
. stöd till fängelsekunder,
. sjukhus,
. julklappsutdelning till fattiga barn.
Största inkomsten till denna fantastiska verksamhet kommer från
loppmarknaden som är öppen:
tisdag, onsdag, torsdag och lördag mellan 11.00 - 14.00.
Genomgående kan man sluta sig till att en mångårig och livskraftig
verksamhet bedrivits. Främst av äldre damer som istället för att sitta
framför TV:n och gräma sig över sakers tillstånd FÖRÄNDRAT VÄRLDEN TILL DET
BÄTTRE för många nödlidande i just Lettland.
Kort sagt.gå och besök dem, handla på deras loppmarknad. Gå med i deras
förening om Du bor i närheten och har tråkigt. Du får garanterat kul. Delad
glädje blir dubbel glädje.
Här är en av eldsjälarna:
http://www.brannkyrka.org/portratt/gudrun_bergman_sep2003.htm
Här är fredsgruppen och loppmarknaden beskriven:
http://www.brannkyrka.org/fredsgruppen.htm
Här är lite av den stora verksamhet fredsgruppen lyckats stödja:
http://www.brannkyrka.org/artiklar/bkb02sep_lettland.htm
Janis Vikmanis
Conny Mörke
Hej!
Till förmån för behövande i Lettland
Enligt lokaltidningen Mitt i Söderort här ute hos oss i Stockholm så hålls
den 4 december försäljning, servering, loppis till förmån för behövande i
Lettland, kl 11-15, i centrumkyrkan i Farsta (Farstaplan 15 T-Bana Farsta)
Centrumkyrkan/Historik
http://www.svenskakyrkan.se/farsta/4_anstallda.asp
Det här ligger så nära och behändigt för mig och Laura att vi bara inte kan
missa att gå på det!
Mvh
Conny
Rekommendera Meddelande 2 av 5 i diskussionen
Från: janisvikmanis Skickat: 2005-11-29 19:59
Jaaaaa!
HIT skall ni gå! Dem som leder detta arbete i Centrumkyrkan i Farsta
känner jag mycket väl.
Man siktar speciellt denna Jul på att skicka matpacket till
De har ett utomordentligt bra arbete i Jelgava. Där bespisar baptistkyrkan
i Jelgava sämre bemedlade barn. De har jättebra utbyggt nätverk för
hjäpsändningarna som når långt ut på landsbygden kring Jelgava.
Sjukhuset i Jelgava har fått mycket utrustning. I början var det lite
större risk att kanske någon plockade med sig det skänta. I detta fall var
det klart svårare. Flera församlingsmedlemmar jobbade just på sjukhuset
och kunde se till att det blev lite väl obekvämt att norpa grejorna.
Precis i starten av frihetstiden började Farsta Centrumkyrka resa och
hjälpa dem. Jag var med, tolkade, langade lådor och körde deras buss.
I början kände sig folk lite taskiga och ville inte ta emot hjälpen sådär.
Andra tog eomot även om grejorna inte passade riktigt. Det förstod man i
kyrkan och började för 5 santim sälja kuponger som skulle berättiga till
en 5-6 plagg/objekt. Då kände sig folk inte så bortgjorda längre. De kunde
i kyrksalen välja bland alla saker färg, storlek och annat som passade.
Kyrkan i Jelgava består av en rysk och en lettisk församling som kommer
väldigt bra överens. En nybyggd kyrka/bibelskola står på tomten där den
ryska församlingen får hålla gudstjänst. Den lettiska har den gamla
kyrkan. Det blir lite väl långa gudstjänster om allt synkront tolkas. Det
blir lite mera effektivt om var och en kör sitt språk och egen gudstjänst.
Den lettiska församlingen åker och hjälper en annan baptistkyrka i
Bashkoristan. Bashkyrerna är till antal ungefär lika många som letterna.
Kring 1.5 milj. Under tsartiden gavs mark åt bönder som ville bruka jorden
i Bashkoristan, som var mycket bördig. En hel del letter reste och bosatte
sig där. Av dessa finns en del kvar och de talar lettiska idag också.
Troligtvis med hjälp från Lettland. Under de fruktansvärda
deportationsåren skickades många även till Bashkoristan.
Idag finns flera lettisktalande kvar där.
Bashkoristan domineras av ryska ortodoxa kyrkan och islam, som bägge
motarbetar andra kyrkor. När kyrkan från Jelgava kommer hjälper de
lokalbefolkningen att bygga lekplatser för barnen. Samtidigt håller de på
sina ställen kristna barnmöten som är flitigt besökta.
Farsta Centrumkyrka har 19 stipendiater (studenter) de ekonomiskt stödjer
i Jelgava.
Farsta Centrunkyrka besöker inte endast Jelgavas baptistförsamling. Flera
i kyrkan deltar i något som liknar vad KRIS (Kriminellas Revanch I
Samhället) gör i Sverige då de försöker få de Lettlands fängelsekunder
aklimatiserade tillbaka till samhället, där väl deras strafftid löper ut.
De fängelser som bland annat besöks är:
Kvinnofängelset i Riga,
Cesis Ungdomsfängelse,
Stadsfängelset i Jelgava.
Som kanske bekant är fängesen i Lettland mycket lika de
bestraffningsanstalter som fanns under sovjetisk tid med klar tendens till
att "straffa ut" dessa personer helt. De förlorar lägenhet och allt medan
de sitter i fängelsena. Kommer en kriminell ut finns sällan annat val än
att fortsätta på den kriminella banan.
Eldsjälen bakom dessa insatser är Eila Lindholm.
Hon har flera gånger förekommit i svensk press på grund av verksamheten
(DN och Sändaren). Eila föddes i Finland. Hennes föräldrar omkom i 2:a
världskriget och hon mötte tillsammans med övriga föräldralösa finska
flyktingbarn i Helsingfors kommunisternas bomber. Det fanns en gammal
finsk Frälsningsarmésoldat som kom trots bomberna och berättade för barnen
om Jesus. Han berättade att "Bomberna bara dödar kroppen. Inte själen."
och lärde dem lovsånger som Eila fortfarande minns. Han lärde dem att de
var barn till en Kung. Han berättade om "räddningståget" som skulle ta med
sig barn till Sverige.
Eila såg sådana barn gå på en båt och följde med dem. Barnen delades ut i
Stockholm till dem som blev fosterföräldrar. Eila blev kvar ensam och två
äldre damer gissade sig till vad som hänt, att hon bara följt med. De tog
sig an Eila och hon fick adopteras av dessa damer slutligen.
Eila känner.givetvis kanske skall sägas.speciellt mycket för barn som
kommit på avvägar.
Jag har haft stor glädje att kunna delta, kanske om än bara i alltför
liten utsträckning i det arbete Farsta Centrumkyrka gjort. Ja. Definitivt.
Åk till detta evenemang. Av det varmaste kan jag rekommendera den
verksamhet dessa gör.
Janis Vikmanis
www.lettiska.se